Katolska kyrkans etik och moral

Ekonomi, samhälle och kultur genom hela historien.
Pierre
Medlem
Inlägg: 77
Blev medlem: 20 maj 2007, 12:34
Ort: Sverige

Katolska kyrkans etik och moral

Inlägg av Pierre » 24 november 2007, 15:57

Teologi. En av kyrkans främste teologer, kardinal Alphonsus de Liguori, helgonförklarad 1839, hade en utpräglat kasuistisk inställning. Varje tänkbar förseelse tog han upp till moralisk gradering efter den av honom uppställda sk ekvi-probabilistiska tesen att man kan få anse en uppfattning
riktig om den bara är lika sannolik som dess motsats.
Vi tittar närmare på St Liguoris perspektiv på det åttonde budet, Du skall icke stjäla. ”Angående beloppet av summan någon kan stjäla från en annan för att anses begå en dödssynd (girighet) råder olika åsikter. Navar har alltför samvetsgrannt sagt att en stöld av ett halvt guldstycke är dödssynd, under det att andra anser att om det uppgår till mindre än tio, är det ingen allvarlig synd. Men Tol, Mech. Less och andra har ansett att stöld av två guldstycken är dödssynd.” ”Om någon stjäl på olika tider smärre summor, vare sig av en och samma eller olika personer, men inte i avsikt att ta stora belopp eller förorsaka stor skada, är detta ingen dödssynd, i sht om tjuven är fattig och har för avsikt att ersätta det stulna.”
”Om olika personer bestjäl en och samma herre på små belopp att varje inte utgör någon dödssynd, fastän var och en vet att dessa småstölder dock förorsakar betydlig skada, begår dock ingen någon dödssynd, även om alla stjäl samtidigt.” Så långt St Liguori.

Den heliga kyrkan har delat upp synden i tre huvudgrupper: De sju dödssynderna, huvudsynderna och de förlåtliga synderna. Det handlar om att skilja mellan synder som akuta engångsföreteelser från synder som mera är karaktärsegenskaper. Därför får man vara försiktig i bestämning av synder. Det är här kasuistik kommer in - det gäller att kratsa kastanjerna ur elden för den nödställde. Ty dödssynd leder rakt ned i helvetet.
Girighet är t.ex ingen engångsföreteelse, utan en karaktärsegenskap. Man stjäl för att det passar ens natur inte för att man är nödställd. En rik man som roffar åt sig faller inom ramen för girighet, medan en fattig man som stjäl oftast bara försyndar mot det åttonde budet. Därmed inte sagt att det går en skarp gräns mellan fattiga och rika vad gäller synder, utan bara att det finns karaktärer och egenskaper i mänskligheten som bestämmer uppsåt och handling. Sålunda finns onda människor, medan en besatt människa är något helt annat. Av förståeliga skäl har biktfadern stor hjälp av de kasuistiska handböckerna.

Bot och bikt. Det är kring bot- och biktinstitutionerna som kasuistik utvecklades i katolsk teologi och själavård till ett system av detaljerade moralregler för livets skilda situationer, sammanförda under typfall. Bikten är en av de sju sakramenten, där botgöraren blir löst från sina synder under det att sakrala ord uttalas: Ego te absolve a peccatis tuis. Den befordrade tron på prästämbetets, särskilt biktfaderns gudomliga auktoritet. Människorna var nämligen offer för syndaånger som ständigt behövde absolution - och därför blev den heliga biktstolen nödvändig. Genom bikten knöt kyrkan såväl bönder som furstar till sig, i sht fr.o.m 1500-talet. Den medeltida kyrkans mer direkta grepp över Europa hade börjat lossna när kungar började hävda sig mot den. Nya tidens nationalstater uppstod. I detta sammanhang får man väl se kyrkans nya
och mera indirekta grepp genom de till synes moderna jesuiternas roll som lärare, missionärer och biktfäder. Som biktfäder i Europas maktcentra, vid hoven, kom de att utöva inflytande på politiken. I stället för att hävda sin hegemoni över kungar kunde påvedömet påverka genom jesuiterna inom kungarikena. Denna situation har i hög grad präglat jesuitordens etik och moral

Jesuiterna. Jesuiterna försökte lösa upp samvetsbetänkligheter vid moraliskt svåra val genom kasuistik, genom att väga in omständigheter vid bedömning av moraliskt handlande och inte stanna vid en analys av om handlingen i fråga är i enlighet med ex.vis en viss norm eller inte.
Bischofberger bedömer effektetikens normteori som praktisk. Den är effektiv utan att bli omänsklig. Den vädjar både till förnuft och frihet. Regeletik är för stelbent och sinnelagsetik tar ingen hänsyn till en handlings konsekvenser, varför båda får anses ineffektiva. ”Vad som idag är ett användbart medel kan imorgon vara värdelöst, vad som idag förefaller viktigt kan imorgon sakna all betydelse” (I Jesu sällskap).
Man har ofta feltolkat den kasuistiske 1600-talsjesuiten Hermann Busenbaums påstående: ”Om ändamålet är tillåtet är också medlen tillåtna.” Man bör observera hans formulering - han påstår inte att vilka medel som helst är tillåtna eller att ett gott ändamål gör onda medel goda. Han förutsätter bara att det för legitima ändamål alltid finns legitima medel. Vilka medel var legitima på t.ex 1600- och 1700-talen? Det bestämde det legitima ändamålet. Vad var legitima ändamål?

Man väger in omständigheter när man med det nionde budet (Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa) i åtanke bedömer ett moraliskt handlande. ”Det förekommer falskt vittnesbörd endast då när den som svurit ed använder ord som han vet kommer att föra domaren bakom ljuset (dvs ljuga rakt upp i ansiktet). Användandet av flertydiga ord är däremot tillåtet, samt även tyst förbehåll (engelska: mental reservation) under vissa omständigheter...”

Vidare: ”Om en man frågar sin otrogna hustru om hon brutit mot äktenskapskontraktet, kan hon säga ’nej’ utan att tveka som om kontraktet var obrutet. När hon väl fått absolution vid bikten, kan hon säga ’jag är utan synd’, om hon när hon säger det tänker på den absolution som avbördat henne synden. Om hennes man fortfarande är skeptisk kan hon försäkra honom om sin oskuld genom att säga att hon inte begått äktenskapsbrott.” Mycket tyder på att snedsprång var ofta förekommande vid hoven, och att jesuiterna inte ville stöta sig med de mäktiga. Det legitima ändamålet var bibehållandet av påvedömets makt och det legitima medlet var att man gav offer för syndaånger absolution. Att man blev löst från sina synder synes här betyda att de syndiga handlingarna inte förekommit eller att de blivit mindre syndiga efter hänynstagande till omständigheter. Att behandla människor milt var behjärtansvärt och effektetiskt.
Men det fanns även kasuistiska regler som satte det sjätte budet (Du skall icke dräpa) på undantag. Vilka ändamål tjänade dessa? Det står: ”Men det betyder inte att alla som dödar syndar mot detta bud. Ex.vis om en ädling hotas av slag och styrk kan han döda sin angripare, men denna rättighet tillkommer givetvis endast ädlingen och inte plebejen, ty det finns inget vanhedrande för en vanlig man att ta emot stryk...” Dessa kasuistiska regler speglar samtidens samhälle. Världsliga härskare tänktes behöva ta itu med upproriska undersåtar då och då, varför det gällde att inte göra bort sig genom att komma med moralkakor. Man var ju etiska relativister. Fursten och hans krigsmakt tänktes också som viktiga komponent i kampen mot kätteriet. Men många brev till ordensledningen vittnar om att verkligheten vid hoven upplevdes som mycket svår. Ofta bad patres att i stället få arbeta i missionen (I Jesu sällskap). Fanns råskinn i Jesuitorden? En av jesuiternas mest kritiserade och därför mest kända maxim är: ”En munk eller präst är tillåten att döda de som står i begrepp att förtala honom eller hans församling.” Om det fanns råskinn bland dem är inte gott att veta, men de hade i alla fall gett sig rätten att eliminera sina motståndare.

Parentetiskt nämner jag också följande citat: ”En tjänare som hjälper sin herre att för- föra en ung flicka,” begår ”inte en dödssynd om han annars kan befara allvarliga olägenheter eller dålig behandling om han vägrar. Om en ung flicka är gravid kan missfall framkallas om detta misstag (graviditeten) kan bli anledning till vanära för henne själv eller en medlem av prästerskapet.” Prästerskapet? Jovisst, celibatet förbjöd visserligen giftermål för präster, men reglerna för utomäktenskapliga förbindelser är många (St Liguori var inne på dem ganska mycket). I de katolska länderna brukade man säga: ”Varför heligare än påven?” Och avbruten graviditet. Jovisst, sådant blev vid straff om exkommunikation förbjudet först 1869. Året därpå förkunnades dogmen om ”påvens ofelbarhet” när han talar å ämbetets vägnar. :)
Senast redigerad av 1 Pierre, redigerad totalt 24 gånger.

Användarvisningsbild
Hexmaster
Saknad medlem †
Inlägg: 10194
Blev medlem: 12 juni 2004, 18:41
Ort: Tjörn
Kontakt:

Re: Katolska kyrkans etik och moral

Inlägg av Hexmaster » 24 november 2007, 16:36

Hej -- du skriver mycket, och det framgår inte riktigt om du vill diskutera helhet eller detaljer. Eftersom jag känner igen ett par detaljer skulle jag vilja kolla följande:
Pierre skrev:Man har ofta feltolkat den kasuistiske 1600-talsjesuiten Hermann Busenbaums påstående: ”Om ändamålet är tillåtet är också medlen tillåtna.” Man bör observera hans formulering - han påstår inte att vilka medel som helst är tillåtna eller att ett gott ändamål gör onda medel goda. Han förutsätter bara att det för legitima ändamål alltid finns legitima medel.
Man bör främst observera sammanhanget, här en förklaring av det välkända "Ändamålet helgar medlen", som du inte nämner:
Pelle Holm skrev:Ett otillräckligt stöd för att tillskriva jesuiterna en sådan moraluppfattning har hämtats från Hermann Busenbaum (död 1677), Medulla theologiae moralis, där man bl.a. finner satsen (6, Tract. 4.2, Dub. 2,1, § 8): Cui licitus est finis, etiam licent media (för den som har ett lovligt ändamål är också medlen lovliga), dock i ett sammanhang där endast etiskt fullt tillåtliga medel godtas (det är fråga om förspel till samlag mellan äkta makar).
Pierre skrev:Men det fanns även kasuistiska regler som satte det sjätte budet (Du skall icke dräpa) på undantag.
(Noterar att du följer den katolska uppdelningen, det vanligaste i svenska sammanhang är att dräpandet är femte budet.)
Pierre skrev:En av jesuiternas mest kritiserade och därför mest kända maxim är: ”En munk eller präst är tillåten att döda de som står i begrepp att förtala honom eller hans församling.”
Var finns denna maxim?
Pierre skrev:Året därpå förkunnades dogmen om ”påvens ofelbarhet” när han talar å ämbetets vägnar. :)
Vad är smileyn till för? Om du försöker tala om något så vore det nog bättre om du sade det rent ut.

Pierre
Medlem
Inlägg: 77
Blev medlem: 20 maj 2007, 12:34
Ort: Sverige

Inlägg av Pierre » 24 november 2007, 16:45

Det är helheten jag vill diskutera. Hur tycker du att detta överensstämmer med den bild du har av kristendom? (Smileyn är till för avväpnande syfte).

Maximen finns i de kasuistiska handböckerna...

Användarvisningsbild
Hexmaster
Saknad medlem †
Inlägg: 10194
Blev medlem: 12 juni 2004, 18:41
Ort: Tjörn
Kontakt:

Inlägg av Hexmaster » 24 november 2007, 16:55

Men om detaljerna är fel så spelar det väl ingen roll vilken bild de ger?

Var kan man hitta kasuistiska handböcker?

Kände inte ens till ordet:
SAOB skrev:i sht i fråga om katolska förh.: (under medeltiden av skolastikorna utbildad teologisk disciplin omfattande) behandlingen av fall där (ss. vid fall av pliktkollision) den allmänna sede­lagens tillämpning är oviss l. icke omedelbart kan inses ("samvetsfall"), åsyftande att till den euskildes hjälp med utgångspunkt i fullt klara fall fastställa det pliktenliga l. moraliskt rik­tiga handlingssättet i varje enskilt fall; i sin urartning utgörande en sådan behandling av hela etiken som, mer l. mindre åsidosättande de stora, sedliga normerna, strävar att från fall till fall giva regler för den enskildes sedliga handlande, ofta under användande av skolas­tiska hårklyverier, sofisteri o. d.; äv. (nedsät­tande) i allmännare anv., om av hårklyverier, sofisteri o. d. utmärkt (argumentering vid) vär­desättning av enskilda handlingars moraliska kvalitet, särsk. rättfärdigande av enskilda hand­lingar (ofta i strid mot samvetets vittnesbörd).
Antar att det är den "(nedsättande)" betydelsen du är ute efter. :)

Användarvisningsbild
Lindir
Medlem
Inlägg: 2811
Blev medlem: 27 mars 2002, 00:21
Ort: Göteborg

Re: Katolska kyrkans etik och moral

Inlägg av Lindir » 25 november 2007, 03:21

Hexmaster skrev:
Pierre skrev:Men det fanns även kasuistiska regler som satte det sjätte budet (Du skall icke dräpa) på undantag.
(Noterar att du följer den katolska uppdelningen, det vanligaste i svenska sammanhang är att dräpandet är femte budet.)
Nja, dräpandet är femte budet även enligt katolsk tradition - det är i judisk och i reformert (och därmed en del av de svenska frikyrkornas) tradition det har nummer sex.

Pierre
Medlem
Inlägg: 77
Blev medlem: 20 maj 2007, 12:34
Ort: Sverige

Inlägg av Pierre » 26 november 2007, 17:58

Antar att det är den "(nedsättande)" betydelsen du är ute efter.
Njae, nedsättande och nedsättande. Bara en aspekt av den katolska kyrkans moral och etik. Den har ju förändrats genom historiens lopp, vilket borde framgå i mitt något långa inlägg.
Men om detaljerna är fel så spelar det väl ingen roll vilken bild de ger?
Jasså, du ställde en försåtlig fråga för att sätta mig på pottkanten? Detaljerna är ej fel och inte ens urvalet är orättvist. Någon änglakör kring den katolska kyrkan kommer inte jag att frigöra. Även den andra sidan måste fram - ty det är Sanningen vi är ute efter, eller hur (alltså inte den som finns i himmelen, utan den i historien). Så titta noga nu vad som händer när du har satt mig i denna otroligt svåra belägenhet. :) :) :)

PS. Visst har katoliker och jesuiter dålig klang i äldre protestantiska skifter, och där finns överdrifter osv. Man trodde ju på djävulen och sådant, så därför för man intrycket av att Kyrkan var antikrists manifestation på jorden. Nu är inte jag ute efter att bekräfta den misstanken. Utan syftet är att dels peka på delar av dess moral och etik, dels att dess moral och etik skall ses i sitt historiska sammanhang. Ingen änglakör, tack... :)

Användarvisningsbild
Hexmaster
Saknad medlem †
Inlägg: 10194
Blev medlem: 12 juni 2004, 18:41
Ort: Tjörn
Kontakt:

Inlägg av Hexmaster » 26 november 2007, 21:55

Lindir skrev:Nja, dräpandet är femte budet även enligt katolsk tradition
Korrekt, mea culpa (till att ha räknat fel, inget annat...).
Pierre skrev:Någon änglakör kring den katolska kyrkan kommer inte jag att frigöra.
Inga svar heller verkar det som, vilket var det enda jag var ute efter.

Försöker igen: Var kan man hitta kasuistiska handböcker?

Pierre
Medlem
Inlägg: 77
Blev medlem: 20 maj 2007, 12:34
Ort: Sverige

Inlägg av Pierre » 27 november 2007, 14:07

Försöker igen: Var kan man hitta kasuistiska handböcker?
Vatikanens arkiv eller av någon snäll katolsk präst. :)
Varför är du intresserad av kasuistiska handböcker? Det bästa sättet för en lekman är att titta i böcker där man citerat sådana.

Pierre
Medlem
Inlägg: 77
Blev medlem: 20 maj 2007, 12:34
Ort: Sverige

Inlägg av Pierre » 27 november 2007, 14:47

Vill du fördjupa dig i jesuitordens grundtext, leta efter Ejercicios eller Exercises på nätet. :) Den är skriven av Ignatius av Loyola (1491-1556).

Wavy Gravy
Medlem
Inlägg: 232
Blev medlem: 11 oktober 2007, 17:29

Re: Katolska kyrkans etik och moral

Inlägg av Wavy Gravy » 27 november 2007, 15:08

Pierre skrev:
Pierre skrev:Vi tittar närmare på St Liguoris perspektiv på det åttonde budet, Du skall icke stjäla. ”Angående beloppet av summan någon kan stjäla från en annan för att anses begå en dödssynd (girighet) råder olika åsikter. Navar har alltför samvetsgrannt sagt att en stöld av ett halvt guldstycke är dödssynd, under det att andra anser att om det uppgår till mindre än tio, är det ingen allvarlig synd. Men Tol, Mech. Less och andra har ansett att stöld av två guldstycken är dödssynd.” ”Om någon stjäl på olika tider smärre summor, vare sig av en och samma eller olika personer, men inte i avsikt att ta stora belopp eller förorsaka stor skada, är detta ingen dödssynd, i sht om tjuven är fattig och har för avsikt att ersätta det stulna.”
”Om olika personer bestjäl en och samma herre på små belopp att varje inte utgör någon dödssynd, fastän var och en vet att dessa småstölder dock förorsakar betydlig skada, begår dock ingen någon dödssynd, även om alla stjäl samtidigt.”
Man väger in omständigheter när man med det nionde budet (Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa) i åtanke bedömer ett moraliskt handlande. ”Det förekommer falskt vittnesbörd endast då när den som svurit ed använder ord som han vet kommer att föra domaren bakom ljuset (dvs ljuga rakt upp i ansiktet). Användandet av flertydiga ord är däremot tillåtet, samt även tyst förbehåll (engelska: mental reservation) under vissa omständigheter...”

Vidare: ”Om en man frågar sin otrogna hustru om hon brutit mot äktenskapskontraktet, kan hon säga ’nej’ utan att tveka som om kontraktet var obrutet. När hon väl fått absolution vid bikten, kan hon säga ’jag är utan synd’, om hon när hon säger det tänker på den absolution som avbördat henne synden. Om hennes man fortfarande är skeptisk kan hon försäkra honom om sin oskuld genom att säga att hon inte begått äktenskapsbrott.”

Men det fanns även kasuistiska regler som satte det sjätte budet (Du skall icke dräpa) på undantag. Vilka ändamål tjänade dessa? Det står: ”Men det betyder inte att alla som dödar syndar mot detta bud. Ex.vis om en ädling hotas av slag och styrk kan han döda sin angripare, men denna rättighet tillkommer givetvis endast ädlingen och inte plebejen, ty det finns inget vanhedrande för en vanlig man att ta emot stryk...”

”En munk eller präst är tillåten att döda de som står i begrepp att förtala honom eller hans församling.”

”En tjänare som hjälper sin herre att för- föra en ung flicka,” begår ”inte en dödssynd om han annars kan befara allvarliga olägenheter eller dålig behandling om han vägrar. Om en ung flicka är gravid kan missfall framkallas om detta misstag (graviditeten) kan bli anledning till vanära för henne själv eller en medlem av prästerskapet.”
Skulle vara konstigt om sådana böcker med sådant innehåll fanns tillgängliga för allmänheten. Jag antar att Pierre inte heller har haft tillgång till dem utan möjligen citerar ur litteratur som plockat citat ur handböckerna?

Hur vet man att kyrkans etik och moral har ändrats "genom historiens lopp", den kanske fortfarande tillhandahåller kasuistiska handböcker till prästerna, medan den mot samfundet upprätthåller en kristlig bild?
Intressant med citaten om man tittar på kyrkans inställning till abort.
Det 9:e budet kanske har att göra med prästens tystnadsplikt vid biktinstitutet?

Användarvisningsbild
Hexmaster
Saknad medlem †
Inlägg: 10194
Blev medlem: 12 juni 2004, 18:41
Ort: Tjörn
Kontakt:

Inlägg av Hexmaster » 27 november 2007, 16:36

Pierre skrev:Varför är du intresserad av kasuistiska handböcker? Det bästa sättet för en lekman är att titta i böcker där man citerat sådana.
Jag föredrar att gå till källorna så långt det är möjligt. Näst bäst är att gå till trovärdiga andrahandskällor (eller vad det nu heter) som jag inte behöver misstänka för att ha manipulerat eller sovrat i materialet. Pelle Holm är en sådan, se exemplet när han påpekar att det berömda "Ändamålet helgar medlen" går tillbaka till sexualrådgivning för äkta makar, snarare än det man tänker på.

Eftersom religiösa, kristna, katoliker och i synnerhet jesuiter utsatts för mycken svartmålning är det extra viktigt att hålla isär begreppen. Kommer helt osökt att tänka på en annan tråd där svartmålning av själve Hitler diskuteras, oavsett vilka galenskaper den mannen faktiskt gjorde så har han icke desto mindre helt grundlöst blivit tillskriven allehanda hyss dessutom.

Användarvisningsbild
Lindir
Medlem
Inlägg: 2811
Blev medlem: 27 mars 2002, 00:21
Ort: Göteborg

Inlägg av Lindir » 27 november 2007, 18:40

Hexmaster skrev:Eftersom religiösa, kristna, katoliker och i synnerhet jesuiter utsatts för mycken svartmålning är det extra viktigt att hålla isär begreppen.
Det var bland annat därför jag ville påpeka att budorden inte följde den katolska utan den reformerta numreringen (vilket gäller även det som ovan skrivs om de åttonde och nionde buden, som i katolsk/svenskkyrklig numrering är de sjunde resp åttonde). Hade numreringen följt den katolska numreringen hade man kanske haft större skäl att tro att källan verkligen var katolsk ...

Pierre
Medlem
Inlägg: 77
Blev medlem: 20 maj 2007, 12:34
Ort: Sverige

Inlägg av Pierre » 29 november 2007, 15:51

Det var bland annat därför jag ville påpeka att budorden inte följde den katolska utan den reformerta numreringen (vilket gäller även det som ovan skrivs om de åttonde och nionde buden, som i katolsk/svenskkyrklig numrering är de sjunde resp åttonde). Hade numreringen följt den katolska numreringen hade man kanske haft större skäl att tro att källan verkligen var katolsk ...
Excellent, Lindir. Det är katolska handböcker som tas upp till behandling i reformerta/presbyterianska/kalvinistiska verk. Men de är skrivna av f.d. katolska präster. :)

Pierre
Medlem
Inlägg: 77
Blev medlem: 20 maj 2007, 12:34
Ort: Sverige

Inlägg av Pierre » 29 november 2007, 15:53

Hexmaster skrev:
Eftersom religiösa, kristna, katoliker och i synnerhet jesuiter utsatts för mycken svartmålning är det extra viktigt att hålla isär begreppen.
Vet du hur förmätet den katolska kyrkan är i sina anspråk. Och vad vet du egentligen om jesuiterna utöver Topelius svartmålning?

Användarvisningsbild
Lindir
Medlem
Inlägg: 2811
Blev medlem: 27 mars 2002, 00:21
Ort: Göteborg

Inlägg av Lindir » 29 november 2007, 19:12

Pierre skrev:Hexmaster skrev:
Eftersom religiösa, kristna, katoliker och i synnerhet jesuiter utsatts för mycken svartmålning är det extra viktigt att hålla isär begreppen.
Vet du hur förmätet den katolska kyrkan är i sina anspråk. Och vad vet du egentligen om jesuiterna utöver Topelius svartmålning?
Jag vet inte "hur förmätet den Katolska kyrkan är i sina anspråk", och jag har svårt att se hur det skulle kunna vara något objektivt faktum över huvud taget. Att Katolska kyrkan (och dess anspråk) inte är så populär i reformerta kretsar är väl ganska uppenbart, men säger förstås inget alls om anspråkens vare sig sanningshalt eller "förmätenhet". Det är snarare helt och hållet en fråga om ens egna religiösa utgångspunkter, och diskussionerna här ska inte vara ett medel att propagera för ens egen religiösa åskådning (se forumets regler).

Jag vet inte vad du försöker antyda med den andra frågan heller. Jag känner ganska många jesuiter, och har inte sett något hos dem som bekräftar de senaste seklernas lutherska och reformerta svartmålning av dem.

Skriv svar