Amund skrev: i Nederländska Indien gynnade holländarna undervisning på de malajiska och javanesiska språken, och att det skyddade de inhemska kulturerna från "europeiserande upplösning", detta till skillnad från andra kolonialstater som ignorerade det inhemska. Men samtidigt menar man att det medförde att västerländska idéer om nationalism och demokrati inträngde långsammare. Om påståendet stämmer - var detta då en försummelse som handikappar det moderna Indonesien? Eller har det gett landet ett bättre läge för att möta den postkoloniala perioden?
Utbildningsatsningen var en del av Nederländernas tänkta etiska kolonialpolitik. "Ethische politiek" var ett gäng reformer som skulle förbättra förhållandena för lokalbefolningen i Nederländska Indien. Orden var fina och storslagna i början, men i praktiken skedde inte så mycket. De reformer som faktiskt skedde utifrån detta var dessutom rätt försumbara:
The opening of Western education to indigenous Indonesians only begun at the beginning of the twentieth century; in 1900, only 1,500 went to European schools compared to 13,000 Europeans. By 1928, however, 75,000 Indonesians had completed Western primary education and nearly 6,500 secondary school, although this was still a tiny proportion of the population.[3] JH Abendanon (1852–1925) was the Minister for Culture, Religion and Industry from 1900 to 1905 when schools were built for both the nobility and ordinary people in almost every region.[citation needed]
Har läst någonstans att högst 8% av pojkarna på Java som gick i någon nederländsk-finansierad skola. Övriga reformer som skedde var lite bevattningsprojekt och transmigration (ett väldigt indonesiskt begrepp). Den etiska politiken var i princip ett misslyckande på grund av för liten finansiering. Den lades ned helt 1930 då de få pengar som funnits, inte fanns kvar efter depressionen.
Amund skrev: När man ser på dagens Indonesien blir man kanske inte helt imponerad av landets utveckling, annat än när det gäller befolkningsökningen.
Samtidigt kanske det självständiga Indonesien inte har haft de rätta förutsättningarna för att skapa en modern homogen och välmående nationalstat? (...)
Varför måste framgångsrika länder vara homogena nationalstater? Indonesiens grannland Singapore har nog en del att säga om det där.
Indonesien har försökt homogenisera sig sen från första början - men det är ett svårt uppdrag i ett sådant jätterike med talrika människor och språk.
Amund skrev:Landet är mycket rikt på naturtillgångar och verkar ha haft en hyfsad ekonomisk utveckling sedan de politiska oroligheterna väl lagt sig.
Jag tycker utvecklingen i Indonesien verkar gå åt ett bra håll. Men man har såklart en mängd problem, i detta land är det separatister, miljöproblem, islamsk terrorism, etniska spänningar och korruption. Det som är mer positivt är demokratin, att samhället lugnar ner sig, ekonomin och att det är en liberalare tolkning av Islam som dominerar.
Amund skrev:
Om man studerar språkfakta för Indonesien så saknas holländskan fullständigt i uppräkningen, vilket är anmärkningsvärt när man varit kolonialmakt så länge!
Nästan samtliga med anknytning till Nederländerna flydde landet innan eller efter självständigheten. Utöver de etniska nederländare som bodde i landet, fanns det en stor grupp som hade blandat asiatiskt och europeiskt ursprung; Indo-folkgruppen. Indos talade ofta nederländska och kreol baserade på detta språk. När dessa försvann (till Nederländerna och USA främst) fanns det ingen kvar som hade nederländska som modersmål.
Indonesiens regering förde också ett slag språkligt krig mot nederländskan efter självständigheten då denna överallt skulle ersätta det då rätt nykonstruerade administrativa språket Bahasa Indonesia. Bahasa Indonesia är en nykonstruerad form av klassisk skriftlig malajiska, ett språk ursprungligen talat på nordöstra Sumatra, men numera bortglömt i denna trakt. En variant talas fortfarande på Malaccahalvön.
Bahasa Indonesia blev i alla fall landets nationella språk som succesivt lärdes ut till alla, eftersom ingen egentligen kunde detta litterära språk tidigare. Nederländska hade varit det enda administrativa språket men blev nu i praktiken förbjuden som administrativt språk, och allt som tidigare varit nederländska skulle ändras till indonesiska. Så de få indoneiser som hade lärt sig nederländska tidigare fick nog glömma detta oanvändbara språk och istället använda den nya regimens språk. Bahasa Indonesia fick succesivt modersmålstalare - alla dem främst i Jakartaområdet!
Kort sagt lyckades det språkliga projektet rätt bra, och nu talar de flesta indonesier Bahasa Indonesia i andraspråk. Hade den indonesiska regeringen satsat på att ha kvar administrationsspråket nederländska hade detta fortfarande varit ett stort språk i landet. Sen är talrika ord i Bahasa Indoneisa direkta lånord från nederländska, så helt oinflytelserikt har det språket inte varit.
Amund skrev:
Pilipino (avlett av tagalog), cebuano 24%, tagalog 24%iloco12%, panay-hiligayon 8%, bicol 5%, samar-leyte 6%. 1984 kunde 55% tala pilipino, 45% engelska och 3% spanska!
Detta trots att Spanien tappade inflytande för så länge sedan.
Förglöm inte att USA var den senaste kolonialmakten i Filipinerna och att engelskan har annamats starkt i landet. Många filipiner som bor i urbana områden skiftar mellan ett filipinskt inhemskt språk och engelska även i vardagsspråk - du kan gå in på filipinska hemsidor och filipinska youtube-klipp och finna språkblandning mellan pilipino och engelska även i skriftlig form.
Gentlemen may talk of the age of chivalry, but remember the ploughmen, poachers and pickpockets whom they lead. It is with these sad instruments that your great warriors and kings have been doing their murderous work in the world.