Anton Severin skrev:Bara för att antalet judar är 2.982.000 mindre efter sex år av ockupation, betyder väl inte det automatiskt att alla mördades av nazisterna.
Många flydde säkert till Rumänien och Ungerna (som ju var neutrala i början av kriget) när den tyska invasionen började. Dessutom, om siffran 3.351.000 är från början av 1939, kan många polska judar ha haft åtta månader på sig att fly till västligare Europa eller till Amerika, när orosmolnen började samlas över Europa. Precis som många tyska judar gjorde under 30-talets första hälft. Dessutom så tog ju sig en ansenlig mängd polska soldater (varav en motsvarande andel som i civilbefolkningen kan tänkas ha varit judar) till Frankrike och Storbrittanien, för att där slåss vidare mot axelmakterna. Många av dessa återvände inte till Polen förens 1946.
Du verkar tro att det inte bedrivits någon seriös forskning alls på detta område. I själva verket finns knappast några detaljer under någon händelse i vår världshistoria som så noga undersökts som dessa siffror.
Man har givetvis inte bara undersökt hur många judar som fanns i Polen före och efter kriget, utan med precis samma självklarhet (och noggrannhet) hur många som fanns i Ungern, Rumänien, USA, Danmark, Frankrike och vilket relevant land du nu kan räkna upp. Givetvis finns det den teoretiska möjligheten att någon enstaka jude av någon anledning bytt identitet och flyttat till Gambia för att aldrig mer ge sig till känna när kriget tog slut, eller att någon driftig judekoloni byggt en rymdraket och emigrerat till månen, men bortsett från dylika tänkbara felkällor är siffrorna mycket noga undersökta.
Dessutom handlar detta inte om anonyma massor av identitetslösa enheter som bara kan räknas som siffror och antal, utan av människor som du och jag, fastrar, kusiner, skattebetalare, individer och älskade vänner. Om t ex Abraham Moisievitj, 17 år, fanns 1939, men inte går att hitta efter ett genomfört massmord och försök till förintelse av hela hans folk är gissningen att han dött i detta folkmord inte helt ryckt ur luften. Det finns namn på de flesta som dött. Folkbokföring och skattelängder fanns inte bara i Sverige, även om de inte alltid varit lika minutiöst felfria som här. Folk brukar veta om deras föräldrar, kusiner, fastrar och syskon plötsligt inte fanns längre efter några år av kaos. Vi har namn och födelsedata på nästan varenda människa som dog i förintelsen. I vissa fall kan forskningen inte avgöra om de är judar eller inte. I vissa fall är forskningsläget försvårat av att ingen ur en viss grupp (familj, by, släkt, etc) överlevde. I vissa trakter fungerade folkbokföringen inte så bra att siffrorna är tillförlitliga. Allt detta är detaljer, och det finns inget som talar emot storleksordningen på siffrorna.
Vidare finns det otaliga vittnesmål (från både lägerpersonal, överlevande, nazistiska administratörer, lägerkommendanter, osv) och andra indicier som gör att man kan få en uppfattning om hur många som verkligen mördats i respektive läger, respektive ghetto, respektive exekutionsorgie, osv. Som genom ett under (?) stämmer de summor man får fram den vägen i stora drag med de summor man får fram när an räknar efter hur många som saknas efter förintelsens genomförande (detaljerna i siffrorna skiljer sig en hel del, men storleksordningen är i princip ovedersäglig).
Trots att det inte finns något som talar emot dessa fakta bedrivs ändå en oerhört noggrann forskning på varenda liten faktadetalj och siffra i detta händelseförlopp. Varje mördad människa är en självständig individ med sitt människovärde, och därför är varje detalj i förintelsen värd att utreda in i minsta detalj (så långt det går). Det finns inget i detta som bara lämnats åt slumpen.
Får passa på nu i vår att gå och lyssna på Ferenc Gönder när han ska föreläsa för Magnus Stenbocks skolans elever.
