Vad hände på 500-talet ? Hemvändare ?

[Karsten Krambs]

I Sverige har man derimot oppdaget at to av de tre kongehøydene (Kungshögarna) i Gamla Uppsala skal ha blitt anlagt i perioden 550-625.

Ja, det ser ud til at 'eliten' begynder at markere sig efter år 550. Bådgraven Valsgärde 7, er fornylig C14 dateret til perioden 580/590.

Samme 'elite' findes dog også i Viken og Vestfold. Det er kun 23 af i alt 147 storhøje i Vestfold der er dateret. 14 høje har datering fra årene ca. 400-550 e.Kr. dvs. ældre jernalder og 9 høje er fra ca. år 575-950 e.Kr. dvs. yngre jernalder; 5 høje ud af 9 ligger i Borrefeltet. Ud af disse 9 er en gruppe fra årene 575-600, de fleste fra merovingertiden.

Salhushaugen på Karmøy er fra perioden 530-660 e.Kr.

[Karsten Krambs]

Den justinianske pesten er dokumentert å ha nådde de britiske øyene hvor den sprede bebyggelsen og den geografiske fordelingen av befolkningssentre gjort at pesten kunne vedvarer i lang tid helt til år 560. Dette rammet den britiske befolkningen mye sterkere enn de nylige innflyttede folk som sakserne som ikke hadde ennå nådde det samme urbaniseringsnivået. Da er sannsynligheten om at pesten kom til Skandinavia meget stor, ettersom sakserne og anglene kom fra Nord-Tyskland og dagens Slesvig-Holstein samt Sønderjylland - og fra disse kantene var det omfattende handelsvirksomhet til nord og til øst.

Det er meget omdiskuteret om pesten spredte sig til de nordiske lande.

[Varulv]

I Sverige har man derimot oppdaget at to av de tre kongehøydene (Kungshögarna) i Gamla Uppsala skal ha blitt anlagt i perioden 550-625.

Ja, det ser ud til at 'eliten' begynder at markere sig efter år 550. Bådgraven Valsgärde 7, er fornylig C14 dateret til perioden 580/590.

Samme 'elite' findes dog også i Viken og Vestfold. Det er kun 23 af i alt 147 storhøje i Vestfold der er dateret. 14 høje har datering fra årene ca. 400-550 e.Kr. dvs. ældre jernalder og 9 høje er fra ca. år 575-950 e.Kr. dvs. yngre jernalder; 5 høje ud af 9 ligger i Borrefeltet. Ud af disse 9 er en gruppe fra årene 575-600, de fleste fra merovingertiden.

Salhushaugen på Karmøy er fra perioden 530-660 e.Kr.

Det var ikke mange høystatusgraver i Norge fra perioden 550-650, om man kunne plassere midtpunkter av dateringsresultatene i disse årene. Salhushaugen i likhet med alle gravhaugene siden senromersk jernalder var med vilje kommunikasjonsmessig orientert fremfor på ættens grunn som i førromersk og tidligromersk jernalder, og ettersom den var undersøkt, var førsteinntrykket at det var en kenotaf - senere tids undersøkelser viser at såkalte "kenotafer" ikke var så tomt som de kunne være. Dette er noe som vanligvis var sett i forbindelse med storhauger fra tiden før år 550 - og den utgjorde nemlig en del av flere gravhauger, undersøkelsene viser at det endog var en gravhaug under nåværende gravhaugen, og at flere lå tett mot den, spesielt en noe mindre som nå er borte. Ennå viser arkeologiske undersøkelsene at majoriteten av funnmaterialet på Karmøy var fra yngre jernalder, dvs. merovingertiden og vikingtiden - det blir flere funn etter år 600-650 enn før. Det er mulig at Salhushaugen var en overgang fra gammelt til nytt, når man tok i bruk en gravskikk fra østlige kanter omkring Viken helt ut i ytterst ende av Vestlandet i forbindelse med nyetablering av et storsamfunn. Gravplassen var åpenbart populært til og med lenge før den nåværende haugen var reist.

Når det gjelder Borre, er det mye som tyder på at de første storhaugene på Borre fra 575-600 perioden kan ha vært en liknende etableringspraksis der man skulle være motivert av et behov for maktpolitisk manifestering i urolige tider som setter den nye maktstrukturen i seriøse test den gang. Da hadde det sannsynlig oppstått en maktstruktur eller riksdanning som omfattet de viktige transportårer og kommunikasjonsårer på vestsiden av Oslofjorden, spesielt Drammensvassdraget. I eldre tid var ikke plassering av gravanlegg så politisk viktig som i senere tid, og det var i senromersk jernalder man så en voksende tendens mot monumentale gravanlegg anlagt langs kommunikasjonsruter til sjøs og på land. Noen av disse som Jellhaugen ved Halden i Østfold var bygd på i ettertiden. Arkeologisk funn har vist at Folkevandringstiden (senromersk jernalder) i 400-550 var kjennepreget av uroligheter og maktsementering, så storhaugene kan ha hatt en meget viktig maktpolitisk betydning for den lokale eliten om å etablere egne bekreftelse på religiøs og maktgivende rolle i det berørte samfunnet. Dette kan ha vært meget viktig for en ny elite med å reise slike monumentale gravanlegg, spesielt like etter det hadde hendt en nedgangsperiode. Uansett er det eneste dateringsresultatet fra tiden 550-650 i Borre et brannlag på Borrehaug 7 - det er datert til 555-670, med midtpunkt i omtrent 575-625. (Solberg, år 2003) Alle andre dateringer fra Borre viser at det hendt et oppsving ved år 700.

Det var ikke alltid kronet med suksess som sett med Åker, Vang i Hedmark like utenfor byen Hamar - det var et meget kortvarig sosialt toppsjikt fra perioden 550-600 som etterlatt seg et rikt funnmateriale deriblant flere udaterte storhauger som Haraldshaugen som er omtrent 40 meter i diameter, og det var hele tre hjelmsfunn i Norge ut av fire - fra området rundt innsjøen Mjøsa. Etter år 600 har det derimot vært arkeologisk sett relativt normalt som ikke skilte regionen fra resten av landet. Dette fenomenet kalles Åkerriket, et gammelt maktsentrum i flere tusen år som hadde et meget sterkt oppsving i en kortvarig periode. Aktuelt var Østlandet/Opplandene nærmest lagt ødt for luksusvarer helt til siste halvdel av 600-tallet, det var til og med et sterkt nedgang i våpenfunn og forntidminner etter jaktvirksomhet.

Vi vet ikke om pesten kom til Skandinavia, men virkningene ville ikke ha vært så dramatisk som i de tette befolkede deler av Europa.

[Gamle G]

Tänk dig att man byggde en hög jordvall med palissader runt en by med några gårdar och åkermarker. Den skulle bli oerhört lång beroende på byns storlek. Säkert många hundra meter Tänk dig också att denna långa palissad måste försvaras. Hur många krigare skulle behövas ? Hur många skulle behövas för att bygga försvarsmuren ? Hur många människor fanns i byn ? Som du förstår skulle det bli för dyrt och omöjligt att försvara.

Man valde uppenbarligen att bygga en kollektiv försvarsanläggning på en klippa dit hela bygden med boskap kunde fly när de blev anfallna. Med bygdens alla människor var det möjligt att bygga denna försvarsanläggning och försvara den. Visst, gården blev förmodligen nerbränd men kan behöll livet.

Precis. Därför borde förklaringen till fornborgarna vara att då och där fanns en tillräckligt stark (central)makt som kunde såväl genomföra som vidmakthålla ett sånt bygge. En ”kung” då –och/ eller ”jarl”. Fanns det inte det fick det bli en ”fattigmanslösning” för den nära bygden; en tillflyktspunkt i form av en klippa eller grotta eller dylikt, säkert.

Om sedan borgarna övergavs och förföll för att ”centralmakten” förlorade makt* och inflytande eller för att de helt enkelt inte behövdes längre –tiderna blev lugnare och säkrare- vet vi ju inte. Men inte otroligt en kombination av båda, som naturligtvis varierade från plats till plats, land till land. Och från folk till folk.

EDIT/ * = Eller ersattes med en annan "centralmakt". Eller "skiftade fokus", som även nutidens politiker/ ledare kan göra

[History freak]

Tänk dig att man byggde en hög jordvall med palissader runt en by med några gårdar och åkermarker. Den skulle bli oerhört lång beroende på byns storlek. Säkert många hundra meter Tänk dig också att denna långa palissad måste försvaras. Hur många krigare skulle behövas ? Hur många skulle behövas för att bygga försvarsmuren ? Hur många människor fanns i byn ? Som du förstår skulle det bli för dyrt och omöjligt att försvara.

Man valde uppenbarligen att bygga en kollektiv försvarsanläggning på en klippa dit hela bygden med boskap kunde fly när de blev anfallna. Med bygdens alla människor var det möjligt att bygga denna försvarsanläggning och försvara den. Visst, gården blev förmodligen nerbränd men kan behöll livet.

Precis. Därför borde förklaringen till fornborgarna vara att då och där fanns en tillräckligt stark (central)makt som kunde såväl genomföra som vidmakthålla ett sånt bygge. En ”kung” då –och/ eller ”jarl”. Fanns det inte det fick det bli en ”fattigmanslösning” för den nära bygden; en tillflyktspunkt i form av en klippa eller grotta eller dylikt, säkert.

Om sedan borgarna övergavs och förföll för att ”centralmakten” förlorade makt* och inflytande eller för att de helt enkelt inte behövdes längre –tiderna blev lugnare och säkrare- vet vi ju inte. Men inte otroligt en kombination av båda, som naturligtvis varierade från plats till plats, land till land. Och från folk till folk.

EDIT/ * = Eller ersattes med en annan "centralmakt". Eller "skiftade fokus", som även nutidens politiker/ ledare kan göra

Kunde inte sagt det bättre.

[Brage]

Tänk dig att man byggde en hög jordvall med palissader runt en by med några gårdar och åkermarker. Den skulle bli oerhört lång beroende på byns storlek. Säkert många hundra meter Tänk dig också att denna långa palissad måste försvaras. Hur många krigare skulle behövas ? Hur många skulle behövas för att bygga försvarsmuren ? Hur många människor fanns i byn ? Som du förstår skulle det bli för dyrt och omöjligt att försvara.

Man valde uppenbarligen att bygga en kollektiv försvarsanläggning på en klippa dit hela bygden med boskap kunde fly när de blev anfallna. Med bygdens alla människor var det möjligt att bygga denna försvarsanläggning och försvara den. Visst, gården blev förmodligen nerbränd men kan behöll livet.

Precis. Därför borde förklaringen till fornborgarna vara att då och där fanns en tillräckligt stark (central)makt som kunde såväl genomföra som vidmakthålla ett sånt bygge. En ”kung” då –och/ eller ”jarl”. Fanns det inte det fick det bli en ”fattigmanslösning” för den nära bygden; en tillflyktspunkt i form av en klippa eller grotta eller dylikt, säkert.

Om sedan borgarna övergavs och förföll för att ”centralmakten” förlorade makt* och inflytande eller för att de helt enkelt inte behövdes längre –tiderna blev lugnare och säkrare- vet vi ju inte. Men inte otroligt en kombination av båda, som naturligtvis varierade från plats till plats, land till land. Och från folk till folk.

EDIT/ * = Eller ersattes med en annan "centralmakt". Eller "skiftade fokus", som även nutidens politiker/ ledare kan göra

På vilket sätt skulle en anläggning som en fornborg förutsätta en centralmakt i form av en kung eller en jarl? Det är ett påstått samband som faktiskt står i strid med en hel del exempel som påvisar att det inte alls var nödvändigt. De baltiska fornborgarna kopplas inte alls till en centralmakt av detta slag, tvärtom talar källorna om byråd ledda av dom äldsta. De klassiska slaviska befästa byarna i t.ex. Polen kan inte heller kopplas till någon kung, utan det talas istället om "byråd" i form av Wiece.

Påståendet bygger alltså inte alls på ett empiriskt underlag, utan står faktiskt helt löst.

[History freak]

Brage: Om du väljer att se på saken på följande sätt så blir det mer förståeligt. Nu talar vi om svenska förhållanden.Jag tror att man kan utgå ifrån att storleken och mängden arbete att bygga skyddsborgen tydligt visar vilken makt som låg bakom bygget. En stor borg förutsatte en makt som kunde samla ihop väldigt många människor för denna uppgift. Någon bestämde alltså. Om han kallade Jarl eller var en lokal kung eller vad han kallades har inte stor betydelse. Det handlade om en maktmänniska som kunde befalla över många.

Men de flesta fornborgarna var små och låg relativt tätt. Man gjorde det enkelt för sig och valde en klippa med stup på en ganska stor del av omkretsen. På resterande del byggdes upp ett murfundament av sten med träpalissad på toppen. Det kunde vara bara några få gårdar som stod för bygget. Man kunde ju inte ha alltför långt till fornborgen om ett anfall kom.Tillsammans så klarade man att bygga så enkelt och framför allt var man tillräckligt många till försvaret på denna korta mursträcka. I detta fall skötte man nog i många fall allt själva utan någon större inblandning av hövdingar och jarlar. Man kan nog fundera på om en lämpligt klippa i kombination med skyddat läge och bra mark var avgörande för var man placerade gårdarna. Detta var en orolig tid.

Detta är en logisk förklaring och mycket sannolik. Men vi kan ju aldrig vara helt säkra då det inte finns några skriftliga källor från den tiden, men vi har en bedövande tydlig arkeologi.

[Brage]

Det finns inget som helst behov av en kung eller dylikt för att bygga sådana anläggningar. Nödvändiga resurser kan likaväl organiseras av en handfull av traktens stormän som gör gemensam sak. Och lika gärna av ett byråd som utnyttjar sina gemensamma resurser. Rika stormän eller byrådet i en rik byggd förfogar givetvis över avsevärda resurser och är mycket väl kapabla att precis som slaver och balter själva arrangera sitt försvar.


Påståendet att befästningar av olika slag i sig påvisar kungar är alltså helt ogrundat. En sådan koppling kräver en motivering av annat slag, som en tydlig verkligt strategisk placering eller kanske en storlek som uppenbarligen överstiger lokala resurser.

[Gamle G]

Brage: Om du väljer att se på saken på följande sätt så blir det mer förståeligt. Nu talar vi om svenska förhållanden.Jag tror att man kan utgå ifrån att storleken och mängden arbete att bygga skyddsborgen tydligt visar vilken makt som låg bakom bygget. En stor borg förutsatte en makt som kunde samla ihop väldigt många människor för denna uppgift. Någon bestämde alltså. Om han kallade Jarl eller var en lokal kung eller vad han kallades har inte stor betydelse. Det handlade om en maktmänniska som kunde befalla över många.

Just det. Man kan väl understryka att det inte bara handlade om att bygga borgen (oavsett storlek, utan också utförande) utan också att ”hålla den i gång”, såväl tekniskt som med tillräcklig bemanning. Ja, det sistnämnda mest för dom stora borgarna då; ”klippskydden” klarades nog av bönderna själva. Men när detta falerade så föll säkert så småningom –eller ibland kanske rätt snabbt- ”hela konceptet”. D v s folk ledsnade på ”härskaren”/ ”kungen”/ ”jarlen”; man upptäckte kanske hans/ deras dåliga sidor också –uppoffringarna för skyddet var inte värda det längre. Säkerligen ibland och på sina ställen kombinerat med nya och bättre härskare (även om dom också kanske inte visade sig vara det i längden) och en lugnare tid då riskerna för överfall minskade. Och därmed behovet av skydd. För att göra en modern jämförelse fanns det nog ”Brexit-förespråkare” redan på den tiden Och resultatet blev hur som helst att borgarna (och de "mindre skydden"?) övergavs och förföll/ revs.

[Brage]

En borg som avser att skydda den lokala befolkningen bemannas givetvis av den lokala befolkningen. Den förutsätter inte att det fanns en garnison som någon utomstående tillhandahöll.


Men det är en gammal svensk tradition att försöka förklara saker och ting utifrån en kungamakt utan att argumenten egentligen har någon substans. I regel är det starkaste argumentet endast "att det ser ut som om det skulle kunna ha varit så".

Det är undermåligt och vilseledande. Kungens eventuella roll är givetvis av högsta intresse, men den får diskuteras utifrån verkliga premisser istället för påhittade samband.

[Valdemar Sappi]

Det här är en bild på en typiskt privat borg från mitten av 1300-talet. Just den här ligger nere i Sönderjylland och ärvdes av Valdemar Sappi från dennes morfar. (Alla vallarna finns kvar än idag).
Det var först vid nästa århundradeskifte som kungamakten lyckades få frälset att riva sina privata borgar. Efter att de försökt gång på gång utan att lyckas.
Flera av Valdemar Atterdags kungaborgar var inte större än den här.

Borgar har inget med kungamakt att göra. Inte förrän på 1400-talet och framåt.

[Karsten Krambs]

Uddrag af "Danernes land" fra ca. år 200 f.Kr. - ca. 700 e.Kr. - af Lotte Hedeager.

Vandet og varmen - det var de to poler, hvorom jernalderbondens eksistens nødvendigvis måtte dreje. I århundrederne omkring Kristi fødsel var klimaet varmere, men først og fremmest mere tørt end nu, og man var derfor mere sårbar over for svigtende nedbør. Anderledes var det i 400- og 500-tallet, hvor regnen blev en trussel, fordi vejret i forvejen var blevet køligere og mere fugtigt.

Hvad der var ugunstigt for kornet, var derimod godt for græsset. Det regnfulde vejr fremmede græsvæksten på enge og overdrev. Moser voksede, lavtliggende marker kunne mange steder ikke længere dyrkes, men blev lagt om til græsnings eng. Jernalderbonden måtte satse endnu mere på sine dyr fremfor at tilså og dyrke store markområder med korn. Det kan være en af forklaringerne på, at skoven fik lov at brede sig over de førhen så vidtstrakte agre.

Livet havde på mange måder ændret sig for jernalderens mennesker i løbet af det sidste par hundrede år. I landsbyerne lå gårdene som store, selvstændige enheder, og både gårde og landsbyer var meget større end tidligere. Hegnene omkring gårdene kom i høj grad til at markere forskellen mellem 'min gård' og 'din gård' selv om de også havde en rent praktisk funktion i forbindelse med dyrenes færden. På Vestlandet i Norge, på Gotland og i Mellemsverige er jernaldergårdene og deres jorder omgivet af stensatte gærder, som er bygget i det 3. og 4. århundrede e.Kr., men som stadig kan ses. De har tjent til at holde dyrene uden for markerne i tiden indtil høst og indenfor i månederne efter, hvor kvæget fik lov til at græsse på stubmarkerne. Gennem fægyder kunne færdselen reguleres. I Danmark kendes fægyder med stengærder fra Store Svelmø i Det sydfynske Øhav - og Vallensbæk landsby, hvor fægyderne blot er bygget af træ.

Det er næppe tilfældigt, at de første regulære fægyder dukker op i løbet af yngre romertid. Der var sket store forandringer siden tiden omkring Kristi fødsel. De mange små marker med levende hegn, der havde omgivet hver eneste lille gård/landsby, var forsvundet. I stedet sås nu større markstykker, hvor kvæget kunne græsse i månederne efter høst - ikke igennem årelange brakperioder som tidligere.

Jorden blev udnyttet i to-drift. Omkring landsbyerne var der et system af dyrkede indmarker; udenom lå græsningsarealer, udmarken. Den gammeldags, ekstensive og langt mere pladskrævende form for landbrug var for længst opgivet, og dyrenes græsning var nu underlagt en fast regulering, som bl.a. blev gjort mulig gennem anvendelse af hegn, gærder og fægyder.

[Karsten Krambs]

Borgar har inget med kungamakt att göra. Inte förrän på 1400-talet och framåt.

@Valdemar Sappi; hvornår (datering?) ser vi de tidligste borge i Skandinavien (udover Eketorp på Gotland) og hvor ligger de?

Flere af de sidste indlæg i debatten tyder på -

Men de flesta fornborgarna var små och låg relativt tätt

- at ret mange borge blev bygget. Er det rigtigt?

[Varulv]

I Norge kaller vi dem bygdeborg, denne betegnelsen er selvforklarende ved å henvise til at det ofte bare er tale om naturlige tilfluktssteder på små og bratte høydetopper som fjelltopper som må være utilgjengelige på de fleste kanter, og dermed var det stort sett bare enkle tørrsteinsmurer mot den side der adgangen er lettest. I et slikt anlegg er forsvaret rett og slett naturskapt med bratte skrenter og bakker som gjør det vanskelig å komme seg opp. Ofte var det nok med å reise palisader av forskjellige typer, til og med primitive rekker av stolper med rom i mellom var brukt - og når man murte opp en mur, er det som å lage en steingjerde i større dimensjoner. Steingjerder er svært vanlig i Norge hvor bøndene daglig plukket bort steinene som hadde kommet opp ved opptiningen i vårtid i åkrene, det er ikke uvanlig å finne rekker og rad av plukkestein og småstein langs åkerstripene av eldre dato. Å reise en bygdeborg i bunn og grunn krevde svært lite; nesten ingenting - og de var alltid midtetidige tilfluktssteder, huskonstruksjoner er svært sjeldent - selv om vannkilder var ofte i en bygdeborg enten som brønn eller gjennom naturlige kilder.

Det er mer enn 300 bygdeborger i Norge (kan være 400 i alt) - særlig konsentrert om det sentrale Østlandsområdet (Opplandene og øvre del av Oslofjordområdet), Sørvestlandet (Jæren er det meste steinede jordbrukslandet i hele Norge) og Trøndelag. Jeg bor i nærheten av en slik bygdeborg som ikke akkurat var lett tilgjengelig der den ligger i naturparkområdet. Meget få bygdeborger var utsatt for arkeologiske undersøkelser og det går ikke an å ha sikre dateringsmateriell på så nakne og bar anlegg som var ofte forlatt og overgrodde, dels overtatt av skog og kratt. Dermed har man bare gjettet at bygdeborgene kan ha vært fra folkevandringstiden fram til 550 f.kr. Mange av bygdeborgene ligger dessuten slik at man kunne ha oversikt over lokale som regionale kommunikasjonsruter på land og vann, og i fylket Rogaland har det vært oppdaget at slike bygdeborger ligger på nes og eid som øy der utsynet var vidt. Noen av disse i vikingtiden utgjorde en del av "sjøborgene" som Hafrfjorden hvor Harald Hårfagre vant Hafrfjordslaget ved år 872 til 890.

De varierer i form og størrelse fra det meste beskjedne på et lite borgplatå med kun et par meter lange mur til det største med en murlengde på flere hundre meter oppdelt i kompliserte oppbygning med voll og palisade. Ofte er det sammenraste murstein med naturstein en snubler over når man kommer til en bygdeborg, og noen ganger kunne det ikke sees inntil man var like over. De var oppført av lokalbygdas befolkning og deretter benyttet for egne beskyttelse, og er dermed ikke plassert ved kjente og gamle bosetninger man har navngitt for nåtiden etter funnet arkeologisk sett - visse ligger svært langt vekk. Ennå har undersøkelsene - det lite som er gjort - viser at de større bygdeborgene som var mest utbygd og deretter sentralt plassert i nærheten av bosetninger, som en regel var etablert i førromersk jernalder (500 til 0 f.kr) mens mindre, men mer tallrike bygdeborger som ofte var på bergknauser og lite flate platåer kom fra romertid og folkevandringstiden - det yngste dateringsresultatet på funnmateriell i en bygdeborg er ved år 600 i merovingertiden. De eldste bygdeborgene kan ha vært anlagt allerede i yngre bronsealder (1100 til 500 f.kr). Uansett er det mye som tyder på at de fleste var bygd i 200 til 550 e.kr.

Bruk av bygdeborger hadde hendt fram til borgerkrigstiden 1130-1240, siden gikk de ut av bruk i den meget langvarige fredstiden. Disse yngre som ofte var strategisk plassert, kan derimot ha en militær rolle fremfor å bare tjene som tilfluktssted, som utkikksposter med varder og borganlegg for overvåkning av ferdselsveger og ansamlingslede som Hafrfjorden som var en "sjøborg". Disse som bodde rundt omkring, må dermed gå langt for å komme til bygdeborgen i kontrast til i eldre tid. De eldre bygdeborgene var derimot trolig gitt en større samfunnsrolle, man tror de kan ha rommet ulike virksomheter som handel og religionsutøvelse.

Det presise tallet over bygdeborgene vil aldri bli kjent, bare at det er mellom 300 og 400 alene i Norge.

[Gamle G]

På vilket sätt skulle en anläggning som en fornborg förutsätta en centralmakt i form av en kung eller en jarl? Det är ett påstått samband som faktiskt står i strid med en hel del exempel som påvisar att det inte alls var nödvändigt. De baltiska fornborgarna kopplas inte alls till en centralmakt av detta slag, tvärtom talar källorna om byråd ledda av dom äldsta. De klassiska slaviska befästa byarna i t.ex. Polen kan inte heller kopplas till någon kung, utan det talas istället om "byråd" i form av Wiece.

Nu ska inte det där med ”centralmakt” överdrivas. Ord och benämningar kring detta kan ju skapa associationer till blodtörstiga diktatorer och Nordkorea, typ. Men tro att så pass stora anläggningar som fornborgarna skapades av ”en samling handlingskraftiga bönder i broderlig samverkan” låter mer som en vänsterteoretisk önskedröm i detta fall. Det fordrades mer än så i dåtidens samhälle, ty det handlade alltså inte ”bara” om att bygga dom. Ledning och samordning behövdes mer än någonsin. Där då ”vana (åter)invandrare” från kontinenten säkert hade en stor roll. Även om det paradoxalt nog var det som s a s skapade dom och deras ”yrkesskrå” (till/ i norden) som också framkallade behovet av borgarna! Men det fanns säkert skillnader från tid till tid och plats till plats. Såväl i Polen som på andra ställen fanns kanske andra mekanismer. Också.