Vi har kommit såpass långt i vår undervisning om andra världskriget att vi nästa lektion ska gå igenom attacken mot Polen, Danmark, Norge och Frankrike, beroendes på hur mycket vi hinner med förståss.
I vår klass är vi alla olika intresserade och man kan säga som så att vi är två st som är väldigt intresserade av andra världskriget och som räcker upp handen hela tiden så att läraren t.o.m. måste be oss ta ner händerna så han hinner gå igenom det han ska.
Sen finns det de som spelat WW2 spel och sett lite WW2 filmer och tänker att, åh häftigt, jojo, cooolt, eller liknande...
Sen har vi en riktig idiot som tror att det är coolt med nazism och förintelsen och skojar om det och säger helt onödiga saker och som inte riktigt tycks fatta det allvarliga med det hela.
Och så har vi de som varken tycker eller tänker och inte heller bryr sig. De tycker allt med skolan är ointressant och påstår att de inte fattar nånting fastän de inte ens försöker.
Det finns även en till fyra personer som inte riktigt vet så mycket om andra världskriget men som är i skolan och är villiga att lära sig.
Men i varje fall så gör vår lärare som så att han undervisar oss steg för steg om andra världskriget. Vi har som sagt kommit till 1939-1940 och har före det gått igenom första världskriget, mellankrigstiden och vägen till makten för NSDAP.
Jag vet inte om han kommer ha något prov eller hur han tänker göra för att sätta betyg på oss i historia.
Hittills är det bara jag och en annan som velat göra något sådant och därför har jag 1. Hållit ett litet föredrag om Lenin och ryska revolutionen (inte andra världskriget men dock hör det till vår historia undervisning som sagt) och 2. En uppsats om Joseph Goebbels som extraarbete, jag ska precis börja på min andra uppsats som antagligen blir att handla om "Blitzkrieg" (om någon vet en bra informationsrik sida om detaljerna kring Blixtkrigs taktiken och uppkomsten, dela gärna med er på länk så jag kan få lite material
Jag tror det kan vara bra att hålla sig på en ganska hög och sammanfattande nivå när man undervisar för en hel klass så man får en bra allmänbildning om historia. Men jag tycker det är bra att de som är mer intresserade av det kan få chans till högre vitsord genom extra arbeten. Men är det något jag inte gillar är det nonchalering (stavning
Min farfars far var exempelvis med i både inbördeskriget, vinterkriget och fortsättningskriget, han var soldat i IR-61 och jag ogillar verkligen att nån förlöjligar det de gjorde och det de utsattes för och det som de fick genomgå.
EDIT: Har nu även läst sida 6 av forumtråden, där framkommer spel och filmer i diskutionen.
Jag vet inte vilken som var den första andra världskrigsfilmen jag såg, det kanske var "Den tunna röda linjen" det kanske var någon annan. Då var jag väldigt liten och kunde inte förstå, jag tyckte det var häftigt med krigsfilmer och sådant. Jag såg på flera krigsfilmer med åren och 1998 fick vi vår första dator och där kom spelen in i bilden... Jag tyckte fortfarande det här med krig och så var häftigt och så eftersom jag var så liten och inte förstod speciellt mycket. Men sedan började jag så småningom bli bättre på engelska, jag började kunna läsa undertexterna i filmer, man kan inte säga någon direkt punkt där grejer vände men det kan ha varit när jag nån gång såg på nån film med min farsa och vi sedan samtalade lite och han berättade om hans värnplikt. Jag började läsa informationen i spelen, jag började nogrannt studera allting som hände i filmerna och allt som sades. Jag började fråga frågor till min mor o far som var rätt allmänbildande och de förklarade. Jag lärde mig se likheter mellan olika filmer och spel och började förstå ett sammanhang i historierna. All denna utspridda kunskap i detaljerna blev alla ihopknutna till ett världskrig. Jag blev alltmer och mer intresserad och började läsa lite böcker också. Nu spelar jag spelen och tittar på filmerna och kan med lätthet förstå vad det hela handlar om och jag är inte ute efter att hylla actionen och tycka att det är häftigt eller coolt, jag tycker det är intressant. Jag fick intresset väckt av en naturlig väg som jag är glad att kom. Jag är glad att jag till slut förstod vad det hela handlade om, och att jag kunde lämna bakom mig det där med att jag inte förstod det viktiga utan bara tyckte fighterna, slagen och striderna var häftiga. Så filmerna och spelen har egentligen varit det som väckte intresset för mig, intresset för att förstå hela historian kom naturligt.
Jag kan ju även tillägga att jag genom filmer och speciellt spel fått mer kunskap i krigsmaterialen, vilket jag tycker också är väldigt intressant (all den informationen har även kompletterats med intressanta dokumentärer givetvis).
.