Inlägg
av Mathias Forsberg » 10 september 2002, 15:51
Inför Barbarossa dubblades antalet pansardivisioner, inte så mycket pga av de allierade skulle tro att det tyska pansarvapnet var förbubblat i styrka, utan pga organisationen ansågs bli mer optimerad med mindre antal stridsvagnar och en ökad andel motoriserat infanteri och ingenjörsförband etc.
Skillnaderna under WWII mellan olika divisioner var inte så stor, i synnerhet inte mellan infanteridivisionerna. SKillnaden låg framförallt i att i att de allierade hade en mycket större antal självständiga förband på kår- och arménivå medan tyskarna hade större delen av sin militära organisation inom divisionsramen.
De allierade divisionerna som stod redo för operation Overlord i södra England bestod av 39 divisioner, varav 20 var amerikanska, en fransk, 14 brittiska, tre kanadensiska och en polsk. Ytterligare drygt 30 amerikanska divisioner stod redo att i en andra omgång föras över till Frankrike direkt från USA. Av styrkorna i Storbritannien stod den polska pansardivisionen och de kanadensiska divisionerna under brittiskt befäl och var utrustade med brittisk materiel. Dessa divisioner hade alla samma organisation och var i det närmaste fulltaliga under större delen av kampanjen då det fanns gott om ersättningspersonal.
De brittiska styrkorna hade en stor andel av sitt manskap utanför divisionerna. Medan den tyska armén hade huvuddelen av sitt manskap organiserade inom divisionerna, hade den brittiska armén tvärtom. De sex pansardivisioner och elva infanteridivisioner som stod under brittiskt befäl understöddes av åtta pansarbrigader, fem pansarbilsregementen, 40 luftvärnsregementen , 32 artilleriregementen, fem pansarvärnsregementen och en infanteribrigad. Den amerikanska armén hade en liknande organisation. För understöd till de 7 amerikanska pansardivisionerna och de 14 infanteridivisionerna fanns 15 fristående stridsvagnsbataljoner, 20 stormkanonbataljoner, 8 pansarvärnsbataljoner, 15 kavalleribataljoner, 83 luftvärnsbataljoner och 93 artilleribataljoner. De brittiska regementena motsvarar ungefärligen en tysk eller amerikansk bataljon i storlek, men undantag för artilleri- och luftvärnsregementena som var något större än deras tyska eller amerikanska motsvarigheter.
Detta medförde att en majoritet av de brittisk-kanadensiska styrkorna inte ingick i divisionerna. Den totala divisionsklyftan uppgick till ca 41 000 man medan den tyska siffran var närmare en tredjedel av den brittisk-kanadensiska. Med divisionsklyfta menas det totala antalet soldater utslaget över antal divisioner. Den amerikanska uppgick till ca 42 000. Den fullt motoriserade och delvis mekaniserade brittiska armén tillsammans med det faktum att allt underhåll var tvunget att skeppas in via stränderna i Normandie gjorde att den brittiska armén hade en mycket högre grad av icke-stridande personal än den tyska. Endast 56% av förbanden klassificerades av brittiska armén som stridande personal.
Ett bra exempel är fördelningen av 21. armégruppens styrkor den 14 november 1944. Vid denna tidpunkt bestod styrkan av tio infanteri- och sex pansardivisioner vilka hade 254 829 man, den totala styrkan uppgick dock till 741 688 man. Utöver den personal som fanns inom divisionerna fanns ytterligare 200 497 man i förband direkt underställda armékårer eller arméer. Dessutom fanns ytterligare 286 362 man i "de bakre områdena" . Detta ger en bra bild över den fördelning av personal mellan förbanden som rådde inom 21. armégruppen. (SHAEF G-4 Records File No 320/2, British, Canadian and Polish Overlord Troops,
Strength on the Continent as of 14 November 1944, WO 219/2982 )
/Forsberg