I Gula Havet 1904

varjag var en fantastisk berättare. Här samlar vi alla hans berättelser.
Användarvisningsbild
Hans
Redaktör och stödjande medlem 2026
Inlägg: 34414
Blev medlem: 11 juli 2002, 12:52
Ort: Utrikes

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av Hans » 1 juni 2015, 09:13

varjag och sveahk om en massa båtar som heter Maru skrev:MARU
Wiki skrev:The word maru (丸 meaning "circle"?) is often attached to Japanese ship names. The first ship known to follow this convention was the Nippon Maru, flagship of daimyo Toyotomi Hideyoshi's 16th century fleet.

Several theories purport to explain this practice:

The most common is that ships were thought of as floating castles, and the word referred to the defensive "circles" or maru that protected the castle.
The suffix -maru is often applied to words representing something beloved, and sailors applied this suffix to their ships.
The term maru is used in divination and represents perfection or completeness, or the ship as "a small world of its own."
The myth of Hakudo Maru, a celestial being that came to earth and taught humans how to build ships. It is said that the name maru is attached to a ship to secure celestial protection for itself as it travels.
For the past few centuries, only non-warships bore the -maru ending. Its use was intended as a good hope naming convention that would allow a ship to leave port, travel the world, and return safely to home port: hence the complete circle or "round trip" arriving back at its origin unhurt.
Note also that "Hinomaru", or "sun-disc", is a name often applied to the national flag of Japan.

Today commercial and private ships are still named using this convention.
http://en.wikipedia.org/wiki/Japanese_s ... onventions

MVH

Hans

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av varjag » 1 juni 2015, 12:11

Tack Hans för utredning om betydelsen av ''maru'' vilket är intrressant.
Jag har vid tre olika tillfällen frågat tre mycket bildade och engelsktalande japaner om just detsamma.
Ingen visste egentligen vad/varför...

Men - alla förklaringarna centrerades till ungefär detsamma - En Lyckosam Cirkel.

Vilken nog kan behövas i sjöfartssammanhang :D

Varjag

Användarvisningsbild
sveahk
Redaktör och stödjande medlem 2026
Inlägg: 12496
Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
Ort: Klockrike

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av sveahk » 1 juni 2015, 16:55

Hans skrev:
sveahk skrev: i inloppet till hamnen
Vad är de droppformade duttarna på land?

MVH

Hans
Kan vara små skepp som låg mycket nära landbacken eller - som det står längst ner på skizzen, "Fahrzeuge", vilket betyder Fordon i största allmänhet. Fanns mer av dem på andra sidan Tigersvansberget...
IMG_6071 4.jpeg

Ytterligare längre in i Port Arthur viken låg ett Fordon av högsta intresse - en ubåt!
IMG_6071 3.jpeg

Även om vi egentligen vet väldigt lite (i alla fall jag...) om ubåtarna då i Asien så lär det vara det första kriget där de sattes in som ett vapen. 14 ryska ubåtar hade skickats per transsibirisk järnväg till Vladivostok under första krigsåret. Därav en Delfin till Port Arthur - ett par bilder har överlevt, ett där den testas i hamnen...
dolphin-submarine-before-modernization-1904.-delfin.jpg

och ett, från den 2 augusti, där den skadad ligger som en strandad val på land...
delfin2.jpg
delfin2.jpg (33.32 KiB) Visad 379 gånger

"Among the prizes captured by the Japanese was an inoperable Russian submarine."
http://thediplomat.com/2014/11/siege-of ... manchuria/
http://www.battleships-cruisers.co.uk/r ... arines.htm

Vi kan väl anta att ubåtarnas roll under detta krig var försumlig, men möjligtvis har varjag intressanta och andra synpunkter om detta... :) !

Hans K

Användarvisningsbild
Psilander
Medlem
Inlägg: 4711
Blev medlem: 12 juli 2004, 13:28
Ort: Sverige
Kontakt:

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av Psilander » 1 juni 2015, 20:12

varjag skrev:Radiotelegrafi fanns - speciellt i större krigsfartyg som slagskepp och kryssare.
Men räckvidden för signalerna var KORT. (inte säker om VARYAG hade radio - men gissar det...)
T.ex. kunde inte VARYAG radiera rapporten om den japanska invasionsflottan mot Chemulpo - utan tvingades skicka ett ''dispatchfartyg'' -
KORIETZ till Port Arthur med nyheten..... :roll:

mvh, Varjag
Ryssarna var pionjärer avseende örlogsbaserad radio. redan runt 1900 genomfördes praktiska försök med radio i Östersjön/ finska viken med en sändare på Hogland och på pansarskepp under Alexander Popovs ledning. Räckvidden var hyfsad eftersom man använde rätt låga frekvenser (runt 500Khz) vilket ger bra markvågsutbredning. Gnistanläggningar (dvs radioapparater för trådlös telegrafi) introducerades i på Svenska flottans pansarbåtar Oden, Thor och Niord samt kryssaren Claes Uggla 1901. Så sannolikt borde ryssar haft det ombord också.
Jag vet att de första riktiga signalspanings och telekrigsinsatserna gjordes under rysk-japanska kriget.

Lite om Popov från Wikipedia
Popov

During the Chicago World's Columbian Exhibition and the Third International Electrical Congress, Alexander Stepanovich Popov of Kronstadt, Russia was a representative of the Russian Torpedo School.[95][96] Afterward, he worked on his wireless designs.[97][98][99] Popov conducted experiments along the lines of Hertz's research. In 1894-95 he built his first radio receiver, an improved version of coherer-based design by Oliver Lodge. In 1895, he built a coherer. Popov[100] constructed a filings coherer, one form of which was used in some surveying experiments by the Russian government. He used early in 1895, the coherer auto-tapping mechanism, and substituted for the galvanometer an ordinary telegraphic relay. He operated this apparatus at a distance by means of a large radiator. One terminal of his coherer was connected to a conductor fastened to a mast about 30 ft. high on the top of the Institute building and the other terminal of the coherer was grounded.[101]

Popov presented his radio receiver to the Russian Physical and Chemical Society on May 7, 1895 — the day has been celebrated in the Russian Federation as "Radio Day". On this day, Popov performed a public demonstration of transmission and reception of radio waves used for communication at the Russian Physical and Chemical Society, using his coherer.[102] The paper on his findings was published the same year (December 15, 1895). Popov had recorded, at the end of 1895, that he was hoping for distant signaling with radio waves.[103] He did not apply for a patent for this invention. Popov's early experiments were transmissions of only 600 yards (550 m). Popov was the first to develop a practical communication system based on the coherer, and is usually considered by the Russians to have been the inventor of radio.[104][105]

In 1895-96 Popov[106] and others utilized the coherer to show the existence of atmospheric electricity, using for the purpose a vertical wire attached to the coherer.[54] On March 24, 1896, Popov demonstrated in public the transmission of radio waves, between different campus buildings, to the Saint Petersburg Physical Society. Per other accounts, however, Popov achieved these results only in December 1897—that is, after publication of Marconi's patent.[107] In 1898 his signal was received 6 miles (9.7 km) away, and in 1899 130 miles (210 km) away.

His receiver proved to be able to sense lightning strikes at distances of up to 30 km, thus functioning as a lightning detector. In late 1895, Popov built a version of the receiver that was capable of automatically recording lightning strikes on paper rolls. Popov's system was eventually extended to function as a wireless telegraph, with a Morse key attached to the transmitter. There's some dispute regarding the first public test of this design. It is frequently stated that Popov used his radio to send a Morse code message over a distance of 250 m in 26 March 1896 (three months before Marconi's patent was filed). However, contemporary confirmations of this transmission are lacking. It is more likely that said experiment took place in December 1897.[citation needed]

In 1900, a radio station was established under Popov's instructions on Hogland island (Suursaari) to provide two-way communication by wireless telegraphy between the Russian naval base and the crew of the battleship General-Admiral Apraksin. By February 5 messages were being received reliably. The wireless messages were relayed to Hogland Island by a station some 25 miles (40 km) away at Kymi (nowadays Kotka) on the Finnish coast. Later Popov experimented with ship-to-shore communication. Popov died in 1905 and his claim was not pressed by the Russian government until 1945.
Ang tidigt telekrig, sid 43
In the Russo-Japanese War (1904–1905), radio jamming was used purposefully to gain tactical advantage. This was the first war in which both sides used radio. While Japanese cruisers bombarded Port Arthur, smaller ships equipped with radio observed the fall of rounds and passed corrections. A Russian operator on the shore heard these
44
Japanese signals and used his spark transmitter to jam them. Therefore, the Russian damage and casualties were lower than expected
.

Användarvisningsbild
Psilander
Medlem
Inlägg: 4711
Blev medlem: 12 juli 2004, 13:28
Ort: Sverige
Kontakt:

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av Psilander » 1 juni 2015, 20:17

Fartygschefen på kryssaren, Kpt. Rudnev, beordrar omedelbart KORIETZ att ta upp ångan och avsegla till den ryska basen Port Arthur
för att rapportera siktningen och inhämta order.
Korietz-1.jpg
Som förövrigt var byggd på Bergsunds-Finnboda varv i Stockholm (Källa)
Mer om Koreitz (Koreatz)

Bild

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av varjag » 1 juni 2015, 22:34

Även om vi egentligen vet väldigt lite (i alla fall jag...) om ubåtarna då i Asien så lär det vara det första kriget där de sattes in som ett vapen. 14 ryska ubåtar hade skickats per transsibirisk järnväg till Vladivostok under första krigsåret. Därav en Delfin till Port Arthur - ett par bilder har överlevt, ett där den testas i hamnen...
Tack igen - sveahk - för superbt bildmaterial och kartskisser över de japanska fynden i Port Arthur.
Fynden - då källmaterialet är japanskt och måste utvisa - vad man hittade och var - EFTER kapitulationen.
Jag måste analysera kartorna - då flera av fartygsnamnen är mig obekanta. Jag har koll på krigsfartygen - men inte de ''kleine Fahrzeugen''.
Visste ej om att det fanns en ubåt där t.ex.
Ubåtar, var ett oprövat vapen - och mig veterligen, fick ingen skapr användning under kriget.
Att frakta dom t. Vladivostok & P/A var ett enormt företag då de måste färjas över Baikalsjön.....jvg-länken runt sydändan
av sjön blev inte klar förrän iSeptember 1904. Dessutom till P/A via den klenare Transmanchuriska j-vägen=etter värre.....
Transsibiriska jvg - var naturligt - överbelastad under hela kriget med stora ''stockningar'' i Irkutsk hela tiden av trupp & materiel.

Det sagt, var bägge sidor medvetna om ubåtar och det osynliga hot de utgjorde. Jmfr. ''ubåtspaniken''när PETROPAVLOVSK och
POBIEDA minsprängdes!
I nästa kapitel - kommer vi att finna att inte ens de välövade japanerna - var immune mot lite ''ubåtspanik'' när det klämde....

mvh, Varjag

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av varjag » 1 juni 2015, 23:30

In 1900, a radio station was established under Popov's instructions on Hogland island (Suursaari) to provide two-way communication by wireless telegraphy between the Russian naval base and the crew of the battleship General-Admiral Apraksin. By February 5 messages were being received reliably. The wireless messages were relayed to Hogland Island by a station some 25 miles (40 km) away at Kymi (nowadays Kotka) on the Finnish coast. Later Popov experimented with ship-to-shore communication. Popov died in 1905 and his claim was not pressed by the Russian government until 1945.
Mycket intressant! Tack för den biten.
Vad gäller radiotelegrafi under detta krig, syns det mig att den var primitiv och - hade mycket kort räckvidd.

Som VARYAG i Chemulpo- kunde inte rapportera eldgivningen per radio - utan försökte skicka en kurirbåt, KORIETZ - med nyheterna.
Avståndet Chemulpo-Port Arthur var omkring 400 km - alldeles för långt.
Räckvidden 1900 - verkar mera realistisk även för 1904, alltså 40 km. De upprepade signalsvårigheterna mellan de japanska befälhavana
Dewa (spaningsdivision) och Togo (slagskeppsdivision) - förefaller ha berott på mycket kort räckvidd för den japanska radiotekniken.
Som jag uppfattat...gissat det, kunde slagflottan bara uppfatta Dewa's radiosignaler på 20-30km's avstånd, maximalt....

Jag har beskrivit i föregående kapitel, svårigheterna bägge sidor hade med formationshållning nattetid.
Japanerna använde ibland någon form av ''fegljus'' - svag akterlanterna, men mest följde man ''efter f.g. fartygs kölvatten''. En
mycket bristfällig metod om det var annat är mycket lugnt väder.

Japanerna använde morselampor - sparsamt, för att undvika upptäckt. Ryssarna tycks ha skytt varje form av nattljus - som Fan
skyr vigvatten....av samma orsak.
Förklarligt p.g.a. deras underlägsenhetskänsla visavi japanerna.

Semaforsignalering - och flaggsignalering förhärskade under dagtid. Den senare för formationsändringar under gång.

My tuppence, Varjag

Användarvisningsbild
Hans
Redaktör och stödjande medlem 2026
Inlägg: 34414
Blev medlem: 11 juli 2002, 12:52
Ort: Utrikes

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av Hans » 2 juni 2015, 10:46

sveahk skrev:
Hans skrev:
sveahk skrev: i inloppet till hamnen
Vad är de droppformade duttarna på land?

MVH

Hans
Kan vara små skepp som låg mycket nära landbacken...
Tack. Ja, det står ångbåt och pråm förutom namnen på vissa båtar ser jag nu med bilderna du lade upp - men jag fattar fortfarande inte varför det var så många på land och i visa fall så långt upp.

MVH

Hans

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Re: Majdimma och japanska katastrofer

Inlägg av varjag » 2 juni 2015, 11:10

Trots att amiral Togo övertygats om att Port Arthur äntligen pluggats igen den 3:e maj fortsätter den japanska närblockaden
på sjösidan med regelbundenheten av en spårvagn. Nattetid av Dewa’s kryssardivision, som på dagen avlöses av slagskepps-
divisionen, tillfälligt under kommando av konteramiral Nashiba. Togo är upptagen med skyddet och underhållet till invasions-
fronten.
Dessutom körs permanenta jagarpatruller, både dag och natt – som håller ett öga på vad ryssarna har för sig.
Dessa, i maktlös ilska, tvingas bese den japanska överlägsenheten – utan att kunna göra mycket åt saken….
Bland dem, fanns fartygschefen på minkryssaren AMUR Kapten Ivanoff. Det har ‘’kliat i fingrarna’’ på honom – få bruka sitt
fartygs vapen och lägga minlinjer i japanernas väg. Han har länge försökt övertyga sina chefer, från Stark – till senast Vitgeft –
att ge honom tillstånd lägga ett minfält ‘’på den japanska spårvagnslinjen’’ - :)

Vilket alla dittills förbjudit.
Det är ‘’internationellt vatten’’ (c:a 10 sjömil från kustlinjen, territorialgränsen var bara 3 sjömil = 5,5 kilometer ut…)
Kan verka skrattretande idag, men det ansågs inte förenligt med civiliserad krigföring att utså dessa förrädiska ägg – där de kunde
äventyra säkerheten för neutral handelssjöfart…… :lol:

Men, med hänsyn till det svåra läget, ger Vitgeft till slut efter och beviljar fartygschefens önskan.
I maj månad uppträder ofta morgondimmor vid Gula Havets kuster – och morgonen den 14:e maj utnyttjar AMUR dessa till att
slinka ut – osedd av japanerna (som har uppfattningen är hamnen är blockerad sedan den 3:e).
AMUR.png
AMUR.png (105.19 KiB) Visad 767 gånger
AMUR lägger ett 60-tal minor ‘’på den japanska spårvägen’’ – och återvänder oupptäckt till sin ankarplats.

Natten till den 15:e har dimman tvingat Dewa längre ut från kusten där den inte är så tät. Vid 1-tiden håller han fortfarande
utåt – med avsikt att 01.3o – ändra kurs och komma tillbaka till kusten vid gryningen.
Med sin flagg i kryssaren CHITOSE har han YASHINO, YAKUMO och KASUGA samt slagskeppet FUJI i följe.
Sist i kolonnen ligger den splitterya pansarkryssaren KASUGA (av Giuseppe Garibaldi-klassen, byggd i Italien för Argentina,
men tillsammans med systern NISSHIN, köpt av Japan året innan).
I dimbankarna tappar KASUGA kontakten, man ökar farten och utkikarna spanar ivrigt efter något kölvatten eller akter-
lanterna…..Klockan 01.4o har Dewa’s kolonn börjat giren till kontrakurs när KASUGA återfår kontakten.

Men – i form av lätta kryssaren YOSHINO – tvärskepps rakt för om bogen!! Kollisionen är oundviklig – och våldsam.
YOSHINO.gif
YOSHINO.gif (47.22 KiB) Visad 767 gånger
YOSHINO rammas under vattenlinjen – och redan efter en minut eller två, står det klart att kryssaren inte kan räddas.

Order att överge fartyget blåses, livbåtar firas snabbt och effektivt – väntar längs sidorna. MEN - Bushido-ritualerna måste observeras…..
Ingen får lämna fartyget – innan Kejsarens Porträtt räddats först! :roll:
Vilket kräver uppställning på däck av hela besättningen – med Givakt! Och Honnör! – när den dyrbara Kejsarbilden nedfiras
till en ångbarkass.
Detta ceremoniel, står japanerna dyrt. Kryssaren själv tar kommandot – kantrar, vänder buken upp och och sjunker på en halv minut.
Hon tar - båtar, barkass och kejsarporträtt – plus 287 man med sig i djupet.

KASUGA’s rammstäv har böjts 29°, hon har inskeppat flera hundra ton vatten – och tvingas återvända till Japan för långvariga reparationer.
Hennes livbåtar plockar upp 123 överlevande – 70% av YOSHINO’s folk drunknar.

Medan YOSHINO-dramat utspelas styr Dewa norrut för den rutinmässiga vaktavlösningen med Nashiba’s slagskeppsdivision.
Denne har sin flagg i HATSUSE med SHIKISHIMA och YASHIMA samt kryssaren KASAGI.
I gryningen skickas KASAGI till hamninloppet för att rekognosera och återvänder…..’’Allt lugnt’’ – varpå Nashiba leder kolonnen till dess
vanliga patrullrutt; och – rakt in i AMUR’s nylagda minfält…….
Klockan 10.5o skakas flaggskeppet av en mindetonation, får strax svår slagsida – babords maskinrum och styrmaskinsrummet vattenfylls snabbt…
Nashiba beordrar omedelbart samtidig babordsgir – för att ta sina skepp ur farozonen, men innan giren fullbordats minsprängs också
det sista slagskeppet i kolonnen – YASHIMA!
Inte olikt deras ryska kollegor när PETROVALOVSK och POBIEDA gick på minor – utbryter en liten panikunge bland japanerna…
Plötsligt rapporteras ubåtar – ja SHIKISHIMA börjar skjuta ned mot vattenytan – men amiralen håller huvudet kallt; han beordrar
kryssaren TAKASAGO att bistå YASHIMA och KASAGI att ta emot hans bogsertross – och ta HATSUSE på släp.
Men redan medan kryssaren halar ombord bogsertrossen – förintas slagskeppet av ännu en rysk mina 8O
Ett magasin exploderar, i ett moln av gul rök, fallande skorstenar och master – öppnar sig däcket – sen var hon borta….
Amiral Nashiba, 21 officerare och 313 man räddas – 458 man dog med HATSUSE…..
HATSUSEs hastiga slut....jpg
HATSUSEs hastiga slut....jpg (127.7 KiB) Visad 767 gånger
YASHIMA’s pumpar kan bara nätt och jämt hålla läckorna stången när hon linkar bort från katastrofscenen med 9-graders slagsida.

(Hon får bogserhjälp mot de japanskbesatta Elliott-öarna [NO om Port Arthur]. Slagsidan ökar – och klockan 17.oo – ankrar fartygschefen
vid Encounter Rock för att evakuera delar av besättningen. Alla sjöng Kimigayo- [nationalsången] innan slagskeppet övergavs.
Bogseringen fortsatte, men tre timmar senare – kapsejsade YASHIMA och sjönk. Ingen ryss hade sett fartyget sjunka - och dess förlust
hemlighölls i mera än ett år. 278 man följde med i djupet som bara var omkring 18-20 meter. Masttopparna stannade över vattnytan…)
Besättningens räddade, delades mellan KASAGI som bogserat och kanonbåten TATSUTA, som gick på grund dagen efteråt…..


Medan ‘’havet var prickigt av livbåtar som plockar upp överlevande från den sänkta HATSUSE…’’ får japanerna sin tredje chock den dagen…

Ut från Port Arthur kommer ryska jagare ångande för att utnyttja den japanska förvirringen – och värre, efter dom kommer NOVIK…

Tvärt emot vad japanerna antagit i två veckor – var hamnen inte alls blockerad – tvärtom ryssarna rör sig obehindrat ut till sjöss - 8O 8O

Amiral Togo har förlorat en tredjedel av sin slagskeppsstyrka – den 15:e maj 1904, var en svart dag i Japan!

(forts)

Varjag

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av varjag » 2 juni 2015, 23:27

sveahk's bilder & Lite Kött på benen
a4.jpg
a4.jpg (65.94 KiB) Visad 734 gånger
- alltså inre hamnen i Port Arthur. Där vi ser läget av den lilla ubåten Delphin (Unterseeboot) som japanerna hittade strandsatt.
''Kran'' på mitten av kartskissen - är den -
pontonkran.jpg
pontonkran.jpg (21.32 KiB) Visad 734 gånger
- som användes för lyftet.
Längt ned till höger i skissen - ser vi läget av vraket av jagaren STOROZHEVOI....
Storozhevoi.jpg
- här under ''bättre dagar''. Den hade skadats av en mina - och lagts till vila vid stranden i Port Arthur.

STOROZHEVOI (vaktpost/väktare) är ett traditionsnamn i ryska flottan för jagare/korvetter
och har använts sedan minst 1880-talet. Den minnesgode - erinrar sig kanske när en mera sentid ''storozhevoi'' bringade
Sverige till förstasidan i Nyheterna....
Myteriet på Krivak-jagaren med det namnet - då dess Politruk (!) kaptenen Valerij Sablin - försökte ''hoppa av'' till Gotland 1975.

http://www.militart.nu/artiklar/hemligt ... ersjon.pdf

Brezjnev beordrade flyget att ''bomba och sänka myteristerna...'' Som fick ge sig

Kpt. Sablin - fick sina ''nio gram'' året efter, 1976.

Varjag

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av varjag » 4 juni 2015, 03:47

Undrade om vraket nära STOROZHEVOI, lite svårt ''översätta'' den tyska tolkningen av hennes namn ( se posten ovan...)

Det var den ryska jagaren RAZYASHCHI, klasskamrat till STOROZHEVOI. Hon sänktes på platsen samma dag Port Arthur föll - den 2:a januari 1905 för att inte falla i japanska händer.....

Varjag

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Re: Japanernas Olycksvecka.....fortsätter

Inlägg av varjag » 5 juni 2015, 03:47

‘’
Ut från Port Arthur kommer ryska jagare ångande för att utnyttja den japanska förvirringen – och värre, efter dom kommer NOVIK……..’’

Men, ett par japanska kryssare schasar snart tillbaka den ryska styrkan in i hamnen igen.

Detta Gudabenådade tillfälle, med japanerna i desperat förvirring med ett skadat slagskepp, folk och livbåtar i vattnet – hade ju varit en
jättechans för ryssarna att slå ett snabbt och förintande slag mot den japanska styrkan.

Men Vitgeft är ingen Makarov…..Ingenting är förberett – slagskeppen och de flesta kryssarna har ingen ånga upp, Det är en söndag
och besättningarna har landpermission. Ingenting händer – och japanerna kan disciplinerat dra sig tillbaka att slicka sina sår.

En enda chans – men ögonblicket kommer – och går. För att aldrig återkomma…..

Men denna, japanernas olycksvecka har ännu bara börjat…..den gamla kryssaren TATSUTA -
kanonbaaten TATSUTA.jpg
då pensionerad som Kanonbåt och Kurirfartyg, har tillsammans med KASAGI räddat överlevande från YASHIMA. Bland dessa, befann sig amiralen Nashiba, som – upplockad efter HATSUSE’s explosion och undergång – omskakad men ännu viljestark låtit sig sättas ombord på den skadade YASHIMA. Det berättas att han, när även YASHIMA sjunker – försöker hålla sig fast vid någon stötta för att på Samurai-vis dö med sitt fartyg...... men stöttan var stannade tydligen nära vattenytan så att amiralsbaken ännu flöt på densamma..
Och att nån handfast matros grep tag i den höga herr’n – och oceremoniellt halade karlen ombord i en livbåt från TATSUTA.
Det måste ha varit unikt i japanska flottan historia, att en amiral – sett två olika slagskepp sjunka under sina fötter – men överlevt bägge
på samma dag! 8O
En pikant parentes:
När han kvicknat till efter sin andra simtur den dagen - på kurirfartyget, lät han t.o.m. hissa sitt befälstecken på den gamla kryssaren.
Men med hans sista nya befäl – gick det inte bättre. Samma kväll, går TATSUTA hårt på grund vid Elliotöarna – och sjunker med förstäven…. :roll:
(hon satt på ett par månader innan hon bärgades. Om amiral Nashiba’s tillstånd efter den grundstötningen – vet jag intet berätta. Men kan gissa…)

Kryssaren MIYAKO, som sänts för att rekognosera hamnen i Dairen och möjliga landningsplatser för en landstigning, går dagen efter- på en
rysk mina –och sjunker. Alla räddas utom två man.
gamla kryssaren MIAYKO.jpg
gamla kryssaren MIAYKO.jpg (28.37 KiB) Visad 627 gånger
Nästa dag, den 17:e maj – upprepar jagaren AKATSUKI konststycket – hittar en rysk mina – och sjunker även den, med ett tjugotal omkomna.

Och tro’t eller ej, men den 18:e kolliderar kanonbåtarna AKAGI och OSHIMA i dimma utanför Port Arthur….OSHIMA går till botten….
kanonbaaten Oshima.JPG
kanonbaaten Oshima.JPG (60.2 KiB) Visad 627 gånger
Amiral Togo var en oroad man den veckan och med all anledning. Vad han inte vet – men kanske anar, är att reparationerna på de skadade
ryska slagskeppen i Port Arthur fortskrider bra.
Alla tre, TZESAREVICH, RETVIZAN och POBIEDA kommer att vara sjöklara i början av juni. Vilket ger sex ryska – mot hans fyra.

(forts)

Varjag

Användarvisningsbild
Hans
Redaktör och stödjande medlem 2026
Inlägg: 34414
Blev medlem: 11 juli 2002, 12:52
Ort: Utrikes

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av Hans » 5 juni 2015, 09:14

Bild

Nashiba Tokioki (梨羽 時起)

Han blev adlad 1907.

MVH

Hans

varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av varjag » 5 juni 2015, 11:09

Hans skrev:Bild

Nashiba Tokioki (梨羽 時起)

Han blev adlad 1907.

MVH

Hans
Tack Hans
Illuminerande om hans karriär - tycks vara att han, adelskapet till trots - aldrig mera fick en sjökommendering.
Efter att han halat sin flagg på TATSUTA - :(

Vilket var helt i linje med Royal Navy's bästa traditioner. Vilka efterapades - religiöst, av den unga japanska marinen - :lol:

Varjag

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 17567
Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
Ort: Västergötland
Kontakt:

Re: I Gula Havet 1904

Inlägg av Markus Holst » 5 juni 2015, 12:03

Jag har ju tjyvläst på Wikipedia och känner i grova drag utgången av kriget, men fascineras ändå av denna detaljerade berättelse. tack varjag för ditt skriveri och det omfattande forskningsarbete som ligger bakom.

Vad som hela tiden slår mig när jag läser detta, är vad krig är svårt! Båda sidor gör misstag hela tiden, och mängder med liv (och material) spills till ingen nytta.

Skriv svar