Skrönor om vardagsförhållandena i östblocket

Skriv svar
varjag
Saknad medlem †
Inlägg: 48101
Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
Ort: Australien

Inlägg av varjag » 8 april 2006, 13:32

wreezig skrev:
varjag skrev:'Homo Sovjeticus' kallades den typen av arbetare i väst.....intressant med virket, kan det ha varit lärkträ?
Ett jättefint virke - men sällsynt utanför Sibirien......Varjag
Mycket möjligt , min expertis inkluderar inte trä...

Som kuriosa kan jag nämna att sågverket började byggas 1916 och just när det var färdigbyggt och skulle målas inträffade revolutionen så byggnaden målades aldrig.
Byn hade två motorfordon , en lastbil som man förde träet till järnvägen med och en T-34 stridsvagn utan torn som användes för att dra upp lastbilen när lastbilen körde fast på vägen dit som bestod av gammalt sågspån .
Förarna var ofta berusade och dom båda svenskarna chockades av att ryssarna drack vodka som måltidsdryck till varje måltid.
Från Transib-järnvägen - ser man en del interiörer av det fattigare Sibirien. Målning på hus var mindre vanlig - och när den förekom verkade färgkombinationerna ofta som 'tillgängliga fynd' men ofta av varierande kulör. Beträffande fordonen har du helt rätt....inte T-34:or men väl utrangerade bandfordon av militärt ursprung, varav de flesta byar föreföll ha åtminstone ett. Eftersom den enda 'vägen' bort från byn - ofta var ett sankt lerstråk mot oändligheten, gissar man lätt att bandfordonet
under menföre var den enda kommunikationen med yttervärlden......stackars satar, Varjag

wreezig
Medlem
Inlägg: 1272
Blev medlem: 20 april 2002, 19:30

Inlägg av wreezig » 8 april 2006, 13:48

varjag skrev:Från Transib-järnvägen - ser man en del interiörer av det fattigare Sibirien. Målning på hus var mindre vanlig - och när den förekom verkade färgkombinationerna ofta som 'tillgängliga fynd' men ofta av varierande kulör. Beträffande fordonen har du helt rätt....inte T-34:or men väl utrangerade bandfordon av militärt ursprung, varav de flesta byar föreföll ha åtminstone ett. Eftersom den enda 'vägen' bort från byn - ofta var ett sankt lerstråk mot oändligheten, gissar man lätt att bandfordonet
under menföre var den enda kommunikationen med yttervärlden......stackars satar, Varjag
Det är mycket möjligt att det inte var någon T-34 då den nylibarale gossen som berättade det inte har så stor koll på sovjetiskt krigsmateriel.

Han berättade också att det jobbigaste med att åka till byn var att man blev så smutsig av att åka i tågvagnarna då dom uppvämdes av kaminer som gjorde resenärerna sotiga.
Det fanns också en kolchos i byn men efter "avsovjetiseringen" fanns det bara en person där och han ansvarade för dom få korna som fanns där.
Att ordna föda åt korna var så ansträngande att han föredrog att låta dom beta i det fria men att inhägna området var för dyrt så han var tvungen att fösa korna tillbaka till ladugården varje kväll så att ingen skulle försvinna och hamna på dom hungriga bybornas tallrikar.
Han brukade gå ut med dom på bete på morgonen vilket var en bit eftersom området runt byn bestod mest av gyttja fick man gå ett par kilometer för att hitta bete , på kvällen kom korna vanligtvis hem själva då djurskötaren ofta "värmt" sig med en flaska vodka och blivit liggande vid betesplatsen.

Zeta
Medlem
Inlägg: 340
Blev medlem: 21 oktober 2005, 15:56
Ort: Stockholm

Inlägg av Zeta » 8 april 2006, 16:30

Martin Lundvall skrev:
Lindir skrev: 2. Tapet var dyrare än sedlar (eftersom det var nästan omöjligt att få tag i ...), vilket gjorde att många tapetserade sina väggar med sedlar, då förstås med tandkrämen som tapetklister.
Jag har hört en liknande skröna om dagens Vitryssland, bara att det är billigare att använda en rubelsedlar som toapapper än köpa riktigt. Om det är sant vet jag inte.

/Martin
Det dær med sedlar som toapapper har jag sjælv sætt i f.d Jugoslavien. det var en grænsøvergång, mitten av 90 -talet. Gick bakom en byggdad før att kissa och dær var det en massa sedlar liggande på marken. De var nog serbiska och de var "anvænda" Det var en mycket bizzar syn.

en annan historia: det var førbjudet i det gamla østtyskland att flyga ballong ellet glidflygplan. Risken var før stor att utøvarna av dessa sporter skulle landa på fel sidan av grænsen...


och en annan : Min tyska vænnina från dåvarande Væstberlin bærettade før mig att barnen blev tillsagda av sina føreldrar att inte stå och "hænga " vid muren. Då skulle de elaka kommunisterna komma genom sina hemliga gångar och "ta" barnen :D
meningen var nog att barnen skulle inte hænga vid muren och røka cigaretter och dricka øl med sina ældre kompisar. Områden vid muren var ofta lite øde. Ett perfekt tillhåll før urbana "gangs" Min vænnina trodde på sin mamma tills hon blev 14.....

Stefan
Medlem
Inlägg: 3426
Blev medlem: 9 april 2002, 11:10

Inlägg av Stefan » 9 april 2006, 11:16

wreezig skrev:[

En bekant till mig använde sitt sparkapital runt 1992-93 för att tillsammans med en kamrat importera högkvalitativt virke från en liten by i Sibirien där det visst fanns trä som av någon anledning var överlägset allt annat när det gällde råvara till fönster- och dörrkarmar.
Han besökte byn några gånger och byns enda kontakt med yttervärlden var Transsibiriska järnvägen där man lastade på virket och byns enda arbetsplats var ett sågverk.
Han och hans kompanjon blev irriterade när arbetarna jobbade långsamt att dom erbjöd dubbel lön om dom producerade 50% mer virke om dagen , dom betalade arbetarna kontant efter arbetsdagarnas slut.
Detta gjorde medförde att dom flesta arbetarna jobbade hårt varannan dag och efter att ha fått sin dubbla dagslön tyckte dom att det var onödigt att komma till jobbet dagen efter då dom redan tjänat in dom pengarna och köpte vodka istället.
Hur dom är gjorde lyckades dom aldrig få arbetarna att jobba effektivare utan det slutade med att dom bara fick betala mer för virket.

Detta påstod han vara sant när jag kände honom på den tiden men vem vet...
En gissning att hemligheten med deras överlägsna kvalité var antagligen att de lät träet /planken ligga och torka något år, och gärna längre, innan de såldes. Det är på det sättet man får fram riktigt hög kvalité på byggvirke och snickarvirke o dyl. I det läget kan de ju inte gärna snabböka produktonstakten hur mycket de än vill, om de inte samtidigt accepterar en kraftig försämring av kvalitén. De kan säkert öka produktonen till nästa år, men inte momentant. Således var deras lösning av problemet förklarligt, ja logiskt och följdriktigt.

Användarvisningsbild
Bulldog
Medlem
Inlägg: 383
Blev medlem: 4 januari 2006, 08:16
Ort: Skaraborg

Inlägg av Bulldog » 9 april 2006, 15:41

varjag skrev:'Homo Sovjeticus' kallades den typen av arbetare i väst.....intressant med virket, kan det ha varit lärkträ?
Ett jättefint virke - men sällsynt utanför Sibirien......Varjag
Om det inte är någon speciell sorts lärk du tänker på så finns det allt en del i Sverige. Lärken tappar ovanligt nog sina barr på vintern och kan lätt misstas för en död tall. Inte sällen ser man snyft repotage om skogs död i tidningar med fullt friska men tillfälligtvis barrlösa lärkar på bild :lol: :lol: . Fördelen med lärken är att den är väldigt rötbeständig (lika bra som impregnerad tall) och skulle av den anledningen vara utmärkt till fösnsterbågar. Lärken har dock en stor nackdel och det är att den vrider sig. En 4 meter lång planka kan utan vidare vrida sig 45 grader utmed sin längd :cry: Så huruvida man kan använda lärk till fönsterbågar vet jag inte men den är jättebra till båtar där spanten på båten tvingar plankan att hålla sin form.
Den goda kvaliten på den ryska timmret berodde nog dels som sagt på att det får torka länge och långsamt men också på att det har vuxit långsamt. Svenskt timmer från Norrland är av samma anledning mycket bättre än det från Södra sverige.

Frogman
Medlem
Inlägg: 1166
Blev medlem: 15 februari 2003, 22:27
Ort: Sverige

Inlägg av Frogman » 9 april 2006, 15:55

wreezig skrev:
Probstner skrev:
LasseMaja skrev:Kanske lite OT men vet hur pass mycket ineffektiviteten som berodde på systemet i sig och hur mycket som kan tänkas vara följden av passivt motstånd ifrån befolkningen?
Jag tror inte så mycket på den typen av passivt motstånd, mer på bristande motivation.

/ Probstner
En bekant till mig använde sitt sparkapital runt 1992-93 för att tillsammans med en kamrat importera högkvalitativt virke från en liten by i Sibirien där det visst fanns trä som av någon anledning var överlägset allt annat när det gällde råvara till fönster- och dörrkarmar.
Han besökte byn några gånger och byns enda kontakt med yttervärlden var Transsibiriska järnvägen där man lastade på virket och byns enda arbetsplats var ett sågverk.
Han och hans kompanjon blev irriterade när arbetarna jobbade långsamt att dom erbjöd dubbel lön om dom producerade 50% mer virke om dagen , dom betalade arbetarna kontant efter arbetsdagarnas slut.
Detta gjorde medförde att dom flesta arbetarna jobbade hårt varannan dag och efter att ha fått sin dubbla dagslön tyckte dom att det var onödigt att komma till jobbet dagen efter då dom redan tjänat in dom pengarna och köpte vodka istället.
Hur dom är gjorde lyckades dom aldrig få arbetarna att jobba effektivare utan det slutade med att dom bara fick betala mer för virket.

Detta påstod han vara sant när jag kände honom på den tiden men vem vet...
Dom skulle nog ha gett en del av lönen till frun i huset, fast det hade väl skapat ramaskri.

Frogman
Medlem
Inlägg: 1166
Blev medlem: 15 februari 2003, 22:27
Ort: Sverige

Inlägg av Frogman » 9 april 2006, 16:00

Bagheera skrev:En gammal klassiker är att det man skulle producera mättes i mängden ton, inte i kvalitet eller antal.
Vissa spikfabriker producerade mkt mer än andra och fick stjärnutmärkelser av Stalin. Dock vägde varje spik där flera ton styck.
Tror inte på det i verkligheten, finns dock i satir tidningen "Krokodil" ifrån Sovjetunionen.
Förresten har nån läst boken "best of Krokodil", en bok på engelska som kom ut 1989 som handlar om denna tidning, Sovjetunionens svar på MAD.

Användarvisningsbild
Bagheera
Medlem
Inlägg: 2001
Blev medlem: 17 september 2003, 03:16
Ort: Göteborg, Stockholm, Umeå

Inlägg av Bagheera » 9 april 2006, 17:50

pandersson2 skrev: Min fru har även berättat om ett museum som fanns i en park. Man behövde visa biljetten när man gick in i parken och biljetten köptes i museet.
När tanterna i Sovjet skulle köa för att bl.a. köpa kött, som var en av bristvarorna, fick de först ställa sig i en kö. Den kön ledde inte till köttdisken.
När man kom längst fram fick man en numrerad biljett. Med den biljetten i handen hade man plats i nästa kö som ledde till köttdisken.
Ofta, efter många timmars köanden, var varorna slut innan man kom fram.

Användarvisningsbild
Andreas #1
Medlem
Inlägg: 839
Blev medlem: 26 november 2003, 18:31
Ort: Göteborg

Inlägg av Andreas #1 » 9 april 2006, 18:10

Stefan skrev:
En gissning att hemligheten med deras överlägsna kvalité var antagligen att de lät träet /planken ligga och torka något år, och gärna längre, innan de såldes. Det är på det sättet man får fram riktigt hög kvalité på byggvirke och snickarvirke o dyl. I det läget kan de ju inte gärna snabböka produktonstakten hur mycket de än vill, om de inte samtidigt accepterar en kraftig försämring av kvalitén. De kan säkert öka produktonen till nästa år, men inte momentant. Således var deras lösning av problemet förklarligt, ja logiskt och följdriktigt.
Låter ju rätt osannolikt att man skulle åka till Sibirien bara för att få trä som har torkat ett tag. Det skulle ju kunna göras var som helst. Tror nog mer på lärkträ temat. Det finns ju vissa skogar som är kända för att ha väldigt bra trä för vissa ändamål. Kommer ihåg en artikel i en gitarrtidning om en gitarrtillverkare som i princip tappade tillgången till råvara bara för att det blev en skogsbrand i den skogen deras speciella trä kom ifrån.

Användarvisningsbild
Bulldog
Medlem
Inlägg: 383
Blev medlem: 4 januari 2006, 08:16
Ort: Skaraborg

Inlägg av Bulldog » 9 april 2006, 19:01

Andreas #1 skrev:
Stefan skrev:
En gissning att hemligheten med deras överlägsna kvalité var antagligen att de lät träet /planken ligga och torka något år, och gärna längre, innan de såldes. Det är på det sättet man får fram riktigt hög kvalité på byggvirke och snickarvirke o dyl. I det läget kan de ju inte gärna snabböka produktonstakten hur mycket de än vill, om de inte samtidigt accepterar en kraftig försämring av kvalitén. De kan säkert öka produktonen till nästa år, men inte momentant. Således var deras lösning av problemet förklarligt, ja logiskt och följdriktigt.
Låter ju rätt osannolikt att man skulle åka till Sibirien bara för att få trä som har torkat ett tag. Det skulle ju kunna göras var som helst. Tror nog mer på lärkträ temat. Det finns ju vissa skogar som är kända för att ha väldigt bra trä för vissa ändamål. Kommer ihåg en artikel i en gitarrtidning om en gitarrtillverkare som i princip tappade tillgången till råvara bara för att det blev en skogsbrand i den skogen deras speciella trä kom ifrån.
Priset på virket hade nog en del med saken att göra också :)

Artur Szulc
Medlem
Inlägg: 1954
Blev medlem: 24 mars 2002, 16:40
Ort: Västra Götaland

Inlägg av Artur Szulc » 9 april 2006, 20:41

På hösten 1999 (!) åkte jag till Gdansk för att plugga konsthistoria och polsk 1900-talshistoria vid universitetet. Inför kursen i historia var man tvungen att läsa en del litteratur, och som utländsk student hade jag mer pengar på fickan än mina polska kamrater, så jag köpte en del böcker men några var svårare att få tag på eftersom de var äldre och då inte längre gavs ut. Efter mycket sökande runt omkring på olika antikvariat beslutade jag mig för att skaffa ett lånekort på universitetsbiblioteket. Detta skulle visa sig vara svårare än jag kunde föreställa mig. Som naiv svensk (jo, jag är född i Polen så jag genomlider stundtals svåra identitetskriser, speciellt när vodkan står på bordet hos mina släktingar och man gör allt för att inte leva in i myten) student trodde jag i min enfald att det bara var att gå till Historiska fakultetens biblioteksavdelning, fylla i några papper och kvittera ut ett lånekort. Nehe, så var det inte. Varför skulle tanterna på avdelningen göra livet lätt för mig?
Med en fnysning sa dem till mig att jag måste åka till huvudbiblioteket som låg i Sopot (historiska fak låg i Gdansk Oliwa, visserligen inte långt från Sopot men ändå). Så det var bara att hoppa på spårvagnen, åka ett par hållplatser, byta till buss och därefter i en rask promenad nå slutmålet: Huvudbiblioteket i Sopot. Det tog väl ungefär 45 minuter. I Sopot fyllde jag i alla blanketter, fick 300 stämplar och åkte tillbaka till Historiska fakultetens biblioteksavdelning. Jag var smått nervös när jag ånyo närmade mig tanten som hade skickat iväg mig tidigare under dagen. Från andra sidan disken såg hon ganska burdus ut. Jag köade självklart och när jag väl sträckte fram mitt genomstämplade dokument tittar hon på mig och säger: "Det där är bara en bekräftelse på att du är inskriven i systemet, men inget lånekort". Nehe, sa jag då, men vad ska jag göra för att få ett. "Ja, du måste ge mig din legitimation". Jag svarade: "Jag har bara ett svenskt pass". "Nej, det duger inte", sa hon. "Varför inte?, undrade jag. "Bara studenter med polskt id får ut bibliotekskort. Då blev jag förbannad och röt åt henne att va fan tar dem då emot utländska studenter. Men det magiska ordet var "direktörskan", då smälte hon som glass i solen. När jag sa till henne att hon gärna får förklara för dr Iwona Sakowicz, direktör för det internationella kontoret på Historiska fakulteten, varför jag inte har hunnit läsa kurslitteraturen så tittade hon på mig och sa att de väl måste göra ett undantag. TACK som fan!, svarade jag då.

En till kort episod från Gdansk.

Jag åkte inte ensam till Gdansk. På båten sammanstrålade jag med en tjej som också skulle läsa där. Väl framme vid studenthemmet träffade vi hemmets föreståndarinna. Hon kunde erbjuda oss ett studentrum men då skulle vi dela med någon annan student. Det var vi just i det läget inte beredda på utan vi undrade om vi kunde bo i samma rum. Föreståndarinnan berättade då att endast gifta par får dela rum, varpå både jag och tjejen svarade i kör: "men vi är gifta". Föreståndarinnan betraktade oss, smålog och gav sitt tillstånd.
(studentrummen var väldigt fräscha, men det var jäkligt kallt på vintern).

Tja, detta har väl inget med skrönor eller livet i kommunistiska stater att göra, men mina erfarenheter illustrerar att det systemet lever kvar i viss mån.

Historien om hur jag som 12-åring gjorde mitt första besök i Polen sommaren 1988 (vi lämnade landet 1981) och stod på barrikaderna för att få ut min mormors sockerranson tar jag en annan gång. 8-)

Artur

pandersson2
Medlem
Inlägg: 3109
Blev medlem: 28 maj 2005, 08:34
Ort: Södermanland

Inlägg av pandersson2 » 15 april 2006, 01:30

Angående biljettsystem så fanns öven det när man ville köpa möbler. Man fick en biljet för en tid som man kunde vänta i butiken. Om det då kom varor kunde man köpa dem. Kom man inte under sin tid blev man av med sin plats.

HedMunkfors
Medlem
Inlägg: 31
Blev medlem: 1 juni 2005, 08:46
Ort: Munkfors

Inlägg av HedMunkfors » 19 april 2006, 13:00

Det sjukaste jag hört var att de i Gulaglägren var lediga lördagar och söndagar. Läste det på ett debattforum på en extremvänstersida.

Sheridan
Medlem
Inlägg: 37
Blev medlem: 16 april 2006, 21:02
Ort: Stockholm

Inlägg av Sheridan » 19 april 2006, 13:19

Hans skrev:Skrönorna är många och dessvärre ofta sanna.

I sammanhanget får inte glömmas bort hur banditregimerna inte tvekade att mörda avfällingar med de mest fantasifulla metoder. En bulgarisk avhoppare mördades med en förgiftad paraplyspets i London. Terrorn de lyckades utöva mot sina egna hemma får vi nog aldrig reda på omfattningen av men gossarna i KGB, STASI o.s.v. tvekade inte.

Bästa jämförelsen för hur väl det fungerade är att jämföra Östtyskland och Västtyskland som 1945 startade med ungefär samma förutsättningar. Redan efter 16 år är kommunisterna tvingade att inhägna den egna befolkningen med den "antifacistiska skyddsvallen" :roll: och vi kan jämföra de två staterna då Östtyskland imploderade.

Sist men inte minst kan vi ju jämföra de två delarna av en annan stat som delades - Korea.

MVH

Hans
'


I själva verket hade Nordkorea högre levnadstandard än Sykorea under en lång period på 60-70-talet, fram till Sovjets fall, då handelsavtal etc sprack och folk började svälta i mitten på 90-talet.

Det var ironiskt nog tvärtom i det delade Korea än i Tyskland, där flydde man från fattigdomen i Syd till det kommunistiska Nord, låter som en skröna men det är faktiskt sant, hur otroligt det än låter. Sydkorea hade väldiga ekonomiska problem, arbestlöshet och så vidare, dels som ett resultat av kriget på 1950-talet, först senare började man återhämta sig och kallades tiger ungarna eller vad det nu var ..

Stefan
Medlem
Inlägg: 3426
Blev medlem: 9 april 2002, 11:10

Inlägg av Stefan » 19 april 2006, 13:37

HedMunkfors skrev:Det sjukaste jag hört var att de i Gulaglägren var lediga lördagar och söndagar. Läste det på ett debattforum på en extremvänstersida.
Om detta är sant så är ju förklaringen enkel. Det är inte fråga om femdagarsvecka, utan på det sättet slapp de konflikter med sträng religiösa. Vilka per definition lär tenderat att vara överrepresenterade inne än ute.

Misstänker dock det är skröna, just arbete på helgerna vore det enklaste sättet att trycka till dem vilket ofta gjordes ute.

Skriv svar