Vad menas med "Tilwiter" ?

Nina · Inlägg av **Nina** » 26 februari 2007, 14:36

I sveriges rikes lag 1734 står följande:
Tilwiter någor Konungens och Rikets Råd, en eller flera, för embetet skul, thet å ära theras går, och gitter thet ej fulltyga; miste ock lifwet.

Vad står ordet Tilwiter för?

fulltyga= fullfölja?

Ben · Inlägg av **Ben** » 26 februari 2007, 14:45

Nej, tillvita = anklaga, beskylla

Lars Törnqvist · Inlägg av **Lars Törnqvist** » 26 februari 2007, 14:52

Tillvita betyder enligt NEO 'beskylla för ngn negativ egenskap, handling e.d.'

Fulltyga betyder 'bevisa', se SAOB: <http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.ph ... l#FULLTYGA>

Nina · Inlägg av **Nina** » 26 februari 2007, 14:53

Tack för svaret
fast i sveriges rikes lag 1734 (tryckt 1740) som jag har står det tilwiter men det är nog som du säger - tack!

Tilwiter någor Konungens och Rikets Råd, en eller flera,
för embetet skul, thet å ära theras går, och gitter thet ej fulltyga; miste ock lifwet.

Beskyller någon kungen eller rikets råd för något,
och man inte kan bevisa det så mister man livet.

Lars Törnqvist · Inlägg av **Lars Törnqvist** » 26 februari 2007, 15:00

Så vitt jag kan se är tilwiter en fullt normal dåtida stavning av presensformen tillvitar.

Ben · Inlägg av **Ben** » 26 februari 2007, 15:00

Något som har med deras ämbetsutövning att göra och som är ärekränkande.

Ben · Inlägg av **Ben** » 26 februari 2007, 15:58

Distinktionen mellan det "som rörer en rådspersons embete, och thet, som uthom embetet är" fanns f.ö. inte med i Lagkommissionens ursprungliga förslag utan togs upp vid riksdagsbehandlingen 1731. Hr Lilliestierna (väl Carl L., 1696-1742) menade att det lätt i ett privat mål kunde inträffa att någon fällde ett dylikt yttrande och då skulle det vara väl hårt med automatiskt dödsstraff ("Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686-1736", del VIII, s. 65)

Nina · Inlägg av **Nina** » 26 februari 2007, 18:39

Hej
Har en annan svårtolkad: i kapitlet om den som begår självmord,
i brottsmålsbalken kapitel 13 paragraf 5 står följande:

Bekänner någor falskeliga, thet han sådan gierning giordt,
som dödsstraff förtienar; ware lag samma.

Hur skall man översätta detta till modern svenska?
"Om man ljuger om att man begått ett brott som förtjänar dödsstraff - så skall man avrättas?"

Sumsar · Inlägg av **Sumsar** » 26 februari 2007, 19:42

Nina skrev:Bekänner någor falskeliga, thet han sådan gierning giordt,
som dödsstraff förtienar; ware lag samma.

Måste väl syfta tillbaka på straffet i paragrafen just före. Gissar att "lag samma" innebär att man får samma straff som om man oriktigt erkänner en annan sorts brott.

Nina · Inlägg av **Nina** » 26 februari 2007, 19:52

Så här ser paragraferna innan ut:

§1 Dräper eller förgiör någor sig sielf; tå må thes kropp af then, som honom finner, oförwit uptagas, och afsides läggas: pröfwar Domaren sedan, at han med wilja sig förgiordt; tå skal en sådan sielfspilling af skarprättaren til skogs föras, och i jord gräfwas. Finnes thet i hufwudswaghet, raseri, eller annor sådan wånda skedt wara; tå må han af annat folk handteras, och begrafwas.

§2 Kan någor frälsa hans lif, som sig sielf uphängdt hafwer, eller å annat sätt sig förgiöra wil, och frälsar honom ej; plichte efter omständigheterna.

§3 Finnes någor ligga död, och wet ingen, huru han omkommen är; then må ärliga begrafwas, Hafwer han fördt ett ogudachtigt lefwerne; warde tå i Kyrkiogård afsides lagd.

§4 Nu kan så hända, at then sig sielf förgiöra wil, ej får död theraf; plichte med fängelse wid watn och bröd, spö eller ris, efter omständighterna.

§5 Bekänner någor falskeliga, thet han sådan gierning giordt, som dödsstraff förtienar; ware lag samma.

(paragraf 4 - den är bra grym den

Sumsar · Inlägg av **Sumsar** » 26 februari 2007, 20:39

Hm, ja, dagens brottsbalk är lite mindre moralistisk, kan man lugnt säga. Försök till självmord är avkriminaliserat numera.

Lustigt med paragraf 5 i alla fall, den hör liksom inte in i sammanhanget - men jag tolkar det som att man för falskt erkännande skulle få fängelse med bröd och vatten, spö eller ris. Sökte på google och fann orden "vare lag samma" i skuldebrevslagen från 1936 (gäller än idag!); där är syftningen tillbaka till början av samma paragraf (14:e och 19:e i kap. 2).

Sarvi · Inlägg av **Sarvi** » 26 februari 2007, 20:46

Är det inte så att sista paragrafen anger straffet för någon form av "suicide by law", dvs att istället för att själv ta livet av sig anger man sig själv för något dödsstraffbelagt brott som man inte begått. Detta i avsikt att få sitt liv avslutat men ändå bli kristligt begravd och inte räknas som självspilling. Har läst någonstans att tidelag ska ha varit populärt att ange sig själv för, och på så sätt "begå självmord" fast ändå inte.

Straffet för ett sådant "försök till självmord via rättsväsendet" skulle alltså vara som i fjärde paragrafen.

Edit: Att ha läst det "någonstans" betyder förstås att det var på Skalman jag läste det:

viewtopic.php?p=412388#412388 Däremot mindes jag fel i att man hamnade i vigd jord, men syndernas förlåtelse fick man iallafall. Minnet är bra men kort.

Sumsar · Inlägg av **Sumsar** » 26 februari 2007, 20:52

Jo, så måste de ju vara. Bra tänkt! Annars förekommer ju falskt erkännande än idag - men av andra skäl, galningar finns det många av ...

Nina · Inlägg av **Nina** » 26 februari 2007, 22:37

Jo jättebra - tack alla för hjälpen.
Om ni undrar vad jag håller på med så försöker jag i lagboken från 1734 hitta alla 68 brott som var belagda med dödsstraff och så skall jag försöka
få till en "modern" stavning tänkte jag

...eller det kanske redan finns färdigt någonstans?

erich lespenhalt · Inlägg av **erich lespenhalt** » 27 februari 2007, 16:48

"Tilwita" hade en annan imperfektform än dagens "tillvita". I stället för "tillvitade" bör böjningen ha varit "tillvitte"