Einsatzkommando Finnland?

[Possi]

Jag har inte sett någon officiell recension av avhandlingen än, jag frågade " Simon " om han visste något om EkF. i
Norge/Elvsnes, det låter vidlyftigt att tysk/finsk SD befann sig även där. Jag tänkte därför underhålla herrarna med lite
andra finsknorska uppgifter, tills vi fått reda på mer. Jag har inte läst Arnstads ev. nya kommentarer, så tråden kanske något måste utvecklas, med faktauppgifter, inte tyckande.

Men mina uppgifter om de finsk/tyska hamnplanerna med väg från finska kilen(Treriksröset?) till Skibotn/Lyngenfjorden i Norge 1940/41 uttrycker ju en handlingskraft, samt uppgifterna om avvisandet av de 700 norska vinterkrigsfrivilliga. jag har för mig att en del av dessa blev internerade i Finland. Finland ville ju att tyska trupper skulle falla in i vacuumet i norra Norge, eftersom Sovjet tog väl över finska delen av Fiskarhalvön, med utsikt över Murmanskinloppet men lät
Petsamohamnen fortfarande vara finsk, 1940. Tyskarnas "Basis Nord" som Stalin tillät, var ett verkstadsfartyg för marina
reparationer.

En annan tråd här om Kriegsmarine visar ju området var viktigt, eftersom, (alla) många tunga tyska örlogsfartyg, Tirpitz, Scharnhorst, Gneisenau fick baser i Nordnorge våren 1942, när konvojtrafiken ökades från de allierade till Sovjet. Den finska signalspaningen gav ju inte bara ut fångar till Tyskland, utan även uppgifter så att konvojerna kunde angripas av tyska marinen. Tyskfinsk kontroll över Nordkalotten var därför av stor vikt, med tanke på att norska motståndsrörelsen på Vardö(?) sände upplysningar till Sovjet. om de tyska konvojerna runt mot Kirkenes.

JariL.
"Sonderkommando Finnland's chef vom Felde var officiellt en officerare i SS-Division Nord. Från Valpo's synvinkel tyska säkerhetsorganen höll på att bygga en egen system i Finland som var utanför Valpo's kontroll."

Just det - och varför har ingen finsk forskare granskat vad Warzawas bödel, SS-Obergruppenführer Friedrich W. Kruger gjorde på WSS 6. Nord ? (Kiestinki) (1939-43).Detta har bara jag uppmärksammat. Även Gen. F. Böhme hade ju stor erfarenhet av " polisaktioner" i Serbien 1941.Det är Kruger som givit order om den aktion som sen skapade ikonbilden där SS-major Jürgen Stroop i april 1943 betraktar polska judar som evakueras efter gettoupproret i Warzawa. (Men Kruger kan ha kommit till Finland som resultat av en maktkamp inom SS i november 1943.) (Stroop hängdes i Polen efter kriget)

Vi har nu två "avhandlingar" om finska krigsfångar, Elina Sanas(2005 ca) och Oula Silvenonnoinens, och sammanfaller dessa två grupper, där Sana anger ca 3.000 utlämnade ? Hur många var sovjetiska krigsfångar ? Detta är svårt att avgöra idag, och JariL. skriver ju att tyskarna kan ha skjutit ett stort antal fångar/partisaner i Salla-området. Den finska säkerhetspolisen/staten höll ju även ett större antal fängslade vänstermänniskor inom finska fängelser, eller i läger bl.a i erövrade delar av södra Karelen. Ett helhetsperspektiv på detta vore intressant.

Vad har EK Finnland, dvs säga att finska valpo förhörde ryska fångar i två av tyskarna administrerade fångläger med invasionen av Norge 1940?

Om man ser Finland som stor nazi-komplot under vk2 då kan ju såna här röriga resonemang "kanske" (jag vet inte själv) få någon substans. Det officella Finland sände en ambulans styrka som understöde de västallierade och de norska styrkorna som slogs i Narvik (Knappast en pro-nazistisk handling).

Varför antecknade Finland ett handels avtal med storbritaninen genast efter vinterkriget bara för att få se det helt värdelöst en månad senare pga av invasionen av norge en knapp månad senare?

Finlands återhållsamhet mot Norge, kan bara ses ur det realpolitiska konsekvenserna av vinterkriget där man var tvungen att hålla sig väl med nazi-tysklands pakt broder Sovjet-Ryssland.

Vidare hur skall man bedöma det svenska agerandet mot Norge 1940?

Tex så fick inte den Norske kungen evakueras genom svenskt territorium, samt att man lät tåg med med förnödenheter och amunition gå genom svenskt territorium till tyskarna i Narvik. Betyde det att Sverige var pro-nazistiskt och att önskad att Norge skulle bli ockuperat?

Slutligen..

Stilen känns igen, språket och den vansingt antifinska källtolkningen.

Skulle vara mycket bättre om du använde ditt vanliga användar namn Mythcracker....

[Simon_HBG]

...jag frågade " Simon " om han visste något om EkF. i Norge/Elvsnes, det låter vidlyftigt att tysk/finsk SD befann sig även där.

Jag uppfattade detta aldrig som en fråga riktad till mig, men ska ge " Lawrence " ett svar nu när detta är klargjort.

Om jag inte misstolkat Silvennoinen's avhandling så rörde sig Einsatzkommando/Sonderkommando Finnland i norra Finland/Norge och förhörde krigsfångar vid Stalag 309 (Salla) och 322 (Elvenes). Elvenes ligger ju vid Kirkenes som är precis vid Norsk/Finska gränsen, så jag ser det som ganska naturligt att dessa experter isf användes vid båda lägren. Det var en ganska stor grupp ryska krigsfångar i Nordnorge. Tyskarna hade personalbrist och tolkar var eftertraktade.

och varför har ingen finsk forskare granskat vad Warzawas bödel, SS-Obergruppenführer Friedrich W. Kruger gjorde på WSS 6. Nord ?

Granskning är alltid bra, men F. W. Krüger kom enligt mig till Norge "för sent" för att man ska kunna göra kopplingar till verksamheten som Silvennoinen beskriver. Krüger var vid 6.SS-Geb.Div.Nord i tre månader, 20 maj - 26 augusti 1944, och var då befälhavare för en stridande enhet (finns säkert böcker som tar upp hans verksamhet under denna tiden).

[Lawrence]

Den ambulans Possi nämner var främst en spion/sambandscentral för Finland, (maj 1940) där man bedömde att de tyska styrkorna var överlägsna de allierade.

Jag menar att Finland inte alls var återhållsam mot Norge - utan tvärtom aggressiv och dubbel. Finland hade en instrum-entell syn på Norge, när man inte vågade gå emot Tyskland, och släppa in de norska 700 frivilliga igen till Norge, trots frivilligretoriken 1939/40, de kunde ju ha avgjort kampen i norr, där båda sidor förklarade sig som segrare, kring Narvik.

Ja, även Sverige svek Norge 1940, när man lät tyskarna skicka över förnödenheter med järnväg, det är väl känt. Sverige , men även Sovjet hade tunga skäl att stänga ute de västallierade & Polen från Norden,, som bara skulle ha inneburit krigsspridning till Skandinavien. Finland ville som sagt att Sovjet inte - skulle gå in och fylla tomrummet i Nordnorge,
efter de allierades reträtt, kanske för att Finland levde på hoppet att väst skulle marschera ner i Finland, ta Murmansk (franska/ polska flottstyrkor), ja, även exilpolackerna var mycket intresserade av aktion på finska fronten, för att betraktas som jämbördig västallierad. Senare på hösten 1940 började de första tyska styrkorna att anlända till Finland. Så det fanns
ju en avsikt i detta tidigt efter vinterkriget.

[Possi]

En finsk-polsk-nazistisk konspiration mot Sovjetunion....

Jag har ingenting mer att säga i den här tråden.

Tack och adjö.

[Stilleben]

Kommentar till Possis inlägg ovan om bl.a. den norske kungens önskan om evakuering genom Sverige, transiteringstrafiken m.m., passar nog bättre under "Om tyska trupptransporter genom Sverige" viewtopic.php?f=6&t=22602 , jag flyttar det dit.

[Lawrence]

B. Hellqvist. Betr. SS-Totenkopf 1940.
"
Lawrence skrev:
Det var även så att Finland tryckte på för att få Tyskland att ta över kontrollen av norra Norge, efter Moskvafreden i mars 1940, och de som skickas dit blir 2. bat. SS-Totenkopfstandarte ,(1.000 man) som gick över Luleå hamn i oktober som L. Gyllenhaal skrivit om, som sen blir 6. WSS i Finland. Men detta SS-Totenkopf i sin helhet , hade först deltagit i anfallet på Frankrike i maj/juni och hade varit inblandad i skjutningar av civilbefolkning, ca. 200 personer, i en s.k. " franktireur-psychose". Detta är ganska okänt.

Inte bara ganska okänt, utan helt fel. SS-Totenkopf-Standarte 6 (som senare blev 6. SS-Gebirgs-Division "Nord") befann sig i Nordnorge med samtliga tre bataljoner i maj 1940. Du blandar troligen ihop dem med 2:a bataljonen ur SS-Totenkopf-Infanterie-Regiment 3, som massakrerade 98 brittiska krigsfångar i Frankrike 28/5 1940. "
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Men Gyllenhaal: skriver ju att det var 2. bataljonen. (ca 1.000 man) av Totenkopfstandarte Kirkenes (6 ?) som kom till Luleå i början oktober 1940 från Stettin(!) med fartyget "Isar." Hade de varit i Norge tidigare vid ockupationen ?

Enligt min referens :
Deltog IR.1 den 22 maj 1940 i massaker på 92 personer av civilbefolkning I Pas-de Calaisområdet / Aubigny-en- Artois
Den 24 maj , IR.1/ 3.bat. + 1. pionjärbat. i massaker på 48 civilpersoner i orten Beuvry/PdC.
Den 22 maj IR.2 i massaker på 45 civilpersoner i Vandelicourt/PdC

Detta blir tre identifierade regementen ur Totenkopf. Då var inte hela Totenkopfdivisionen i Frankrike i maj-juni 1940 ?

Min referens: "Totenkopf begick de värsta blodbaden på civilister under två världskrig i Frankrike. Veckan den 20- 28 maj mördades i belgisk-franska gränsområdet 264 civila." Officerare -och underoff., var till stor del rekryterad av män som
tjänstgjort inom koncentrationsläger, och divisionsledaren Obergrf. T. Eicke var ansvarig för utbyggnaden av kz-lägersystemet, i Nazityskland.

" Totenkopf mördade 121 brittiska krigsfångar vid Le Paradis/PdC. (bör då ha varit IR.3) Totenkopf sköt även franska färgade soldater, från franska kolonierna. SS- Totenkopfs skilde sig från övriga tyska trupper med sina skjutningar vilket ansågs bl.a. bero på den starka naziindoktrineringen i förbandet.

[Simon_HBG]

Diskussioner som inte har med rubriken att göra bör nog flyttas ut till en annan tråd

[B Hellqvist]

B. Hellqvist. Betr. SS-Totenkopf 1940. (...)

Du blandar ihop äpplen och päron. SS-Division Totenkopf (med SS-Infanterie-Regiment 1-3 Totenkopf) var i Belgien och Frankrike. SS-Totenkopf-Standarte K fanns inte i maj 1940, och som tidigare nämnts befann sig vid den tidpunkten SS-Totenkopf-Standarte 6 i Norge. SS-Obergruppenführer und General der Waffen-SS Friedrich-Wilhelm Krüger chefade för 6. SS-Gebirgs-Division "Nord" i maj t.o.m. augusti 1944; "Einsatzkommando Finnland" var ju tydligen verksamt 1941-42, d.v.s. då Krüger befann sig i Polen.

[Lawrence]

Tack.
Då är frågan utredd då, kanske lite för långt från ämnet, men Ek.F. verkar ju ha försvunnit från media just nu.

[Leo V]

Förlåt men vad betyder "franktireur-psychose"?

Sonderling

Ordet har också att göra med tyskarnas framfart i Belgien, där man tog gisslan bland civilbefolkningen och avrättade dem. Tyska soldater besköts av civila och tyskarna hamnade i ett slags "psykos" som skulle förklara deras framfart.

Under fransk-tyska kriget försökte faktiskt en fransk antropolog förklara tyskarnas "framfart" med deras rastillhörighet.

[Simon_HBG]

omforintelsen.se har genomfört en intervju med Silvennoinen, rekomenderas:

http://www.omforintelsen.se/intervju-me ... -finnland/

[varjag]

omforintelsen.se har genomfört en intervju med Silvennoinen, rekomenderas:

http://www.omforintelsen.se/intervju-me ... -finnland/

Tack för länken med intervjun.....när man läser den tycker jag svaren smakar som en mycket tunn spiksoppa.... , Varjag

[Lawrence]

Finland och Förintelsen: Några vittnesmål från våren/sommaren 1942.

" Det finns ingen statistik på hur många soldater av judisk börd som tillfångatogs av finnarna, 1941/42. Judarna i SSSR uppgick till, ca 1.8 %, och bör ha varit i samma proportion bland de sovjetiska krigsfångarna. Då borde ca 1.150 av fångarna vara judar.

Många av dessa krigsfångar var medlemmar av en försvarsmilis som uppbådats i all hast från Leningrad, arbetare, kontorister, studenter, med bristande utrustning och övning. Procenten judar i dessa enheter var större - än i den reguljära sovjetiska armén.

Leningrads befolkning bestod av 6.32 % judar, vilket gör det möjligt att uppskatta antalet judar som var krigsfångar i Finland, var högre än 1.150. Av de 18.700 krigsfångarna som dog 1941/42 måste hundratals varit judar. (Max. antal: skulle då bli : 65.000 fångar x 6 % = 4.000 sovjet-judiska krigsfångar)

Finland bytte krigsfångar med Tyskland, så att de som betraktades som "farliga politiska element", Röda armékommiss-arier och andra lämnades ut till tyska SS och en säker död, och i utbyte fick Finland, krigsfångar som kunde accepteras av finnarna som "frändefolk".

" En förändring ägde rum våren/sommaren 1942 för judiska krigsfångar. En grupp av judar som uppgick till ca 300 fångar, fördes från olika läger till Centrallägret nr 2 i Naarajärvi, och därifrån till samhället Montola. Vissa i gruppen placerades i ett separat läger i Laukolampa. De judiska officerarna fördes inte till det judiska speciallägret, utan kvar-blev i läger för sovjetiska officerare.

Flera vittnesmål från judiska fångar, som Lazer Rasskins memoarer, berättar: Ca 100 av oss samlades i en avskild förläggning, som vaktades av finska soldater med kpistar.Det var en överraskning för mig, att se kända ansikten kring mig, och höra samtal på jiddisch. Det blev en trevlig kväll även om vi trodde att vår sista stund kommit. Följande morgon blev våra värsta misstankar bekräftade.

De samlade oss inför en specialvakt av finska kpistbeväpnade soldater, och en finne höll ett tal på ryska, som lät som så : " Führerns (Hitler) mål är att förgöra alla judar, så att judar inte längre kommer att styra världen. Om är detta Führerns mål, så blir det så. Vi - finnarna, hatar er också, men vi kommer inte själva att döda er. Vi skall lasta er ombord på ett fartyg som för er till Palestina. Hursom helst, så kommer ni att drunkna på vägen. Det var ett skrämmande tal. - Efteråt, lastade de oss på lastbilar och förde oss till en okänd destination. Vi färdades länge, till vi anlände tills vi kom till en plats, med namnet Laukolampa. "

Mikhail Schleifer vittnade: " De samlade oss och placerade oss på lastbilar, och spärrade alla fönster och dörrar. De finska vakterna sa att vi skulle skickas till Tyskland för att förintas. Vi färdades i två dagar och ankom mitt i natten till ett stort läger som var omgivet av taggtråd. Vi fick order att bege oss till en barack. Vi viste inte var vi var eller vad som skulle hända oss. Detta judiska läger var beläget i samhället Juvoskele."

Josef Gurvitz, fånge i Viborglägret skrev i sina memoarer:" På våren 1942 isolerades alla judar i en barack, och vi fick ej lämna denna. Det fanns ca 100 personer samlade där. Judarna som var säkra på att utlämnas till tyskarna fick panik. Efteråt överfördes vi till Naarajärvi-lägret. Det var mycket dåliga förhållanden där. Senare fördes vi till Montola. "
--------------------------------
Enligt de finska vakterna framgår att de skulle föras till Tyskland, där de skulle förgöras.Båda vittnesmålen ger intryck av detta. Vad som medförde att alla judar på sommaren 1942, skulle koncentreras i ett läger är inte helt klarlagt. Men kan ses mot bakgrund av de finsk-tyska förbindelserna vad gällde finska judar.

Enligt Wannsee-konferensen/Berlin (januari 1942), fanns det ca 2.000 judar i Finland, som var inkluderade i den " slutgiltiga lösningen. ". Under perioden 9-20 april 1942 besökte Arno Anthoni, finska säkerhetspolisen, Berlin, inbjuden av Reinhard Heydrich, för att ha överläggningar med Gestapo-chefen, Heinrich Müller, och hans kollegor, bl.a. Friedrich Panzinger. (även i Einsatzk.), som svarade för Gestapoavd. för bekämpning/undersökning av inre fiender, judar/kommunister.

Enligt Panzingers vittnesmål bad Gestapo att Finland skulle överlämna sina judar, och Anthoni skulle då ha varit positiv, likaväl som, Adolf Eichmann, som var närvarande vid mötet. Efter kriget nekade Anthoni till Panzingers uppgifter.

Anthoni och Müller avtalade muntligt att Finland kunde utlämna till Tyskland alla" politiskt oönskade, misstänkta ele-ment.". Anthoni hävdade att han hade befogenhet att utlämna alla oönskade personer, och uppgav att " samtalet kan ha berört frågan om " dåliga element bland judarna ", men nekade till att detta gällde de judar som hade finskt medborg-arskap.

Det är troligt att Anthoni hänvisar till de ca 300 judarna från Tyskland, Österrike, Tjeckoslovakien, som var flyktingar, samt sovjetiska judar bland krigsfångarna. Hitler besökte Mannerheim i Finland, den 4 juni 1942, och Himmler kom på besök månaden efter, den 29 juli. Då skulle en utlämning av finska judar ha diskuterats och avvisats av finnarna.

Men för de sovjetjudiska krigsfångarna är det skäligt att anta att finska inrikesministern, Toivo Horelli, samt kretsar inom arméns etappväsen,stats/säkerhets/polisen, av ideologiska orsaker, samt ville man behaga tyskarna med att utlämna dessa judar till tyskarna.Den finska opinionen kunde ha lättare ha översett med att utlämna sovjet-judiska krigsfångar men svårare för civila flyktingar, och finska judar.

Det finskjudiska samfundet hade inte haft möjlighet att inleda en koncentration av judiska sovjetkrigsfångar, för att hjälpa dem och förbättra deras villkor. De finska judarnas ställning på våren och sommaren 1942, var klart osäker, och om de agerat för de judiska sovjetkrigsfångarna - kunde detta väckt tvivel på deras egen lojalitet, gentemot Finland.

Koncentrationen av judiska krigsfångar, som följde av Anthonis Berlinbesök, i april och före Himmlers Finlandsbesök, tillsammans med vittnesmålen av de judiska fångarna, ger grund att tro att de judiska fångarna samlades för att utläm-nas till Tyskland, som man tidigare utlämnat de 70 fångar, betecknade som " oönskade element".

Att krigsfångarna trots allt inte utlämnades kan ha att göra med finska bedömningar på hösten 1942, att Tyskland höll på att förlora kriget. Men de order om ytterligare koncentration av judar som utfärdades den 1.10 1942 ( Valdmar Fabricius, finska armén), stämmer inte med de judiska vittnesmålen att koncentrationen genomfördes på våren/somm-aren 1942 - en tidpunkt de knappast kan ha misstagit sig på.

Men ordern av 1.10. 1942, bör ha gällt under överinseende av Röda korset, som var i kontakt med det judiska samfun-det, för att hjälpa dessa, och detta kunde bara ske om de hölls avskilda.

(Källa: judiska vittnesmål) : Shimon Iantovski : Lager Sovetskikh Voennoplennykh-Evreev v. Finlandii. Jerusalem : Machanaim, 1995)

[millgard]

Det finns gamla trådar om detta här på Skalman - generellt var exempelvis Mannerheim uttalat judevänlig och de utlämnanden som gjordes, exempelvis till Sovjet (där de flesta som brukligt "försvann") skedde som utväxling mot finska krigsfångar. Det handlade väl om något tusental varav en viss andel judar.

Om vi nu talar det officiella Finland - på personnivå kan det ju ha sett ut hur som helst.

Leta fram och läs de gamla trådarna - denna byk är rejält tvättad redan förut och det tycks ha varit väldigt lite att hitta även för den mest kategoriske och tendentiöse.

[Marcus]

Två nya inlägg från en annan tråd flyttades hit.

/Marcus