Jesuiten Francisco Suarez teoretiserade omkring folkrätten varmed han avvisade teorin om konung av Guds nåde (Rex Dei Gratia), den teori som rättfärdigade tanken om staten som självändamål. Han förklarade att all politisk makt ursprungligen kom från folket, att staten var resultat av ett sammhällsfördrag till vilket folket samtyckte. Sålunda var det inte fel av folket att avsätta en tyrann, som till råga på allt förmätet kallade sig konung av Guds nåde. Hur kunde en kung vara av Guds nåde om han satte staten före kyrkan och påvedömet, eller rent av bekämpade påven, Petri efterträdare och Kristi ställföreträdare. Den som inte har kyrkan till mo-
der kan ju inte ha Gud till fader (Habere non potest Deum patrem qui ecclesiam non habet matrem). I förlängningen av dessa tankegångar fanns teorierna om det tillåtna tyrannmordet. Vad sägs om det?
Jesuiterna försökte vidga de moraliska ramarna litet. Är det t.ex tillåtet att önska döden åt sin fiende bara man inte gör det av hämndbegär, frågade sig Manuel de Saa. Är det tillåtet att önska döden åt sin fiende bara man gör det för att man är mån om något så legitimt som kyrkans heliga intressen. Det föreligger inget konstigt häri, ty man har dödat i Guds namn förut, betänkt Deus lo vult , och även på 1600-talet ansågs det berättigat att döda. Man teoretiserade om en moralisk grundval för tyrannmord. Det är även intressant att man kallade det för det tillåtna tyrannmordet, och inte kunga- eller människomordet (homocidium). Det förra skulle låta som högförräderi och det andra helt enkelt som mord. Med teorier avhumaniserade man offret. Mariana företrädde framför andra teorin om det tillåtna tyrannmordet.