Dessa medeltidshistoriker företräder ocksa den synen man för tillfället har. Detta kan ändras!herulen skrev:Alla medeltidshistoriker jag känner till menar att Sveriges riksbildning är en förening av landskapen. Ingen av dessa historiker skulle dock påstå att stat och rike är samma sak eller att det är historiskt ovetenskapligt att definiera vad en stat är. Om det nu är onödigt att definiera ordet stat, varför då använda det över huvud?
Dan påstår att: ” Finns en trovärdig källa som säger att Sverige var ett rike ar 500, sa har Sverige varit ett rike sedan dess”. Svea riket fanns då, men inte Sverige. Om nu orden Svea rike och Sverige vara samma sak så skulle vi inte ha ordet Sverige. Nu vägrar Dan att inse detta, eftersom han tycker det är en konspiratorisk tanke. För sitt stöd så exemplifierar han med att islänningarna säger Svitjiod om Sverige. Ursäkta, men med Svitjiod så menar de också idag det vi andra talar om här, dvs. att Sverige är ett land med många landskap.
Jaha,
Riksbildning
Jag belyser bara att om man skall använda detta som defintion, sa inträffade riksbildningen:
1. landskapen skapades 1560, sa före det kan ingen riksbildning ha ägt rum.
2. 1647 först om vi räknar in Jämtland och Härjedalen.
3. 1658 om vi räknar in Skane.
4. Om vi mot förmodan far tillbaka Aland igen i framtiden, eller andra delar av Norge, Danmark eller Finland, sa blir de sannolikt ett eget landskap, och därför ligger kanske var riksbildning X ar framat i tiden, vi finns inte nu?
Observera ocksa att det finns ett landskap Uppland, men det finns inget landskap Svealand...
Svearike > Sverige
Här har förut använts Nordisk familjebok som källa.
jag anser detta vara mindre bra, eftersom den inte är ett egentligt källmaterial. Där star emellertid om Svearike:
Observera en dock nagot mycket ologiskt: ett ord nämnt pa 900-tal, 1200-tal, 1300-tal etc, anses betyda samma ett ord som skapats under 1400-talet...!Nordisk familjebok) skrev:Svearike, Svea rike eller Sveariket är en äldre form av namnet Sverige. Namnet, är helt enkelt en kombination av Svear (innevånarna) och Rike. Namnet Sver(i)ge uppträder tidigast i det anglosaxiska "Beowulfskvädet" (handskrift från 900-talet) som Swēorice och på svensk botten äldst i formerna Swerike (slutet av 1200-talet), Svearike (förra hälften av 1300-talet; på Gotland Suiarike liksom i fornisländskan och fornnorskan) och Swärike (mitten av 1300-talet), d. v. s. svearnas välde. Det betydde från början detsamma som det på 1400-talet uppträdande Swealand, d. v. s. urspr. blott Mälarprovinserna Uppland, Västmanland och Södermanland. Formen Swerike utvecklades på 1400-talet i både svenskan och danskan till Swerighe (liksom bakare till baghare, taka till tagha och mik till mig, etc). Swerghe och slutligen Swirghe, varav det på 1600-talet, t. ex. hos Gustaf II Adolf, rätt vanliga Swirge. Formen Swärike utvecklades på likartat sätt till Swärighe, Swärghe, varav vårt nuvarande uttal Svärje (under det att vår skrift använder den gamla skriftformen Sverige
(Inte tvärtom...? 
)
