Varför hyllas inte våra veteraner?

[echo one]

Hej alla! (länge sen sist )

Har googlat lite, och hitta bilder från polska och andra veteraner. ( http://www.1e-poolse-pantserdivisie.nl/news.html )
Där dom hyllas där dom hade varit och befriat.

Men så slog det mig att varför har vi ingen parad eller folkfest för våra veteraner? För alla som stred för amrikanerna eller britterna, vem vet kanske till och med för dem som stred för tyskarna?
.
Det var väll inget jippo för 60 år efter VE dagen här i svergie?
Det enda jag märkte den dagen var att TV4 hade veteraner i soffan.
Våran statsminister åkte tilll Ryssland, det var väll okey men här hemma då? Alla soldater som satt och vakta våra gränser i 6 år, är dom inte värda att hyllas?

Märkligt tycker jag.. Men även att vi inte var med i kriget som de flesta, men ändå.


/Olle

[Ja77]

För att Sverige är ett av de mest opatriotiska folken som finns......

[Tomas Ibsen]

För att Sverige är ett av de mest opatriotiska folken som finns......

Tyvärr är det nog så. Alltså, när blev det fult att vara stolt över sin historia i Sverige? Eller, kanske inte stolt över själva historian, me stolt över de som var emd och såg till att Sverige blev som det blev, vilket, i ärlighetens namn, inte är så pjåkigt.

Hög levnadsstandard, politisk frihet, jämlikhet (kvinnor och män ÄR jämställda. Speciellt i jämförelse med länder som Iran, Yemen och liknande. Det KAN ingen förneka. Och jag vill inte provocera till debatt mo det, men det är ofrånkomligt att ta upp det) med mera med mera.

Jag vet inte... Jag hoppas bara att vindarna vänder. Någon gång.

[alexcykel]

Nej du Ja77, om vi skulle fira svenska veteraner som slagits för främmande krigsmakter, då vore vi väl opatriotiska om något!

Anledningen är ju helt enkelt den att vi inte haft något krig själva på så länge. När det gäller andra tragedier som drabbar oss då tar vi ut detta lidandet med råge. Tänk på tsunamin eller Estonia, den nationella samlingen var stor. Även efter framgångar följer samling, t ex när "idrottshjältar" kommer hem.

Den som dött i kampen för sitt hemlands försvar är värd respekt, men att åka över en halv värld till ingen nytta och dö för en orättfärdig sak i en konflikt som inte rör dig eller ditt hem, t ex i Vietnam eller Kongo, varför skall det hyllas?

[Ressel]

Jag skulle tro att det beror på flera saker, framförallt det som Alexcykel pekar på. Men sen så tror jag även att Svensk kultur inte premierar krig på sätt som andra kulturer gör (t.ex. i USA där krigshjältar verkligen är hjältar, hjältefixeringen slår igenom överallt, t.ex. inom Hollywood filmer). Har flera gånger stött denna fråga med en amerikansk bekant på internet, och för honom var det självklart att man hedrade krigsveteraner, på samma sätt som man hedrar t.ex. brandmänn. Vad det beror på exakt det vet jag inte, men uppenbart är det så att vissa kulturer permierar personliga insatser och framhäver dessa som bland de finaste man kan göra. Man kan även dra paralleler till presidentval, som just är personval och fokuserar på individen. Sverige har helt enkelt inte en kultur som fokuserar så mycket på enskilda individers insatser.

[maal]

Det är väl brukligt att fira soldater som slagits för det egna landet och inte som legosoldater. Skulle Sverige varit inblandat i WW2 så hade vi säkert hyllat veteranerna.
Och att hylla dem som slogs för Tyskland var nog den dummaste idén idag, det görs inte i något land av förståliga skäl, man blir inte för populär när man har slagits för ett land som är ansvarigt för 60-70 miljoner döda (55 miljoner i kriget och 10-15 miljoner mördade ur minoriteter).

[Lars Gyllenhaal]

Hej Echo One,

Har inget riktigt bra svar på din fråga men vill säga att den är högst befogad.

Om man räknar enbart de svenskar i den svenska folkförsörjningens och försvarets tjänst 1939-45 som dog i krigsolyckor och medvetna angrepp mot Sverige - så var det drygt 2 300 personer! Skall vi hedra dem som invalidiserades eller skadades svårt så får man lägga till mer än 15 000 personer till.

Merparten av de 2 300 dödade var sjömän i vår handels- och fiskeflotta, som sprängdes till döds, drunknade vid sänkning etc. Inom den svenska Krigsmakten (så hette Försvarsmakten fram till 70-talet) var det 782 värnpliktiga och anställda som dog under IIVK i krigsrelaterade olyckor och avsiktliga angrepp mot svenska styrkor. I de 2 300 ingår även människor inom den svenska krigsindustrin 1939-45 som dog i stora olyckor som till stor del berodde på att man gick på högvarv.

Har vid flera tillfällen bett Regering, Riksdag, HMK och Försvarsmaktten att hedra våra egna dödade under IIVK. Vid ett tillfälle, 2002 tror jag det var, fick jag respons. Det blev en minnessten vid Vassijaure, nära Riksgränsen, över Sven Sjöberg som stupade där för tyska kulor. I övrigt ingen respons. Lämnade flera korta och vänliga förslag inför 60-årsminnena i maj och september 2005.

Har även uppmanat till att hedra svenskarna i allierad tjänst. Se: viewtopic.php?t=20586 Resultatet av detta blev detsammma: tystnad. Jag lade ner en egen krans vid Krigsseglarmonumentet i Göteborg 2 september 2005, men denna var det väl inte många som lade märke till. Men för mig personligen kändes det - i brist på myndigheters tacksamhet - nödvändigt att göra någonting.

Med detta i åtanke är det kanske inte så märkligt att även svenska stupade och skadade under FN-tjänst och motsvarande åtnjuter mycket liten uppmärksamhet (tacksamhet). Jag vill påstå att en tradition har etablerats (med start kring 1945) av distans mot uniformerad personal. I Sverige är den som bär uniform helt enkelt inte betraktad som normal samhällsmedborgare. Uniform = konstig, suspekt, "höger" etc.

Det gladde mig dock att höra av dig att TV4 tydligen hade någon veteran i sin studio 2 september 2005. Jag missade det inslaget. Kan du berätta vad du minns av det?

Mvh,

Lars

[maal]

Sverige är den som bär uniform helt enkelt inte betraktad som normal samhällsmedborgare. Uniform = konstig, suspekt, "höger" etc.

Det håller jag inte med om alls, det gäller i alla fall inte för Halmstad. Här är det ett naturligt inslag på stan med folk i uniform och ses inte som något konstigt alls. Det är finns för övrigt mycket samarbete mellan försvaret, högskolan och kommunen. För att ta ett exempel så har ett par officerare hand om "ungdommar på glid", tar med dem ut i fält och liknande, något som verkar få bra resultat. Studieresultaten blir bättre och mindre problem med polisen.

Däremot så kan man ibland skönja en sorts självuppfyllande proftesia hos anställa inom försvarsmakten, de har för sig att de betraktas som "konstigt folk" vilket leder till en känsla av utanförskap, men det är ju deras bekymmer.

[Lars Gyllenhaal]

Hej Maal,

Det gläder mig - verkligen - att du anser att jag har fel. Jag önskar att alla kunde instämma med vad du skrev, över hela landet.

Har du bott i Stockholm någon gång? Visserligen är inte Mälardalen lika med Sverige men...

Jag har bott i Boden ett par år och där är läget ungefär som du beskriver det i Halmstad. Finns det en bra interaktion mellan lokal garnison och lokalsamhälle så blir "militären" ett naturligt inslag och inte något konstigt. Men där inga garnisoner finns är förhållandet ett annat, menar jag.

Mvh,

Lars

[Schwalbe]

Fast veteranerna i ex waffen-ss har väl egna träffar?
Men det kanske man inte kan kalla hyllningar....

[maal]

Hej Maal,

Det gläder mig - verkligen - att du anser att jag har fel. Jag önskar att alla kunde instämma med vad du skrev, över hela landet.

Har du bott i Stockholm någon gång? Visserligen är inte Mälardalen lika med Sverige men...

Jag har bott i Boden ett par år och där är läget ungefär som du beskriver det i Halmstad. Finns det en bra interaktion mellan lokal garnison och lokalsamhälle så blir "militären" ett naturligt inslag och inte något konstigt. Men där inga garnisoner finns är förhållandet ett annat, menar jag.

Mvh,

Lars

Det kan nog ha ett starkt samband, här har vi ju länge haft en stor andel försvarsanställda och det speglar nog av sig på samhället.
Särskilt viktigt har ju detta blivit efter kalla kriget då försvarets roll attackerats gång på gång och i en sådan situation blir det allt viktigare att försvaret kan dela med sig av sina erfarenheter och bidra på andra sätt till samhället än de traditionellt militära.

[Belisarius]

Lars, kan det vara så att det i synnerhet i politiska kretsar som uniformerat folk inte är rumsrent? Officiella hyllningar bör ju så att säga initeras från officiellt håll, och de kanske är mer ovilliga än folk i gemen? Jag tror att om initiativet fanns, skulle uppslutningen finnas också.

Med ett obligatoriskt AFA-följe en bit därifrån.

[Tomas Ibsen]

Jag kommer att tänka på HMS Ulven. Kanske inte så mycket att "fira", men i vilket fall minnas och hedra. Det har jag inte sett någonting av så länge jag varit medveten om ubåtens existens och öde. Någon notis i tidningar eller TV kanske, men ingen stataminister som kastar krans ner i vattnet eller liknande.

Jag hoppas, precis som Gyllenhaal, att någon kan rätta mig nu. För det här har jag gärna fel på.

[egilo]

Finska Krigsinvalidförbundets verksamhet presenteras på adressen http://www.sotaveteraaniliitto.fi. Krigsveteraner bosatta i Sverige har ett eget distrikt, Finlands Krigsveteranförbunds distrikt i Sverige, Box 5133, 121 17 Johanneshov, tel/fax 08-648 7795. Distriktet är uppdelat i regionala medlemsföreningar, mer information om dessa får man genom att kontakta distriktet på ovannämnda telefonnummer.

Jag har läst om att svenska frivilliga från vinterkriget högtidlighållit årsdagar av sina insatser bl.a. genom att anordna en skidtur i norra Finland i samma spår de skidade under den stränga krigsvintern. Flera riksvenska frivilliga deltog också i fortsättningskriget och förhoppningsvis håller de och deras efterkommande kontakter med varandra och kring de gamla krigserfarenheterna. Vi högaktar deras insatser och är dem innerligt tacksamma för deras ställningstagande och gärningar.
Även högaktar vi finländare hela Sveriges befolkning som personligt tog ställning genom att visa att "Finlands sak är vår." Min far hade säkert det betydligt lugnare att sköta sina åligganden vid hemmafronten i Finland med hustru och fyra barn i tryggt förvar hos osjälviska riksvenska familjer, bl.a. under den hemska sommaren 1944. Jag var inte så gammal då men två goda färdigheter har jag lärt mig som krigsbarn i Blekinge: att gå och att tala. Och utvecklar man dessa KAN man gå långt...
Tack!

[Lars Gyllenhaal]

Hej där Egilo, i Norra och Södra Fennoskandia!

Klart fint brev du skrev! Blev faktiskt riktigt glad av det!

Som en av deltagarna i minnesskidmarschen över Svenska Frivilligkåren (SFK), mellan Kemijärvi-Salla 2005, så känns det gott att veta att både den, men framförallt själva de svenska veteranernas insats, uppskattas i Finland. Tyvärr kan jag inte säga samma sak om hur SFK hedras i Sverige. Visst finns det en mycket trevlig minnesförening här som på olika sätt arbetar för att minnet av SFK, SFB etc inte skall försvinna. Men den är det stora undantaget här. För i övrigt är dagens svenska samhälle så gott som ointresserat av denna del av svenska folkets historia. Hur kan jag påstå detta? Jo, bl a för att flera finska tidningar och finsk TV uppmärksammade Minnesskidmarschen 2005. Hur många svenska media tror du skrev eller på annat sätt rapporterade??? Svar noll.

Två artiklar i föreningstidksrifter om evenemanget (skrivna av gissa vem ) kan inte räknas i sammanhanget...

Men - tack för att DU minns SFK!

Tre av mina släktingar var med i SFK (och fler hade åkt om de fått lov). På grund av dem blev jag alldeles särskilt glad över dina ord.

Bästa hälsningar,

Lars