Inlägg
av Ben » 13 februari 2003, 17:36
Vem som var sämst eller bäst är väl inte så alldeles lätt att avgöra. Fredrik I var en duktig militär och dessutom en handlingskraftig politiker under den period då det gällde att säkra tronföljden åt Ulrika Eleonora. Under detta skede tvingades man dock offra det kungliga enväldet och han hade därför, på gott och ont, betydligt mindre makt än Karl XI och Karl XII. Efter en del försök att ändra på detta resignerade Fredrik nog en aning och ägnade sig åt andra saker, även om det fanns tillfällen då han åter visade intresse för de stora frågorna.
Man kan däremot möjligen hävda att han i samband med fredsförhandlingarna 1719-21 snarare såg till sina egna intressen än till landets, men det går förstås alltid att ifrågasätta om ett behållande av någon mer provins i längden hade varit bättre för landet. Ta exemplet Karl Johan och 1812 års politik. Han hade valts till tronföljare bl.a. av anledningen att man trodde en fransk marskalk skulle vara rätte mannen att återta Finland. Men Karl Johan menade att det endast skulle leda till nya krig med Ryssland i framtiden och riktade i stället blickarna mot Norge. Så Fredrik I, om han haft möjlighet att idag försvara sin politik, skulle kanske kunna hävda att det hade varit en ren dumhet att försöka behålla t.ex. Livland.