Finland som nation

[Leo V]

Som vi alla vet så har Finland tillhört Sverige i över 600 år. Men vad är det egentligen som har gjort att Finland inte lyckades slå tillbaka? Hade de bra krigare och en stark kungadöme?

Nej, det som skulle bli nuvarande Finland hade inga bra krigare eller ett starkt kungadöme när det började erövras under 1100-talet av Sverige. Man levde i ett oorganiserat samhälle utan stark stat. Det fanns försvarsborgar och handel, men det var ett enkelt ett glesbyggt jordbrukarsamhälle utan större organisering. Man var kvar i järnåldern när större delen av Europa hade medeltid.

Det legendariska "första korståget mot Finland" ska ha skett under 1100-talet, men kan som det beskrivits i källorna vara en myt. Här finns det intressanta pikanta detaljer i legenden som tyder på finskt motstånd mot svenskarna. Bland annat hur bonden Lalli mördade Sankt Henrik, en missionerande biskop av Uppsala som uppges ha varit Finlands förste kristnare. Henrik ska enligt legenden ha erövrat Egentliga Finland (Varsinais Suomi, västligaste delen av nuvarande Finland) tillsammans med den svenske kungen Erik den Helige för att kristna de hedna finnarna. Men hur detta beskrivs i källorna är idag starkt betvivlat av moderna historiker . Klart är i alla fall att svenskarna erövrade Egentliga Finland successivt under 1100-1200-talet, genom flera militära kampanjer, mest berömt är Birger Jarls "Andra korståg mot Finland" som skedde i mitten på 1200-talet. Om striderna i dessa militära kampanjer vet man inte mycket dock. Senare fortsatte den svenska koloniseringen successivt österut, och de östligaste gränserna för expansionen började först ritas upp när man hamnade i krig om Karelen med Storfurstendömet Novgorod på 1290-talet. Den nordliga gränsen ritades långt senare, och var en succesiv expansion som sammanfaller med den svenska koloniseringen av norra Norrland.

Idén om en finsk nation eller ett finskt/finländskt folk är sentida. Finland var ett geografiskt begrepp inom Sverige som från början syftade på Egentliga Finland, och enbart de som var invånare där kallades för finnar och ibland även för suomer. Andra invånare i områden som ingår nuvarande Finland kallades för Tavaster, Kareler och Nyländare beroende på i vilket landskap de bodde i. Men dessa län som idag utgör Finland kallades officiellt i riket för Österland, då Finland bara var namnet på landskapet Egentliga Finland. Många har hört talas om att Finland var ett storhertigdöme, men det var alltså bara Egentliga Finland som var det under den svenska perioden. Successivt började man i folkmun kalla alla finsktalande för finnar och språket i landsändan för finska. Ett språk som standardiserades efter reformationen av Mikael Agricola för att brukas av den svenska statskyrkan i området i biblar för lokalbefolkningen.

Under perioden då Finland var en del av Sverige, sågs inte den språkliga skillnaden som något problem för statsbildningen, och praktiskt taget ansåg man inte heller att alla i folket borde utgöra någon slags homogen språklig nation. Sådana tankar existerade helt enkelt inte. Finsktalande ansågs alltså vara svenskar de med, även om de kunde urskiljas som en regional grupp inom landet. Finland var en helt integrerat av Sverige. Finska hade dock dålig status. Det var ett bondespråk hos de lägsta samhällsklasserna (större delen av befolkningen) - den finländska adeln och även de flesta borgare talade svenska. Klättrade man uppåt i samhället så övergav man oftast finskan. I landsändan ansågs det inte finnas någon riktig etnisk skillnad mellan finskspråkiga och svenskspråkiga, skillnaden var i finskspråkiga områden mer en klasskillnad. Men det gällde ju inte i hela Finland, då man i vissa delar var helt svenskspråkig, vilket innebar att även allmogen talade svenska. Detta blev det nutida svenskFinland.

Finska användes i Sverige av myndigheter när det ansågs praktiskt t.ex. i valuta, domstol och vissa kyrkliga sammanhang. På den här tiden fanns det inget synsätt att staten skulle utgå ifrån människorna själva, utan helt enkelt ansåg man att de flesta människor (vilka ingick i bondeklassen) inte hade något att göra i statens angelägenheter som sköttes av kungen och överheten, och alltså fanns det inte så starka etnisk-nationalistiska tankar som det existerar idag, då statens självberättigande inte ansågs hänga ihop med folket.

Idéer om att "Finland" skulle göra sig fritt från Sverige, och att det hade en "nationell särprägling" uppträder tidigast under sent 1700-tal i den finländska intellektuella överklassen. Men då var dessa idéer väldigt marginella. Finlands faktiska födelse som nation sker inte förrän på 1800-talet under den ryska ockupationen.

Tja, erövra och erövra. Kan man inte se inlemmandet av Finland som en del av Sveriges tillblivelse. Kan man inte jämställa inlemmande av andra delar av vad som blev Sverige med Finlands anslutning? Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän är väl egentligen de "erövrade" delarna? Ergo: Inte ett Sverige som erövrar ett Finland (nationer i modern betydelse).

Någon slags samhällsorganisation måste väl också ha funnits (det vet den som har läst antropologi )

En annan sak som man måste ta i beaktande är att Finlands befolkning var väldigt låg väldigt länge. Befolkningsökningen tillhör egentligen 1800-talet.

[KP-31]

Tja, erövra och erövra. Kan man inte se inlemmandet av Finland som en del av Sveriges tillblivelse. Kan man inte jämställa inlemmande av andra delar av vad som blev Sverige med Finlands anslutning? Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän är väl egentligen de "erövrade" delarna? Ergo: Inte ett Sverige som erövrar ett Finland (nationer i modern betydelse).

Någon slags samhällsorganisation måste väl också ha funnits (det vet den som har läst antropologi )

En annan sak som man måste ta i beaktande är att Finlands befolkning var väldigt låg väldigt länge. Befolkningsökningen tillhör egentligen 1800-talet.

En intressant poäng, finlands befolkning var c 50 000 i början av 1100 talet. (http://www.kolumbus.fi/rastas/list/asukasluku.html) . Hur stor var Sveriges folkmängd vid den tiden?

[koroshiya]

Här är en uppskattning för år 1000.

Danmark 500 000
Götaland 100 000
Svealand + öarna 80 000
Norge 220 000
Norrland 50 000

År 1100 kan siffrorna ha varit avsevärt större. Vad man kan lägga märke till är att vissa arkeologer menar att Danmarks befolkningstäthet kan ha varit ca. 10 gånger så stor som i de flesta andra områden i Norden.

Ett medeltidssverige skulle då kanske ha runt 4 gånger så stor befolkning som Finland.

[Giancarlo]

Tja, erövra och erövra. Kan man inte se inlemmandet av Finland som en del av Sveriges tillblivelse. Kan man inte jämställa inlemmande av andra delar av vad som blev Sverige med Finlands anslutning? Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän är väl egentligen de "erövrade" delarna? Ergo: Inte ett Sverige som erövrar ett Finland (nationer i modern betydelse).

Jag skulle nog säga att de finländska landskapen blev erövrade av Sverige, då den svenska konungamakten var redan då rätt etablerad som ett sammanhängande rike på västra sidan av östersjön. Visst var det ett rätt så nytt rike, men ett rike vars statsbildning varit på gång länge, och centralmakten var i princip väletablerad. Sveriges statsbildning var en gradvis process där olika allianser av stormän slöt sig samman, vilket även präglat av vissa stridigheter - men egentligen var det en seg politisk process. Sveriges annektering av ''Finland'' var till skillnad från detta en direkt erövring då det skedde genom direkta militära kampanjer av en och samma makt med erövringsambition - och inte ett långvarigt politiskt maktspel. I Sverige så delade också de olika landskapen samma religion och var en del av samma språkområde. Det hedniska ''Finland'' måste ha upplevts av svenskarna när det erövrades som ett mer främmande land, då man inte delade varken samma religion och man talade högst exotiska Östersjöfinska dialekter.

Någon slags samhällsorganisation måste väl också ha funnits (det vet den som har läst antropologi )

Jag menade att man inte hade en stor och omfattande samhällsorganisation, t.ex. en organiserad centralstat. Finland bestod av små hövdingadömen som kontrollerade t.ex handel och försvar, men detta över mindre geografiska områden.

[KP-31]

I Sverige så delade också de olika landskapen samma religion och var en del av samma språkområde. Det hedniska ''Finland'' måste ha upplevts av svenskarna när det erövrades som ett mer främmande land, då man inte delade varken samma religion och man talade högst exotiska Östersjöfinska dialekter.

Det finns väl många saker som tyder på att det handlade sig om erövringar. Representanter till Finland fick delta i kungavalet först på 1300-talet. Det faktumet att man gjorde tre korstag till Finland pekar åt samma håll. Man gjorde väl inga korståg till t.ex Norrland?

Ändå skall man komma ihåg att de norra delarna av Egentliga Finland (det som heter Vakka-Suomi eller Kaland) hade blivit kristet redan långt innan det första korståget. Många forskare anser att det första korstaget är bara en legend. Professor Klinge (1983) anser att Kaland hade sedan länge haft någon slags alliansförhållande med Svealand och att det första korståget gjordes från/via Kaland till södra (Egentliga) Finland.

När det gäller det finska språkets status så var det troligen låg. Hur som helst skulle jag inte vara säker på att de högsta samhällsklasserna var uteslutande svenskspråkiga. Det är förstås svårt att säga vilket språk någon medeltida människa hade som modermål. På basen släktnamn skulle man ändå kunna tänka sig att t.ex biskoparna Lars Suurpää, Magnus Saerkilahti, Arvid Kurck och Ericus Erici Sorolainen var finskspråkiga. Således var situationen troligen mycket annorlunda än t.ex. i Estland.

[Oingo Boingo]

Som vi alla vet så har Finland tillhört Sverige i över 600 år. Men vad är det egentligen som har gjort att Finland inte lyckades slå tillbaka? Hade de bra krigare och en stark kungadöme?

Nej, det som skulle bli nuvarande Finland hade inga bra krigare eller ett starkt kungadöme när det började erövras under 1100-talet av Sverige. Man levde i ett oorganiserat samhälle utan stark stat. Det fanns försvarsborgar och handel, men det var ett enkelt ett glesbyggt jordbrukarsamhälle utan större organisering. Man var kvar i järnåldern när större delen av Europa hade medeltid.

Nog fanns det "bra krigare" men de var få eftersom populationstätheten inte var hög. I jämförelse med bara medeltidens Estland så var det område som vi känner till som Finland väldig tunnbefolkat. Vad gäller krigare så måste man ha klart för sig att om de organiserade flera räder mot Novgorod (såsom beskrivet i Nestorkrönikan) och även mot Svear, så borde ju de ha varit modiga män som, trots att de rimligtvis bör varit medvetna om att de var utnumrerade, ändå företog sådana projekt.

Sant är att samhället var oorganiserat ur ett central Europeiskt perspekteiv men så himla långt efter Sverige var det faktist inte. Både i Sverige och Finland fanns det lokala stormän som drev små "kungadömen" men deras makt sträckte sig inte särskilt långt.

Sant är även att starka kontakter och band fanns mellan finska och svenska stammar och det finns tydliga tecken på populationsutbyte och t om allianser länderna emellan och liknande järnålders"administrering" (gisslanväsende, hundraden) åtminstonde mellan västra Finland och östra Sverige, så det är omöjligt att tala om regelrätt invasion.

Kristendomen anlände till bägge områden ungefär samtidigt och det som drev på en svensk administration i Finland var faktist den katolska kyrkan. Katolska kyrkan stödde stormän i mälardalsområdet eftersom via dessa spreds katolska läran och med kyrkan som bundsförvant stärktes stormännens makt. Kyrkan lärde ut administration och organisation till mälardalens stormän i syfte att sprida den rätta läran. Kristendomen som anlände till Finland var den ortodoxa som spreds via handeln längs de Ryska floderna och den Ortodoxa kyrkan hade inte samma "driv" som den katolska.
Här har vi ursprunget till det mytiska kristnandet av Finland:
Svenska katolska stormän kristnade inte hedningar utan halvkristna och ortodoxer. Man måste komma ihåg att för katolska kyrkan så var alla kristna som inte bekände den katolska tron, hedningar. Bevis för att den ortodoxa tron redan slagit rot i Finland finner vi i de centrala orden pappi, kirkko, pakana (präst, kyrka, hedning) som är gammalryska och tros av språkforskare ha upptagits i finskan under åren 600-800 e kr och allsköns arkeologiska fynd med tydliga kristna symboler.
Summa summarum, Katolska kyrkan drev på svenska stormäns makt över Finland. Utan kyrkan hade det kanske sett lite annorlunda ut.

Idéer om att "Finland" skulle göra sig fritt från Sverige, och att det hade en "nationell särprägling" uppträder tidigast under sent 1700-tal i den finländska intellektuella överklassen.

Njae, under klubbekriget 1590-talet verkar det ha funnits en falang som hellre lierade sig med Polen för att distansera sig från Sverige och därmed kanske få större autonomi. (Mirkka Lappalainens bok Susimessut 2009)

[koroshiya]

För att addera till det sista; finns det inte - hm - praktgravar även i Finland? Jag erinrar mig ha sett kartor över arkeologiska fynd som tycks säga att Finland och Sverige redan ganska tidigt har haft en liknande överklasskultur. Det skulle kunna vara möjligt att organisationsgrad och annat är ungefär densamma men att finska hövdingadömen helt enkelt inte har krigare nog.

Våra finska vänner vet säkert vilken typ av gravar jag talar om.

[Giancarlo]

Svenska katolska stormän kristnade inte hedningar utan halvkristna och ortodoxer. Man måste komma ihåg att för katolska kyrkan så var alla kristna som inte bekände den katolska tron, hedningar. Bevis för att den ortodoxa tron redan slagit rot i Finland finner vi i de centrala orden pappi, kirkko, pakana (präst, kyrka, hedning) som är gammalryska och tros av språkforskare ha upptagits i finskan under åren 600-800 e kr och allsköns arkeologiska fynd med tydliga kristna symboler.

Enligt dig; fanns det inga kvar som trodde på den gamla kulten av Ukko, Louhi, Akka, Ahti och de gamla gudarna kvar då? I folkloren har de gamla berättelserna om dessa och andra gudar och gudaväsenden funnits kvar ända fram till 1800-talet.

Njae, under klubbekriget 1590-talet verkar det ha funnits en falang som hellre lierade sig med Polen för att distansera sig från Sverige och därmed kanske få större autonomi. (Mirkka Lappalainens bok Susimessut 2009)

Detta handlade väl mer om val av lojalitet och allians än viljan att etablera en nationalistisk folkstat. Inte riktigt samma sak.

[Pewi]

Njae, under klubbekriget 1590-talet verkar det ha funnits en falang som hellre lierade sig med Polen för att distansera sig från Sverige och därmed kanske få större autonomi. (Mirkka Lappalainens bok Susimessut 2009)

Man måste ju också komma ihåg att Sigismund var den rättmätige konungen och att Hertig Karl faktiskt bara var en usurpator. Att vilja liera sig med Polen var alltså att hålla sig lojal mot den av gud smorde kungen. Att vara lojal mot hertigen var att sätta sig upp mot den krönta monarken. Inget litet brott på 1500-talet...

[Oingo Boingo]

För att addera till det sista; finns det inte - hm - praktgravar även i Finland? Jag erinrar mig ha sett kartor över arkeologiska fynd som tycks säga att Finland och Sverige redan ganska tidigt har haft en liknande överklasskultur. Det skulle kunna vara möjligt att organisationsgrad och annat är ungefär densamma men att finska hövdingadömen helt enkelt inte har krigare nog.

Våra finska vänner vet säkert vilken typ av gravar jag talar om.

Jo, det finns. T ex i Eura i Satakunta har man funnit praktgravar med praktfulla ringsvärd och andra märkvärdiga fynd. Längs Kokemäki-, Auraåarna och Kymmeneälv samt i Österbotten finns det intressanta fynd som pekar på välstånd och kontakter långt utanför Finland där mansfynden uppvisar tydliga krigiska drag. Bl a verkar det som om järnålderns Finland varit tyngre utrustat vapenmässigt än motsvarande i Skandinavien.
T ex har man kunnat se att Ladogas nordliga strand besattes på 800-9000 talet av en mansdominerad krigarelit vars ursprung härleds till västra Finland, intressant nog samtidigt som de tidigare välmående bosättningarna i Österbotten minskade drastiskt. Troligen ett resultat av att handelsrutterna och -möjligheterna skiftade till Ladoga under vikingatid.

According to evidence of burial sites from the 9th – 10th centuries they emerge as emigrants from western Finland. Most of the graves in the first phase are those of men and contain a large number of weapons, their types being common Nordic ones, which indicate that the first setlers were warriortradesmen.

Only later, in the 11th century, there appear traces of farming and in the 12th century, larger setlements.
The graves and later setlements are located by the waterways that connect northern Finland and Gulf of Bothnia to Lake Ladoga. The evolvement of these people was tightly connected to the activities of the Vikings
in the East.

http://www.nrf.is/Publications/The%20Bo ... _Ahola.pdf

Enligt det som vi vet idag så verkar det ha rått fredliga förhållanden mellan skandinaviska och finska folk men mot början av medeltiden ökade antalet fornborgar. Det finns runt 90 säkra fornborgar och de är alla från slutet av vikingatiden till medeltiden vilket tyder på att Finland var föremålet för expeditioner. Både från öst och väst, från Novgorod samt från Sverige och Danmark.
Man kan inte bortse från Danmarks betydelse. Landet var en "supermakt" i Östersjön och en hel del i Finland tyder på att danskar varit i farten och t.o.m. byggt borgar tex Borgå. Den första kända segelrutten som beskriver finska viken är ju dansk t ex. Danska kungar drevs även de av katolsk expansionsiver. Bl a vet vi att norska och danska kungar utfört korståg i det hedna Sverige. Dock, så verkar det som om Finlands interiör, Tavastland, blivit inlemmat i Sverige först efter det att tavasterna lidit två efterföljande nederlag mot Novgorod och därmed varit ytterst svagt och oförmöget att hålla Birger Jarls svenska och västfinska trupper stången.

[Oingo Boingo]

Svenska katolska stormän kristnade inte hedningar utan halvkristna och ortodoxer. Man måste komma ihåg att för katolska kyrkan så var alla kristna som inte bekände den katolska tron, hedningar. Bevis för att den ortodoxa tron redan slagit rot i Finland finner vi i de centrala orden pappi, kirkko, pakana (präst, kyrka, hedning) som är gammalryska och tros av språkforskare ha upptagits i finskan under åren 600-800 e kr och allsköns arkeologiska fynd med tydliga kristna symboler.

Enligt dig; fanns det inga kvar som trodde på den gamla kulten av Ukko, Louhi, Akka, Ahti och de gamla gudarna kvar då? I folkloren har de gamla berättelserna om dessa och andra gudar och gudaväsenden funnits kvar ända fram till 1800-talet.

Nej, så skrev jag inte. Jag skrev halvkristna. Visst levde Blot-Sven vidare enligt gamla regler även om de flesta andra var kristna i Svealand? Jag tror säkert att Ukko, Tapio och Ahti var viktig för många långt in i modern tid.
Vi firar ju än idag midsommar och jul vilka från början inte har ett dyft med kristendom att göra... Poängen var att finnarna inte var ovetande om kristendomen och helt borttappade i skogen som den traditionella historieskrivningen gjort gällande.

Njae, under klubbekriget 1590-talet verkar det ha funnits en falang som hellre lierade sig med Polen för att distansera sig från Sverige och därmed kanske få större autonomi. (Mirkka Lappalainens bok Susimessut 2009)

Detta handlade väl mer om val av lojalitet och allians än viljan att etablera en nationalistisk folkstat. Inte riktigt samma sak.

Stämmer att det finns stora skillnader. Men de ville distansera sig från Hertigen i Sverige samtidigt som Sigismund var långt borta i Polen så kunde de rå om sina egna affärer. Vem vet vad det ultimata målet kan ha varit? Att i slutändan frigöra sig från kungen i Polen också?

[Oingo Boingo]

Ändå skall man komma ihåg att de norra delarna av Egentliga Finland (det som heter Vakka-Suomi eller Kaland) hade blivit kristet redan långt innan det första korståget. Många forskare anser att det första korstaget är bara en legend. Professor Klinge (1983) anser att Kaland hade sedan länge haft någon slags alliansförhållande med Svealand och att det första korståget gjordes från/via Kaland till södra (Egentliga) Finland.

När det gäller det finska språkets status så var det troligen låg. Hur som helst skulle jag inte vara säker på att de högsta samhällsklasserna var uteslutande svenskspråkiga. Det är förstås svårt att säga vilket språk någon medeltida människa hade som modermål. På basen släktnamn skulle man ändå kunna tänka sig att t.ex biskoparna Lars Suurpää, Magnus Saerkilahti, Arvid Kurck och Ericus Erici Sorolainen var finskspråkiga. Således var situationen troligen mycket annorlunda än t.ex. i Estland.

Att Finland är representerat i kungavalen från 1300 talet och framåt kan vara en politisk reformation där hela landsändan representeras. Kanske fanns det representation från stormän innan dess? Vi vet inte helt säkert om bevisningen för eller emot.
Det finns en intressant bok säkert tillgänglig på ditt bibliotek som heter något i stil med "Kalanti - muinainen maakunta". Unto Salos avsnitt om kristna symboler är intresantast.
Kaland och Satakunta verkar som sagt ha mycket täta kontakter med Mälarregionen och Gotland medan egentliga Finland uppvisar en säregnare kultur, och kristna symboler dyker upp något senare.

Helt klart är att förhållanderna i Finland var olik den i Estland. För den tyska ordern som styrde där var de baltiska länderna väldigt främmande kulturer och de styrdes brutal då balterna (slaver, ester) behandlades som primitiva hedningar vilka fick uppleva ren träldom.
Svea rikets kontakter med Finland var däremot urgamla och för svenskarna var finnarna inte så främmande, de hade ju mycket likheter inte minst kulturelt och samhällsorganisationellt. Finska bönder delade ju den urgamla traditionen med de svenska bönderna om att vara fria män. Det kan sägas att västra Finland hade mer likheter med Mälarregionen än med östra Finland. Öst/väst splittringen i Finland är som känt mycket gammal.
Det finns en universitetsavhandling om finska språkets status under medeltiden. Enligt den fick finskan lägre status då tyskarna dominerade det svenska handelslivet och i städerna, för dem var ju finnar mer som ester som behandlade som främlingar.
För övrigt har Finland varit nog så viktigt område för Sverige och det fanns ett intresse att styra det så väl som kärnlandet. Tom adeln reste över till Sverige och klagade hos kungen för att de skickat folk som inte kunde finska och präster kunde bli avsatta om de inte kunde finska. Problemet var ett hav emellan och ständiga krig som utarmade östra landsändan. Lägg därtill fina influenser från Europa som svenska hovet och adeln ville kopiera då blev det finska av ännu lägre status då det inte låg geografiskt en route som kulturförmedlare.
Finns det inte uppgifter om att Vasa uppmanat sina söner att lära sig finska?

[Valdemar Sappi]

Estland var på inget sätt främmande i Östersjökulturen, om du menar tidig tid. Förutom att det var dansk så var det mycket viktigare att både Riga och Reval var medlemmar i hansan, medlemmar av den drittel där Visby var drittelledare. Tyska orden är en senare historia. Rigatraktens tidiga betydelse underskattas märkligt ofta...
Som jag förstått det så var det livegenskap även under dansktiden. Inom danska riket fanns det samtidigt mycket hårda villkor i Estland, och relativ frihet, mot underhåll av havsvallarna, i Fiesland.
Med min, trots allt begränsade kunskap om regionen, så verkar det ändå märkligt om inte likheten mellan ester och finnar ändå var det dominerande, även under tyska orden.

[Oingo Boingo]

Jag menar att esternas och de andra baltiska folkens mer naturnära och fria kultur var främmande för tyskarna som förde med sig ett central Europeiskt feodalväsen och religiöst förtryck.
I det sammanhanget spelar det ingen roll att danskarna var tidigare aktiva i Estland.
Även i Danmark utvecklades ett feodalväsen av central europeisk model.

[Oingo Boingo]

Rigatraktens tidiga betydelse underskattas märkligt ofta...

Håller med helt. Det var ett handelsnav. Vi har mycket arkeologiskt material i Finland av baltiskt ursprung.