Edit: Kom på det - det är ett gammalt ord som lyfts fram i modern tid. Cf Etymonline.
Hur språket råkar te sig för just oss, brukare av ett germanskt språk, är väl en annan fråga om vilket språk som är det bästa, alla kategorier..?lovikavantaR skrev:Det jag menade är att engalskans svaghet är att många av dess ord inte är "genomskinliga" för oss. Den har många svåra latinska ord för saker som skulle kunnna uttryckas med enklare ord. Tex med sammansättningar av redan kända ord. Dessutom är kanske inte en ihopblandning av germanska och romanska språk en höjdare.
Men det där med mångordighet kan tvärtom vara en styrka. Det germanska house och romanska mansion betyder i princip samma sak, men det senare är lite större och finare. Hur får man till den skillnaden på svenska? Eller alla språk, inkl. svenskan, där man gör skillnad på djuret när det är i livet resp. på tallriken; gris/fläsk, ko el.dyl./biff... Överflödig vokabulär eller läge för finlir?
Ja, som tidigare sagts så hyser även den mest kunniga språkmänniska en gigantisk okunskap om världens språk, deras kvalitéer eller brist på desamma etc. Måhända världens bästa språk gömmer sig i någon dalgång på Nya Guinea? Tja.lovikavantaR skrev:Engelskan är det enda språk jag anser att jag talar tillräckligt bra för att kunna kritisera det.
Kommer att tänka på ett språkligt fenomen där det känns betydligt säkrare att framhäva det ena eller andra, och det är skrivsystem: Alfabet är bäst. Även en bristfällig implementation som engelskan (där skillnaden är ovanligt stor mellan det man skriver och det man säger) är ofantligt mycket bättre än komplicerade blandsystem som de gamla egyptiernas eller mayaindianernas, och rentav japanskan.