Jag vet inte hur mycket offtopic det är. En aning kanske, det är å andra sidan viktigt att förstå hur ekonomin fungerar om man påstår att den förmenta överkonsumtionen i västvärlden är ett miljöhot.
Dûrion Annûndil skrev:
I dagens ekonomi har pengar ett värde i sig själv, genom att man köper och säljer pengar, aktievärdet är beroende på det värderade värdet av företaget, inte det reella, pengar på hög accumulerar mer pengar genom ränta... I postmodern debatt (och även No Logo av Naomi Klein) diskuteras hur varors värde numera handlar om ett uppfattat värde, inte dess produktionskostnad.
Det finns uppenbara risker med att använda No Logo som ekonomiskt uppslagsverk.
Dra inte allt för stora växlar på "common sense"-uppfattningar om hur det borde vara.
Vad innebär ovanstående stycke egentligen? Vad är skillnaden mellan det värderade värdet (är inte alla kvantifierade värden värderade?) och det reella värdet (är inte det värderade värdet reellt?)?
Med intrinsikalt värde avses varans bruksvärde i motsats till dess bytesvärde. Pengars (ja, både papper och metall har ett bruksvärde) värde ligger i funktionen som medium för värdeutbyte, dvs att de accepteras som betalningsmedel.
Det är korrekt uppfattat att pengar är en vara som det handlas med. Men vem hävdar annorlunda? Pengar på hög genererar inget annat än ett ökat värde på valutan, pengar måste användas för att ge avkastning, tex investeras eller lånas ut.
Produktionskostnaden har aldrig bestämt marknadsvärdet på en vara, även om Adam Smith mfl trodde det, den uppfattningen reviderades dock för över 100 år sedan. Om några postmodernisten tror sig återuppfunnit hjulet var det inte särskilt givande.
Produktionens effektivitet är inte det eftersträvansvärde, det är dess vinstmarginal som är det viktiga.
Ökar effektiviteten i produktionen ökar produktiviteten. Ett företag eller bransch som ökar sin produktivitet allt annat oförändrat ökar sin vinstmarginal. Varför effektivitetsökningar i produktionen inte skulle vara eftersträvansvärda är oklart. Det är ju produktivitetsökningar som ger tillväxt, som ger ett högre välstånd, som ger högre vinst för de framgågsrika företagen.
Amerikanska arbetare som förlorar sina jobb till Kina eller Mexico tjänar inte lika mycket i "lön". Dessa i sin tur får kanske en relativt högre lön än tidigare, men inte motsvarande värdet på det de producerar, trots att varorna fortfarande kostar lika mycket ute i handeln för de amerikanska konsumenterna (löntagarna) sedan. Den minskade produktionskonstnaden kommer inte konsumenten tillgodo när det gäller märkesvaror, priset är detsamma.
Det är som tur är felaktigt och bygger bla på uppfattningen att det finns en begränsad mängd arbete som ska utföras. Så är uppenbarligen inte fallet eftersom vi i Sverige utför mycket mer arbete idag än för 100 år sedan. Nu har jag bara siffror för USA men det ser likadant ut för resten av västvärlden. Mellan 1983 och 1995 skapades det 24 miljoner fler arbeten än det försvann. 70% av de nyskapade arbetena gav en lön som översteg medianlönen. Jämför Sverige idag med för 100 år sedan och påstå sedan med god min att arbetstagarna i Sverige förlorat på att först jordbruksproduktionen och sedan industriproduktionen effektiviserades till den milda grad att över 70% av dagens befolkning jobbar med serviceyrken.
Jag trodde vi var överens om att lönen beror på ekonomin i landet, inte på värdeproduktionen i det enskilda företaget. Utbud och efterfrågan ger ett jämnviktspris. En högre vinstmarginal ökar utbudet på en viss vara, ett ökat utbud sänker priset. Om du har en annan uppfattning om de ekonomiska sambanden får du gärna redovisa den.
Både amerikaner och mexikaner tjänar på ett ökat handelsutbyte och ökad specialisering. Nackdelen ligger i att det är smärtsamt för den enskilde att tvingas byta jobb, särskilt om han invaggats i förhoppningen om att få ha det kvar hela sitt liv. Det är dock inget ekonomiskt argument mot en fortsatt utveckling, snarare ett argument för att de omstruktureringar som sker ska gå ut över den enskilde i minsta möjliga mån.
Att mexikaner inte kan köpa Nikeskor direkt beror på att hela den Mexikanska ekonomin måste nå upp till en nivå där Nikeskor blir en möjlig konsumtionsvara för mexikaner (som i Syd Korea, Singapore och Taiwan). Men det beror naturligtvis i sin tur på hur Nike lägger upp sin försäljningsstrategi. Om vi byter ut Nike mot tennisskor så får vi en bättre jämförelsemodell eftersom Nike inte har monopol på tennisskor.
Även uteliggarbarnen i Rio de Janeiro röker cigaretter. Det innebär inte att deras levnadsstandard blivit ljusare.
De har de ökat sin konsumtionsförmåga från inget till cigaretter. Det betyder inte att de fått det bra, men uppenbarligen bättre eftersom de nu ökat sin konsumtionsförmåga. Nu kan man tycka att det finns andra saker de borde lägga sina pengar på, men varför de väljer cigaretter av allt är en annan fråga.
@Martin Tunström: Se Lasemajas inlägg.
EDIT: Ändrade några formuleringar.
Förvirrad.
