Dagens Sjömansliv

[varjag]

Jag startar ny tråd om detta.....
Inspirerad av Donkeymans kvissfråga om -

Re: Quiz: Sjöfartshistoria
Citat
Inläggav Donkeyman » lör apr 08, 2017 8:52 am

HJ tar storslam även om ISM-Code satt långt inne. Men det är onekligen så att GMDSS + ISM innebar att livet ombord i fartygen förändrades på ett genomgripande sätt. Jämför man fartygslivet år 1920, 1940 eller 1960 så är det ganska lika. Till och med in på 1980-talet hade det inte skett så stora förändringar. Men jämför man år 1990 med år 2010 är det inte mycket som är lika

Som ''sjöfarande'' under den aktuella perioden 50-60-tal skulle jag uppskatta beskrivningar av av de ''mycket olika'' villkor som
gäller idag - med tack på förhand .....

Varjag

[Hans]

Instämmer. Men kan vi inte också få en referens. Hur var det då?

MVH

Landkrabban Hans

[Sarvi]

Instämmer. Men kan vi inte också få en referens. Hur var det då?

"...we had to go and live in a lake!"

https://youtu.be/Xe1a1wHxTyo

[varjag]

Instämmer. Men kan vi inte också få en referens. Hur var det då?

"...we had to go and live in a lake!"

https://youtu.be/Xe1a1wHxTyo

Hoppades Donkeyman, som är den ende ''modern sjömannen'' på Skalman - kunde berätta för att ge referenspunkter till

''hur det var då'' -

Det var ett hårt arbete, men mycket bättre än f.g.generationers - under segel.
Vilket vi insåg. Även om, det gnölades ibland......

mvh, Varjag

[Donkeyman]

Gamla tiders sjömansliv är beskrivet på ett förtjänstfullt sätt i mängder av äldre romaner. Men jag vill nog framhålla Jon Michelets romanserie om Norska Krigsseglare som det kanske allra främsta verket. Den beskriver sjölivet på Norska skepp under perioden 1939- 1945. Men om man skalar bort allt som har med kriget att göra så är det bara att konstatera att detta är en beskrivning av hur det gick till på vilket som helst Skandinaviskt fartyg år 1930, 1950 eller 1970.

Men man kan ju vrida på detta ännu ett varv. Seglefartygens män upplevde att deras värld försvann för kanske 80-90 år sedan och de tyckte att steamers och motorfartyg var "no good". Jag är gammal nog att ha samtalat med folk som var till sjöss den gången och har hört deras berättelser. Så jag vill påstå att sjölivet egentligen gått igenom två stora förändringar under de senaste seklerna. Först övergången segelfartyg- steamer/ motor och så övergången som fullbordades på 1990-talet med GMDSS, ISM och de stora förändringarna i lasthanteringen (som var lika viktiga i det sammanhanget)

Min egen "karriär" började år 1965 och pågår ännu denna dag. Men jag har växlat mellan jobb på land som inspektör och ombord som maskinist så jag har sett det hela från flera sidor. Så mycket kan jag säga att om jag kunde vrida tillbaka klockan si så där 50 år så skulle jag inte tveka att ge mig ut på det stora havet igen. Det var en livsstil som jag trivdes med eller snarare som jag älskade. Men i dagens samhälle - vete f*****n.

[Amund]

@Donkeyman och Varjag, berätta gärna om vardagen ombord på den tiden, det är ofta små vardagsdetaljer som är intressantast, jag försöker sparka igång tråden så kanske det lossnar?

Jag var ombord som hastigast genom mitt nuvarande jobb på en modern båt för några månader sedan och slogs av hur familjär alla var med varandra. Ingen skillnad mellan befäl och manskap, en matros satt uppe på bryggan med fötterna på bordet och surfade på en dator medans skepparen städade.
Förr tog man som vaktgående inte för givet att man fick stå inne utan man ställde sig på bryggvingen innan man fick ett ok, som däcksmanskap gick man på utsidan när man skulle upp på bryggan, inte genom inredningen. Åtminstone i början. Alltså hierarkin verkar ha försvunnit helt på en båt med helsvensk besättning.

Sedan gjorde de bara 2-veckorstörnar, är det då ens någon mening att packa upp suitcasen?

Undrar hur det är med spritsmugglingen nuförtiden, förr strök det alltid folk som ville handla omkring ett fartyg i hamn. Det är ju bara på ett handelsfartyg som det är äkta taxfreepriser utan påslag, skulle passagerarna på finlandsfärjorna få veta hur billig spriten kan vara skulle det bli revolution. Nuförtiden går det knappt ta sig fram till kajen längre pga. hårda säkerhetsregler.

Gamla tiders sjömansliv är beskrivet på ett förtjänstfullt sätt i mängder av äldre romaner. Men jag vill nog framhålla Jon Michelets romanserie om Norska Krigsseglare som det kanske allra främsta verket. Den beskriver sjölivet på Norska skepp under perioden 1939- 1945.

Ska försöka få tag i de böckerna. Har beställt en bok av hans dotter Marte Michelet som skriver om Norges judar under VK2.

[varjag]

Tack Donkeyman fö din post.

och så övergången som fullbordades på 1990-talet med GMDSS, ISM och de stora förändringarna i lasthanteringen (som var lika viktiga i det sammanhanget)

Du menar containeriseringen gissar jag. Vilken medförde mycket kortare hamntider - med följd att ''gå iland för ett glas eller tre''....
blev ett minne blott.
Hur är det med besättningsstorleken? Jag har fått uppfattningen att ''mantalet'' blivit mindre, mera specialiserat och - kunnigare(?)

En stor del av arbetsinsatsen förr - var ju underhåll av fartyget- oändlig rostknackning, målning, småreparationer av alla slag för däcks-
personalen.
Görs inte det mesta av detta på varv numera?
Hur är det med vaktgången? Gissar moderna navigationsmedel och automatik av alla slag - övertagit mycket av vaktpersonalens plikter?

Jag fascineras av moderna ''livbåtar'' - eller kapsyler kallas dom väl - speciellt di däringa ''free-fall'' apparaterna som sitter på en sorts
rutschbana akterut - och bara ''faller i sjön'' ......
Hur tusan överlever man när kapsylen träffar vattenytan ????

Plums.....jpg (79.35 KiB) Visad 4971 gånger

Berätta berätta Donkeyman - please

Varjag

[Donkeyman]

Varjag - promise. Jag skall skriva. Men det blir i form av flera kortare notater. Jag tänkte börja med förändringarna i lasthantering. Som är direkt beroende på den tekniska utvecklingen. Men som orsakat stora förändringar i fartygssamhället och hamnarnas organisation.

Det gamla fartyget hade ett antal lastrum som i sin tur hade flera mellandäck (våningar). Detta betydde att man hade lastluckor till varje rum som måste öppnas och stängas. Dessutom hade man luckor i varje mellandäck som också måste öppnas/ stängas. Från början hade man skärstockar (balkar) som lades som underlag över luckan så lade man dit speciellt utformade bräder som täckte hela öppningen. Slutligen måste luckan till väderdäck skalkas. Det vill säga man lade dit flera lag med presenningar som låstes med så kallade skalkjärn och kilar. Att öppna och stänga luckor var ett tidsödande arbete.

Med tiden kom patentluckorna där luckan bestod av större delar (pontoner) som kunde lyftas bort en och en. Dessa tätades med fasta gummitätningar och väderdäcksluckan kunde köras på hjul och veks ihop i ena ändan av luckan. Detta var ett stort framsteg. Men fortfarande hanterades godset i hiv efter hiv. Stuvare nere i rummet langade fram godset som samlades till lagom stora hiv som sedan lyftes ned på kajen eller omvänt. Men ungefär samtidigt som luckorna blev mekaniska började man också slinga med moderna lyftstroppar som man lämnade kvar under resan så man kunde lossa med de sling som redan fanns där.

Övergång från lastbommar till kranar gjorde att man slapp att rigga och rigga om bommar allt eftersom lasthanteringen framskred.

Dessa förändringar kortade av hamntiderna högst avsevärt. Men det gjorde också att det gick åt mindre med folk på däck därför att man slapp hanteringen med lösa skärstockar och manuell skalkning. Man slapp också riggandet fram och tillbaka med bommar.

Men trots detta gick lossning/ lastning avsevärt långsammare än i dag. En linjebåt av den typen som jag jobbade på under 60- och 70-talen hade typiskt 2-3-4 dagar i varje hamn medan 30- och 40-talarna kanske hade uppemot en vecka. Men det var inte bara ombord som det var mer tungrott. Hamnarnas logistik var annorlunda. Allt gods måste komma till båtens sida med järnväg, lastbil eller pråm. Så skulle det slingas och lyftas ombord och omvänt vid lossning. En liten armé av hamnarbetare krävdes för att hantera godset på landsidan så var det fullt med sjåare i rummen för att hantera det ombord. Och att göra sjöklart / klart för lossning var inte heller något som gick "på en kafferast".

Slutligen var det många hamnar där man bara arbetade ett enda skift. Och där det stod still i helgerna.

Moderna tider kom med containerhantering och ro/ro båtar. Fartyg där lasthanteringen gick betydligt snabbare och man sparar in mängder med folk jämfört med de gamla systemen. Detta började i liten skala på 1970-talet och fick fullt genomslag på bara 10-15 år. I jämförelse med container och ro/ro - koncepten var moderniserningarna under perioden 1930- 1970 inte i närheten av lika genomgripande. De ledde till minskning av besättningens storlek men de förändrade inte fartygssamhällets sociala funktioner.

Jag kan ge en jämförelse från Trans. Jag seglade på Sydafrikalinjen. På 1970-talet gick rundresan Göteborg- Tenerife- Las Palmas- Walvis Bay- Cape Town- Port Elisabeth- East London- Durban- Lorenco Marques- Durban- East London- Port Elizabeth- Cape Town- Kristiansand- Oslo- Göteborg- Dansk Hamn- Polsk Hamn- Svensk Östersjöhamn- Oslo- Göteborg igen. En sådan resa tog typiskt 4 månader. Sjötiden var långt under hälften av hamntiden. Linjen sköttes av ungefär 10 fartyg. När man gick över till ro/ro kunde man skära ned till 3 fartyg med mycket snabbare rundresor. Där vi hade två anlöp om 3-4 dagar i Cape Town hade dessa två anlöp med ankomst 06 och avsegling 23 samma dag.

Men trots så stor reduktion i antal fartyg och personal både ombord och på land så klarade dessa nya fartyg av att tillsammans frakta mer gods än den gamla flottan.

[Donkeyman]

Förra inlägget var en liten resumé över lasthanteringens utveckling. Konklusionen var att det mesta var oförändrat in på 1960-talet. Sedan skedde en långsam utveckling som gick snabbare och snabbare och när man kommer till 1990 så är allt förändrat. Vilket gav stora förändringar för både båtens besättning men också för stuverierna.

Den här gången tänker jag fokusera lite på teknikens utveckling ombord. Där kan man se en parallell utveckling utmed samma tidsaxel.

Ursprungligen var bryggan bemannad med en styrman och två matroser per vakt. Utrustningen bestod i stort sett av magnetkompass, maskintelegraf och styrinrättning. Matroserna turades om att stå utkik och att vara rorgängare. Så började det komma fler hjälpmedel som radar och autopilot. När vi kommer till 1970 är sådana ting i allmänt bruk och man kunde slopa rorgängaren. Vid behov av handstyrning tillkallades en man. När vi kommer till 1990 behövs utkik bara under dygnets mörka timmar. Under ljusa perioden behöver utkiken bara vara tillgänglig så han kan tillkallas med en gång.

Resultatet var att där vi hade tre styrmän och sex matroser blev det tre styrmän och tre matroser men matroserna sysselsätts med annat en stor del av dygnet.

Ser vi till maskin så byggdes båtar in på 1950-talet utan någon som helst automatik. Enkla larm satt på de absolut viktigaste funktionerna men i övrigt sköttes allt manuellt. På vakt gick en maskinist och en motorman. Runt 1960 ersattes likström med växelström och lite mer omfattande alarmsystem kom till. Vaktens motorman försvann. Snart kom bryggmanöver, automatik på alla funktioner och hyttalarm. Dessutom infördes kontrollrummet. Därmed gick maskinisterna över till att arbeta dagtid och att ha jour på nätterna.

Resultat - där vi hade tre maskinister och tre motormän hade man två maskinister. Men här skedde också en förändring så att det arbete som varje vakt hade lades till dagtid. Men man frigjorde ju två maskinister från vaktgång till manuellt arbete.

En annan omfattande teknisk utveckling kom genom förbättrade kommunikationer. Här skedde utvecklingen ännu senare. Ända in på 1980-talet hade den stora mängden fartyg enbart förbindelse med hemlandet genom morsetelegrafi när man låg i sjön. Det gick att koppla upp telefonsamtal över kuststationer men det var dyra övningar.

Sjömännens enda nyhetsförmedling var genom det så kallade "Saxpresset" som var en A4-sida som sändes från Göteborg Radio med morsetelegrafi en gång per dag och som fångades upp av telegrafisten som skrev ut den och lade ut i mässarna. Dessutom var det många som hade med sig kortvågsmottagare och fångade upp utlandsprogrammets fåtaliga sändningar men kanske framför allt BBC World Service.

Låg man i hamn kunde man ringa hem genom vanlig landtelefon men ni kan ju tänka er vad det kostade att ringa från Sydamerika till exempel. Den viktigaste kontakten var med vanliga brev. Brev till en sjöman adresserades till rederiets postavdelning som packade posten i en försändelse som gick med flygpost till lämplig hamn. Ombord öppnade telegrafisten paketet och så kom högtidsstunden när han gick runt i mässarna och delade ut posten.

Nästa steg i utvecklingen var Telex som ändrade mycket. Så kom GMDSS, telegrafisten försvann men kommunikationen blev mycket enklare. Knappt 10 år senare hade man Internet i hytterna och är i kontinuerlig kontakt med vem man vill genom e-mail och Sociala Medier.

Som jag skrivit flera gånger - 90-talet var vändpunkten.

[varjag]

Jättetack Donkeyman för dessa poster!
Speciellt - den sista om hur ''vaktgången'' rationaliserats, om vilken jag inte vissste - men anade, precis vad du berättat om.

Mycket matnyttigt och som du påpekat - en oerhörd kontrast till ''min 50-60-talsvärld!''

Man utnyttjar färre män/kvinnor på ett bättre och effektivare sätt.

''Rortörnar och utkik'' - var ju verkliga latmansjobb - som uppskattades. Då man slapp svabba, hacka rost och måla

Jag jobbar just nu med att presentera skillnaderna och villkoren då.
Och behöver allt jag få - om hur det görs idag.

Jag förestaller mig t.ex. - att bostäderna - ''hyttstandarden'' idag - ligger ljusår bortom de 2-manshytter med singelkojer ovanpå
varandra, gemensamma vaskrum, tvättmöjligheter ombord etc etc - har förbättrats enormt......

Mot en vaskpyts med brunsåpa & kallvatten - under ett ångrör ''till angenäm värme efter smak'' - som var oss 50-talares lott.....

mvh, Varjag

[HJ]

En annan konsekvens av dessa förändringar, tillsammans med introduktion av containers är att fraktpriserna fallit till bara en bråkdel. En siffra jag sett är

In 1956 cargo cost $5.86 per ton to load whereas now it only cost around $0.16 per ton

Konsekvenserna av denna enorma minskning av fraktpriserna ser vi idag runt våra städer där dessa köplador växt upp med mängder av prylar kan köpas till priser knappt över materalvärdet.

/Håkan

[a77]

Jag förestaller mig t.ex. - att bostäderna - ''hyttstandarden'' idag - ligger ljusår bortom de 2-manshytter med singelkojer ovanpå
varandra, gemensamma vaskrum, tvättmöjligheter ombord etc etc - har förbättrats enormt......

Var till sjös en sommar i slutet av 1990 talet på United Trader, hytterna var bokstavligt talat som små hotellrum.

Hur tusan överlever man när kapsylen träffar vattenytan ????

Samma sätt som du överlever att dyka i vattnet från hög höjd. Båten går i med vinkel och gör inte ett "magplask" sedan sitter besättningen fast i säkerhetsbälte och stolarnas ryggar är vända mot fören.

[varjag]

Jag förestaller mig t.ex. - att bostäderna - ''hyttstandarden'' idag - ligger ljusår bortom de 2-manshytter med singelkojer ovanpå
varandra, gemensamma vaskrum, tvättmöjligheter ombord etc etc - har förbättrats enormt......

Var till sjöss en sommar i slutet av 1990 talet på United Trader, hytterna var bokstavligt talat som små hotellrum.

Hur tusan överlever man när kapsylen träffar vattenytan ????

Samma sätt som du överlever att dyka i vattnet från hög höjd. Båten går i med vinkel och gör inte ett "magplask" sedan sitter besättningen fast i säkerhetsbälte och stolarnas ryggar är vända mot fören.

Tack a77 - ''som hotellrum'' -
En bra sak! Bostadsstandarden ''då'' - var inte usel, med ytterst ''sparsam'', trist - är ett bra ord att sammanfatta den.

Frittfalllivbåtar-aha, säkerhetsbälten med ryggfall.....hoppas ryggstöden är MJUKA -

mvh, Varjag

[Markus Holst]

Jag gissar att bostads-standarden på varjags båtar i tristhet kan jämföras med kronans logement, fast trängre, för att ge oss landkrabbor en jämförelse?

[varjag]

Jag gissar att bostads-standarden på varjags båtar i tristhet kan jämföras med kronans logement, fast trängre, för att ge oss landkrabbor en jämförelse?

Jadu Markus, jag har försökt komma ihåg HUR små/stora hytterna var.....bästa gissning ur minnet, snitt omkring 8½m2.

Tristessen matchade kronans lodgement - med beigefärgade hårda lackytor = lätta hålla rena och slitstarka.
(botten)-priset, var en T 2 tanker (se amerikanska krigsbyggen...) med ALLTING av gråmålad plåt!
Dörrar,lådor,skåp.......jag t r o r - det var sliten korkmatta på durken - man fick vad som kallades ''plåtsjuka'' -


Varjag