von Adler skrev:Från c:a den 1:a januari 1943 hade Sverige planer på att vid en eventuell konflikt med tyskarna i Norge gå på offensiven - särskilt mot Mo i Rana för att öppna en hamn genom vilken allierat understöd kunde komma in.
Hur såg infrastrukturen mellan Mo i Rana och Sverige ut vid den här tiden? Det fanns väl ingen järnväg dit? Varför valdes Mo i Rana?
Det var enda vägen västerut norr om Namsos. (Riksgränsen var bara järnväg)
Vägen öppnades 1939.
Relativt svaga Tyska stridkrafter i området och antagligen den punkt där tyskarna skulle ha svårast att förstärka försvaret,
inte minst om RN går in och hindrar Norska kusttrafiken och eventuellt även börjar landsätta commandos.
De allierade erfarenheterna från Narvik 40 var att man fick sprida ut lossingen i flera fjordar.
Att kasta sig in mot Trondheim eller Narvik skulle ju vara att anfalla tysken där de har byggt upp kustförsvaret och dessutom kunde tillföra arméförband som kunde försvara svenska gränsen.
Dessutom var chansen stor att hamnarna skule vara förstörda innan de erövrades.
Sedan kommer frågan om vad Svenskarna ville ha in via ett andningshål mot atlanten?
1943 var vapen och ammunition inte så kritiskt för sveriges del, i alla fall inte i början och om sverige överlevde ett par månader så kunde man sakta konvertera till allierade vapensystem och först då behövdes tillförsel utifrån av bulkvarorna.
Så initialt:
- Flygbränsle
- Andra basresurser för allierat flyg opererande från Sverige.
- Moderna PV vapen (1945 hade bara de Danska(Bazooka) och Norska(PIAT) Polistrupperna adekvata "närpv")
- Stridsvagnar(?)
Erfarenheten från Petsamo var ju ganska god att köra grusväg.
Mvh
/John