Martin Lundvall skrev:Nu blir jag minst sagt förvånad. Menar du att du inte vet att de flesta revolutionära tidningarna gjordes i utlandet och smugglades in? Iskra är två av de mest kämnda Pravda. Det finns att läsa om detta i flera böcker, Ryska posten är en bok till exempel.
Pravda (Sanning) var en dagstidning som grundades i S:t Petersburg i april 1912. Upplagan låg på mellan 40 000 och 60 000. Lenin styrde
Pravda från utlandet, skrev dagligen till den, gav redaktionella anvisningar och raggade också upp dess främsta skribenter.
Pravda konfiskerades 41 gånger under sitt första år och 36 processer mot dess utgivare sattes igång, processer vilka slutade i, blygsamma men ändock, fängelsestraff. Under en period av 27 månader förbjöds
Pravda åtta gånger av regeringen, men utgavs istället under andra namn såsom
Rabochaya Pravda, Severnaya Pravda, Pravda Truda, Za Pravdu, Proletarskaya Pravda, Put Pravdy, Rabochy och
Trudovaya Pravda. Tidningen upphörde när första världskriget bröt ut, den 8 (21) juli 1914. Den återuppstod efter februarirevolutionen 1917, den 5 (_18_) mars. Den provisoriska regeringen förföljde tidningen och dess utgivare, varför den bytte namn till
Listok Pravdy, Proletary, Rabochy och
Rabochy Put. Den 27 oktober (2 november) började den ges ut under sitt gamla namn,
Pravda.
Lenin styrde den från utlandet men mig veterligen finns det inga belägg för påståendet att denna dagstidning trycktes utomlands och smugglades in.
Iskra (Gnistan) grundades av Lenin 1900 och gavs ut först i Leipzig, sedan i München, London och till sist i Genéve. Det var en tunn produktion på endast 4 sidor lövtunna blad och smugglades in i Ryssland.
Iskra upphörde 1903, om jag inte har helt fel. Varför är den relevant gällande pressfrihet som infördes 1905?
Martin Lundvall skrev:Nej vi kan inte veta något när det gäller samhällsvetenskaper, i naturvetenskap kan man återskapa miljön och återupprepa experimenten och se vad vi får för resultat. Detta kan man absolut inte göra när det gäller historia eller andra samhällsvetenskaper. Vi kan därför inte med tvärsäkerhet uttala oss om att vad Ryssland ekonomiska utveckling hade lett till. Även om kriget inte brutit ut så hade Ryssland lika gärna kunnat gå från den ena diktaturen till den andra. Lillefar hade lika gärna kunnat vaknat upp en morgon, slå sig på foten och under den dagen fattat irrationella beslut som lett Ryssland i armarna på bolsjevikerna. Det vi kan konstatera är att Ryssland hade en ekonomiska tillväxt men inte vad skulle ha kunnat leda till. Sen kan man ju undra vilka demokratiska framgångar som fölljde efter den första Duman.
Det är riktigt -- vi vet inte vad som hade hänt om inte bolsjevikerna hade lyckats ta makten. Men, jag upprepar, vi vet med bestämdhet att Ryssland var en snabbt växande ekonomi -- med, precis som för alla övriga länder i Europa, avbrott för kriget 1914 -- i vissa fall den snabbast växande. Vi vet med bestämdhet att Ryssland var på väg mot demokrati efter att ha lämnat det feodala systemet bakom sig. Länder som hade en liknande utveckling återgick inte till ett fedoalt agrarsamhälle, varför skulle Ryssland ha gjort det?
Martin Lundvall skrev:Säger du inte här att Ryssland var efterblivet de centraleuopeiska länderna? Eller är det Medved som säger det? Jag vet förvisso vem Medved är, tycker för övrigt att han är en aning överskattad, men för dem som inte vet kan vara bra att skriva ut hans fullständiga namn och även titeln när du referar till honom. Dock begär jag ej sidhänvisningar.

Då kanske du kan berätta för mig vem Medved är och varför du tycker att han är överskattad?
Martin Lundvall skrev:Och du verkar ha en något romantiserande bild av tsartiden. Jag måste erkänna att jag skrattade när jag läste att jag skulle ha en romantiserande bild av revolutionen och "statskupperna" i Ryssland. I somras diskuterade vi denna fråga tills vi helt enkelt tröttnade. Jag stod på sidan som ansåg att det var en revolution och en statskupp och jag har inte ändrat mig. Om du vill kan du ju läsa mina åsikter här
viewtopic.php?t=14867 Jag anser att vi inte behöver återupprepa dem.
Nej, men jag tror inte att den bild av förrevolutionära Ryssland som spridits av Sovjetunionen och vänsterintellektuella i Väst under 80 år är med sanningen överensstämmande. Det tror inte heller de som forskar seriöst i Rysslands eller Sovjetunionens historia. Eftersom du använder uttryck som "massornas bestämdhet" och "massorna inte kunde få uttryck av sin politiska frustration" är det lätt att spåra en viss naivitet inspirerad av gammal Sovjetpropaganda. Det var inte tal om någon "bestämdhet", snarare Lenins talang att utnyttja kaos och förvirring. Det är nog också svårt att se någon enighet i "massornas" politiska frustration, eftersom Ryssland var en fyrbåk av olika särintressen och lojaliteter.
Martin Lundvall skrev:Fast jag kan inte förstå en sak. Menar du att det inte förekommit några politiska revolutioner i Ryssland? Två är klara 190 och februari 1917. Detta då båda dessa var spontana, i båda dessa fall blev socialisterna så gott som tagna på sängen. Läst om blodiga söndagen den 9 januari 1905 (gammal tid) och vad den fick för följder? Läst om vad som egentligen hände i februari 1917? Om du har gjort men ändå inte tror att det vara fråga om revolutioner i Ryssland så undrar jag vad du har läst för böcker. Du skulle i så fall vara den första som jag "träffat" som påstår att 1905 och februari 1917 var statskupper. Jag efterlyser härmed alla på forumet som tror att det i Ryssland inträffat tre statskupper, för detta är något helt nytt för mig.
Vi är helt överens om vilket som var revolutioner och vilket som var statskupp. Dock verkar det som om du lever i villfarelsen att revolutionerna hade någon form av bred folklig förankring och det hade inte.
Reformerna du hävdar vanns med hjälp av våld och massornas bestämdhet var snarare svar på kaotiska politiska situationer än eftergifter åt en homogen politisk kraft. Den första duman skapades med en konstitution efter Wittes ritningar och handikappades senare efter Wittes ritningar.
Martin Lundvall skrev:Du kan väl inte påstå att tsaren var helt oberörd av de strejeker och protester som föregick 1905 och 1917 års händelser. Duman skapades för att lugna massorna, inte för att tsaren helt plötsligt ville dela med sig av sin makt.
Naturligtvis inte, och det var inte heller det jag ifrågasatte. Duman skapades för att stävja en politisk oro, hos intelligentsian snarare än bland massorna, som hotade att urarta. Den första duman var en dragkamp mellan tsaren som ville behålla oinskränkt makt och intelligentsian som krävde reformer. Om så inte hade varit fallet hade regimen säkerligen inte nöjt sig med Den blodiga söndagen, utan iscensatt mer omfattande operationer. Det förtar dock inte betydelsen av Den blodiga söndagen eller andra incidenter.
Vidare var det knappast avsaknaden av demokrati som skapade situationen 1916-1917, utan snarare krigets vedermödor.
Martin Lundvall skrev:Under kriget fick befolkningen inte uttryck för sin frustration på annat sätt än genom våld. Folket var hungriga och trötta och kunde inte göra sin röst hörd på annat sätt, det är riktigt att om inte kriget utbrutit så hade inte folket blivit hungriga. Fast det är bara hälften av sanningen. I en demokratisk stat så väljer inte massorna att gå ut i protester och störta de som styr. De påverkar beslutsfattarna genom demokratiska metoder. Fast återigen, vi kanske har olika uppfattningar om demokrati.
Jag noterar dina dina återkommande försök till
ad hominum men jag skulle nog tona ned dem om jag framförde världshistoriens hårdaste och blodigaste diktatur som en räddning från orättvisor.
Martin Lundvall skrev:Vilket om du läser mina inlägg igen ser att jag aldrig har påstått. Om du kollar i tråden jag tipsade så blir det ännu klarare.
Eftersom du använder uttryck som "massornas bestämdhet" och "massorna inte kunde få uttryck av sin politiska frustration" ...
Martin Lundvall skrev:Hur var den politiska situationen kaotisk efter 1905. Du kan ju kolla på wikipedia och vad de har skrivit om Dumorna, det sammanfaller väl inte med vad du tycker, men du kan ändra själv i texten. Sedan är det bara en fråga hur lång tid det får vara kvar.
http://en.wikipedia.org/wiki/Duma.
Därför att radikalerna hade bojkottat valet och inte deltog. Därför att de konstitutionella demokraterna genast krävde en helt ny och mer genomgripande konstitution. Därför att liberalerna var mycket missnöjda med valresultatet. Därför att regeringen, som varit övertygad om böndernas röster skulle garantera en konservativ duma, chockerades över dumans krav och upplöste den nästan genast. Därför att socialistrevolutionerna drog igång en våg av terror som skördade 9 000 människoliv mellan 1905-1907. Det finns säkert fler element men dessa kanske räcker? Ja visst, jag glömde: jag tycker inte att detta hände, det hände
de facto. Men jag är tveksam om det spelar dig eller Wikipedia någon roll.
Martin Lundvall skrev:Vad vet du om den industriella revolutionen? Jag vet att det ryska jordbruket var efterblivet flera andra länder i Europa, vilket du med ditt hänvisning till Medved också har erkänt. Jag tänker inte ge mig in på en diskussion om det jordbrukets betydelse i industrialisering. Om du vill kan du ju läsa någon ekonom historisk bok och sen kan vi diskutera det, kanske Cameron Världens ekonomiska historia.
Jag vet en del om den industriella revolutionen. Tillräckligt för att veta att dess främsta incitament var ekonomisk lagstiftning -- vilket Storbritannien är ett lysande exempel på -- snarare än jordbrukets standard. Jag börjar bli lite tveksam till att ta dina litteraturrekommendationer på allvar, på grundval av de åsikter du låter skymta här.
Martin Lundvall skrev:Relativt upphörde skrev han och det är en stor skillnad gentemot att helt upphöra.
Tja, jag börjar förstå ditt sätt att läsa.
Martin Lundvall skrev:Ja hör och häpna, jag hävdar att Sovjetunionen industrialiserade landet, inget snack om saken. Se på femårsplanerna, det var ur mänsklig synpunkt förfärliga, men de förvandlade landet från ett agrart till ett industriellt land. Trots allt lyckades Sovjetunionen med något som inte Tsarryssland gjorde, att besegra Tyskland. Detta i ett krig där de industriella resurserna var av av livsnödvändig karaktär. Vid tillfälle kan du kolla i någon bok som behandlar den sovjetiska tillväxten. Om du vill ha hjälp med boktitlar kan jag gärna hälpa till. Alla länder stjäl och spionerar även de som är kapitalistiska. Att det fanns politisk frihet i Sovjetunionen har jag inte påstått, kanske uttryckte jag mig inte 100 procent klart, det fanns varken abslut politisk frihet i Ryssland eller i Sovjetunionen men det fanns mer frihet i Ryssland.
Då är du inte måttligt naiv.
När Lenin proklamerade sin
Nya Ekonomiska Politik 1920, var det uttalade syftet att låta
andra industrialisera den nya sovjetiska staten. För att få landet på fötter skulle man återuppliva småskaligt privat ägande inom jordbruket och industrin. Han bjöd i det syftet in västerländska företag vilka han bad etablera sig i sovjetstaten med koncessionsrätt. Målet var naturligtvis att locka utländskt kapital och kunnande till Sovjet och på så sätt importera västerländsk teknologi. Han avsåg redan från början att lägga vantarna på koncessionerna så fort de gav resultat; han förklarade för sin egen partistyrelse 1920: " ... koncessionerna betyder inte fred med kapitalismen, utan krig på en annan nivå."
Under denna period utfärdades c:a 350 koncessioner till utländska företag som etablerade sig i Sovjet med tekniker, maskiner och kapital. Det var företag som General Electric, Westinghouse, International Harvester, RCA, Alcoa, Singer, Du Pont, Ford och Standard Oil från USA; Krupp, Thyssen, Otto Wolff, Siemens, AEG, Junkers, Telefunken och I.G. Farben från Tyskland samt företag från Storbritannien, Frankrike, Sverige, Danmark, Österrike, m.fl. Koncessionerna omfattade varje sektor av ekonomin utom möbeltillverkning och montering -- den enskilt största gruppen av koncessioner gällde råvaror, särskilt olja. Från 1922, då produktionen stod på i princip noll, resulterade detta arrangemang i att man 1928 låg på samma siffror som man gjort innan första världskriget. Västerländsk kaptialism var den enskilt viktigaste faktorn till att Sovjetregimen överhuvudtaget överlevde sitt första decennium och lyckades nå en 15 år gammal produktionsnivå. Då ska man komma ihåg att bolsjevikerna införde samma, eller hårdare arbetsvillkor, som arbetarna protesterat mot före revolutionen.
I enlighet med intentionerna exproprierades koncessionerna i början av 30-talet. 1933 fanns inga utländska företag kvar, trots att många av dem skrivit kontrakt som löpte 30 till 50 år. Många företag fick finna sig i att bli bestulna för andra gången -- de hade inte lärt sig något när de fick sina egendomar beslagtagna 1917.
Dock var det inte slutet på västerländskt inblandning. Istället var det bara början på den största överföring av västerländsk teknologi någonsin -- det amerikanska stödet till den första femårsplanen 1928-1933. Femårsplanen var till stor del en skapelse av amerikanska beslutsfattare och ingenjörer. Stalin själv berättade 1944 för chefen för USAs Handelskammare att två tredjedelar av de stora industriprojekten i Sovjetunionen byggts med amerikansk hjälp. Ett Detroit-företag, Albert Kahn Inc., skissade fram den första femårsplanen och bidrog också med utrustning. Stålfabrikerna i Magnitogorsk, de största i världen, byggdes av Arthur G. Mckee Company från Cleveland. General Electric byggde och installerade Dnieprs stora generatorer och konstruerade turbinverken i Kharkov, den hade en produktionskapacitet två och en halv gånger större än GEs egen anläggning i Schenectady. Austin Company byggde den stora bilfabriken i Gorki. Sovjetunionens andra bilfabriker, i Moskva och Jaroslavl, byggdes av A. J. Brandt Company från Detroit och Hercules Motor Corporation från Canton. Austin-ingenjören John Calder konstruerade Europas största traktorfabrik i Stalingrad. Det är också viktigt att notera att stödet inte gällde enbart know-how -- hela fabriker skickades till Sovjet. Man importerade också över 300 000 utländska maskiner mellan 1929 och 1940.
När tyskarna anföll 1941 påbörjades nästa injektion. Genom ett lend-leaseavtal fick Sovjetunionen militär och civil utrustning till ett värde av $11 miljarder mellan 1941 och 1946. I detta paket ingick det senaste av amerikansk industriteknologi till ett värde av $1,25 miljarder. Det bör tilläggas att Sovjetunionen plundrade ockuperade länder på industriutrustning till ett värde av $10 miljarder efer kriget -- hela fabriker forslades hem från länderna man "befriat". 41% av Tysklands industriella kapacitet plockades hem från den Sovjetiska zonen när tusentals fabriker monterades ned kördes hem till Sovjet. De hade också tillstånd att plocka hem 25% av industriföretagen i den allierade zonen. Således forslades Daimler-Benz' flygplans-, kullager- och krigsmaterielfabriker, Karl Zeiss fabrik i Jena och Opels fabriker i Brandenburg hem till Sovjet. Tyskarnas V2-fabrik i Nordhausen lade grunden för Sovjetunionens Sputnik-program. Från Manchuriet plockade man hem faciliteter till ett värde av $895 miljoner, från Österrike till ett värde av $400 miljoner. Fredsavtal med Finland och Rumänien resulterade i överföringar av industriell utrustning till ett värde av $600 miljoner.
Under 50-talet blev Sovjetledarna intresserade av kemisk-, data-, varvs- och konsumentproduktsindustrier, varför man drog igång en massiv upphandling. Från västländer köpte man mellan 1959 och 1963 minst 50 kompletta kemiska industrier, för tillverkning av produkter man inte tillverkat tidigare. Man köpte också fartyg i gigantisk omfattning -- 1967 bestod två tredjedelar av handelsflottan av fartyg byggda i väst. Gällande datorer har Sovjetunionen
aldrig lyckats producera något själva -- det har antingen varit köpt eller stulen teknologi. I början av 70-talet slöt man ett 10-årigt avtal med Control Data Corporation som skickade Sovjet 15 år framåt i utvecklingen till en kostnad av endast $3 miljoner under 3 år. Sacharov hade 1969 klagat hos regeringen -- han menade att man inte låg efter USA i utvecklingen, man levde i en helt annan epok.
Jag behöver kanske inte gå igenom alla handelsavtal Sovjet hade med Storbritannien från 1947 och framåt, avtal som omfattade allt från lokomotiv till plywood. Avtalen löpte långt in på 60-talet. Bilden har varit densamma hela tiden -- västerländsk --
kapitalistisk -- teknologi, västerländska --
kapitalistiska -- produkter och västerländskt --
kapitalistiskt -- kunnande inte bara gjorde det möjligt för Sovjetunionen att överleva 20-talet, det var en förutsättning för industrialisering överhuvudtaget under hela den sovjetiska eran.
Du bör nog byta ut böckerna i din bokhylla.