Sänkningen av Blücher

[hasse lindquist]

Den 9 april 1940 träffades Tysklands modernaste slagkryssare av två granater från ett par kanoner tillverkade på Oscar II:s tid. Kryssaren fick svåra skador och försökte vända i den trånga Oslofjorden men gick till botten efter en torpedträff. Ett så stort örlogsfartyg som en slagkryssare borde rimligtvis tåla fler träffar än så? Var den tyska slagkryssaren felkonstruerad och alltför klent bepansrad? Eller fick norrmännen in två "lyckträffar", i vitala delar av fartyget. Kalibern på de båda norska pjäserna var förstås skräckinjagande - 28 cm - men hur stor kan utgångshastighet och sprängkraft ha varit hos det sena 1800-talets kustartillerimateriel?

[HomeGuardSoldier]

En granat träffade flygplanshangaren, där sannolikt flygplansbränsle förvarades, och en brand utbröt. En granat slog in i en stridsmast för luftvärnet. Därefter slog ett flertal 15 cm-granater in i slagkryssaren. Sist kom som bekant torpeden från torpedbatteriet Kaholmen och gav Blücher nådastöten.

https://de.wikipedia.org/wiki/Bl%C3%BCc ... iff,_1937)

Det korta avståndet mellan kustartillerikanonerna och slagkryssaren Blücher borde också gjort sitt för att öka pansargenomslagsförmågan hos de 28 cm-granater som användes.

Jag hade en militärhistorisk tidning som behandlade sänktningen av Blücher mer utförligt, men denna har jag självklart slängt.

Det enda man kan konstatera är att sänkningen av Blücher gav norrmännen precis tillräckligt med tid för att organisera sitt försvar och därmed göra effektivt motstånd. Hade den tyska skeppsstyrkan tagit Oslo med total överraskning så hade nog Norge intagits mycket snabbt.

HGS

[Bjernevik]

Blücher var ingen slagkryssare, hon var en tung kryssare. Hennes pansarskydd var designat för att klara träffar från motsvarande hennes eget huvudartilleri av 20,3 cm kanoner, 28 cm hade hon inget skydd mot. Vidare så saknade hon sådant skydd mot torpeder som slagskepp hade.

Men huvudorsaken till att hon sänktes var den brand som startade i hangaren. Bekämpningen av den hindrades delvis av att hon användes som transportfartyg, dvs var full av soldater och deras materiel varav en del explosiver antändes och detonerade. Till sist spred sig branden till magasin för hennes tunga luftvärnsartilleri, som exploderade och gav henne stora skador under vattenlinjen. Efter detta evakuerades hon och kapsejsade så småningom.

[JohnT]

Tyskarna räknade med att de skulle kunna springa förbi norska inloppsförsvaret.
Det funka bra i Trondheim
Ganska OK i Bergen
men sket sig i Oslo.

En bra bok om Weserübung från tysk sida är "Als das eis brach" av R.K.Lochner

Han beskriver det som de två 28cm granaterna, den första slog in i LV-centralen och el-centralen,
det enda stället ombord där reservelen och "vanliga" elsystemet satt i hop och lyckades kortsluta bägge systemen.
Då slutade allt som gick på el att fungera inklusive brand och länspumpar.
Så brandbekämpningen fick gå med handpumpar.
Så det var turträff nummer ett.

Andra granaten slog in i hangaren och tände eld på några kubik flygbränsle.
Det borde inte vara något stort problem, man skulle bara spola av det brinnande bränslet från däck så var det ingen riktig fara.
Om man hade haft tryck i brandslangarna.

Och som bjernvik skrev så satt infanterister och apterade handgranater för hela regementet just under hangaren.
Så det låg högar av handgranater uppstaplade i närheten av där det började brinna.

Så helt plötsligt var det mycket svårare att bekämpa elden som i sig inte borde gjort någon vital skada.

TIll råga på allt så började norska 15cm kanoner från östra stranden att beskjuta Blücher, och Lützow som kom efter.
Dom lyckades sätta en granat i främre tornet på Lützow, som låste tornet, så då backade resten av eskarden undan.

Sedan torpederades blücher av två gamla torpeder som träffade på var sin sida av det vattentäta skottet mellan maskinrummet och pannrummet.
Det är turträffarna två och tre.
Så då vattenfylldes de två största sektionerna ombord, och gjorde att båten inte längre fick fart framåt.
Samtidigt som det blev relativt stora öppna vattenytor (som på Estonia)

Branden fortsätter vid hangaren och ammunitionsdurken för sekundärpjäserna sätts under vatten ( så de inte ska explodera) men för luftvärnsammunitionen så har branden stängt av vägen så man kommer inte åt att sätta den under vatten.
Så tillslut så exploderar LV-am durken och slår upp ett hål i skrovet.
Den skadan skulle nog inte gjort så fruktansvärd skada om inte det fanns så mycket vatten i skrovet av torpedträffarna och då kantrar hela båten.

Så därför kan man läsa ett antal olika förklaringar till varför Blücher sjönk, ingen orkar gå igenom hela förloppet.

Mvh
/John

[von Adler]

Blücher träffades av 2st 28cm-skott på oerhört kort avstånd, ett som slet av ett av huvudartilleritornen och ett som penetrerade och satt eld på ett lager för bomber och sjunkbomber för skeppets sjöflygplan. Blüchers elsystem slogs ut och hon blev oförmögen att använda sitt huvudartilleri.

Blücher träffades också av c:a 13st 15cm-skott och ett trettiotal skott från de små 57mm-kanoner (som siktade mot överbyggnader och luftvärnspjäser) som skulle skydda minlinjer, också de på väldigt kort håll. Splitter från dessa slog ut systemet för brandbekämpning och flera nya bränder bröt ut - Blücher var också fullastad med soldater, vapen och ammunition for invasionen och dessa var både i vägen för besättningen när den försökte bekämpa bränderna och deras ammunition brann och exploderade friskt, tillsammans med luftvärnsammunition på däck.

När Blücher passerade batterierna hamnade hon i skottlinjen för torpedbatteriet och fick två träffar av 45cm-torpeder som gav dödsstöten till fartyget. Särskilt den andra träffen, som slog ut maskineriet och slet upp flera vattentäta skott.

[Hans]

Lite OT men för ett antal år sedan var jag på tjänsteresa till Oslo. Kvällen innan mötet hamnar jag på en kulturell afton med poesi och musik (det var på en bar). Där kommer jag i samspråk med en norsk brallis, lite new age över henne. Hon hade förlorat sin far i hennes unga år då han dök på Blücher.

MVH

Hans

[adlercreutz]

Noterbart också att Blücher sattes in i aktiv tjänst 5:e april 1940, d.v.s. fyra dagar innan Weserübung. Detta efter att ha färdigställts i september 1939.

Vet inte hur mycket det inverkade, men det var en inte helt samtrimmad besättning även om man naturligtvis hunnit öva en del. Lägg därtill extralasten av infanteri och utrustning så lär det ha varit lite svårare än vanligt att samordna brandsläckning m.m. Utöver allt som nämns ovan.

[Eukie]

Jeg kan annbefale Alf F. Jacobsens Krysseren Blücher som en kort og dramatisk, men forsatt detaljert, berettning av slaget ved Oscarborg. Jacbosen skriver at det er samlet effekt fra 28 cm batteriene og torpederingen som senket Blücher. Riktignok ble veldig mye gjordt av torpedoene: en av torpedoene sprengte mot 8 cm panser midt på Blücher og fylte to rom med vann. Dette slo ut to av Blüchers turbiner og kuttet damptilførslen fra kjelerommet til den tredje, som gjorde at Blücher ikke lengre hadde noen drivkraft. (Blücher hadde reserverør for den trende turbinen, men ventilene sto også under vann.)

Det som til slutt senket skipet var at brannen fra hangaren spredde seg til et 15 cm batteri og sprengte ammunisjonen (som neven), som gjorde at Blücher tok inn for mye vann og veltet over. Så det er en kombinasjon av skudd nr.2 fra 28 cm batteriet og torpedoene, men skipet var ganske krigsudyktig etter at torpedoene slo ut all drivkraften.

[Battler]

Var i somras till Oskarsborg och tog en guidad tur på fästningen. Vad som slog mig var de små avstånden där striden har ägt rum. Blücher var 300 m från torpedstationen, när hon träffades. Kryssarens längd var drygt 200 m, så det var inte så svårt att träffa.

[hilbert]

Varför sänkte inte norrmännen fler tyska fartyg i oslofjorden, när de uppenbarligen var svårt utsatta från kustartilleriet?

[Markus Holst]

Jag har någon gång läst att på Fredrikstens (?) Fästning fanns två kanoner men bara ett slutstycke. Kanske var det liknande bekymmer på fler ställen.

[Battler]

Varför sänkte inte norrmännen fler tyska fartyg i oslofjorden, när de uppenbarligen var svårt utsatta från kustartilleriet?

Fartyg nr 2 i kolonnen backade (Lützow) och vände, när det blev påsskjutet av Kopås landbatteriet. Vände gjorde resten av kolonnen också.

[Olof Larsson]

Den 9 april 1940 träffades Tysklands modernaste slagkryssare av två granater från ett par kanoner tillverkade på Oscar II:s tid. Kryssaren fick svåra skador och försökte vända i den trånga Oslofjorden men gick till botten efter en torpedträff. Ett så stort örlogsfartyg som en slagkryssare borde rimligtvis tåla fler träffar än så? Var den tyska slagkryssaren felkonstruerad och alltför klent bepansrad? Eller fick norrmännen in två "lyckträffar", i vitala delar av fartyget. Kalibern på de båda norska pjäserna var förstås skräckinjagande - 28 cm - men hur stor kan utgångshastighet och sprängkraft ha varit hos det sena 1800-talets kustartillerimateriel?

Blücher var som redan nämnts inte en slagkryssare, utan en tung kryssare. Blücher hade därtill distinktionen av att tillsammans med sina klasssystrar i Admiral Hipperklassen vara andra världskrigets i särklass minst vikteffektiva tunga kryssare (om vi inte räknar den sovjetiska Kirovklassen som tunga kryssare). På ett tonnage på 16000 ton hade den t.ex. betydligt sämre skydd (t.ex. 7-8cm vattenlinjepansar) än den fem år äldre och 6000 ton lättare franska Algérie (11cm vattenlinjepansar), utan att för den sakens skull vara bättre bestyckad.

Blüchers pansar skyddade inte mot dess egna (eller motsvarande) pjäser, utan andra tunga kryssare kunde slå igenom Blüchers pansar på alla avstånd från Dmax ner till nollavstånd.

Men inte nog med att fartygen kämpade med att leverera råprestanda som tio år äldre och 6000 ton lättare fartyg. Admiral Hipperklassen hade också exceptionellt stora problem med att ångmaskineriet havererade och att elsystemet inte klarade av att fartygen färdades genom saltvatten. Att fartygen i den klassen tvingades att avbryta uppdrag i förtid p.g.a. haverier eller snabbt fallande motorprestanda var normalfallet och de tillbringade nästan utan undantag mycket mera tid i hamn eller på varv för reparationer efter en seglats, än vad de tillbringade till havs.

Vad gäller det aktuella utfallet så kunde de aktuella norska kanonerna (tyska 28cm L/35) slå igenom 16cm vattenlinjepansar på 12km avstånd, samtidigt som Blücher bara hade 7-8cm jockt vattenlinjepansar. Skjutavståndet var bara några hundra meter. Vad gäller torpedskydd så hade inga kryssare det, då de helt enkelt var för smala för de tjocka torpedskyddssystemet.

[Hans]

Trevligt att se dig igen Olof.

MVH

Hans

[Battler]

Trevligt att se dig igen Olof.

MVH

Hans

Instämmer, alldeles för sällan vi ser dig på forumet.