Kyusyu Maru sänktes av amerikanskt flyg den 15 okt 1942
Kyusyu Maru har en egen sida: http://www.michaelmcfadyenscuba.info/ar ... kyusyu.htm
Lätta kryssaren Yura sänktes av amerikanskt flyg.
http://www.history.navy.mil/photos/sh-f ... p-name.htm
MVH
Salomonkampanjen
Slaget vid Santa Cruzöarna den 26 okt 1942, har berörts tidigare. Lägger in en karta och några bilder.
http://www.ibiblio.org/hyperwar/USN/USN ... Cruz-1.jpg
Karta över slaget vid Santa Cruzöarna.
Hornet under attack.
Hornet bogseras av kryssaren Northamton
South Dakota attackeras av ett japanskt torpedplan.
http://www.navsource.org/archives/02/020816.jpg
Besättningen på Hornet är beredda att överge fartyget.
Enterprise under attack
Skaderapport Enterprise: http://www.cv6.org/ship/damage/santacruz_1.htm
http://www.ibiblio.org/hyperwar/USN/USN-CN-SantaCruz/
http://www.navsource.org/archives/02idx.htm
MVH
http://www.ibiblio.org/hyperwar/USN/USN ... Cruz-1.jpg
Karta över slaget vid Santa Cruzöarna.
Hornet under attack.
Hornet bogseras av kryssaren Northamton
South Dakota attackeras av ett japanskt torpedplan.
http://www.navsource.org/archives/02/020816.jpg
Besättningen på Hornet är beredda att överge fartyget.
Enterprise under attack
Skaderapport Enterprise: http://www.cv6.org/ship/damage/santacruz_1.htm
http://www.ibiblio.org/hyperwar/USN/USN-CN-SantaCruz/
http://www.navsource.org/archives/02idx.htm
MVH
Senast redigerad av 1 Battler, redigerad totalt 8 gånger.
-
Olof Larsson
- Medlem
- Inlägg: 1741
- Blev medlem: 25 mars 2002, 19:08
- Ort: Sverige
-
Gutekrigaren
- Medlem
- Inlägg: 4120
- Blev medlem: 23 mars 2002, 19:38
- Ort: Rom
Sänkningen av Hornet var en allvarlig motgång och föranledde storamiral King att begära hjälp av britterna. Amiralitetet ställde hangarfartyget Victorius till förfogande. Detta fartyg blev dock icke klart för samverkan med Pacific Fleet förrän i mars 1943.
Trots det kostsamma misslyckandet i oktober vidhöll japanerna envist sin föresats att erövra Henderson Field. Kryssare och jagare förde under tiden 2 - 10 nov nästan varje natt över förstärkningar till Kokumbona. Samtidigt utarbetades planer för en större operation, som gick ut på att förstöra Henderson Field genom en nattlig beskjutning från slagkryssare och att därefter under dager föra över en kraftigt skyddad konvoj till Guadalcanal.
Amerikanerna var lika fast beslutna att förstärka sina styrkor på den omstridda ön. Två regementen ur marinkåren landsattes den 4 nov vid Lunga Point och följdes den 11 - 12 nov av två konvojer med totalt 6.000 man. Konvojerna skyddades av två stridsgrupper under befäl av konteramiralerna Callaghan och Scott. Lossningen pågick alltjämt vid Lunga Point den 12 nov, då rapport ingick, att en stark japansk eskader nalkades från Rabaul. Detta var den raidstyrka, som avdelats för beskjutningen av Henderson Field. Amerikanerna slutförde lossningen, varefter transportfartygen avgick med tre jagare som närbevakning. Med övriga fartyg styrde Callaghan mot sundet mellan Savo och Guadalcanal för att uppta fördröjande strid och därigenom hindra japanerna att angripa transportfartygen.
Den 13 nov omkring 01.40 möttes de båda styrkorna praktiskt taget stäv mot stäv, varefter en våldsam nattlig strid utkämpades i området mellan Lunga Point och Savo. Denna strid utgjorde den första av de sammandrabbningar, som ägde rum mellan den 13 och 15 nov och erhållit beteckningen: slaget vid Guadalcanal. I striden den 13 nov deltog följande stridskrafter:
Stridsgrupp 67.4 Konteramiral Callaghan
Tunga kryssarna San Francisko (flaggskepp) och Portland samt lätta kryssaren Helena
Lvkryssarna Atlanta (amiral Scott) och Juneau
Åtta jagare
Japansk raidstyrka. Viceamiral Abe
Slagkryssarna Hiei och Kirishima
Lätta kryssaren Nagara och elva jagare
Slaget blev en av andra världskrigets hårdaste sjöstrider. Amerikanerna rände rätt in i motståndarens gruppering, varefter fullständigt kaos inträdde. Artilleri och torpeder sattes in på kortast tänkbara stridsavstånd med påföljd, att förluster och skador blev utomordentligt svåra. Amiral Scott, segraren från Cape Esperance, stupade i slagets början, då Atlanta sköts sönder och samman. Kort efteråt föll även amiral Callaghan. På amerikansk sida blev samtliga kryssare utom Helena samt flera jagare svårt skadade. Två jagare sänktes. Japanerna förlorade likaledes två jagare. Amiral Abe's flaggskepp, slagkryssaren Hiei, erhöll ett femtiotal träffar och blev nästan helt manöverodugligt. Anledningen till de svåra skadorna på amerikansk sida var framför allt de högeffektiva japanska torpederna. Efter striden uppgav japanerna planen att beskjuta Henderson Field och retirerade på ömse sidor om Savo. De amerikanska fartyg, som alltjämt kunde förflytta sig, drog sig undan ostvart genom sundet mellan Florida och Guadalcanal.
Tunga kryssaren Portland räddades med möda in till Tulagi. Atlanta ankrade vid Guadalcanal men sjönk på kvällen den 13 nov. Kort dessförinnan hade också också två helt utbrända amerikanska jagare gått till botten sydost Savo. Under återfärden till basen träffades den skadade Juneau av en ubåtstorped och sjönk efter en fruktansvärd explosion. Den amerikanska flygspaningen påträffade Hiei, som långsamt cirklade i närheten av Savo, Slagkryssaren angreps under dagen av bomb- och torpedflygförband och sjönk på kvällen den 13 nov.
De båda sidornas fartygsförluster var i stort sett likvärdiga: två amerikanska kryssare och fyra jagare mot en japansk slagkryssare och två jagare. Amerikanernas personalförluster var däremot mångdubbelt större än motståndarens. Callaghan räddade emellertid Henderson Field från ännu en beskjutning, vilket var av betydelse med tanke på den planerade japanska förstärkningskonvojen.
MVH
Trots det kostsamma misslyckandet i oktober vidhöll japanerna envist sin föresats att erövra Henderson Field. Kryssare och jagare förde under tiden 2 - 10 nov nästan varje natt över förstärkningar till Kokumbona. Samtidigt utarbetades planer för en större operation, som gick ut på att förstöra Henderson Field genom en nattlig beskjutning från slagkryssare och att därefter under dager föra över en kraftigt skyddad konvoj till Guadalcanal.
Amerikanerna var lika fast beslutna att förstärka sina styrkor på den omstridda ön. Två regementen ur marinkåren landsattes den 4 nov vid Lunga Point och följdes den 11 - 12 nov av två konvojer med totalt 6.000 man. Konvojerna skyddades av två stridsgrupper under befäl av konteramiralerna Callaghan och Scott. Lossningen pågick alltjämt vid Lunga Point den 12 nov, då rapport ingick, att en stark japansk eskader nalkades från Rabaul. Detta var den raidstyrka, som avdelats för beskjutningen av Henderson Field. Amerikanerna slutförde lossningen, varefter transportfartygen avgick med tre jagare som närbevakning. Med övriga fartyg styrde Callaghan mot sundet mellan Savo och Guadalcanal för att uppta fördröjande strid och därigenom hindra japanerna att angripa transportfartygen.
Den 13 nov omkring 01.40 möttes de båda styrkorna praktiskt taget stäv mot stäv, varefter en våldsam nattlig strid utkämpades i området mellan Lunga Point och Savo. Denna strid utgjorde den första av de sammandrabbningar, som ägde rum mellan den 13 och 15 nov och erhållit beteckningen: slaget vid Guadalcanal. I striden den 13 nov deltog följande stridskrafter:
Stridsgrupp 67.4 Konteramiral Callaghan
Tunga kryssarna San Francisko (flaggskepp) och Portland samt lätta kryssaren Helena
Lvkryssarna Atlanta (amiral Scott) och Juneau
Åtta jagare
Japansk raidstyrka. Viceamiral Abe
Slagkryssarna Hiei och Kirishima
Lätta kryssaren Nagara och elva jagare
Slaget blev en av andra världskrigets hårdaste sjöstrider. Amerikanerna rände rätt in i motståndarens gruppering, varefter fullständigt kaos inträdde. Artilleri och torpeder sattes in på kortast tänkbara stridsavstånd med påföljd, att förluster och skador blev utomordentligt svåra. Amiral Scott, segraren från Cape Esperance, stupade i slagets början, då Atlanta sköts sönder och samman. Kort efteråt föll även amiral Callaghan. På amerikansk sida blev samtliga kryssare utom Helena samt flera jagare svårt skadade. Två jagare sänktes. Japanerna förlorade likaledes två jagare. Amiral Abe's flaggskepp, slagkryssaren Hiei, erhöll ett femtiotal träffar och blev nästan helt manöverodugligt. Anledningen till de svåra skadorna på amerikansk sida var framför allt de högeffektiva japanska torpederna. Efter striden uppgav japanerna planen att beskjuta Henderson Field och retirerade på ömse sidor om Savo. De amerikanska fartyg, som alltjämt kunde förflytta sig, drog sig undan ostvart genom sundet mellan Florida och Guadalcanal.
Tunga kryssaren Portland räddades med möda in till Tulagi. Atlanta ankrade vid Guadalcanal men sjönk på kvällen den 13 nov. Kort dessförinnan hade också också två helt utbrända amerikanska jagare gått till botten sydost Savo. Under återfärden till basen träffades den skadade Juneau av en ubåtstorped och sjönk efter en fruktansvärd explosion. Den amerikanska flygspaningen påträffade Hiei, som långsamt cirklade i närheten av Savo, Slagkryssaren angreps under dagen av bomb- och torpedflygförband och sjönk på kvällen den 13 nov.
De båda sidornas fartygsförluster var i stort sett likvärdiga: två amerikanska kryssare och fyra jagare mot en japansk slagkryssare och två jagare. Amerikanernas personalförluster var däremot mångdubbelt större än motståndarens. Callaghan räddade emellertid Henderson Field från ännu en beskjutning, vilket var av betydelse med tanke på den planerade japanska förstärkningskonvojen.
MVH
Slagkryssaren Hiei skadades under den nattliga striden den 12/13 nov, och sänktes av amerikanskt flyg påföljande dag.
Amerikanska kryssaren Atlanta ankrade svårt skadad vid Guadalcanal men sjönk på kvällen den 13 nov.
Amerikanska kryssaren Juneau sänktes av en ubåt.
Tunga kryssaren Portland i Cockatoo torrdocka, Sydney, New South Wales, Australien, sent 1942, för temporära reparationer av torpedskada erhållen vid Guadalcanal den 13 Nov 1942.
http://www.history.navy.mil/photos/sh-usn/usn-name.htm
http://www.navsource.org/archives/04idx.htm
MVH
Resultatet av nattstriden den 13 nov och den uteblivna beskjutningen av Henderson Field avskräckte icke japanerna från att fortsätta sina operationer för att förstärka garnisonen på Guadalcanal. Redan tidigt på morgonen den 13 nov utlöpte amiral Mikawa från Shortland med en stridsgrupp, som var sammansatt av tunga kryssarna Chokai (flaggskepp), Suzuya, Maya och Kinugasa, lätta kryssarna Isuzu och Tenryu samt sex jagare. Målet för framstöten var att beskjuta Henderson Field. Sent på em samma dag avgick, likaledes från Shortland, amiral Tanaka med en transportflotta, som bestod av elva trupptransportfartyg med närbevakning av lika många jagare. För luftförsvar av transportfartygen insattes en stridsgrupp, som innefattade hangarfartygen Junyo och Hiyo, vilka stöddes av bl a slagkryssarna Kongo och Haruna.
På amerikansk sida hade hangarfartyget Enterprise, två snabba slagskepp och några lätta fartyg den 11 nov avgått från Nouméa mot Salomonöarna. Halsey ville icke utsätta sitt enda återstående hangarfartyg för alltför stora risker. Han gav därefter order, att Enterprise icke fick gå nord Guadalcanal, medan slagskeppen skulle vara beredda att på en särskild signal, göra en snabb framstöt mot denna ö.
För att i det längsta söka undgå upptäckt tog Mikawa från Shortland vägen nord Choiseul och Santa Isabel och inträffade vid Savo strax efter midnatt den 13/14 nov. Omkring 1.000 20.3 cm granater östes över Henderson Field. Sjutton amerikanska flygplan förstördes och trettiotvå skadades men flygfältet förblev användbart. 02.05 avbröts beskjutningen, varefter Mikawa syd centrala Salomonöarna återgick mot Shortland. Under reträtten utsattes japanerna sydväst New Georgia för häftiga anfall av flygplan från Henderson Field och Enterprise, varvid tunga kryssaren Kinugasa sänktes, medan tre kryssare, däribland Chokai, och en jagare skadades.
Amerikanerna kunde därefter vända sig mot Tanaka's transportflotta, som angreps mellan Russelöarna och Santa Isabel och under em den 14 nov förlorade sju fartyg. Omkring midnatt den 14/15 nov utkämpades vid Savo en ny sjöstrid, som kommer att beröras i följande. Medan denna strid pågick, höll sig Tanaka avvaktande i närheten av Russelöarna och fortsatte sedan envist mot Guadalcanal. 04.00 sattes de fyra återstående transportfartygen på land vid Tassafaronga, varefter omkring 2.000 man kunde debarkera. De medförda förråden gick däremot förlorade och under dagen den 15 nov förstördes transportfartygen av amerikanskt flyg.
MVH
På amerikansk sida hade hangarfartyget Enterprise, två snabba slagskepp och några lätta fartyg den 11 nov avgått från Nouméa mot Salomonöarna. Halsey ville icke utsätta sitt enda återstående hangarfartyg för alltför stora risker. Han gav därefter order, att Enterprise icke fick gå nord Guadalcanal, medan slagskeppen skulle vara beredda att på en särskild signal, göra en snabb framstöt mot denna ö.
För att i det längsta söka undgå upptäckt tog Mikawa från Shortland vägen nord Choiseul och Santa Isabel och inträffade vid Savo strax efter midnatt den 13/14 nov. Omkring 1.000 20.3 cm granater östes över Henderson Field. Sjutton amerikanska flygplan förstördes och trettiotvå skadades men flygfältet förblev användbart. 02.05 avbröts beskjutningen, varefter Mikawa syd centrala Salomonöarna återgick mot Shortland. Under reträtten utsattes japanerna sydväst New Georgia för häftiga anfall av flygplan från Henderson Field och Enterprise, varvid tunga kryssaren Kinugasa sänktes, medan tre kryssare, däribland Chokai, och en jagare skadades.
Amerikanerna kunde därefter vända sig mot Tanaka's transportflotta, som angreps mellan Russelöarna och Santa Isabel och under em den 14 nov förlorade sju fartyg. Omkring midnatt den 14/15 nov utkämpades vid Savo en ny sjöstrid, som kommer att beröras i följande. Medan denna strid pågick, höll sig Tanaka avvaktande i närheten av Russelöarna och fortsatte sedan envist mot Guadalcanal. 04.00 sattes de fyra återstående transportfartygen på land vid Tassafaronga, varefter omkring 2.000 man kunde debarkera. De medförda förråden gick däremot förlorade och under dagen den 15 nov förstördes transportfartygen av amerikanskt flyg.
MVH
http://www.warship.get.net.pl/Japonia/C ... asa_04.jpg
Tunga kryssaren Kinugasa sänktes av plan från Henderson Field och Enterprise (CV-6).
Japanerna blev tvungen att "lämna" fler transportfartyg kvar på stränderna av Guadalcanal, här Kinugawa Maru.
http://www.history.navy.mil/branches/org11-2.htm
MVH
Tunga kryssaren Kinugasa sänktes av plan från Henderson Field och Enterprise (CV-6).
Japanerna blev tvungen att "lämna" fler transportfartyg kvar på stränderna av Guadalcanal, här Kinugawa Maru.
http://www.history.navy.mil/branches/org11-2.htm
MVH
Senast redigerad av 2 Battler, redigerad totalt 20 gång.
Bara för att uppmuntra Battler i hans utmärkta och intressanta arbete
http://www.usaaf.net/ww/vol3/images/henderson.jpg
http://www.friesian.com/history/guadal.gif
MVH
Hans
edit - adress
http://www.usaaf.net/ww/vol3/images/henderson.jpg
http://www.friesian.com/history/guadal.gif
MVH
Hans
edit - adress
Tackar för kartorna Hans 
Medan det amerikanska flyget anföll först Mikawa's och sedan Tanaka's styrkor, styrde en tredje japansk eskader nordifrån mot passagen mellan Santa Isabel och Malaita. Förbandet, som stod under befäl av amiral Kondo, omfattade slagkryssaren Kirishima, tunga kryssarna Atago (flaggskepp) och Takao, lätta kryssarna Nagara och Sendai samt nio jagare. Kondo's uppgift var att genomföra den beskjutning av Henderson Field, som skulle ha ägt rum den 13 nov men förhindrats av amiral Callaghan. Omkring en timme före midnatt nådde Kondo farvattnen nordväst Savo.
På kvällen den 13 nov gav amiral Halsey order, att slagskeppsförbanden skulle gå in mot Guadalcanal för att hindra en förnyad beskjutning av Henderson Field. Det amerikanska förbandet, Operationsstyrka 64, stod under befäl av konteramiral Lee och omfattade slagskeppen Washington (flaggskepp) och South Dakota samt fyra jagare. Halsey's order kom så sent, att Lee icke hann ingripa mot Mikawa's framstöt. Tidigt på em den 14 nov passerade Lee Guadalcanal's västra udde. Han rundade därefter Savo och styrde sent på kvällen ostifrån in i sundet mellan Savo och Guadalcanal.
23.00 fick slagskeppet Washington radarkontakt med kondo's styrka och 23.16 öppnades eld mot det närmaste fartyget, lätta kryssaren Sendai. Därefter följde en våldsam nattstrid av samma karaktär som sammandrabbningen den 13 nov. De amerikanska jagarna, som gick i täten på Lee's kolonn, blev illa tilltygade: två sjönk under natten och en följande dag. South Dakota, som fick problem med elförsörjningen vid stridens början, erhöll omfattande skador. Ombord på Washington fungerade allt däremot perfekt och slagskeppets 40.6 cm artilleri försatte Kirishima ur stridbart skick på endast sju minuter. Slagkryssaren gick till botten senare under natten. Därutöver förstördes en jagare. 00.25 (15/11) gav Kondo slaget förlorat och drog sig ur striden på nordostlig kurs. Lee rundade på nytt Guadalcanal's västudde och styrde ut i havet syd Salomonöarna.
Slaget framstår ur både strategisk och taktisk synvinkel som en avgörande amerikansk framgång. Japanernas sista stora försök att undsätta Guadalcanal omintetgjordes. Efter förlusten av de båda slagkryssarna insåg den japanska sjökrigsledningen, att tunga fartyg i fortsättningen icke kunde sättas in i farvattnen kring södra Salomonöarna. Som följd härav övergick sjöherraväldet inom detta område i amerikanska händer. Guadalcanal's fall blev därefter endast en tidsfråga. Japanerna var dock icke sinnade att utan vidare uppge den strategiskt viktiga ön.
Karta: http://www.bobhenneman.info/map2g.jpg
http://www.bobhenneman.info/Homepage.htm
MVH
Medan det amerikanska flyget anföll först Mikawa's och sedan Tanaka's styrkor, styrde en tredje japansk eskader nordifrån mot passagen mellan Santa Isabel och Malaita. Förbandet, som stod under befäl av amiral Kondo, omfattade slagkryssaren Kirishima, tunga kryssarna Atago (flaggskepp) och Takao, lätta kryssarna Nagara och Sendai samt nio jagare. Kondo's uppgift var att genomföra den beskjutning av Henderson Field, som skulle ha ägt rum den 13 nov men förhindrats av amiral Callaghan. Omkring en timme före midnatt nådde Kondo farvattnen nordväst Savo.
På kvällen den 13 nov gav amiral Halsey order, att slagskeppsförbanden skulle gå in mot Guadalcanal för att hindra en förnyad beskjutning av Henderson Field. Det amerikanska förbandet, Operationsstyrka 64, stod under befäl av konteramiral Lee och omfattade slagskeppen Washington (flaggskepp) och South Dakota samt fyra jagare. Halsey's order kom så sent, att Lee icke hann ingripa mot Mikawa's framstöt. Tidigt på em den 14 nov passerade Lee Guadalcanal's västra udde. Han rundade därefter Savo och styrde sent på kvällen ostifrån in i sundet mellan Savo och Guadalcanal.
23.00 fick slagskeppet Washington radarkontakt med kondo's styrka och 23.16 öppnades eld mot det närmaste fartyget, lätta kryssaren Sendai. Därefter följde en våldsam nattstrid av samma karaktär som sammandrabbningen den 13 nov. De amerikanska jagarna, som gick i täten på Lee's kolonn, blev illa tilltygade: två sjönk under natten och en följande dag. South Dakota, som fick problem med elförsörjningen vid stridens början, erhöll omfattande skador. Ombord på Washington fungerade allt däremot perfekt och slagskeppets 40.6 cm artilleri försatte Kirishima ur stridbart skick på endast sju minuter. Slagkryssaren gick till botten senare under natten. Därutöver förstördes en jagare. 00.25 (15/11) gav Kondo slaget förlorat och drog sig ur striden på nordostlig kurs. Lee rundade på nytt Guadalcanal's västudde och styrde ut i havet syd Salomonöarna.
Slaget framstår ur både strategisk och taktisk synvinkel som en avgörande amerikansk framgång. Japanernas sista stora försök att undsätta Guadalcanal omintetgjordes. Efter förlusten av de båda slagkryssarna insåg den japanska sjökrigsledningen, att tunga fartyg i fortsättningen icke kunde sättas in i farvattnen kring södra Salomonöarna. Som följd härav övergick sjöherraväldet inom detta område i amerikanska händer. Guadalcanal's fall blev därefter endast en tidsfråga. Japanerna var dock icke sinnade att utan vidare uppge den strategiskt viktiga ön.
Karta: http://www.bobhenneman.info/map2g.jpg
http://www.bobhenneman.info/Homepage.htm
MVH
Chef för operationsstyrka 64 var amiral Willis A. "Ching" Lee, Jr.
Washington beskjuter Kirishima natten 14/15 nov 1942.
USS Washington (BB-56) sköt Kirishima sönder och samman på 7 min.
USS South Dakota skadades i slaget, och fick tillbringa 3 mån på varv i Förenta staterna.
Kirishima sjönk nordväst Savo och tog drygt 300 man ur besättningen med sig i djupet.
http://www.navsource.org/archives/01idx.htm
http://www.history.navy.mil/index.html
MVH
Jag har just läst ut Samurai av Saburo Sakai http://www.amazon.com/exec/obidos/tg/de ... 6?v=glance och vill passa på att göra lite reklam - mycket läsvärd om man har något intresse för VKII ETO även om den har fått en del kritik.
MVH
Hans
MVH
Hans
Under senare hälften av november övergick amerikanerna till offensiv och inledde därmed en ny fas i kampen om Guadalcanal. Motståndarna försvarade sig dock segt och offensiven gav endast obetydliga resultat. Samtidigt förberedde japanerna en ny undsättningsoperation. Avsikten var denna gång att överföra förråd men däremot icke förstärkningar till Guadalcanal. Materielen avsågs packas i stora fat, vilka skulle transporteras av jagare och nätterna 30/11, 4/12, 8/12, och 12/12 kastas i havet utanför Tassafaronga, där de kunde hämtas av personal från land. På kvällen 29/11 avgick amiral Tanaka med åtta jagare från Buin på Bougainville för att utföra den första transporten.
Bl a genom radispaning hade amerikanerna fått kännedom om att "Tokyo-expressen" kunde väntas återuppta sin verksamhet. Halsey, som den 26 nov befordrades till amiral, drog i hast samman en operationsstyrka med följande sammansättning:
Operationsstyrka 67
Konteramiral Wright
Stridsgrupp 67.2 Tunga kryssarna Minneapolis (flaggskepp), New Orleans, Pensacola och Northamton samt lätta kryssaren Honolulu.
Stridsgrupp 67.4 Sex jagare
Indelningen i stridsgrupper betydde i praktiken ingenting, eftersom fartygen liksom under tidigare företag, framfördes i en enda kolonn med kryssarna i mitten.
Samtidigt som Tanaka avgick från Buin utlöpte Wright från Espiritu Santo. Sent på kvällen den 30 nov möttes de båda styrkorna utanför Tassafaronga. 23.06 uppfångade Minneapolis' radar japanerna, som med låg fart och på sydostlig kurs smög fram utmed Guadalcanal's norra kust i färd med att lämpa förrådsfaten i sjön. Wright's styrka gick på nordvästlig kurs något längre ut från land. Av någon anledning dröjde Wright så länge med eldöppningen, att de på kontrakurs gående japanska jagarna hann passera den förliga amerikanska jagargruppen, som sålunda råkade i ett taktiskt ogynnsamt läge.
23.20 beordrades de amerikanska jagarna skjuta torped och någon minut senare öppnade kryssarna eld. Japanerna blev överraskade men Tanaka var en av japanska flottans skickligaste torpedtaktiker och gick snabbt till motanfall med förödande resultat. Mellan 23.27 och 23.48 träffades samtliga kryssare utom Honolulu av en eller två torpeder. Northamton skadades mycket svårt och sjönk vid tretiden på natten, medan New Orleans fick hela förskeppet bortsprängt. Japanerna förlorade endast en jagare. De övriga retierade med hög fart genom sundet syd Savo.
Slaget vid Tassafaronga var ett svårt nederlag för amerikanerna: en kryssare hade sänkts, medan tre var borta ur operationerna för lång tid. Den kanske viktigaste anledningen till nederlaget var att amerikanerna - liksom vid flera tidigare tillfällen - i det tidsmässigt pressade läget tvingades operera med en tillfälligt organiserad och icke samövad stridsgrupp. De amerikanska cheferna band dessutom jagarna till de tunga fartygen med påföljd, att torpedvapnet icke utnyttjades på ett effektivt sätt. Härtill kom - som vanligt - de japanska jättetorpedernas dödliga verkan.
Karta: http://ahoy.tk-jk.net/MoreImages/Solomo ... 30NovA.jpg
MVH
Bl a genom radispaning hade amerikanerna fått kännedom om att "Tokyo-expressen" kunde väntas återuppta sin verksamhet. Halsey, som den 26 nov befordrades till amiral, drog i hast samman en operationsstyrka med följande sammansättning:
Operationsstyrka 67
Konteramiral Wright
Stridsgrupp 67.2 Tunga kryssarna Minneapolis (flaggskepp), New Orleans, Pensacola och Northamton samt lätta kryssaren Honolulu.
Stridsgrupp 67.4 Sex jagare
Indelningen i stridsgrupper betydde i praktiken ingenting, eftersom fartygen liksom under tidigare företag, framfördes i en enda kolonn med kryssarna i mitten.
Samtidigt som Tanaka avgick från Buin utlöpte Wright från Espiritu Santo. Sent på kvällen den 30 nov möttes de båda styrkorna utanför Tassafaronga. 23.06 uppfångade Minneapolis' radar japanerna, som med låg fart och på sydostlig kurs smög fram utmed Guadalcanal's norra kust i färd med att lämpa förrådsfaten i sjön. Wright's styrka gick på nordvästlig kurs något längre ut från land. Av någon anledning dröjde Wright så länge med eldöppningen, att de på kontrakurs gående japanska jagarna hann passera den förliga amerikanska jagargruppen, som sålunda råkade i ett taktiskt ogynnsamt läge.
23.20 beordrades de amerikanska jagarna skjuta torped och någon minut senare öppnade kryssarna eld. Japanerna blev överraskade men Tanaka var en av japanska flottans skickligaste torpedtaktiker och gick snabbt till motanfall med förödande resultat. Mellan 23.27 och 23.48 träffades samtliga kryssare utom Honolulu av en eller två torpeder. Northamton skadades mycket svårt och sjönk vid tretiden på natten, medan New Orleans fick hela förskeppet bortsprängt. Japanerna förlorade endast en jagare. De övriga retierade med hög fart genom sundet syd Savo.
Slaget vid Tassafaronga var ett svårt nederlag för amerikanerna: en kryssare hade sänkts, medan tre var borta ur operationerna för lång tid. Den kanske viktigaste anledningen till nederlaget var att amerikanerna - liksom vid flera tidigare tillfällen - i det tidsmässigt pressade läget tvingades operera med en tillfälligt organiserad och icke samövad stridsgrupp. De amerikanska cheferna band dessutom jagarna till de tunga fartygen med påföljd, att torpedvapnet icke utnyttjades på ett effektivt sätt. Härtill kom - som vanligt - de japanska jättetorpedernas dödliga verkan.
Karta: http://ahoy.tk-jk.net/MoreImages/Solomo ... 30NovA.jpg
MVH
Raizo Tanaka
USS Northamton sjönk vid den nattliga drabbningen 30/11-1/12 -42
USS NEW ORLEANS förlorade förskeppet på grund av en torpedträff.
USS NEW ORLEANS, närbild på skadorna.
USS MINNEAPOLIS träffades av en torped i förskeppet.
USS Pensacola (CA-24) jämsides med USS Vestal (AR-4) för provisoriska reparationer, skadan syns under Pensacola's aktra mast.
http://www.history.navy.mil/index.html
http://www.navsource.org/
http://www.combinedfleet.com/officer.htm
MVH