Nån som vet några skillnader mellan naturalismen och Realismen?
NAtur o Realism
NAtur o Realism
En svår fråga här, se om nån knäcker den.
Nån som vet några skillnader mellan naturalismen och Realismen?
?
Nån som vet några skillnader mellan naturalismen och Realismen?
- Djinghis Khan
- Medlem
- Inlägg: 2688
- Blev medlem: 26 april 2003, 21:11
- Ort: Karlstad
Naturalismen koncentrerar sig på de naturvetenskapliga studierna, och menar att allt som finns kan analyseras enligt naturvetenskapen. De förkastar gudomligheter och övernaturliga fenomen. Den naturalistiska skolan lägger ibland en vikt på det frånstötande, utan försköning eller onödiga tillägg.
Realismen å andra sidan strävar efter att återge verkligheten som den upplevs, de fokuserar varken på det sköna eller fula.
Den filosofiska ståndpunkten är att den yttre verkligheten existerar oberoende av det mänskliga psyket. Men i många sammanhang verkar skillnaden mellan naturalism och realism hårfin.
Realismen å andra sidan strävar efter att återge verkligheten som den upplevs, de fokuserar varken på det sköna eller fula.
Den filosofiska ståndpunkten är att den yttre verkligheten existerar oberoende av det mänskliga psyket. Men i många sammanhang verkar skillnaden mellan naturalism och realism hårfin.
Naturalismen är en vidareutveckling av realismen. Man kan säga att det är ett försök att kombbinera vetenskap med litteratur. Om man t ex tar en av de mest kända naturalistiska verken "Thérèse Raquin" av Emile Zola så är hela boken ett expriment där författaren undersöker vad som skulle hända om en viss människa mötte en annan i en viss situation. Om man tar huvudpersonerna i boken, Thérèse och Laurent så märker man att de är väldigt olika, den blodfyllda och impulsiva Laurent mot den tillbakadragna Thérèse, man märker också att de påverkar varandras personligheter på ett visst sätt. Detta är ett försök av Zola att visa vad som skulle hända om personer som Thérèse och Laurent skulle hamna i den situationen som de gör.
Nåväl, nu skrev jag mest om "Thérèse raquin", men den är ett typexempel för naturalismen.
Nåväl, nu skrev jag mest om "Thérèse raquin", men den är ett typexempel för naturalismen.
- Johan Elisson
- Medlem
- Inlägg: 3530
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:58
- Ort: Rikets värn i väst.
- SuperPalle
- Medlem
- Inlägg: 1532
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 17:57
- Ort: I19
Litteraturhistoriskt kan man kanske koppla realismen till en ekonomisk och social situation men naturalismen till en filosofisk och naturvetenskaplig. Realismen, det bredare begreppet, har att göra med vilka motiv författarna ägnar sig åt (t.ex. skildringen av ett borgerligt vardagsliv eller tillvaron på samhällets botten), men också med själva framställningssättet, som då fattas som en strävan efter "objektiv verklighetsskildring" (i förhållande till romantikens spekulativa filosofier och privata känslostormar).
När de realistiska tendenserna sedan fick sin filosofiska motivering och blev ett program eller en doktrin, kunde dess bekännare föredra att använda termen naturalism. Det var den franske kritikern Hippolyte Taine som lanserade begreppet inom litteraturen, och han hämtade det då från 1700-talets materialistiska naturfilosofi. En grundläggande tanke var att även estetiken, den gamla läran om "det sköna", skulle kunna "förklaras" genom naturvetenskapliga teorier om sinnesintryckens fysiologiska funktion på organismen. Naturvetenskapliga termer, baserade på en materialistisk åskådning, överfördes även på konsten och litteraturen. De franska bröderna Goncourt uppfattade sig t.ex. som "både fysiologer och författare", och som författare av Madame Bovary liknades ju Flaubert (både av kritiker och beundrare) vid en obducent, en kliniskt arbetande yrkesman som förhåller sig helt "objektiv" till sitt studieobjekt.
Alltså: om realismen ägnar sig åt att "verklighetstroget" avbilda livet, så vill naturalismen också förklara det i 1800-talets positivistiska och "vetenskapstroende" anda - ofta, bildligt talat, i stort sett liktydigt med att lägga det på obduktionsbordet och peka ut dess mekanismer. Romanfigurerna blev gärna "fall" eller "objekt", medan författarens roll var läkarens eller den naturvetenskaplige föreläsarens.
Mot detta synsätt vände sig snart t.ex. symbolismen, som i stället ville betona att människans verklighet också omfattar sådant som drömmar, fantasier och det "undermedvetna", och att de realistiska och naturalistiska programmen alltså i själva verket bara fångar en begränsad del av verkligheten.
När de realistiska tendenserna sedan fick sin filosofiska motivering och blev ett program eller en doktrin, kunde dess bekännare föredra att använda termen naturalism. Det var den franske kritikern Hippolyte Taine som lanserade begreppet inom litteraturen, och han hämtade det då från 1700-talets materialistiska naturfilosofi. En grundläggande tanke var att även estetiken, den gamla läran om "det sköna", skulle kunna "förklaras" genom naturvetenskapliga teorier om sinnesintryckens fysiologiska funktion på organismen. Naturvetenskapliga termer, baserade på en materialistisk åskådning, överfördes även på konsten och litteraturen. De franska bröderna Goncourt uppfattade sig t.ex. som "både fysiologer och författare", och som författare av Madame Bovary liknades ju Flaubert (både av kritiker och beundrare) vid en obducent, en kliniskt arbetande yrkesman som förhåller sig helt "objektiv" till sitt studieobjekt.
Alltså: om realismen ägnar sig åt att "verklighetstroget" avbilda livet, så vill naturalismen också förklara det i 1800-talets positivistiska och "vetenskapstroende" anda - ofta, bildligt talat, i stort sett liktydigt med att lägga det på obduktionsbordet och peka ut dess mekanismer. Romanfigurerna blev gärna "fall" eller "objekt", medan författarens roll var läkarens eller den naturvetenskaplige föreläsarens.
Mot detta synsätt vände sig snart t.ex. symbolismen, som i stället ville betona att människans verklighet också omfattar sådant som drömmar, fantasier och det "undermedvetna", och att de realistiska och naturalistiska programmen alltså i själva verket bara fångar en begränsad del av verkligheten.