Dom läste jag också!Erik Ljungberg skrev:Två skönlitterära ungdomsböcker, som jag läste med stor behållning för en massa år sedan, om situationen i Tyskland under och efter andra världskriget är Ulrike och Kriget/Freden av Vibeke Olsson (1975).
Ger en bild av civilbefolkningens lidande både under och före kriget.
/Erik
I detta sammanhang bör också nämnas att tyska krigsfångar och tyska civila även av USA arme placerats i fångläger där en million skall ha dött av svält och sjukdomar, ansvaret var hos general Eisenhower och sannolikt den nye presidenten Truman. Eisenhower kallades för the Swedish Jew, trots att hans ättlingar egentligen var tyskar Han hatade tyskar efter att ha besökt befriade koncentrationsläger i Tyskland såsom Dachau och Mauthausen. Se . i Wikipedia eller några doktorsavhandlingar om Dwight Eisenhower som finns på nätet. Senare tystades allt detta ner av västmakterna när de skiftat focus från antinazismen till antikommunism. kort efter krigsslutet. Också engelska armen hade stort ansvar: flyende, också tvångsrekryterade ”tyska” soldater av jugoslavisk och annan östeuropeisk påbrå (inklusive etniska tyskar som bott på dåvarande balkanländernas geografiskt område sedan 15-16 hundratalet – Transsylvanien, Banat, Slovenien) som i krigets slutskede efter reträtt till den österrikiska Kärnten övergav sig till engelsmännen sändes tillbaka till sina hemländers kommunister och många sköts direkt på andra sidan gränsen, de övriga sändes söderut under dödsmarscher eller till slut dukade undan i arbetslägren. Sedan måste man erkänna att de allierade inte hade lust eller ork att ta hand om alla de svältande i alla de krigshärjade länderna, de hade dessutom flera miljoner krigsfångar och flyktingar. De visste nog hur dessa sedan skulle tas om hand av sina landsmän men ville inte befatta sig med östeuropeerna, det fanns också avtal om överlämnande med Stalin i Jalta överenskommelsen. Ungefär samma sak hände det med balter som tjänstgjorde i den tyska armen och som av svenska myndigheter överlämnades till NKVD efter kriget. Ryssarna har tagit kommando över de baltiska länderna något århundrade tidigare sedan Peter den Store jagade bort svenskarna och Ryssland förlorade dem 1917 efter separat fred mellan Lenin och den tyska generalstaben. Efter Första världskriget frigjordes dessa nationer tack vare polsk och västlig hjälp, inkl. tyska Freie Corps (tyska militärer som inte avrustade enl fredsavtalet med Ententen utan verkade i Östeuropa med västmakternas goda minne för att förhindra spridning av kommunismen västerut, även i Finland som fram till 19128 tillhörde Ryssland. Efter segern i andra världskriget visste alltså västmakterna att mellankrigsregeringarna i dessa länder var ordentligt antiryska och efter 1930 i ökande grad pronazistiska, de lät sina medborgare delta i tyska Wermacht och SS divisioner på östfronten, de lät sina judar sluta i massgravar redan innan Europas övriga judar sändes till förintelselägren. Ryssarna fick efter kriget sänt till sej alla tidigare ryska medborgare, däribland SS kosacker, tjerkeser och kalmucker, som oftast i SS förband deltog i kriget på tyska sidan. Många av dessa personer sköts men många sändes till arbetslägren i Sibirien inkl sina familjer, alltså en betydligt mildare dom än i Jugoslavien där de militärt aktiva på tysk sida till största delen helt enkelt avrättades, ibland med sina familjer.
Jag har hört att detta är en Nynazistisk myt som kallas för "the other losses myth", jag tror man ska vara väldigt uppmärksam när man studerar detta ämne, på att det finns krafter som vill slå propaganda poäng på detta.I detta sammanhang bör också nämnas att tyska krigsfångar och tyska civila även av USA arme placerats i fångläger där en million skall ha dött av svält och sjukdomar
Tror inte de var baserade på någon sann historia. Författaren är född 1958. Möjligtvis har hon använt diverse vittnesmål som underlag. En vuxenbok av samma författare på samma tema är Molnfri Bombnatt som är klart läsvärd och spänner över hela vit-svart spektrumet,Blixten skrev:Dom läste jag också!Erik Ljungberg skrev:Två skönlitterära ungdomsböcker, som jag läste med stor behållning för en massa år sedan, om situationen i Tyskland under och efter andra världskriget är Ulrike och Kriget/Freden av Vibeke Olsson (1975).
Ger en bild av civilbefolkningens lidande både under och före kriget.
/Erik
Vet du något mer om dem? Based on a true story?
Det där har vi ju redan sett, i en film som "Cross of Iron" (1977). Där är sergeant Steiner en hyvens prick medan kapten Stransky är en ond streber som bara vill ha Järnkorset för sina bedrifter.koroshiya skrev:Jag kan tänka mig att vi i framtiden kommer att få se fler filmer där goda tyskar lyfts fram och ställs inför etiska problem. Förvisso kan man då tänka sig att de har befäl som framställs som onda, men ändå.
patrik blom skrev:Filmen om Laconia-affären framställer om jag minns rätt de berörda tyskarna som hederliga, humana och kreativa, britterna som fantasilösa och amerikanarna som korkade. Att Dönitz begärde avsked hellre än utföra Hitlers order att i fortsättningen skjuta på skeppsbrutna, och därmed fick denne att ge med sig, ger också en avvikande bild av situationen i Tredje riket. Och alltsammans känns, och är uppenbarligen i allt väsentligt, sant. Förmodligen finns det fler sådana enskilda händelser som påtagligt avviker från schablonerna.
Ojojoj, den sistnämnda boken har en egen tråd där jag är en av de få (ende?) i tråden som tycker att boken verkar vara rejält ihopljugd och tramsig. Och det står jag för.lampros skrev:Dokumentära böcker som "Pansarchef under Rommel" och "Soldat i Waffen-SS" torde däremot ha framtiden för sig. Operativa skildringar av en dramatisk verklighet.
Förvisso, men det finns betydligt fler vittnesmål om plundring. Då militärledningen insåg att Operation Barbarossas försörjningsleder skulle bli hopplöst utsträckta, förväntades soldaterna att leva på vad de kunde hitta. Resultatet blev att mat åts upp (inklusive utsäde för nästa års sådd), vinterkläder stals, och kvinnor och barn kördes ut i -40 grader när soldaterna behövde skydd mot kylan. De enskilda soldaterna var knappast att lasta för beslut som togs långt högre upp, och de kunde visa personligt mod i strid, men man ska inte glömma att de var där för att verkställa Hitlers order.koroshiya skrev:patrik blom skrev:Filmen om Laconia-affären framställer om jag minns rätt de berörda tyskarna som hederliga, humana och kreativa, britterna som fantasilösa och amerikanarna som korkade. Att Dönitz begärde avsked hellre än utföra Hitlers order att i fortsättningen skjuta på skeppsbrutna, och därmed fick denne att ge med sig, ger också en avvikande bild av situationen i Tredje riket. Och alltsammans känns, och är uppenbarligen i allt väsentligt, sant. Förmodligen finns det fler sådana enskilda händelser som påtagligt avviker från schablonerna.
Absolut - det jag tänkte på var skildringar av mötet mellan tyska soldater och civilbefolkning i ockuperat område. Det finns ju berättelser om hur soldater har medlidande och delar med sig av mat.
