tryggve skrev:Mathias Forsberg skrev:Det är väl även en kostnadsfråga. En SSBN är otroligt dyr och har även högra driftkostander.
/Forsberg
Jo, men den har ju ganska många fördelar jämfört med ett landbaserat system. Framför allt att den är rörlig.
För att inte tala om att det har "1:a & 2:a slagsförmåga".
En viss förklaring kan nog kravas.
Kärnvapen kan delas in i två typer:
-1:a slagsförmåga - Har tillräcklig precision och slagkraft
för att slå ut robotsilos,
ledningscentraler under jord m.m.
Med 1:a slagsförmåga menas att det i händelse av
totalt kärnvapenkrig var det vapen man använde först
för att slå ut fiendens kärnvapen och ledningssystem
innan fienden kunde skjuta tillbaka.
Tidiga exempel på dessa är ICBM och senare IRBM och kryssningrobotar.
Det är ur det perspektivet som man ska se sovjets
motstånd mot USA:s utplacering av Pershing och
kärnvapenbestyckade Tomahawk i Europa.
Med dessa vapen skulle USA nämligen ha möjligheten
att "halshugga" Sovjet, d.v.s. slå ut sovjets
stats- och försvarsledning innan dessa skulle
hinna sätta sig i säkerhet och /eller skjuta tillbaka.
-2:a slagsförmåga är vapensystem som har förutsättningar
att överleva 1:a slagssystemens verkningar.
Exempel på dylika system är f.f.a. SLBM och
kryssningrobotar från ubåtar, samt i mindre utsträckning rörliga markrobotsystem som
Scud och det franska Pluton-systemet.
Syftet med 2:a slagssystemet är att fienden
inte ska ha någon som helst möjlighet att
"vinna" ett kärnvapenkrig, utan han ska alltid
behöva räkna med att behöva utsättas för 2:a slagsvapnen.
Moderna SLBM som Trident har 2:a slagsvapnens
förmåga till överlevnad, samtidigt som de har
tillräcklig precision (CEP ligger under 125m)
och slagkraft för att även räknas som 1:a slagsvapen.