Om jag inte missminner mig så var anskaffningen av MTLB ett substitut för att användas som utbildningsobjekt inför införande av strf 90 vid infanteriförbanden och inte alls som något nytt stridsfordon vid våra förband. När det väl gick sönder skulle det inte läggas ner några större summor för att åtgärda materielen utan mer som, öva - slit - släng.B Hellqvist skrev:Återupplivar en gammal post... Jag pratade med en major jag känner sedan värnplikten, och han sa att gängse uppfattning på 80-talet var att MTLB kunde bekämpas med lätthet, och att de dessutom skulle haverera mekaniskt. När sedan armén införskaffade ett antal fordon och skulle montera på svenska antenner, fann man att det inte gick att borra genom takets pansarplåt. Man fick helt enkelt ta upp ett hål och svetsa i sämre plåt för att kunna montera fästena... Dessutom visade de sig hålla mycket bra. Jag misstänker att lögnerna var antingen desinformation från något håll, eller önsketänkande.Stellan Bojerud skrev:1978-79 gick jag InfSS i Kvarn och fick där lära mig hur ineffektiva och sårbara BMP och MTLB var samt hur lätt det svenska skogsinfanteriet slog ut dem. Tjugo år senare fick jag lära mig att den svenska armén blivit oövervinnerlig genom att riket inköpt BMP och MTLB under måttot "deras gamla är våra nya". Det som 1979 varit skit var 1999 toppmodernt. Någon måste ha ljugit vid endera av dessa två tidpunkter.
Men upphandlingen av vagnarna gick ju inte riktigt rätt väg som normal materielanskaffning.
