Tungomål

[777]

med tanke på att ingen förstår ett barr.

Om jag minns rätt, de ursprungliga hänryckta tungomålstalarna i Bibeln talade riktiga språk, och tillresande utlänningar kände igen språken, förstod och förundrades.

Nu till följdfrågan. Det vanliga är tydligen att de kommer med gibberish, men förekommer det alls att dagens tungomålstalare tungomålar riktiga, för dem helt främmande språk??

1) Det finns två olika tungomålstal. A) ett sägs vara för att bygga upp den egna inre människan.

B) Det andra är till för att andra information om Guds vilja.

Pethrus och lärjungarna talade språk så att alla som lyssnade förstod vad som sades.

Paulus talade både tungotal för att bygga upp sig själv och för att ge kunskap och insikt till vägledning för kyrkorna,
alltså människorna i kyrkorna

[Hexmaster]

Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem. Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: »Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala? Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas?

Vi kan väl konstatera, att även om den bibliska skildringen är helt korrekt, så har detta intet att skaffa med det som sluddras idag, ty det är ingens modersmål. Liksom det verkar vara glest mellan eldsflammorna ("Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem").

Som det skildras är det ett mirakel och ligger därmed utanför historiska analyser, så att säga. Psykologiska tolkningar, visst, men när man i samma sammanhang läser om vattenvandring och bespisnings-under (fiskarna och bröden) m.m. så känns det som en nödlösning.

[777]

Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem. Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: »Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala? Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas?

Vi kan väl konstatera, att även om den bibliska skildringen är helt korrekt, så har detta intet att skaffa med det som sluddras idag, ty det är ingens modersmål. Liksom det verkar vara glest mellan eldsflammorna ("Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem").

Som det skildras är det ett mirakel och ligger därmed utanför historiska analyser, så att säga. Psykologiska tolkningar, visst, men när man i samma sammanhang läser om vattenvandring och bespisnings-under (fiskarna och bröden) m.m. så känns det som en nödlösning.

Du har antagligen rätt när du säger att det är mycket sludder, eller babbel.

Men att kategoriskt säga att allt tungotal idag är babbel då måste man nog besöka mer kyrkor för att bedöma det.

Man talar om profetiskt tal, tal till kunskap och uppbyggelse, där man först talar tungotal och sedan uttyder tungotalet.

[Hexmaster]

Men att kategoriskt säga att allt tungotal idag är babbel då måste man nog besöka mer kyrkor för att bedöma det.

Motexempel har efterlysts tidigare i tråden. Känner någon till något sådant?

Man talar om profetiskt tal, tal till kunskap och uppbyggelse, där man först talar tungotal och sedan uttyder tungotalet.

"Uttydande" borde kanske vara självförklarande, men skulle du kunna reda ut ändå.

Vid tungotal får två eller högst tre tala, en i sänder, och någon skall tolka.

När idkas sådant uttolkande? Har man kommit fram till något?'

Finns det ingen uttolkare skall tungotalaren tiga vid sammankomsterna och tala till sig själv och till Gud.

Denna regel verkar sällan följas.

... om ni inte använder tungan till att tala begripligt, hur skall man då kunna uppfatta vad ni säger? Då talar ni ju ut i tomma luften.

[777]

Men att kategoriskt säga att allt tungotal idag är babbel då måste man nog besöka mer kyrkor för att bedöma det.

Motexempel har efterlysts tidigare i tråden. Känner någon till något sådant?

Man talar om profetiskt tal, tal till kunskap och uppbyggelse, där man först talar tungotal och sedan uttyder tungotalet.

"Uttydande" borde kanske vara självförklarande, men skulle du kunna reda ut ändå.

Vid tungotal får två eller högst tre tala, en i sänder, och någon skall tolka.

När idkas sådant uttolkande? Har man kommit fram till något?'

Finns det ingen uttolkare skall tungotalaren tiga vid sammankomsterna och tala till sig själv och till Gud.

Denna regel verkar sällan följas.

... om ni inte använder tungan till att tala begripligt, hur skall man då kunna uppfatta vad ni säger? Då talar ni ju ut i tomma luften.

apg.1:7 " Hur kommer det sig att var och en hör vårt eget modersmål talas" " Vi hör dem tala om Guds stora gärningar på våra egna språk".
för det mesta handlar talen om Jesu död och uppståndelse vilket är den uppbyggelse och tröst som de kristna har och söker.
Jag har hört tungotal som sedan har uttytts, det är omöjligt att säga om tungotalet och uttydningen är detsamma.
Men uttydningarna handlar oftast om Jesu död och uppståndelse, Jesu återkomst, Att man ska vara frimodig. att inte ge upp sin tro etc.
För det mesta är den som talar och den som uttyder olika personer. Har också hört missionärer berätta att man hört
andra tala tungotal på svenska, språk som man inte lärt sig. Talen handlar om Jesu död och uppståndelse.

[ola]

Hur är det med tungotal inom andra trosskildringar ??....

Pingströrelsen har ju det...det vet jag...
Svenska kyrkan..väääldigt sällan.... (jag har jobbat inom kyrkans värld,men har aldrig hört det)

[777]

Det finns karismatiska katoliker som talar tungomål. Det finns rörelser inom svensk kyrkan där man använder tungotal.

[ola]

pratade med en bekant igår om tungomål...

inom OAS-rörelsen förekommer detta...

[frejs väpnare]

Tungomålstal är ingalunda bara en pingstvänsföreteelse.
Man kan höra det i Livets ord, evangeliska frikyrkan, t.o.m missionskyrkan (fast inte ofta)
Historiskt flörekom det inom Roparerörelsen i Närke1830-40) och Gråkoltarna i Stockholm (!700)

[Anders Nyman]

Tungomålstal är ingalunda bara en pingstvänsföreteelse.
Man kan höra det i Livets ord, evangeliska frikyrkan, t.o.m missionskyrkan (fast inte ofta)
Historiskt flörekom det inom Roparerörelsen i Närke1830-40) och Gråkoltarna i Stockholm (!700)

Ja, jag har kompisar som håller på med Livets ord,, å de talar då Tungomål. Jag tror att det finns nog många samfund som talar tungomål..

[ola]

Detta med tungomål är ändå intressant ur en synvinkel..

Ta då Svenska kyrkan (inkl varianter) som har varit en stark majoritet i Sverige under en lång tid och frikyrkliga
inte har varit så vanligt förr.

Att då det är mer vanligt med tungomål i den frikyrkliga gemenskapen men inte Svenska kyrkan..

2 frågor i det hela....

1. Hur kan Svenska kyrkan ha tappat så mkt folk under årens lopp genom att folk har inte den troendegrund som var stark förr men inte nu ??.....

2. Hade tungomål varit en mer självklar bild i den Svensk kyrkliga gemenskapen om folk var lika starkt troende som förr ??....

[Albert]

Men att kategoriskt säga att allt tungotal idag är babbel då måste man nog besöka mer kyrkor för att bedöma det.

Motexempel har efterlysts tidigare i tråden. Känner någon till något sådant?

Man talar om profetiskt tal, tal till kunskap och uppbyggelse, där man först talar tungotal och sedan uttyder tungotalet.

"Uttydande" borde kanske vara självförklarande, men skulle du kunna reda ut ändå.

Vid tungotal får två eller högst tre tala, en i sänder, och någon skall tolka.

När idkas sådant uttolkande? Har man kommit fram till något?'

Finns det ingen uttolkare skall tungotalaren tiga vid sammankomsterna och tala till sig själv och till Gud.

Denna regel verkar sällan följas.

... om ni inte använder tungan till att tala begripligt, hur skall man då kunna uppfatta vad ni säger? Då talar ni ju ut i tomma luften.

Är själv uppväxt inom pingströrelsen, fast idag är jag snarast agnostiker.
Fenomenet är lite svårt att förklara för den som inte är så väl bevandrad i Bibeln eller teologi i stort.

Tungotalet är en av flera nådegåvor som beskrivs i Nya Testamentet. Nådegåvor erhålls genom dop i anden (andedop) vilket snarast kan beskrivas som en mycket stark religiös upplevelse. Tungotalet är besläktat (men inte identiskt) med nådegåvan att kunna profetera.
Tungotalets syfte är egen intensivare bön till/med Gud då man menar att människans ande då kommer i direktkontakt med Gud.
En profet har fått nådegåvan att kunna avge profetsior. Dessa uttalas på tungomål och därefter skall någon annan som fått nådegåvan att kunna tolka profetsior uttyda vad profeten sagt.

I den församling jag var med i som barn/ungdom fanns en profet vars tungotal var hebreiska. Eftersom jag inte kan hebreiska så kan jag inte verifiera om så verkligen var fallet.

Troligtvis är det många (kanske flertalet) som "bara pladdrar på" i god tro. Eftersom tungotalet som bönespråk egentligen är en intern sak mellan personen i fråga och Gud, så finns det heller ingen som har anledning att kritisera eller ifrågasätta bänkgrannens eventuella pladder.

Du ställer påståendet att 1 Kor 14:28 sällan efterlevs. Jag påstår motsatsen. Att be lite halvhögt för sig själv och att ställa sig upp och med myndig stämma proklammera ett budskap till församlingen är inte riktigt samma sak.

Mvh
Albert

[Anders Nyman]

Jag har ju själv mina rötter inom Pingst.. Å, just Nådegåvor som du nämner, det finns ju ett flertal som sagt.. Å, det är ju enbart genom Nåd som mottagaren får den eller den gåvan. Å, inte som man har hört vissa sagt, "det är väl som vilken gåva som helst".

[ola]

Nådegåvorna
förmedla vishet
förmedla kunskap
skilja mellan andar
tala profetiskt
tala i tungor
tolka tungotal
vara apostel
vara lärare
vara herde
göra under
hela
hjälpa
styra
tjäna
trösta
frikostigt dela med sig
vara nitisk som ledare
visa barmhärtighet
visa gästfrihet

Samt:
Trons gåva
Förbönens gåva

[Engan]

Oj, det var en salig blandning (dålig vits, jag vet) av (för mig) totalt väsensskilda saker. Menar man verkligen att man inte kan vara gästfri utan guds hjälp? Är aldrig hedningar gästfria (eller tröstar sina barn, eller är frikostiga, förmedlar kunskap, eller är nitiska som ledare, etc)? Hur tänker man när man kallar sådana vardagliga saker för "nådegåvor"? Beror det på att man har en uppfattning om att människan är så i grunden ondskefull att allt gott en människa kan göra nödvändigtvis måste bero på gudomligt ingripande? Jag är nyfiken..

De övernaturliga bitarna (som "skilja mellan andar", "göra under", "förbön" mfl) kan jag väl i viss mån förstå att man anser vara gudagåvor. Just de gåvorna har ju bara betydelse om man är en del av en magisk världsuppfattning där världen är befolkad av andar, profeter, gudar och demoner..