Hexmaster skrev:777 skrev:Men att kategoriskt säga att allt tungotal idag är babbel då måste man nog besöka mer kyrkor för att bedöma det.
Motexempel har efterlysts tidigare i tråden. Känner någon till något sådant?
777 skrev:Man talar om profetiskt tal, tal till kunskap och uppbyggelse, där man först talar tungotal och sedan uttyder tungotalet.
"Uttydande" borde kanske vara självförklarande, men skulle du kunna reda ut ändå.
1 Kor 14:27 skrev:Vid tungotal får två eller högst tre tala, en i sänder, och någon skall tolka.
När idkas sådant uttolkande? Har man kommit fram till något?'
1 Kor 14:28 skrev:Finns det ingen uttolkare skall tungotalaren tiga vid sammankomsterna och tala till sig själv och till Gud.
Denna regel verkar sällan följas.
1 Kor 14:9 skrev:... om ni inte använder tungan till att tala begripligt, hur skall man då kunna uppfatta vad ni säger? Då talar ni ju ut i tomma luften.
Är själv uppväxt inom pingströrelsen, fast idag är jag snarast agnostiker.
Fenomenet är lite svårt att förklara för den som inte är så väl bevandrad i Bibeln eller teologi i stort.
Tungotalet är en av flera nådegåvor som beskrivs i Nya Testamentet. Nådegåvor erhålls genom dop i anden (andedop) vilket snarast kan beskrivas som en mycket stark religiös upplevelse. Tungotalet är besläktat (men inte identiskt) med nådegåvan att kunna profetera.
Tungotalets syfte är egen intensivare bön till/med Gud då man menar att människans ande då kommer i direktkontakt med Gud.
En profet har fått nådegåvan att kunna avge profetsior. Dessa uttalas på tungomål och därefter skall någon annan som fått nådegåvan att kunna tolka profetsior uttyda vad profeten sagt.
I den församling jag var med i som barn/ungdom fanns en profet vars tungotal var hebreiska. Eftersom jag inte kan hebreiska så kan jag inte verifiera om så verkligen var fallet.
Troligtvis är det många (kanske flertalet) som "bara pladdrar på" i god tro. Eftersom tungotalet som bönespråk egentligen är en intern sak mellan personen i fråga och Gud, så finns det heller ingen som har anledning att kritisera eller ifrågasätta bänkgrannens eventuella pladder.
Du ställer påståendet att 1 Kor 14:28 sällan efterlevs. Jag påstår motsatsen. Att be lite halvhögt för sig själv och att ställa sig upp och med myndig stämma proklammera ett budskap till församlingen är inte riktigt samma sak.
Mvh
Albert