Vad läser du just nu?

[Hans]

Du tror säkert att Sven Hassel är påhitt också.

Jag har nyligen läst ut:

https://lubimyczytac.pl/ksiazka/5188926 ... och-karlek

Finns även på Polska.

https://www.svd.se/a/nabjAm/berattargla ... k-om-polen
Flyhänt skriven och lättläst, en översikt av polsk historia med understrykningar av relationen med Sverige. Skojigt att han refererar, positivt, ett par gånger till 'vår' Artur, Szulc.

Trots slarv så rekommenderas den.

MVH

Hans

[sonderling]

Känner mig lite jagad just nu så läsningen blir lidande.
Men läste Apache dawn av Damien Lewis. Mest för att få inspiration till att bygga en apache helikopter men till blev modellbyggande en inspiration till att läsa boken.
Lämnade inga större instryck. Utom att det var instressant att läsa en bok om GWOT ur Brittisk synvinkel ( de frågar först och skjuter sedan?)
Och att det här med att soldater kan åka på vingarna!? Det trodde jag var en one off, en ide som kläcktes i stridens hetta, när jag läste om det i nyhterna då det begav sig. Men det var tydligen någort man planerade och utförde då och då.
Av nån anledning har jag köpt en till bok om Brittiska Apache helikoptrar men den får jag läsa en annan gång för jag är klar med modellen..

Sonderling

[Borussia]

Rasputin.jpg (34.2 KiB) Visad 393 gånger

Ryssland/Sovjetunionen är ett land som alltid fascinerat mig och som jag alltid med jämna mellanrum hittar en bok att läsa något om. En politisk och geografisk koloss som får allt och alla att hålla andan när den försöker vända på sig i den rappliga tältsängen till land. Den här gången kom turen till Rasputin vars namn jag törs påstå nått ut till publik där mer eller mindre alla i västvärlden känner till namnet. Han går liksom inte att komma undan Tsarrysslands fall, han finns där som en stark biroll i det drama som utspelades i en tid då tältsängen kom att vika sig fullständigt.

Rasputin var en hednisk charlatan från Sibirien som lyckades nästla in sig tsarfamiljen tack var arvingen Aleksejs blödarsjuka som tsarfamiljen var övertygad om Rasputin fått bukt med. Han ansågs stå i kontakt med Gud och sänd till St. Petersburg för att rädda både tsarfamiljen och Ryssland. Han fick ett sådant inflytande på både tsar och tsarinna (i synnerhet tsarinnan) att han kallades för "vår vän" i brevkonversationen dem emellan. Rasputin blev ett namn på allas läppar och en länk till tsarfamiljen, han vara älskad av många, men också hatad pga. hans inflytande på tsarfamiljen. Detta var något som ogillades skarpt av många som i en tid av politisk misär och uteblivna framgångar på slagfältet gjorde honom till en måltavla som slutade med att han mördades en natt sent i december 1916.

Jag har alltid gillat Beevors böcker, vet att andra tycker annorlunda, att han är för kommersiell, men det skiter jag i, har alltid funnit hans böcker jag läst som "bra böcker om det de handlar om". Den här är inget undantag, jag tycker att han är källkritisk, varnar läsaren att Rasputins dotters vittnesmål ska tas med en stor nypa salt, likaså andra vittnesmål beroende på vem de är och vilket syfte de kan ha haft. Boken är lagom lång, den håller sig innanför ramarna, kanske lite väl mycket innanför ramarna, den släpper inte Rasputin utom synhåll, då får man snällt hitta någon annan bok. En bok om Rasputin ska också handla om Rasputin och inget annat, och det gör den också.

[Hans]

Tack för din personliga recension. Gillar speciellt uttrycket 'rappliga tältsängen'.

MVH

Hans

[sveahk]

Icchokas Meras - känner ni till den författaren? Obekant för mig. Född 1934 i en judisk familj, i Kelmé, Litauen. Nazisterna mördade hans familj i juli 1941, själv klarade han mirakulöst livhanken, adopterades av en litauisk bondefamilj, och överlevde kriget.

Och började skriva böcker - som den här, "Lygiosios trunka akimirka" (ung. Ett drag varar ett ögonblick), som ursprungligen kom ut redan 1963. Här på engelska "Stalemate" (översatt till svenska?).

Berättelsen utspelas i Vilnius getto under nazistockupationen. Den tyske kommendanten, en lynnig sadist, ska skicka alla barn i döden. När skräddaren Abraham Lipman vädjar för deras liv, föreslår kommendanten ett schackparti mellan honom själv och Lipmans ende överlevande son, Isaak, som är ett schackgeni. Om pojken vinner räddas alla gettots barn, men han själv måste dö. Om han förlorar dödas barnen medan han sparas. Bara om han lyckas spela remi, som är svårast att uppnå, räddas alla...

Schackpartiet bildar en ram för berättelsen om livet i gettot. Där brutalt arbete gäller, diskriminering, förföljelse, misshandel - och drakoniska straff för en oändlig lista av mer eller mindre bagatellartade förseelser.

En kort roman som sagt, lite Hemingway över berättarstilen. Bra skrivet. Ska försöka hitta andra böcker av författaren. Rekommenderas.

Hans K

[sonderling]

Jag tycker att även historiska roamner har sin plats här. Även i dubbel bemärkelse. Att romanen beskriver en hsitirkst händelse och att den var omtalad när den kom.

Näväl har läst:
Dragons jaw - An epic story of courage and tenacity in Vietnam av Stephen Coonts och Barret Tillman

Fick denna bok som tips av en nätbookhandlare. Var lite skeptisk som jag numera är om Vietnam böcker? Ja är den tokhöger eller tokvänster? Man vet aldrig nu förtiden.
Men Stephen Coonts var har jag hört det namnet? Ah flight of the intruder! Ja den var ju bra.
Och ja jag gillar den här boken. Det handlar om bron Than Hoa och USA´s fixering vid att bomba den.

Och var lutar boken åt? Jag skulle säga att den slår åt båda hållen, den är kritisk till USA´s krigföring och naturligtvis inte en hyllning av kommunistregimen i Nord. USA´s stridskrafter beskrivs som en byråkratisk koloss som beteer sig som en fredstids armé. Där McNamara och politikerna ständigt lägger sig i. (Har ett eget kapitel i boken militära misslyckaden.) Och det kommunistiska nord liknas vid en dysfunktionel arbetsplats där man ständigt vill göra bossen nöjd utan att för den skull få något gjort. Vilket skulle förklara de överdrivna luftsegrarna b.la. men som de lakoniskt konstaterar, det är ju segraren som skriver historien. Det är en subtil humor genom gående i boken. Som att man helst vill undvika att skjuta ut sig över folk man just bombat. (Man försöker i möjligaste mån vänta tills man är ute över havet.)
Författarna hänvisar till vietnamiska källor vi flera tillfällen, som intervjuer med veteraner och militärhistoriska krönikor. Även om de är skeptiska till sifforna på tex nedskjutna plan så är ju vittnesberättelserna deras.Och när de berättar ur Nord Vietnams synvinkel är det alltid epitetet "Yankee air pirates" som används.

Jag gillar också att de Nordvietnamisiska piloterna har namn, de är inte ansiktigslösa och det finns en viss respekt för fienden här. Som när de beskriver att de Vietnameiska piloterna väljs ut av Vietn minhs bästa soldater och i princip går från cykel till reaplan direkt.
Mig-17 ska tydligen ha ett fel där vakuum bildas i tanken så planet imploderar (Har för mig att Lansen hade samma problem?), vilket händer med en viss procent. Enligt författarna så var det smällar man fick ta men jag undrar ja, även en kommunistdiktatur är väl mån om sina utbildade piloter? Borde väl rättats till så småningom?

Det blir en del sidospår men av det positiva slaget som när de olika inblandade flygplanen får en liten profil beskrivning. (A4 skyhawk har så långa landningsställ för att få plats med en atombomb). Eller utveckligen av flygbomber. Eller utvecklingen av hangarfartygen eller mer landningsförvaranden på dessa. Mycket av detta som jag inte haft en aning om.

Hur var det med bron då, jo den utsätter man tidigt för bombanfall och NVA gör allt för att försvara den och släpar dit mer och mer luftvärn. Och USA sätter in fler och fler flygplan och olika typer av plan. Det blir bomber, missiler och även modifierade sjöminor. Man bombar så mycket att man börjar få slut på bomber ( gäller hela Vietnam runt 66) och får köpa tillbaka från sina NATO allierade. (Har hört att detta samma gäller idag, Iran.) Tillslut efter 7 år, lyckas man få ner bron. Det är först när man fått fram smarta bomber som är laser eller tv-styrda.

En svensk dyker upp journalisten Sven Öste, detta när en phantom sjuts ner eller träffas av splitter från egna bomber, det kraschar relativt intakt och piloterna skjuter ut sig och tas till fånga av en mobb. Det sägs inte i boken men om Sven Öste är där och tar foton och ena piloten säger att han räddas av en ”Eurasier” så undrar jag om det inte kan ha varit han. Eller hur många europér kan det ha funnits på plats?

Jag blir förvånad över hur många amerikanska plan som skjuts ner, det är ju minst en eller två vid varje attack. Men inte bara det, plan förolyckas i krockar i luften eller flyger in i berg. Eller träffas av egna bomber. Speciellt när man gör försök med elektriska detonatorer som har den obehagliga förmågan att smälla av i förtid.
Efter att man börjar med luftvärns bekämpande plan minskar flygplans förlusterna.

Det blir ytterligare sidospår med korta biografier över piloter och även de som skjuts ner och vad händer sedan. Den första POW tas här 65 och många sitter till 1972. Även KIA och de datum som kvarlevor hittas på 90 och 00-tal. Ja ett helt kapitel handlar om krigsfångarna. Hade velat läsa mer men det hela blir lite översiktligt om de olika fånglägren, bestraffningarna och tortyren. Det hela hade varit värt en bok i sig. Det mest uppseende väckande var väl uppgifterna om förhörsledare från Kuba och Sovjet. Vilket fångarna ålades munkavel av USA när de kom tillbaka. Det var nog denna boks "å fan!".

Nä men den här gillar jag. Det är något för varje flygnörd. Och man får inspriation att bygga nått. I mitt fall en F-104 Starfighter i Vietnam kamo som jag hade i min stash.

Sonderling

[Hans]

Vill se resultatet.

https://mikesresearch.com/2024/05/05/f- ... n-vietnam/

MVH

Hans

[Femtiotrean]

https://en.wikipedia.org/wiki/Thanh_H%C3%B3a_Bridge



https://donhollway.com/thanh_hoa/

[sonderling]

Tack för länken. Ja jag glömde säga det. Det finns foton i boken men jag tycker lite att det var fel foton? Vad menas? Nja kanske foton på andra saker än det jag undrade över, eller vad jag menar. Eller det skulle varit mer foton på bron tex som den ovan, och de flygplan som var med? Och hur ser en walleye ut? Ja jag hade mobilen med mig i sängen och fick bild googla flera ggr. Det är väl egentligen den enda kritiken jag har i så fall.

Ja Hans jag ska försöka lägga in i modellbyggar tråden. Men jag har lite svårt för sånt, rent tekniskt. Tänker fortfarande på att nån ville se ett foto på min M36 jacksson.

Nästa bok blir en om det arabiska upproret i Palestina 1936-39. Som pendang bygger jag Rodens Rolls-Royce armoured car från Irak 1936 i skala 1/72. (pilligt!)

Sonderling

[Hans]

Jag vill också se din M 36. Och en scratchbyggd trasig bro.

Stör mig oerhört när de har filmsekvenser i youtubeklipp från fel år och med fel saker.

Men nu måste jag varna mig själv då vi går rejält OT, skämmes Hans!

Så, senaste boken jag läste ut var i väntrummet på sjukhuset. Fyra spruckna revben bakom.


https://www.albertbonniersforlag.se/boc ... ande-makt/

Intressant då den visar hur naiva de är i Västra Rikshalvan, undrar hur det är i Östra?

"Att skriva om spioneri kräver enorma grävinsatser, och författarna verkar ha funnit varje detalj som över huvud taget går att finna om spionerna ibland oss. /.../ Någon behövde dokumentera och förklara hur det geopolitiska mörkrets krafter agerar i Sverige, och hur deras aktiviteter hänger ihop, och det har Sallinen och Ståhle gjort med stor förtjänst." Elisabeth Braw, Svenska Dagbladet

Rekommenderas.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Jag har läst "Witolds rapport". Witold Pilecki var officer i den Andra polska republikens armé och efter nazisternas invasion 1939 en av grundarna av motståndsarmén Tajna Armia Polska. Han lät sig infångas av tyskarna och fördes till Auschwitz varifrån han sände hemliga rapporter till den polska motståndsrörelsen. Hans rapport från Auschwitz 1943, kallad Witolds rapport, fördes vidare till den polska exilregeringen i London och av dem till de allierade. Jag är förvånad att han inte nämnts på Skalman tidigare.

Vi får följa Pilecki från att han deltar i en demonstration i Warszawa i syfte att bli tillfångatagen och fånge i Auschwitz. Han hade tidigare hört många rykten om hur hemskt det var och ville helt enkelt bilda sig en egen uppfattning.

Från ankomsten i Auschwitz Stammlager (de andra stora lägren fanns inte ännu) ger han en målande bild av hur de sadistiska grymheterna går till. Alla kapos och andra auktoriteter bland fångarna är beväpnade med en "rod". Jag vet inte om det avses ett järnrör eller en träklubba. Även en del SS-män bär runt på sådana. Dessa används ofta och leder flera gånger om dagen till en Häftlings död.

Vid uppställningarna för att räkna fångarna skall dessa ta med sig sina döda kamrater till "visitationen" för att visa att ingen har rymt. Rymmer någon blir det den första tiden decimering bland kvarvarande fångar.

Jag kan hålla på hur länge som helst att räkna upp beskrivna grymheter men det som fascinerar mig mer är hu Pilecki skriver om förändringar av disciplinerna i lägren. Den första tiden, 1940, är det uppställning tre gånger om dagen för att 1043 ha sjunkit till enbart en uppställning på kvällen. Dessa uppställningar, stand still, kunde ta timmar i anspråk där utmärglade fångar kunde behöva stå still i flera timmar, i snö eller regn. Han nämner även hur nazisterna verkar veta att de har blickarna på sig så det sadistiska våldet med järnrören försvinner.

Gaskammaren verkar vara på plats redan för start men gaskammaren kommer senare och vi får läsa om hur det ofta står köer utanför denna med människor som skall gasas. Med den minskar också behöver av det mest synliga våldet. Förvisso finns det fortfarande flera mer eller mindre sätt att mörda fångar men det sker mer i skymundan.

En sak som förvånade mig vara att större delen av fångarna arbetar utanför lägret och alltså lämnar detsamma varje dag, under övervakning av beväpnade SS-män. De arbetar i trädgårdar, parker, bagerier, läderfabriker, slakterier, bondgårdar och så vidare. Efter hand som Pilecki blir ansedd som en fånge med lågt nummer kan han tillskansa sig bättre jobb inomhus. Den sista tiden arbetar han på postkontoret dit brev och paket till fångarna kommer och skall delas ut.

Även skriver han hur fångarna, överraskande nog, får större och större friheter. De får ta emot paket hemifrån, om än bara kläder och pengar men med tiden även mat. För pengarna kan de handla på det interna "marketenteriet" där man kan köpa cigaretter och faktiskt även lite mat. Med tiden får de fångar som arbetar i lägret bära civila kläder, vilket så småningom även gäller fångar som arbetar utanför lägret så länge de civila kläderna är märkta med grova röda streck på ryggen.

Han beskriver att när Birkenau är i full gång blir det mängder med attiraljer för fångarna att handla med, Detta görs i ett område mellan de två lägren, ett område de kallar för Canada. det enda som är svårt att få tag på är skor eftersom nazisterna tog vara på dessa.

Pilecki skickar hela tiden rapporter till den polska hemliga armén för att försöka tala om att de måsta attackera lägret så fångarna kan befrias och slippa plågorna. Detta lyckas emellertid inte varpå Pilecki bestämmer sig för att rymma. Det lyckas han med i april 1943. Hela rymningen beskrivs lika spännande som om det vore en pojkbok.

Språket är fängslande och utan överdrifter. De fruktansvärda förhållande beskrivs i klartext utan att han gör det svulstigt. Dock fokuserar han mer på att förklara strukturen i lägret och det dagliga livet där, än att fokusera på dödandet samtidigt som det såklart dyker upp rätt flitigt.

Jag skulle kunna skriva mycket om denna text men uppmanar er istället att läsa denna viktiga berättelse från förintelsen.

Med tiden blir Pilecki mördad av de nya sovjetiska herrarna men efter kommunistens fall betraktas han som en av polens stora hjältar.

Pilecki, som skicklig officer, startar en organisation bland fångarna som skall hjälpa varandra. Detta gör att de tillsammans kan hjälpas åt att samla in mat och på det viset hålla sig välnärda.