Du har definitivt en poäng där -- åtminstone kan jag personligen skriva under på associationen "älv=Sverige/hemma". Kan man kanske låta gränsen för bruket av "älv" (förutsatt att man skall använda den formen över huvud taget) gå någonstans vid Brandywine? Om så är fallet, hur gör man då med Ente älv (som åtminstone jag är förtjust i)?Lindir skrev:Sedan är som sagt älv och flod samma språk (nämligen svenska). Jag kan ju tillägga att ordet flod för mig känslomässigt inte alls nödvändigtvis signalerar "utlandet", trots att det inte finns något vattendrag med den ändelsen i Sverige, men att ordet älv däremot (för mig) tydligt signalerar "inte utlandet" (eller åtminstone inte bortom Norge/Finland).
Beträffande "Loudwater": Av de anförda alternativen tilltalas jag mest av Dånvattnet, tror jag. Brusvattnet låter lite som... ja, som en norsk kolsyrad läskedryck eller något. Och Dundervattnet låter lite som något som herr Maggot skulle koka ihop i apparaten i uthuset.
Funderar lite löst och utan att ha några underbyggda argument (och med risk för att låta som en ohlmarksist) på om man behöver ha med "vatten"-ledet över huvud taget. Ett alternativ vore att fokusera på "Loud"-ledet. Dånan? I analogi med Lagan och de övriga halländska åarna?
Bara spånar lite löst och slänger till er det här benet, så jag får se vad som händer.[/i]
så tycker jag att det känns som en felanvändning av ordet. Bara för att 'ljuda' och 'loud' är besläktade så betyder de ju inte riktigt samma sak. Förleden Ljuda- verkar heller inte förekomma som namn på väsnande vattendrag i Sverige, åtminstone inte på Lantmäteriets (numera så omtalade 
Förstår inte varför man måste slänga in "brunn" (trots Tolkien), alltså varför inte exempelvis Snöbäcken duger tillräckligt bra, med tanke på att det är en ganska direkt översättning.
Jag förstår inte varför ni är så hänförda över namnet Hjortrongull. Vadå gull; löjligt gulligt i mina öron. Och var kommer hjortronet ifrån? Kan någon motivera varför Hjortrongull är så bra, pls. Nä, Gyllenbär är perfekt tycker jag.