Tja, erövra och erövra. Kan man inte se inlemmandet av Finland som en del av Sveriges tillblivelse. Kan man inte jämställa inlemmande av andra delar av vad som blev Sverige med Finlands anslutning? Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän är väl egentligen de "erövrade" delarna? Ergo: Inte ett Sverige som erövrar ett Finland (nationer i modern betydelse).Giancarlo skrev:Nej, det som skulle bli nuvarande Finland hade inga bra krigare eller ett starkt kungadöme när det började erövras under 1100-talet av Sverige. Man levde i ett oorganiserat samhälle utan stark stat. Det fanns försvarsborgar och handel, men det var ett enkelt ett glesbyggt jordbrukarsamhälle utan större organisering. Man var kvar i järnåldern när större delen av Europa hade medeltid.Funderaren skrev:Som vi alla vet så har Finland tillhört Sverige i över 600 år. Men vad är det egentligen som har gjort att Finland inte lyckades slå tillbaka? Hade de bra krigare och en stark kungadöme?
Det legendariska "första korståget mot Finland" ska ha skett under 1100-talet, men kan som det beskrivits i källorna vara en myt. Här finns det intressanta pikanta detaljer i legenden som tyder på finskt motstånd mot svenskarna. Bland annat hur bonden Lalli mördade Sankt Henrik, en missionerande biskop av Uppsala som uppges ha varit Finlands förste kristnare. Henrik ska enligt legenden ha erövrat Egentliga Finland (Varsinais Suomi, västligaste delen av nuvarande Finland) tillsammans med den svenske kungen Erik den Helige för att kristna de hedna finnarna. Men hur detta beskrivs i källorna är idag starkt betvivlat av moderna historiker . Klart är i alla fall att svenskarna erövrade Egentliga Finland successivt under 1100-1200-talet, genom flera militära kampanjer, mest berömt är Birger Jarls "Andra korståg mot Finland" som skedde i mitten på 1200-talet. Om striderna i dessa militära kampanjer vet man inte mycket dock. Senare fortsatte den svenska koloniseringen successivt österut, och de östligaste gränserna för expansionen började först ritas upp när man hamnade i krig om Karelen med Storfurstendömet Novgorod på 1290-talet. Den nordliga gränsen ritades långt senare, och var en succesiv expansion som sammanfaller med den svenska koloniseringen av norra Norrland.
Idén om en finsk nation eller ett finskt/finländskt folk är sentida. Finland var ett geografiskt begrepp inom Sverige som från början syftade på Egentliga Finland, och enbart de som var invånare där kallades för finnar och ibland även för suomer. Andra invånare i områden som ingår nuvarande Finland kallades för Tavaster, Kareler och Nyländare beroende på i vilket landskap de bodde i. Men dessa län som idag utgör Finland kallades officiellt i riket för Österland, då Finland bara var namnet på landskapet Egentliga Finland. Många har hört talas om att Finland var ett storhertigdöme, men det var alltså bara Egentliga Finland som var det under den svenska perioden. Successivt började man i folkmun kalla alla finsktalande för finnar och språket i landsändan för finska. Ett språk som standardiserades efter reformationen av Mikael Agricola för att brukas av den svenska statskyrkan i området i biblar för lokalbefolkningen.
Under perioden då Finland var en del av Sverige, sågs inte den språkliga skillnaden som något problem för statsbildningen, och praktiskt taget ansåg man inte heller att alla i folket borde utgöra någon slags homogen språklig nation. Sådana tankar existerade helt enkelt inte. Finsktalande ansågs alltså vara svenskar de med, även om de kunde urskiljas som en regional grupp inom landet. Finland var en helt integrerat av Sverige. Finska hade dock dålig status. Det var ett bondespråk hos de lägsta samhällsklasserna (större delen av befolkningen) - den finländska adeln och även de flesta borgare talade svenska. Klättrade man uppåt i samhället så övergav man oftast finskan. I landsändan ansågs det inte finnas någon riktig etnisk skillnad mellan finskspråkiga och svenskspråkiga, skillnaden var i finskspråkiga områden mer en klasskillnad. Men det gällde ju inte i hela Finland, då man i vissa delar var helt svenskspråkig, vilket innebar att även allmogen talade svenska. Detta blev det nutida svenskFinland.
Finska användes i Sverige av myndigheter när det ansågs praktiskt t.ex. i valuta, domstol och vissa kyrkliga sammanhang. På den här tiden fanns det inget synsätt att staten skulle utgå ifrån människorna själva, utan helt enkelt ansåg man att de flesta människor (vilka ingick i bondeklassen) inte hade något att göra i statens angelägenheter som sköttes av kungen och överheten, och alltså fanns det inte så starka etnisk-nationalistiska tankar som det existerar idag, då statens självberättigande inte ansågs hänga ihop med folket.
Idéer om att "Finland" skulle göra sig fritt från Sverige, och att det hade en "nationell särprägling" uppträder tidigast under sent 1700-tal i den finländska intellektuella överklassen. Men då var dessa idéer väldigt marginella. Finlands faktiska födelse som nation sker inte förrän på 1800-talet under den ryska ockupationen.
Någon slags samhällsorganisation måste väl också ha funnits (det vet den som har läst antropologi
En annan sak som man måste ta i beaktande är att Finlands befolkning var väldigt låg väldigt länge. Befolkningsökningen tillhör egentligen 1800-talet.