Vem är förgrundsgestalten inom historia?

Stefan Lundgren
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 13412
Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
Ort: Uppland
Kontakt:

Inlägg av Stefan Lundgren » 14 september 2005, 17:13

Martin Lundvall skrev:
Stefan Lundgren skrev:Lite utvidgning med det som Donkeyman skrev, med ordet förgrundsgestalt menar jag att en historiker som har varit banbrytande inom de historiska ämnerna som finns inom den akademiska världen.
Du efterlyser altså personer som har gjort stora framsteg eller upptäckter men inte nödvändigtvis är kända av allmänheten?Fast hur mäter man det? Det finns hur många olika fack inom historiaämnet, hur avgör man vad som är den största upptäckten? Jag tror man måste specifiera frågan mer för att få ett svar, till exempel vem är den historikern som i dagens Sverige med medeltiden i Sverige som forskningsområde har gjort störst upptäckter?

/Martin
´

Den första meningen får jag nog rätta dig lite, när jag skrev följande ordet förgrundsgestalt menar jag att en historiker som har varit banbrytande inom de historiska ämnerna som finns inom den akademiska världen. Alltså ämnen som ekonomisk historia, historisk geografi(kulturgeografi) och historia, alla tre undervisas på olika universitet(högskolor) såväl i Sverige som utomlands. En banbrytande eller betydelsefull person därifrån menar jag.
Historia är som du säger har flera fack och det finns många delområden. Om jag skall har en kanditat inom det historiska ämnet på akademisk nivå så röstar jag på Jerker Rosén, har du hört talas om honom? :)

Enligt min modell i förenklad form så kan man skriva sådär inom olika ämnerna.

Ekonomisk historia: Eli Heckscher
Kulturgeografi(historisk): David Hannerberg
Historia: ?, trol J Rosén

Heckscher eller Hannerberg kommer alltid med om man skriver en historisk uppgift(avhandling eller dylikt) inom de två första ämnerna.

Om man utökar med ytterligare personer.

Ekonomisk historia: Eli Heckscher eller K-G Hildebrand
Kulturgeografi: David Hannerberg, Nils Friberg eller Sigurd Erixon
Historia: Flera


Stefan

Användarvisningsbild
Sarvi
Tidigare medlem
Inlägg: 5977
Blev medlem: 25 mars 2002, 09:00
Ort: Sverige

Inlägg av Sarvi » 14 september 2005, 17:38

Jag kan bara konstatera att vi lägger fundamentalt skilda betydelser i ordet "förgrundsgestalt", Stefan. Givetvis anser jag att min defintion är bättre. ;)

Stefan Lundgren
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 13412
Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
Ort: Uppland
Kontakt:

Inlägg av Stefan Lundgren » 15 september 2005, 10:50

Sarvi skrev:Jag kan bara konstatera att vi lägger fundamentalt skilda betydelser i ordet "förgrundsgestalt", Stefan. Givetvis anser jag att min defintion är bättre. ;)
Ja, Sarvi, det gör vi nog. Men jag kan också hålla med om att dessa personer är kunniga, trots att det har uppkommit kritik efteråt mot förgrundsgestalterna så är dom iallafall viktiga förgrundsgestalter. Det var bara det som jag skrev som skiljdes sig lite grann, annars höll jag med i din definition till stora delar. Nu har vi iallafall utrett detta. :)

Stefan

Användarvisningsbild
jj
Medlem
Inlägg: 522
Blev medlem: 12 juli 2002, 14:33
Ort: Stockholm

Inlägg av jj » 13 oktober 2005, 20:58

Källkritiken är så grundläggande innom historien så det måste vara Curt och Lauriz Weibull, även om dessa är okända. Eli Heckscher är in så bekant han heller. Annars har väl den svenska historievetenskapen få stora namn och många trägna vingårdsarbetare. Modern svensk historia bygger förutom på källkritiken på teoier som vanligtvis är importerade utomlands ifrån kanske kan man hitta någon teoriintruduktör att ställa upp som portalfigur?
Senast redigerad av 1 jj, redigerad totalt 15 gånger.

Stefan Lundgren
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 13412
Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
Ort: Uppland
Kontakt:

Inlägg av Stefan Lundgren » 14 oktober 2005, 17:12

jj skrev:Källkritiken är så grundläggande innom historien så det måste vara Jörgen och Lauriz Weibull, även om dessa är okända. Eli Heckscher är in så bekant han heller. Annars har väl den svenska historievetenskapen få stora namn och många trägna vingårdsarbetare. Modern svensk historia bygger förutom på källkritiken på teoier som vanligtvis är importerade utomlands ifrån kanske kan man hitta någon teoriintruduktör att ställa upp som portalfigur?
Japp, den Weibullska eran är ju utbrett hos både historiska och ekonomhistoriska institutionerna. Dock är dessa okända för den stora allmänheten, Jerker Rosén kan var känd, men jag känner inte till det.

Stefan

Användarvisningsbild
jj
Medlem
Inlägg: 522
Blev medlem: 12 juli 2002, 14:33
Ort: Stockholm

Inlägg av jj » 15 oktober 2005, 01:24

De kända "historikerna" i Sverige i modern tid är väl Alf Henriksson, Herman Lindqvist, Peter Englund och Dick Harrisson.

Vem som har påverkat den svenska historieuppfattningen mest tycker jag är svårt att säga något om, skall det vara en inomvetenskaplig eller en utomvetenskaplig populärisator? Av moderna svenska historiker som satt någon egentlig prägel på svensk historieuppfattning vill jag nog slå ett slag för weibullianen Erik Lönnroth, som är den som framförallt har sett till att rensa historien från myterna.

Angående Jerker Rosén är han inget stort namn för mig, men jag är väl inte allmänheten med mina 60 p i historia? Vad har han skrivit (jag vet vad libris är ;) )


Den mest inflytelserika "historikern" alla tider och kategorier är förstås Peder Svart. :roll:

Stefan Lundgren
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 13412
Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
Ort: Uppland
Kontakt:

Inlägg av Stefan Lundgren » 23 oktober 2005, 19:03

Jerker Rosén har bl a skrivit "Sveriges historia I-II", men jag tror att han inte lever längre.

Annars får jag nog anse att det var lite för svårt det där. Som Martin Lundvall skrev så har historia många ämnesområen, men enhetlig om svensk historia så bör nog Jerker Rosen stå i främsta rummet, känner inte till om Alf Henriksson verkligen hade universitetsbakgrund.

Stefan

Användarvisningsbild
Robert Sköld
Medlem
Inlägg: 2581
Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
Ort: Linköping/Motala
Kontakt:

Inlägg av Robert Sköld » 23 oktober 2005, 22:55

Om man kör på Stefans tolkning av förgrundsgestalt ovan, skulle nog mina slantar ligga på Weibullarna främst, om vi behandlar historia som vetenskaplig diciplin, vilket jag tycker vi bör göra!

Är det historiker vi talar om har ju verkligen inte Herman Lindqvist här att göra, det är ungefär som att beskriva Illustrerad vetenskap som en akademisk tidsskrift, ty han är endast journalist. Möjligtvis i rang med de som skrev kungakrönikor förr, om än på en annan nivå.

Dick Harrisson och Peter Englund däremot är "akademiska portalfigurer", men om de har revolutionerat historieforskningen i Sverige vet jag inte, snarare populariserat den. Vilket i och för sig är en förtjänst.

Ska vi snacka om det akademiska ämnet historia så kan vi knappast förbise Leopold Von Ranke, som med viss rätta ses som det moderna ämnet historias Fader. Ranke införde en dittintills oöverträffad källkritisk ådra i ämnet, och gjorde det så att säga till en "vetenskap". Efterträdare till Ranke har dock invänt att han inte var "Rankeansk" nog, ty han grundade själv sina alster på få källor, och producerade mycket (han, så att säga drack en kopp vatten och kastade ur sig en ocean*). Men hans strävan att beskriva "Wie es eigentlich gewesen" (hur det egentligen hänger ihop brukar det i detta sammanhang översättas till) är ändock en klassiker inom historia.

/Robert Sköld

*Det lysande citatet minns jag inte vem som sade, men om någon vill så kan jag kolla upp det.

Stefan Lundgren
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 13412
Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
Ort: Uppland
Kontakt:

Inlägg av Stefan Lundgren » 25 oktober 2005, 15:20

Tack för stödet, Robert!

Jag lägger in ett par artiklar från NE om mina tänkbara kanditater så får vi diskutera utifrån detta. Allt för att sätta in nya "ljus".
Weibull, Jörgen, 1924–98, historiker, docent i Lund 1957, professor vid universitetet i Århus 1967–73, rektor för Ålborgs universitetscenter 1973–76, professor vid Göteborgs universitet 1977–90; jfr släktartikel Weibull. W. disputerade 1957 på avhandlingen Carl Johan och Norge 1810–1814 och fullföljde sina skandinaviska studier med Inför unionsupplösningen 1905: Konsulatfrågan (1962). Han skrev också Lunds universitets historia: 4 1868–1968 (1968) och utgav flera populärhistoriska arbeten samt översikten Sveriges historia (1993), översatt till ett tiotal språk. W. framträdde i det välkända TV-programmet "Fråga Lund" 1962–82 och i flera radioprogram, bl.a. serien "Historia på plats".
Weibull, Martin, 1835–1902, historiker, e.o. professor i Lund 1878–88, ordinarie från 1888; jfr släktartikel Weibull. W:s huvudintresse var stormaktstidens historia, men han initierade också skånsk lokalhistoria och skrev Lunds universitets historia 1668–1868 (1–2, 1868–76; tillsammans med Elof Tegnér). W:s uppsats "Mémoires de Chanut" (i Svensk historisk tidskrift 1887–88) innebar ett genombrott för en källkritisk behandling av memoarlitteraturen. Ett viktigt initiativ var de många samlingar till Skånes historia som han redigerade och publicerade. W. var en lysande föreläsare, en utmärkt stilist och fängslade i hög grad sin samtid. Som ivrig skandinavist befrämjade han samarbetet mellan de nordiska ländernas universitet.
Weibull, Curt, 1886–1991, historiker, professor vid Göteborgs högskola 1927–53, rektor där 1936–46; jfr släktartikel Weibull. W. utvecklade tillsammans med brodern Lauritz Weibull den radikala, franskinspirerade källkritiska metoden och en historiesyn baserad på den rationella människan. Hans avhandling gällde Saxos "Gesta danorum", och kring tidigmedeltida ämnen skrev W. ett stort antal banbrytande uppsatser. W:s andra stora forskningsuppgift gällde drottning Kristina. Efter flera uppsatser i ämnet framlade han monografin Drottning Christina (1931), som ger en helt ny syn på drottningen och tronavsägelsen. Hennes handlande präglas i W:s bild främst av logisk rationalitet, inte av personliga hänsyn. W. fortsatte sitt konsekventa vetenskapliga författarskap ända till sin död vid 105 års ålder. Hans universitetspolitiska arbete skapade bl.a. förutsättningar för tillkomsten av Göteborgs universitet 1954. Han satsade även sina krafter på Göteborgs stadsbibliotek och Göteborgs museum. Vidare fungerade han som ordförande i Svenska Lloyd. Under kriget gav W. som rektor för högskolan flyktingar från Danmark och Norge effektiv hjälp.
Carlsson, Sten, 1917–89, historiker, professor i Uppsala 1956–83; son till Gottfrid Carlsson och bror till Arvid Carlsson. Redan 1949 publicerades hans banbrytande socialhistoriska arbete Ståndssamhälle och ståndspersoner 1700–1865, ett ämne som han även skrivit om i bl.a. Den sociala omgrupperingen i Sverige efter 1866 (1966). Ett centralt politiskt ämne togs upp i Lantmannapolitiken och industrialismen (1954), ett annat i Byråkrati och borgarstånd under frihetstiden (1963). C:s lokalhistoriska intresse var riktat mot Småland och resulterade bl.a. i Mellan Bolmen och Holaveden (1951) och Anderstorp (1980). Tillsammans med Jerker Rosén utgav han 1961 universitetsläroboken Svensk historia och var redaktör och en av huvudförfattarna i Den svenska historien (1–10, 1961–68). C. framstår som en av det senare 1900-talets mest produktiva och engagerade svenska historiker.
Rosén, Jerker, 1909–76, historiker, professor i Uppsala 1953–54, i Lund 1954–75. R. specialiserade sig på svensk medeltidshistoria med bl.a. avhandlingen Striden mellan Birger Magnusson och hans bröder (1939) och Kronoavsöndringar under äldre medeltid (1949). Ett annat intresseområde var den svenska stormaktstiden, där R. dels behandlade Skånes försvenskning och svensk utrikespolitik, dels skrev Lunds universitets historia 1: 1668–1709 (1968). Han utgav universitetsläroboken Svensk historia 1: Tiden före 1718 (1962; 3:e uppl. 1969), som bildade stommen i del 1–5 av Den svenska historien (1–10, 1966–68).
Höjer, Torvald, jr, 1906-62, historiker, professor vid Stockholms högskola 1950-62; jfr släktartikel Höjer. H:s huvudområde som historiker var Karl Johan-tidens historia, medan hans starka utrikespolitiska intresse främst gjorde sig gällande i hans publicistiska verksamhet i Svenska Dagbladet och i Svensk Tidskrift. Han utgav bl.a. en trebandig Karl XIV Johan-biografi (1939-60).
Carlsson, Gottfrid, 1887–1964, historiker, professor i Lund 1925–54. C. specialiserade sig på den senare medeltidens och tidiga Vasatidens svenska historia och gjorde inlägg i flera centrala debatter: om Kalmarunionen, om Arboga möte 1435 och om Stockholms blodbad. Hans huvudarbete är syntesen över tidsskedet 1389–1448 i Sveriges historia till våra dagar (3, 1941). Mycket spridd blev hans populära skrift Medeltidens nordiska unionstanke (1945). C. var far till Arvid och Sten Carlsson.
Det får räcka, syftet är återigen att diskutera utifrån dessa kanditater, om det finns flera så är det också välkommet.

Stefan

Användarvisningsbild
Robert Sköld
Medlem
Inlägg: 2581
Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
Ort: Linköping/Motala
Kontakt:

Inlägg av Robert Sköld » 25 oktober 2005, 18:48

På Magister och kandidat nivån på Linköpings Universitet introduceras studenterna till den såkallade "Annales-skolan" och deras företrädare. Denna riktning inom historieforskningen har på senare år vunnit stort inträde i Historieutbildningen/forskningen på vissa universitet, Linköpings Universitet inräknat (kanske främst för att det är ett Tvärvetenskapligt universtiet. Bifogar en länk till Wiki-artikeln om teoririktningen, som i min mening är ypperligt intressant.

http://en.wikipedia.org/wiki/Annales_School

Intressanta företrädare för Annales som är värda att nämna är tex. Fernand Braudel, Marc Bloch och Jaques LeGoff . Vidare kan i Sverige Göran B Nilsson nämnas (Linköpings Historiker). För vidare studier kring detta rekomenderar jag Peter Burkes korta men koncisa pocket "Annales-Skolan".

/Robert Sköld

Stefan Lundgren
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 13412
Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
Ort: Uppland
Kontakt:

Inlägg av Stefan Lundgren » 25 oktober 2005, 18:58

Robert Sköld skrev:På Magister och kandidat nivån på Linköpings Universitet introduceras studenterna till den såkallade "Annales-skolan" och deras företrädare. Denna riktning inom historieforskningen har på senare år vunnit stort inträde i Historieutbildningen/forskningen på vissa universitet, Linköpings Universitet inräknat (kanske främst för att det är ett Tvärvetenskapligt universtiet. Bifogar en länk till Wiki-artikeln om teoririktningen, som i min mening är ypperligt intressant.

http://en.wikipedia.org/wiki/Annales_School

Intressanta företrädare för Annales som är värda att nämna är tex. Fernand Braudel, Marc Bloch och Jaques LeGoff . Vidare kan i Sverige Göran B Nilsson nämnas (Linköpings Historiker). För vidare studier kring detta rekomenderar jag Peter Burkes korta men koncisa pocket "Annales-Skolan".

/Robert Sköld
Annales-skolan har också haft inverkningar på ekonomisk-historiska institutionen på Uppsala universitet, om man medtar dessa personer som var delaktiga i denna skola så är det i sig själv banbrytande. Men från svenska historiker så går nog inte mäta med dessa personer i Annales-skolan direkt, jag menar förstås inte att svenska historiker är dåliga medan Annales-skolans medlemmar är duktiga. Såvitt vad jag syftade på denna tråd så efterlyste jag vilken/vilka som var företrädare inom olika historiska grenar. Det som har varit avgörande inom olika historiska fakulteter inom svensk akademisk historieforskning. Annales-skolan är också viktig i svensk historia, men jag anser att det är lite grann av det hållet-----två mer eller mindre skilda inriktningar. Mats Bladh har ju också skrivit om världens ekonomiska historia, jag har för mig att Johan Söderberg har gjort detsamma medan Eli Heckscher verkar vara banbrytande inom olika historiska fack under sin levnadstid.

Stefan

Användarvisningsbild
Ralf Palmgren
Medlem
Inlägg: 2287
Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
Ort: Helsingfors

Inlägg av Ralf Palmgren » 15 november 2005, 22:21

Jag är av samma åsikt som Robert Sköld då han skriver:
Om man kör på Stefans tolkning av förgrundsgestalt ovan, skulle nog mina slantar ligga på Weibullarna främst, om vi behandlar historia som vetenskaplig diciplin, vilket jag tycker vi bör göra!

Är det historiker vi talar om har ju verkligen inte Herman Lindqvist här att göra, det är ungefär som att beskriva Illustrerad vetenskap som en akademisk tidsskrift, ty han är endast journalist. Möjligtvis i rang med de som skrev kungakrönikor förr, om än på en annan nivå.

Dick Harrisson och Peter Englund däremot är "akademiska portalfigurer", men om de har revolutionerat historieforskningen i Sverige vet jag inte, snarare populariserat den. Vilket i och för sig är en förtjänst.

Ska vi snacka om det akademiska ämnet historia så kan vi knappast förbise Leopold Von Ranke, som med viss rätta ses som det moderna ämnet historias Fader. Ranke införde en dittintills oöverträffad källkritisk ådra i ämnet, och gjorde det så att säga till en "vetenskap". Efterträdare till Ranke har dock invänt att han inte var "Rankeansk" nog, ty han grundade själv sina alster på få källor, och producerade mycket (han, så att säga drack en kopp vatten och kastade ur sig en ocean*). Men hans strävan att beskriva "Wie es eigentlich gewesen" (hur det egentligen hänger ihop brukar det i detta sammanhang översättas till) är ändock en klassiker inom historia.
I denna diskussion har ingen tagit med de antika historikerna. Så jag får väl lyfta fram framförallt en antik historieskrivare. Jag tänker självfallet på "historieskrivningens fader" Herodotos (Ἡροδοτος) som levde i antikens Grekland under 400-talet f.Kr. Hans främsta verk var Historia från året 440 f.Kr. Han var inte lika historievetenskaplig som dagens moderna historiker men ändå en mycket central frontfigur för all senare historieskrivning.

Användarvisningsbild
Robert Sköld
Medlem
Inlägg: 2581
Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
Ort: Linköping/Motala
Kontakt:

Inlägg av Robert Sköld » 15 november 2005, 23:02

Kul att vi tycker lika Ralf! Men var det inte Tychudides som anses vara Historieskrivningens fader? Petitesser i sammanhanget iofs!

/Robert

Användarvisningsbild
Mathias Forsberg
Medlem
Inlägg: 2986
Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
Ort: Stockholm

Inlägg av Mathias Forsberg » 17 november 2005, 14:05

Att kalla Peter Englund eller Dick Harrison Sveriges främsta historiker är väl kanske att förringa själva ansatsen som forskare inom ämnet.

Som ett enkelt frageexempel:
Vem är den främste fysikern, den som kommer pa relativitetsteorin eller den som besitter förmagan att beskriva den tillräckligt lättförstaeligt och intressant nog att beskrive den för "massorna" (och kränga 100 000 ex)?

/Forsberg

Stefan Lundgren
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 13412
Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
Ort: Uppland
Kontakt:

Inlägg av Stefan Lundgren » 17 november 2005, 14:20

Vilken av de historiker här ovanför skulle ni placera som främsta historiker?
Alltså urplocket från NE:

Stefan

Skriv svar