Olika språk, olika bra?

[Hexmaster]

"Syskon" heter sibling. Verkar inte alls vara lika vanligt som det svenska ordet, av någon anledning.
Edit: Kom på det - det är ett gammalt ord som lyfts fram i modern tid. Cf Etymonline.

Det jag menade är att engalskans svaghet är att många av dess ord inte är "genomskinliga" för oss. Den har många svåra latinska ord för saker som skulle kunnna uttryckas med enklare ord. Tex med sammansättningar av redan kända ord. Dessutom är kanske inte en ihopblandning av germanska och romanska språk en höjdare.

Hur språket råkar te sig för just oss, brukare av ett germanskt språk, är väl en annan fråga om vilket språk som är det bästa, alla kategorier..?
Men det där med mångordighet kan tvärtom vara en styrka. Det germanska house och romanska mansion betyder i princip samma sak, men det senare är lite större och finare. Hur får man till den skillnaden på svenska? Eller alla språk, inkl. svenskan, där man gör skillnad på djuret när det är i livet resp. på tallriken; gris/fläsk, ko el.dyl./biff... Överflödig vokabulär eller läge för finlir?

Engelskan är det enda språk jag anser att jag talar tillräckligt bra för att kunna kritisera det.

Ja, som tidigare sagts så hyser även den mest kunniga språkmänniska en gigantisk okunskap om världens språk, deras kvalitéer eller brist på desamma etc. Måhända världens bästa språk gömmer sig i någon dalgång på Nya Guinea? Tja.

Kommer att tänka på ett språkligt fenomen där det känns betydligt säkrare att framhäva det ena eller andra, och det är skrivsystem: Alfabet är bäst. Även en bristfällig implementation som engelskan (där skillnaden är ovanligt stor mellan det man skriver och det man säger) är ofantligt mycket bättre än komplicerade blandsystem som de gamla egyptiernas eller mayaindianernas, och rentav japanskan.

[Hellbastard]

1) Utan att vara närmare bekant med esperanto så utgår jag ifrån att dess dagliga bruk worldwide är kanske 1 % av svenskan?

Det är möjligt. Men om detta är ett relevant kriterium, så omfattar det ju tusentals språk. Och skulle per automatik göra kinesiska till världens "bästa" språk. Och engelska till världens näst bästa. Men eftersom engelska för fem hundra år sen bara talades av nåra surputtar på en dimmig holme så var det på Gustav Vasas tid ett mycket sämre språk.

Nå, lite grann är jag väl Djävulens advokat här -- jag hajar din poäng med att språket stöts och blöts och anpassas till talarnas krav. Däremot ser jag inte hur just mängden talare spelar in. Om nu några människor -- oavsett hur många -- talar språket i vardagliga (eller ovardagliga) situationer, så borde det väl kunna räcka ganska bra för att forma det till ett språk lämpat för just detta.

...Enligt oklara metoder. Låter mest som en lingvistisk kuriositet.

Oklara metoder gäller väl typ alla deras uppskattnigar av talarantal. Jag har läst åtminstone två artiklar som har försökt lista ut antalet och där metoden anges -- vill minnas att de kom fram till något tusental. Jag har själv, utan att vara esperantist, träffat två av varandra oberoende personer bara i Sverige som faktiskt är modersmålstalare. Och om det låga antalet gör fenomenet till en "kuriositet", så finns det ju återigen hundratals språk med färre än tusen talare.

3) Min esperanto är obefintlig, men jag förstår inte vad det skulle ha med saken att göra.

Jag tycker faktiskt att det är relevant. Är jag ensam om att se det vanskliga i att dissa ett språk utan att kunna det? Hur vet man att det suger om man inte har nån erfarenhet av dess användning? Hur vet man att man gillar blodpudding om man inte smakat det?

Vad jag menade var avsaknaden av språkliga förebilder; latin skulle inte vara riktigt samma sak utan Horatius eller Vergilius, engelska utan Shakespeare, eller italienska utan Dante.

Lite grann osäkrar jag min revolver när dyrkan av finkultur dras in i språkdiskussioner. De flesta svennar har inte läst Strindberg, och extremt få romare hade sannolikt en Vergilius på nattduksbordet. Så, jo, jag tycker att latin skulle vara latin även utan honom. Du pratade själv om hur ett språk måste knådas av sina användare för att utvecklas. Men även om man mot förmodan läser, säg, Strimpans "Inferno" eller nåt, så är ju inte det ett stötande och blötande, utan en envägskommunikation. Och språkliga förebilder har väl även den som aldrig öppnat en bok.

[varjag]

Den som ens nämner, med frågetecken - att ett 'bästa språk' kan återfinnas 'i nån dalgång i Papuanuighini'
avslöjar kanske bara en total knäböjning inför jämligheten över förnuftet. Då dalgångarna är många och
språken ännu flera. Ett totalt irrelevant inlägg! mvh, Varjag

[Hellbastard]

Den som ens nämner, med frågetecken - att ett 'bästa språk' kan återfinnas 'i nån dalgång i Papuanuighini'
avslöjar kanske bara en total knäböjning inför jämligheten över förnuftet. Då dalgångarna är många och
språken ännu flera

Jag tyckte tvärtom att Hexis visade sitt gamla förnuftiga jag här. Givet att man alls skulle kunna mäta bästhet (vilket vi alltså inte kan), varför skulle inte det bästa språket kunna finnas där? Jaså, för att dalgångarna är för många. Jahaja. Men med lite färre dalgångar skulle alltså nyguineanerna kunna vara världsmästare?

[varjag]

Den som ens nämner, med frågetecken - att ett 'bästa språk' kan återfinnas 'i nån dalgång i Papuanuighini'
avslöjar kanske bara en total knäböjning inför jämligheten över förnuftet. Då dalgångarna är många och
språken ännu flera

Jag tyckte tvärtom att Hexis visade sitt gamla förnuftiga jag här. Givet att man alls skulle kunna mäta bästhet (vilket vi alltså inte kan), varför skulle inte det bästa språket kunna finnas där? Jaså, för att dalgångarna är för många. Jahaja. Men med lite färre dalgångar skulle alltså nyguineanerna kunna vara världsmästare?

Jag kan bara rekommendera dig och Hexmaster - en resa med vistelse! - i det
s.k. 'landet' ifråga....förnuft, är satt på undantag när ni passerat den s.k. passkontrollen
i Port Moresby ....mvh, Varjag

[Hellbastard]

Jag kan bara rekommendera dig och Hexmaster - en resa med vistelse! - i det
s.k. 'landet' ifråga....förnuft, är satt på undantag när ni passerat den s.k. passkontrollen
i Port Moresby

En korrupt och besynnerlig statsbildning är det onekligen. Även om jag föreställer mig att själva staten inte är så närvarande i varenda djungelby. Men det är såklart en annan tråd.

[Daniel L]

Jag antar att du menar att alla språk är lika bra tills motsatsen bevisats

Eh, jovisst. Varken jag eller nån annan kan bevisa att alla språk är lika användbara. Inte heller kan nån bevisa att det inte finns liv på mars (eller tomtar och troll eller nåt). Men det förefaller vara det rimligaste antagandet tills nåt tyder på motsatsen.

Jag vet inte om det är så rimligt att anta att ett språk med ett ordförråd på 1000 ord och en extremt komplicerad grammatik är lika användbart som ett språk med ett ordförråd på 100 000 ord och med en enkel grammatik. Tyvärr, men det låter inte övertygande att dessa skulle vara exakt lika användbara. Inte om alla ord ur det första språket var inbegripna i det senare. Generellt torde det då vara rimligare att anta att det senare språket är mer användbart.

mvh/ Daniel

[Hexmaster]

Det blir lätt fel när man inte är överens, eller ens medvetna, om vad frågeställningen går ut på - jag är nog varken eller...

Att vissa språk är bättre än andra, för specifika syften eller rentav generellt, är definitivt något som går att diskutera. Det är nog en god poäng att hålla reda på teori och praktik; det senare skulle vara ett rikt språk med en ägandes kulturskatt (vars värde krasst kan konstateras utan att förfalla till snobberier). Hur man mäter ett språks teoretiska kvaliteer vet jag inte. Måhända har esperanto mkt goda sådana.

Men att utkora "världens bästa språk" - det låter så ovetenskapligt det kan bli.

[Daniel L]

Men att utkora "världens bästa språk" - det låter så ovetenskapligt det kan bli.

Instämmer till fullo. Att däremot kunna kora världens mest uttrycksfulla språk eller världens mest ordrikaste språk håller jag inte för omöjligt. Men som sagt, allt grundar ju sig i hur man definerar "bra".

mvh/ Daniel

[Dûrion Annûndil]

vad jag menade - var givetvis de
otroligt klantiga översättningarna

Antog det, min raljanta ton till trots. Men även om det är sant (jag undrar jag, fast jag kan ju inte heller något asiatiskt språk) så skulle det ju i så fall bara bevisa just att det är svårt att översätta dessa termer från kinesiska eller japanska till västerländska språk -- inte att det skulle vara svårt att uttrycka dem på kinesiska eller japanska.

Det är nog som sagt de dåliga översättarna som spökar. Det blir en del direktöversättningar som låter knasigt i ordföljden. Man ser det i exempletvis:

Att jag har svårt att översätta saker som:

"Krypa till kojs" eller "i ljusan låga"...

Om man översatte rakt av till "crawl to bed" och "in bright flame" skulle engelsmannen reagera, medan en svensk skulle reagera på "gå till sömn" ("go to sleep" eller "went to sleep") och "gick upp i lågor"("went up in flames"), -gick upp i rök heter det ju!

Ord som "farbor" ,"morbror", "bestick" samt "syskon"(!) är bara några av de orden som jag saknar i engelskan.

Uncle (on my fathers side), uncle (on my mothers side), cutlery, sibling som sagt. Ibland blir det omständigt, men det är det ju i även på svenska och andra språk i andra situationer.

Kommer att tänka på ett språkligt fenomen där det känns betydligt säkrare att framhäva det ena eller andra, och det är skrivsystem: Alfabet är bäst. Även en bristfällig implementation som engelskan (där skillnaden är ovanligt stor mellan det man skriver och det man säger) är ofantligt mycket bättre än komplicerade blandsystem som de gamla egyptiernas eller mayaindianernas, och rentav japanskan.

Får nog protestera lite grann. Japanskan verkar ju funka trots allt, men det har ju fått anpassa sig till moderna media som datorer (som envisas med att vara gjorda för västerländskt snitt!) Det är jobbigt att behöva lära sig alla tecken, och att skriva dem, men när man väl kan det så kan den skrivna texten vara kortare än en motsvarande text med alfabete. Eftersom en mening som "ska vi gå iväg?" kan skrivas med bara 4 tecken (1 svårare kanji och 3 enkla hiragana), lika snabbt. En komplicerad text kan alltså ta väldigt lite utrymme i jämförelse.

Jag sluter mig till de som tvivlar på möjligheten att bestämma vad som är "bäst" när det gäller talspråken. Ett språk tjänar till att kommunicera med omgivningen, och när nya företeelser dyker upp så använder man ofta låneord. Att många låneord i sig skulle "försämra" ett språk tycker jag inte alls, eftersom alla språk innehåller mängder med låneord sedan urtiden. Alla språk kan anpassa sig på det sättet. Engelskan är ett bra språk eftersom det går att kommunicera över hela världen med det, även i Kina till viss del, och eftersom det innehåller så många romanska lånord så blir lättare att lära sig latin och franska i sin tur!

Däremot är skriftspråk en annan femma. Jag håller med att alfabet är bäst, eftersom det är enkelt att lära sig ett begränsat antal uttalade bokstäver och sedan bilda ord med dem, eller läsa ord. Att greppa alla tecken inom kinesiskan är däremot omöjligt.

Mvh -Dan

[Hellbastard]

Låter ju som om vi alla är i princip överens nu då. Slutet gott allting gott?

[lovikavantaR]

Det jag menade är att engalskans svaghet är att många av dess ord inte är "genomskinliga" för oss. Den har många svåra latinska ord för saker som skulle kunnna uttryckas med enklare ord. Tex med sammansättningar av redan kända ord. Dessutom är kanske inte en ihopblandning av germanska och romanska språk en höjdare.

Hur språket råkar te sig för just oss, brukare av ett germanskt språk, är väl en annan fråga om vilket språk som är det bästa, alla kategorier..?
Men det där med mångordighet kan tvärtom vara en styrka. Det germanska house och romanska mansion betyder i princip samma sak, men det senare är lite större och finare. Hur får man till den skillnaden på svenska? Eller alla språk, inkl. svenskan, där man gör skillnad på djuret när det är i livet resp. på tallriken; gris/fläsk, ko el.dyl./biff... Överflödig vokabulär eller läge för finlir?

Det är självklart att det är hur språket ter sig för dem som talar språket som betyder något. Jag betvivlar att tex alla engelsmän talar latin och ser på tex ordet "contraction" som "samman-dragning" utan snarare som ett fristående ord. Därmed skulle jag tro att ett stort ord-förråd (vocabulary) snarare kan vara till last, och att genom-skinliga (transparent) samman-sättningar (compounds) är bättre.


Mansion? Man kan säga "herrgård" (om än sarkastiskt) "lyxvilla" eller liknande. Dock så är nyansskillnader hos synonymer, som just "mansion" och "house", alltid trevligt.

Självklart är det svårt, om inte omöjligt, att kora det "bästa språket". Likväl borde det gå att kora "sämre språk" (även om jag inte kommer på något språk som är riktigt uruselt).


Räknar upp bra och dåliga saker hos två språk i ett försök till jämförelse:

Svenska:
+ Lätt att bilda nya verb med ett "-a"
+ Konsekvent stavning

Engelska:
+Saknar genus vilket gör språket lättare att lära sig för utlänningar (egentligen inget plus för modersmålstalare)
+Gott ordförråd inom naturvetenskap, data osv
- Inkonsekvent stavning (neighbour!?)
- För mycket latin/franska tar bort djupet i språket (enligt mig)
- Ingen pronomen för "du"


Onödig jämförelse egentligen eftersom den blev subjektiv, men i alla fall ett försök. Kan man säga att endera språket är bättre? Kanske inte...

[Dûrion Annûndil]

Onödig jämförelse egentligen eftersom den blev subjektiv, men i alla fall ett försök. Kan man säga att endera språket är bättre? Kanske inte...

Ja, definitivt subjektiv. Så jag lutar åt inte.

[Hexmaster]

Måhända läge för ny tråd, eftersom vi - som redan sagts - verkar rörande överens om grundfrågans problematik och svar. Få se om nån motiverad moderator knoppar av tråden här nånstans...

- För mycket latin/franska tar bort djupet i språket (enligt mig)

Skall det fortsättas kan jag tänka mig att fokusera på detta påstående. Vad menar du med "djup"?

[lovikavantaR]

Jo, det verkar vara enighet i att frågan är svår att besvara. Vad mig beträffar så verkar det inte finnas någon forskning där man jämför språk med varandra för att hitta starka och svaga sidor hos dem.

"- För mycket latin/franska tar bort djupet i språket (enligt mig)"

Det är lite svårt att förklara...men det jag menar är att själva stommen i språket har försvunnit. Språket saknar "själ". Det språk (dvs engelska) som så länge hade bygts upp försvann när man blandade det med franskan. Ordens samhörighet försvann, speciellt när det kom in så mycket latin.
(HInner tyvärr inte fortsätta så det blev lite rumphugget)