"Skjut först skarpt, sedan varningsskott"

[varjag]

Tror jag berätta denna tidigare - men, en gång till; Suez/Ungernkrisen 1956 - Varjag kvartsutbildad skogsmatros i Karlskrona...
Skarpt läge.....posteringar överallt. En - var på bron till Stumholmen där mycken personal arbetade.
Flaggstyrman X - kommer puttrande på sin vinröda 125cc Husqvarna - och vinkar glatt till bropostens stopptecken....och kör över bron.
Sekunder efteråt ''kom han ihåg'' - och berättade att jag frös i ryggen.....

''men in't fan kunde jag ju skjuta flaggstyrman - jag känner han ju...." - sa posten

[sonderling]

Har aldrig hört detta men däremot övade vi på att rabbla Vakt B så snabbt vi bara kunde, och snudd på varningsskott och verkans eld i samma veva.

Jag jobbade en gång med en man som gjorde lumpen när Lansen var ny (tidigt 60-tal?) Han hävdade att han fått använda sig av vakt b för att stoppa en journalist som skulle ta ett foto på en störtad Lansen. (Arbetskamraten var satt att bevaka haveriplatsen.) Journalisten trodde han bluffade när han varnade om verkans eld, och ja så journalisten fortsatte att stövla mot haveriplatsen och blev skjuten i benet.

Inga åtgärder vidtogs mot arbetskamraten annat än beröm av befäl.

Saningshalten i historien kan vara svag då denne arbetskamrat hade problem med sponken, det kanske inte behöver vara osanningsenlig för det, men ja många med det problemet har ett visst bekräftelse behov också om ni förstår vad jag menar. (Det är svårt att veta vad som rajraj och vad som är sant.)


Sonderling

[Palpatine]

Jo - den där är gammal! Fast inte i samband med svensk militär posttjänst.....den kommer från Amerika och gäller amerikansk polis......
...when in doubt - smoke the asshole first - then fire the warning shot

För att spara rättegångskostnader....har mycket ofta, speciellt Highway Patrols - en drop-gun liggande i bilen.
En drop-gun, är en oidentifierbar bössa av ngt slag - som man sen pressar i likets varma händer - och presto

Det staller jag mig ytterst tvivlande till.

Amerikanska polisbilar har 'dash cams' som spelar in allt som hander.

Sedan behovs det inte speciellt mycket for att en dodsskjutning ska anses vara rattfardigat sa med den stora majoriteten av fallen sa borde en 'drop-gun' vara helt onodigt.

For ovrigt sa ar 'varningskott' striktligen forbjudet hos de flesta amerikanska polismyndigheter.

[varjag]

Det staller jag mig ytterst tvivlande till.

Amerikanska polisbilar har 'dash cams' som spelar in allt som hander.

Numera kanske ja....vad jag skrev handlar om 80-talet. God vän med son berättade detta för mig. Vännen var just retired från San Fransisco PD, sonen i California Hwy Patrol. ''The drop-gun'', en gammal Iver-Johnson 32:a, väl rengjord med laddad - låg i en plastpåse i bilens handskfack......Dess uppgift förklarades för mig och bägge sa att förfarandet var vanligt.

Varjag

[Crister]

Hehe, kommer ihåg att innan högvakten ställde jag besvärande frågor till löjtnanten om vart jag skulle skjuta varningskottet? I marken med risk för rikoschetter eller upp i luften där vi inte skulle veta vart kulan skulle landa. Fick ordern att hålla käft

[Jon Svedman]

Jag har själv fått instruktionen att om det var svårt att avgöra om man skulle hinna skjuta varningsskott så skulle man sätta första bulan i målet och den andra i marken. Om jag nu inte mins helt galet var citatet: sätt en i han och en i marken så reder vi ut resten i efterhand. Jag gjorde min värnplikt 96/97 vid den nu mer tyvärr nerlagda femte norrlands brigaden.

[Osprey]

Om man ska skjuta varningsskott eller inte måste ju också vara högst subjektivt. Kommer det någon i dagens alltmer beväpnade samhälle och ser väldigt suspekt ut, inte stannar på order och kanske har ena handen i fickan, så blir antagligen varningsskottet det sista man gör...

Att istället direkt skjuta vederbörande i benen eller iallafall nedre delen av kroppen, innebär nog med viss sannolikhet att man räddar liv...

Men som sagt, skrönan/uttrycket om "skjut först skarpt, sedan varningsskott" har inte jag heller hört (jag låg i KA). Fast för den delen kan jag tänka mig att om man i en situation tvekar, så stämmer varjags uttryck in:

...when in doubt - smoke the asshole first - then fire the warning shot

Skulle man känna sig så hotad att man tvekar över om man kommer hinna avlossa det andra skottet, så ska man inte utsätta sig själv för risken... utan då är det bättre att skjuta direkt och sedan ett skott åt sidan... skottet åt sidan kan vara det som gör att du vågar göra det du bedömer som rätt...

(Sedan finns det förstås alltid en risk för att det finns skjutglada idi*ter som skulle utnyttja det här)

[Bo Dahlström]

Mitt minne säger mig att Vakt B är något man kör mot folk som troligen är vanliga civila som i sakta mak går på fel ställe och njuter lite av att djävlas med beväringsdjävlarna. Då får de lämpligt många varningar med lämplig upptrappning av våldet för att sluta dumma sig. Om det däremot kommer en knivbeväpnad kille emot dig med full fart är det bara att hoppa över lämpliga moment i Vakt B beroende på hur hotfull situationen är.

[varjag]

Så att VaktB förväntades följas till punkt och pricka i fredstid, det fanns det ingen tvekan om.
Men i händelse av krig förväntades jag handla i chefens anda.

Ett minne från Ljunbyhed 1984

Någonstans i fjärran minne, har jag läst att den svenska militära post-instruktionen, var baserad på den tyska.
Att en post alltid bör hålla sig dold. Uppenbarligen tog denna instruktion aldrig fäste i Tyskland - då jag genomlidit hundratals filmscener, där idiotiska tyska vaktposter - trampar fram och åter med sekundprecision - bara för att just efter ''helomvändning på klack'' - få en commandodolk i ryggen/snara om halsen.....vilket bevisar att dom aldrig lyssnat under utbildning/alternativt, var imbeciller - , Varjag

[Per Andersson]

Har aldrig hört detta men däremot övade vi på att rabbla Vakt B så snabbt vi bara kunde, och snudd på varningsskott och verkans eld i samma veva.

"Halthaltellerjagskjuterskarpt!" Bangbang!

Tid för detta: två sekunder.

[Axial]

Jag har fått den (i tråden) inledande övningen beskriven för mig, men själv aldrig övat den.

Något man dock var tydlig med i samband med min skyddsvaktsutbildning (96/97) var att det skulle finnas ett i förväg iordningställt ställe för var varningsskottet skulle placeras, t ex en urkarvning i en trädstam, där det i efterhand kunde fastställas att varningsskottet faktiskt avlossats.

Vi ska också vara medvetna om att VaktB upphörde senast 1997 i och med införandet av "Handbok för vakttjänst inom Försvarsmakten" 1997 M-nummer: 7745-784451.

Det som är aktuellt för topic:ens frågeställning är dock att en skyddsvakt får avge verkanseld utan föregående varning om man bedömer att ett varningsskott inte skulle ha någon verkan. Och därmed blir det ju faktiskt en bedömningsfråga, som visserligen i efterhand, ska kunna styrkas utifrån de på platsen funna bevisen.

[Erik Ljungberg]

Var inte en av anledningana att man införde varningskott mm att det någon gång på 70-talet utbrött en mindre eldstrid en natt mellan hemvärnet som vaktade ett mobförråd, i ett område där det varit mobförrådsinbrott, och en polispatrul i bil som tog en sväng förbi med släkta lysen för att kolla läget.

Rena turen gjorde visst att ingen gjorde sig rejält illa. Därefter styrdes VaktB upp för att undvika att under fredstid av misstag skjuta ihjäl oskyldiga.

Hur häftigt det en låter med "Skjut först skarpt, sedan varningsskott" bör man väl tänka på, i alla fall under fredstid, på konsekvenserna.

"She walked through bullets and haze
I asked her to stop
I begged her to stay
But she pressed on
So I lifted my gun
And I fired away

And the shells jumped through the smoke
And into the sand
That the blood now had soaked
She collapsed with a flag in her hand
A flag white as snow"

[Hans]

...någon gång på 70-talet utbrött en mindre eldstrid en natt mellan hemvärnet som vaktade ett mobförråd, i ett område där det varit mobförrådsinbrott, och en polispatrul i bil som tog en sväng förbi med släkta lysen för att kolla läget.

Ungefär så, ja.

Du har alldeles rätt, det har hänt och det var en otäck incident som kunde ha slutat riktigt illa. De närmare omständigheterna var följande.

Efter en serie inbrott i mobförråd i trakten av Malmköping under våren 1979 åtog sig hemvärnet att skärpa bevakningen av vissa förråd. Natten till den 14 april 1979 bevakades ett mobförråd i Mellösa av en grupp om fyra man. På grund av ett missförstånd anlände under natten två poliser till platsen. Poliserna var enligt beslut av polischefen i Katrineholm utrustade med förstärkningsvapen i form av kpistar. När polismännen vid tretiden kom till förrådet utbröt skottlossning. Poliserna besköts när de befann sig i en civil polisbil. En av poliserna besvarade elden. Den ene polisen fick ett skott i foten, den andre träffades i ryggen med svåra inre skador som följd. Hemvärnsmännen undkom oskadda (det var de som stod för huvuddelen av skottlossningen).

De fyra hemvärnsmännen åtalades för tjänstefel, framkallande av fara för annan och vållande till kroppsskada. Två av dem åtalades dessutom för brott mot vapenlagen (en hade en kpist hemma utan tillstånd, den andre hade vid tillfället med sig en pistol som enligt licensen endast fick användas för målskjutning [på andra mål än poliser, får man förmoda]).

Skildringen av händelseförloppet innehåller en del pikanta detaljer, tilll exempel avlossade en hemvärnsman 23 varningsskott mot ett av bilens däck!

Den rättsliga prövningen slutade med att två av hemvärnsmännen dömdes för brott mot vapenlagen men slapp påföljd eftersom förhållandena var speciella (den ene trodde att han hade rätt att ha kpisten, den andre hade fått
godkännande från sin chef att ta med pistolen istället för sitt gevär m/96). Samtliga friades från åtalen för tjänstefel, vållande till kroppsskada och framkallande av fara för annan. Domstolarnas skäl gick i korthet ut på att VaktB är otydlig och kunde tolkas som att de haft rätt att öppna eld i den aktuella situationen, och att de således bara gjort vad de uppfattade som sin plikt.

Målet gick ända upp till Högsta domstolen och detaljerad information om händelsen finns därför tämligen lättillgänglig i officiella källor.

http://forum.soldf.com/lofiversion/index.php/t2226.html

MVH

Hans

[Göstring]

Var inte en av anledningana att man införde varningskott mm att det någon gång på 70-talet utbrött en mindre eldstrid en natt mellan hemvärnet som vaktade ett mobförråd, i ett område där det varit mobförrådsinbrott, och en polispatrul i bil som tog en sväng förbi med släkta lysen för att kolla läget.

Har redan varit uppe i skrönetråden.

Högsta Domstolen
NJA 1981 s. 1135 (NJA 1981:157), Målnummer: B235-81, Domsnummer: DB52-81
Avgörandedatum: 1981-12-01
Rubrik: Spörsmål om ansvar för hemvärnsmän som vid bevakning av militärt förråd använt skjutvapen.
Lagrum: 24 kap. 2 § brottsbalken (1962:700)
Rättsfall: NJA 1969 s. 346

REFERAT
(Jfr 1969 s 346)

Allmän åklagare väckte vid Katrineholms TR åtal mot ingenjören V.M., chauffören E.K., pensionären T.K.. och lagerarbetaren H.A..

I TR:ns dom lämnades följande redogörelse för bakgrunden till målet:

Den 30 och 31 mars, d 6 och 7 april samt natten till d 13 april 1979 gjordes inbrott i olika militära förråd inom Södermanland, främst i trakten av Malmköping. Vid dessa inbrott tillgrep gärningsmännen krigsmateriel av farlig art, bl a ett stort antal stridsladdade handgranater, minor, prismaladdningar m m. Såväl de militära myndigheterna som polismyndigheterna inom Södermanlands län bedömde situationen som mycket allvarlig. Man övervägde på ömse håll vilken typ av personer som gärningsmännen kunde tillhöra och vilken användning den tillgripna materielen kunde få. Myndigheterna samrådde också med varandra. Därvid kom man fram till att det sannolikt inte rörde sig om vanliga inbrottstjuvar utan om en organiserad brottslighet som kunde antas ingå i ett större sammanhang. Situationen ansågs kräva särskilda försiktighetsåtgärder inför påskhelgen 1979. Sålunda fick polismyndigheten i Katrineholm d 11 april 1979 en skrivelse från länspolischefen i Södermanlands län med föreskrift om att den polisiära tillsynen av vissa angivna förråd skulle intensifieras. Samma dag inkom till polismyndigheten i Katrineholm från militärt håll en skrivelse som redovisade att hemvärnet skulle skärpa sin bevakning av aktuella förråd. Denna skrivelse var i sin tur föranledd bl a av en framställning från länspolischefen i Södermanlands län till chefen för P 10 i Strängnäs. Polisens ökade tillsyn var beordrad medan det för hemvärnets del var fråga om ett frivilligt åtagande. Under förberedelsearbetet observerades på ömse håll bl a sambandsfrågorna med hänsyn till risken för konfrontationer mellan olika bevakningsgrupper. Man beslutade således på ömse håll att kontakter skulle tas med den andra sidan för att man inte samtidigt skulle ägna sig åt samma bevakningsobjekt, en åtgärd som också var angelägen för att spara resurser.

Inom Flens hemvärnskrets upprättade kretshemvärnschefen L.K. d 10 april 1979 en PM för hemvärnets övervakning av förråd d 11-17 april 1979. Denna uppföljdes genom ett sammanträde med hemvärnscheferna d 11 april 1979. I sammanträdet deltog bl a ställföreträdande hemvärnschefen i Flens hemvärnsområde, R.P.. P anordnade bevakning från hemvärnets sida under nätterna mot d 12 och d 13 april. Han var själv med vid båda tillfällena. Båda kvällarna anmälde han sig på polisstationen i Flen innan tjänstgöringen påbörjades och första kvällen också när den avslutades. Ingendera natten sammanträffade P:s patruller med polisen vid några bevakningsobjekt. Natten mot d 14 april (långfredagens kväll) räknade P med att hemvärnet skulle kunna fortsätta sin bevakning trots att han inte själv kunde vara med. Då det emellertid föreföll svårt att få ihop en patrull ringde P omkring kl 20 upp polisstationen i Flen och underrättade polisman T.H. om att det inte såg ut att bli någon bevakning från hemvärnets sida under natten. H uppmanade P att återkomma och meddela polisstationen i Katrineholm om bevakning kunde ordnas. Anledningen till detta var att polisstationen i Flen inte är bemannad nattetid.

Senare under långfredagskvällen fick P ihop en patrull som bestod av V.M., T.K.. och dennes son E.K. samt H.A.. V.M. var chef för patrullen. P ringde någon gång mellan kl 20.30 och 21 till poliskonT.t i Katrineholm och meddelade att Flens hemvärnsområde kommande natt mellan kl 2.30 och 5 skulle anordna bevakning vid tre olika militärförråd, däribland det i målet aktuella, och vilken bil som skulle användas, nämligen V.M:s bil.

Kriminalassistenterna B.P. och B.R. hade frivilligt antecknat sig för civilpatrullering mellan kl 22 och 4 natten mot d 14 april 1979. När de med en civil polisbil startade från Flens polisstation kl 22 fick de av H veta att hemvärnet inte hade någon patrull ute under natten. De fick aldrig något annat besked senare under natten. Enligt beslut av polischefen i Katrineholm vid en morgonsamling d 12 april 1979 skulle förstärkningsvapen i form av kulsprutepistol (kpist) tilldelas den personal som skulle utföra förrådstillsyn. Fråga härom hade väckts från personalens sida. B.P. och R var natten mot d 14 april 1979 utrustade med var sin kpist.

Omkring kl 3 natten mot d 14 april 1979 kom B.P. och R med R som förare och P som passagerare till höger i bilens framsäte till ett militärförråd vid Stav i Mellösa. Där befann sig då redan den av V.M. ledda hemvärnspatrullen och skottväxling uppstod.
[...]

[Wooster]

Har på nätet läst ett pressklipp, från en lokaltidning om jag minns rätt, från någon gång slutet av 90-talet, början av 00-talet med intervjuer av de inbladade i Mellösa-incidenten. Hittar den inte nu, men någon annan kanske har fångat in artikeln?