I skolans historie böcker står det oftast att Tysklands bundsförvanter var Italien och Japan, Men det står alldrig något om Tysklands andra bundsförvanter Rumänien, Ungern , Bulgarien , Slovakien , Kroatien och Thailand .Då vil jag fråga om dessa länder detta :
-Vilka var deras ledare ?
-Demorati eller Diktatur?
-Vad ockuperade de ?
-Varför gick dom i krig ?
- När kapitulerade dom ?
Om ni har några boktips så är tipset välkommet !
//martin
Tysklands "små" bundsförvanter
-
Superfinne
- Medlem
- Inlägg: 488
- Blev medlem: 9 maj 2003, 16:45
- Ort: Kingdom of Haninge
- Kontakt:
Fast den historinen vet du väll redan 
-
Superfinne
- Medlem
- Inlägg: 488
- Blev medlem: 9 maj 2003, 16:45
- Ort: Kingdom of Haninge
- Kontakt:
Re: Tysklands "små" bundsförvanter
Några länder iallafall...Superfinne skrev:I skolans historie böcker står det oftast att Tysklands bundsförvanter var Italien och Japan, Men det står alldrig något om Tysklands andra bundsförvanter Rumänien, Ungern , Bulgarien , Slovakien , Kroatien och Thailand .Då vil jag fråga om dessa länder detta :
-Vilka var deras ledare ?
-Demorati eller Diktatur?
-Vad ockuperade de ?
-Varför gick dom i krig ?
- När kapitulerade dom ?
Om ni har några boktips så är tipset välkommet !
//martin
Bulgarien
-Boris III till 1943, Simeon II till 1946
-Diktatur
-Dobrudzja från Rumänien, Makedonien, delar av norra Grekland
-Gick bara i krig mot de Allierade, vägrade delta i kriget mot Sovjetunionen pga befolkningen var ryssvänlig
-När sovjetiska trupper nådde den bulgariska gränsen 1944 vände Bulgarien sida och förklarade kvarvarande axelmakter krig
Rumänien
-Ion Antonescu tills han störtades i augusti 1944
-Diktatur
-Bessarabien, delar av Ukraina
-För att återta de områden man förlorade 1940...och gärna lite till
-Det rumänska försvaret kollapsade i augusti 1944, Kung Mikael tog makten och Rumänien förklarade axelmakterna krig
Ungern
-Miklos Horthy tills han avsattes av tyskarna i oktober 1944
-Diktatur
-Delar av Slovakien, Rutenien, Transylvanien samt Vojdovina
-Officiellt på grund av sovjetiska bombanfall efter Barbarossa, i verkligheten på grund av tysk påtryckningar
-4 april drevs de sista tyska trupperna ut av röda armén och kriget var över för Ungerns del
Rumäniens fascistledare under kriget hette Ion Antonescu. Sedan fanns det en annan rumänsk fascistledare (och numera skinhead-martyr) som hette Codreanu, men han dog innan Rumänien blev en nazitysk vasallstat. Antonescu tror jag dömdes för sina förbrytelser mot judar och zigenare och avrättades.
Anledningen till att de gick i krig var väl der wille der Führer?
mvh Ingmar
Anledningen till att de gick i krig var väl der wille der Führer?
mvh Ingmar
Senast redigerad av 1 Ingmar, redigerad totalt 8 gånger.
-
Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
-
tyskaorden
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 9334
- Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52
Rumänien
Monarki under kung Mihai (Mikael), den verkliga makten låg dock hos premiärministern General (senare marskalk) Antonescu.
Under 1940 hade Rumänien förlorat stora landområden: Bessarabien och Bukovina till Sovjetunionen, norra Transylvanien till Ungern och södra Dobrudja till Bulgarien. Antonescu var övertygad om att bara som allierad till Tyskland skulle Rumänien kunna återta dessa områden. P. g. a. de rumänska oljefälten var landet ett viktig allierad till Tyskland och när det fascistiska järngardet gjorde ett kuppförsök mot Antonescu, understödde de tyska trupperna i landet krossandet av kuppförsöket. När Operation Barbarrossa inleddes deltog stora rumänska truppstyrkor. Dessa hade snart återtagit Bukovina och Bessarabien. I slutet av 1942 höll de en del av fronten vid Don. Den sovjetiska offensiven under vintern detta år träffade de rumänska trupperna med full kraft och i februari 1943 var de tvungna att dras bort från fronten för omorganisation. Två rumänska divisioner fångades dock i Stalingradfickan där de till största delen förintades. Denna katastrof till trots fortsatte de rumänska trupperna att strida med tyskarna fram till den stora sovjetiska offensiven i augusti 1944. Nu var den rumänska stidsviljan helt bruten och kung Mihai lät arrestera marskalk Antonescu och anslöt Rumänien till de allierade.
Kriget var dock inte helt över för Rumäniens del och ca. 170 000 rumäner skulle stupa eller skadas under striderna mot tyskar och ungrare. Marskalk Antonescu dömdes i maj 1946 till döden av en folkdomstol och avrättades 1 juni samma år. 1947 infördes en kommunistisk folkrepublik och kung Mihai tvingades i exil.
Ungern
Monarki utan kung, under ledning av riksföreståndaren Nikolaus (Miklos) Horthy de Nagybánya, viceamiral och siste befälhavare för Österrike-Ungerns flotta.
Vid freden i Trianon 1920 hade kungariket Ungern förlorat en tredjedel av sitt forna territorium, och det var sedan dess Horthy (och större delen av det ungerska folkets) uttalade målsättning att återfå dessa områden. Detta ledde till att Ungern slöt sig till Italien och Tyskland. Och 1938 kom den första utdelningen då Ungern enligt Münchenavtalet erhöll delar av södra Slovakien som varit del av kungariket före 1920. I augusti erhöll man efter tysk medling norra Transylvanien, Tyskland ville undvika ett krig mellan två allierade. När Tyskland invaderade Jugoslavien 1941 var också ungerska trupper med, för att besätta den av ungrare dominerade provinsen Vojvodina. Den 27 juli 1941 förklarade så Ungern krig mot Sovjetunionen. Större delen av den ungerska armén behölls dock på hemmaplan som försäkring mot Rumänien. När utgången av kriget stod klar år 1944 trädde Horthy i kontakt med de allierade. När han så den 15 oktober samma år förklarade vapenvila, besatte tyskarna Ungern och fängslade riksföreståndaren. I hans ställe insattes ledaren för de nazistinspirerade Pilkorsarna Ferenc Szalasi. Kriget fortsatte och vid jul hade röda armén inringat Budapest, som försvarades av en tysk-ungersk styrka. I februari 1945 kapitulerade Budapest, men ungerska styrkor fortsatte strida tills maj. Horthy befriades från sin tyska fångenskap av amerikanska soldater och satt en tid i fängsligt förvar hos dem. Han frigavs dock 1948 och gick i exil i Portugal där han dog 9 februari 1957.
Slovakien
Sedan tidigare existerade det en slovakisk rörelse som ville frigöra landet från Tjeckoslovakien. Med tyskt stöd förklarade landet sig självständigt 1939, med den slovakisknationalistiske prästen Jozef Tiso som president. Landet sände efter det tyska anfallet mot Polen två divisioner att ockupera ett omstritt polskt område. Slovakien var den första av Tysklands allierade som anslöt sig till ”korståget mot bolsjevikerna” som Tiso uttryckte sig. Slovakien sände två infanteridivisioner till östfronten dessa saknade dock rörlighet och användes till största delen för skydd av förbindelselinjer. Den mest framgångsrika slovakiska formationen var dock en adhoc Mobil Brigad. I augusti 1941 skickades infanteridivisionerna tillbaka till Slovakien för att omorganiseras till en Mobil Division om 10 000 man och en Säkerhetsdivision om 6 000 man. Dessa divisoner placerades under tyskt kommando men administrationen var helt slovakiskt. Den mobila divisionen stred vid Lemberg, Kiev och under vintern 1941-42 vid Mius. Deltog i erövrandet av Rostov tillsammans med 5:e SS Pansardivisionen Wiking. Efter Stalingrad täckte divisionen återtåget från Kaukasus.
Under tiden verkade Säkerhetsdivisionen i Ukraina. 1943 omvandlades mobila divisionen till 1:a infanteridivisionen som sattes in i kustförsvaret. Stridsmoralen i de båda divisionerna började sjuka och desertörernas antal ökade. Den slovakiska regeringen föreslog då att de skulle överföras till Balkan eller Västeuropa, men tyskarna vägrade. Slovakerna föreslog då att de skulle återkallas till Slovakien, tyskarna vägrade igen men medgav att man inte skulle sätta in de två divisionerna i frontlinjen utan slovakiskt medgivande. När en sovjetisk offensiv tvingade tyskarna att bryta denna överenskommelse visade sig slovakerna mycket opålitliga. Under 1944 avväpnades de två slovakiska divisionerna av tyskarna och omvandlades till två arbetsbrigader. Den 1:a sändes till Rumänien och Ungern och den 2:a till Italien. I Slovakien organiserades nya divisioner till försvaret av Karpaterna. I augusti 1944 utbröt dock ett partisanuppror i Slovakien som i oktober hade slagits ned. Tiso behöll makten stöd på det paramilitära Hlinkagardet och lojala trupper. Slovakien föll dock för den röda armén framstorming. Tiso flydde men greps av amerikanska trupper. Han utlämnades till Tjeckoslovakien och hängdes för landsförräderi 18 april 1947.
Kroatien
Sedan Jugoslavien ockuperats av tyskarna 1941 förklarade landet sig självständigt formellt under kung Tomislav. Kungen var den italienske hertigen av Spoleto (år 1942 efterträdde han sin bror son hertig av Aosta) en kusin till den italienske kungen. Han tillträdde aldrig och avsade sig tronanspråken år 1943. Kroatiens verkliga makthavare var dock Poglavnik (hövding/ledare) Ante Pavelic och ustasjapartiet. Kroatien som även inkluderade dagens Bosnien-Hercegovina var snart indraget i det blodiga inbördeskrig som förhärjade det forna Jugoslavien under andra världskrigets år. Trots detta sändes en frivillig kroatisk legion till östfronten vilket som 369:e förstärkta infanteriregementet (kroatiska). Regementet hade en styrka på omkring 5 000 man och anslöt 22 augusti 1941 till den tyska 100:a lätta divisionen. Det inneslöts tillsammans med 6:e armén i Stalingrad där det gick under, bara drygt 1 000 sårade flögs ut. Under september-december 1942 uppsattes två nya kroatiska regementen som grupperades till den 369:e Infanteridivisionen (kallad Djävulsdivisionen) under befäl av den tyske generallöjtnanten Fritz Niedholt. Divisonen sattes under återstoden av kriget in i de hårda antipartisanstriderna i Jugoslavien. Tyskarna satte även upp två ytterligare kroatiska divisioner nämligen 373:e ”Tigerdivisionen” och 392:e ”Blå divisionen”. Kroatien sände även en jaktskvadron och en bombskvadron till östfronten där de stred som delar av Luftwaffeförband. Den självständiga staten Kroatiens egna väpnade styrkor och Ustasjas paramilitära styrkor stred i det blodiga antipartisankriget. Mot slutet av 1944 slogs de båda styrkorna samman och efter kriget föll många offer för Titos partisaner. Pavelic lyckades dock fly till Argentina, han återkom dock till Europa och upprättade en kroatisk exilregering. År 1958 avled Pavelic i Madrid.
Bulgarien
Monarki under kung Boris III, han dog mystiskt 28 augusti 1943 och efterträddes av sin sexårige son Simeon II.
Bulgarien hade i freden i Neuilly 1919 tvingats avträda territorium till Jugoslavien och Grekland samt förlorat Dobrudja - vilket man erhållit 1918 - till Rumänien. Önskan att återvinna dessa områden ledde till att man allierade sig med Tyskland och 1941 ockuperade bulgariska trupper Macedonien och Trakien. Då Bulgarien hade starka proryska känslor p.g.a. att ryska trupper befriat landet från turkarna, sändes inga bulgariska trupper till östfronten. Dock tilläts tyska trupper använda sig av bulgariskt territorium inför anfallet på Sovjetunionen. När sovjettrupper närmade sig landets gränser 1944 bad den bulgariska regeringen tyskarna att lämna landet och försökte upprätthålla en neutralitet. Sovjetunionen förklarade dock krig mot Bulgarien den 5 september, landet ockuperades snabbt och redan den 8 september förklarade Bulgarien krig mot Tyskland! omkring 30 000 bulgariska soldater kom att stupa i kampen mot Tyskland och dess allierade. Samtidigt sköljde en våg av kommunistisk terror över landet, uppskattningsvis 50 000 avrättades, bl.a. krigsministern Mishoff som mötte sitt öde den 8 februari 1945. Befälhavaren för den Bulgariska flygvapnet generalmajor Dimitar Airanov dömdes till livstids fängelse av en folkdomstol, fick senare sitt straff reducerat till fem år. Airanov kom dock aldrig att återse friheten utan försvann spårlöst. År 1946 avskaffades monarkin och Simeon tvingades i exil. Han har dock på senare år återvänt till Bulgarien och valdes 2001 till landets premiärminister.
Thailand
Var fram till 1932 en absolut monarki, då landet gjordes till en konstitutionell monarki. Under 1930-talet verkade en mängd japanska agenter i landet och deras propaganda gjorde att thailändarna började luta över mot den japanska sidan. Bl.a. spelade man på missnöje med det avtal genom vilket Thailand hade avträtt vissa områden till det franska indokina. Thailändska trupper ockuperade vissa områden i Cambodja och Laos. Efter medling av Japan erkände Vichy-Frankrike Thailands överhöghet över dessa områden den 5 maj 1941. Senare detta år närmare bestämt 8 december invaderade japanska trupper Thailand. Den thailändska armén gav på regeringens order upp sitt motstånd redan efter 5 ½ timme och på kvällen var japanerna i besittning av Bangkok. Japanska trupper tilläts passera genom Thailand på väg till att attackera britterna i Malaya och Burma. Den 25 januari 1942 förklarade så Thailand krig mot Storbritannien och Förenta Staterna. Landets krigsdeltagande inskränkte sig dock till att med japanskt medgivande ockupera Kengtung och Mong Pan två av Shan-staterna i Burma och Malajstaterna Kelantan, Kedah, Trengganu och Perlis. En radiosändning från Bangkok den 16 augusti 1945 drog tillbaka krigsförklaringen och Thailand förklarades beredd att lämna tillbaka de ockuperade territorierna. Den 1 januari 1946 undertecknades ett fredsavtal i Singapore med Storbritannien och Indien och den 5 januari återupprättades diplomatiska förbindelser med Förenta staterna. Den 15 oktober slöts ett avtal med Frankrike enligt vilket Thailand lämnade tillbaka de landområden Vichyregeringen avträtt 1941.
Monarki under kung Mihai (Mikael), den verkliga makten låg dock hos premiärministern General (senare marskalk) Antonescu.
Under 1940 hade Rumänien förlorat stora landområden: Bessarabien och Bukovina till Sovjetunionen, norra Transylvanien till Ungern och södra Dobrudja till Bulgarien. Antonescu var övertygad om att bara som allierad till Tyskland skulle Rumänien kunna återta dessa områden. P. g. a. de rumänska oljefälten var landet ett viktig allierad till Tyskland och när det fascistiska järngardet gjorde ett kuppförsök mot Antonescu, understödde de tyska trupperna i landet krossandet av kuppförsöket. När Operation Barbarrossa inleddes deltog stora rumänska truppstyrkor. Dessa hade snart återtagit Bukovina och Bessarabien. I slutet av 1942 höll de en del av fronten vid Don. Den sovjetiska offensiven under vintern detta år träffade de rumänska trupperna med full kraft och i februari 1943 var de tvungna att dras bort från fronten för omorganisation. Två rumänska divisioner fångades dock i Stalingradfickan där de till största delen förintades. Denna katastrof till trots fortsatte de rumänska trupperna att strida med tyskarna fram till den stora sovjetiska offensiven i augusti 1944. Nu var den rumänska stidsviljan helt bruten och kung Mihai lät arrestera marskalk Antonescu och anslöt Rumänien till de allierade.
Kriget var dock inte helt över för Rumäniens del och ca. 170 000 rumäner skulle stupa eller skadas under striderna mot tyskar och ungrare. Marskalk Antonescu dömdes i maj 1946 till döden av en folkdomstol och avrättades 1 juni samma år. 1947 infördes en kommunistisk folkrepublik och kung Mihai tvingades i exil.
Ungern
Monarki utan kung, under ledning av riksföreståndaren Nikolaus (Miklos) Horthy de Nagybánya, viceamiral och siste befälhavare för Österrike-Ungerns flotta.
Vid freden i Trianon 1920 hade kungariket Ungern förlorat en tredjedel av sitt forna territorium, och det var sedan dess Horthy (och större delen av det ungerska folkets) uttalade målsättning att återfå dessa områden. Detta ledde till att Ungern slöt sig till Italien och Tyskland. Och 1938 kom den första utdelningen då Ungern enligt Münchenavtalet erhöll delar av södra Slovakien som varit del av kungariket före 1920. I augusti erhöll man efter tysk medling norra Transylvanien, Tyskland ville undvika ett krig mellan två allierade. När Tyskland invaderade Jugoslavien 1941 var också ungerska trupper med, för att besätta den av ungrare dominerade provinsen Vojvodina. Den 27 juli 1941 förklarade så Ungern krig mot Sovjetunionen. Större delen av den ungerska armén behölls dock på hemmaplan som försäkring mot Rumänien. När utgången av kriget stod klar år 1944 trädde Horthy i kontakt med de allierade. När han så den 15 oktober samma år förklarade vapenvila, besatte tyskarna Ungern och fängslade riksföreståndaren. I hans ställe insattes ledaren för de nazistinspirerade Pilkorsarna Ferenc Szalasi. Kriget fortsatte och vid jul hade röda armén inringat Budapest, som försvarades av en tysk-ungersk styrka. I februari 1945 kapitulerade Budapest, men ungerska styrkor fortsatte strida tills maj. Horthy befriades från sin tyska fångenskap av amerikanska soldater och satt en tid i fängsligt förvar hos dem. Han frigavs dock 1948 och gick i exil i Portugal där han dog 9 februari 1957.
Slovakien
Sedan tidigare existerade det en slovakisk rörelse som ville frigöra landet från Tjeckoslovakien. Med tyskt stöd förklarade landet sig självständigt 1939, med den slovakisknationalistiske prästen Jozef Tiso som president. Landet sände efter det tyska anfallet mot Polen två divisioner att ockupera ett omstritt polskt område. Slovakien var den första av Tysklands allierade som anslöt sig till ”korståget mot bolsjevikerna” som Tiso uttryckte sig. Slovakien sände två infanteridivisioner till östfronten dessa saknade dock rörlighet och användes till största delen för skydd av förbindelselinjer. Den mest framgångsrika slovakiska formationen var dock en adhoc Mobil Brigad. I augusti 1941 skickades infanteridivisionerna tillbaka till Slovakien för att omorganiseras till en Mobil Division om 10 000 man och en Säkerhetsdivision om 6 000 man. Dessa divisoner placerades under tyskt kommando men administrationen var helt slovakiskt. Den mobila divisionen stred vid Lemberg, Kiev och under vintern 1941-42 vid Mius. Deltog i erövrandet av Rostov tillsammans med 5:e SS Pansardivisionen Wiking. Efter Stalingrad täckte divisionen återtåget från Kaukasus.
Under tiden verkade Säkerhetsdivisionen i Ukraina. 1943 omvandlades mobila divisionen till 1:a infanteridivisionen som sattes in i kustförsvaret. Stridsmoralen i de båda divisionerna började sjuka och desertörernas antal ökade. Den slovakiska regeringen föreslog då att de skulle överföras till Balkan eller Västeuropa, men tyskarna vägrade. Slovakerna föreslog då att de skulle återkallas till Slovakien, tyskarna vägrade igen men medgav att man inte skulle sätta in de två divisionerna i frontlinjen utan slovakiskt medgivande. När en sovjetisk offensiv tvingade tyskarna att bryta denna överenskommelse visade sig slovakerna mycket opålitliga. Under 1944 avväpnades de två slovakiska divisionerna av tyskarna och omvandlades till två arbetsbrigader. Den 1:a sändes till Rumänien och Ungern och den 2:a till Italien. I Slovakien organiserades nya divisioner till försvaret av Karpaterna. I augusti 1944 utbröt dock ett partisanuppror i Slovakien som i oktober hade slagits ned. Tiso behöll makten stöd på det paramilitära Hlinkagardet och lojala trupper. Slovakien föll dock för den röda armén framstorming. Tiso flydde men greps av amerikanska trupper. Han utlämnades till Tjeckoslovakien och hängdes för landsförräderi 18 april 1947.
Kroatien
Sedan Jugoslavien ockuperats av tyskarna 1941 förklarade landet sig självständigt formellt under kung Tomislav. Kungen var den italienske hertigen av Spoleto (år 1942 efterträdde han sin bror son hertig av Aosta) en kusin till den italienske kungen. Han tillträdde aldrig och avsade sig tronanspråken år 1943. Kroatiens verkliga makthavare var dock Poglavnik (hövding/ledare) Ante Pavelic och ustasjapartiet. Kroatien som även inkluderade dagens Bosnien-Hercegovina var snart indraget i det blodiga inbördeskrig som förhärjade det forna Jugoslavien under andra världskrigets år. Trots detta sändes en frivillig kroatisk legion till östfronten vilket som 369:e förstärkta infanteriregementet (kroatiska). Regementet hade en styrka på omkring 5 000 man och anslöt 22 augusti 1941 till den tyska 100:a lätta divisionen. Det inneslöts tillsammans med 6:e armén i Stalingrad där det gick under, bara drygt 1 000 sårade flögs ut. Under september-december 1942 uppsattes två nya kroatiska regementen som grupperades till den 369:e Infanteridivisionen (kallad Djävulsdivisionen) under befäl av den tyske generallöjtnanten Fritz Niedholt. Divisonen sattes under återstoden av kriget in i de hårda antipartisanstriderna i Jugoslavien. Tyskarna satte även upp två ytterligare kroatiska divisioner nämligen 373:e ”Tigerdivisionen” och 392:e ”Blå divisionen”. Kroatien sände även en jaktskvadron och en bombskvadron till östfronten där de stred som delar av Luftwaffeförband. Den självständiga staten Kroatiens egna väpnade styrkor och Ustasjas paramilitära styrkor stred i det blodiga antipartisankriget. Mot slutet av 1944 slogs de båda styrkorna samman och efter kriget föll många offer för Titos partisaner. Pavelic lyckades dock fly till Argentina, han återkom dock till Europa och upprättade en kroatisk exilregering. År 1958 avled Pavelic i Madrid.
Bulgarien
Monarki under kung Boris III, han dog mystiskt 28 augusti 1943 och efterträddes av sin sexårige son Simeon II.
Bulgarien hade i freden i Neuilly 1919 tvingats avträda territorium till Jugoslavien och Grekland samt förlorat Dobrudja - vilket man erhållit 1918 - till Rumänien. Önskan att återvinna dessa områden ledde till att man allierade sig med Tyskland och 1941 ockuperade bulgariska trupper Macedonien och Trakien. Då Bulgarien hade starka proryska känslor p.g.a. att ryska trupper befriat landet från turkarna, sändes inga bulgariska trupper till östfronten. Dock tilläts tyska trupper använda sig av bulgariskt territorium inför anfallet på Sovjetunionen. När sovjettrupper närmade sig landets gränser 1944 bad den bulgariska regeringen tyskarna att lämna landet och försökte upprätthålla en neutralitet. Sovjetunionen förklarade dock krig mot Bulgarien den 5 september, landet ockuperades snabbt och redan den 8 september förklarade Bulgarien krig mot Tyskland! omkring 30 000 bulgariska soldater kom att stupa i kampen mot Tyskland och dess allierade. Samtidigt sköljde en våg av kommunistisk terror över landet, uppskattningsvis 50 000 avrättades, bl.a. krigsministern Mishoff som mötte sitt öde den 8 februari 1945. Befälhavaren för den Bulgariska flygvapnet generalmajor Dimitar Airanov dömdes till livstids fängelse av en folkdomstol, fick senare sitt straff reducerat till fem år. Airanov kom dock aldrig att återse friheten utan försvann spårlöst. År 1946 avskaffades monarkin och Simeon tvingades i exil. Han har dock på senare år återvänt till Bulgarien och valdes 2001 till landets premiärminister.
Thailand
Var fram till 1932 en absolut monarki, då landet gjordes till en konstitutionell monarki. Under 1930-talet verkade en mängd japanska agenter i landet och deras propaganda gjorde att thailändarna började luta över mot den japanska sidan. Bl.a. spelade man på missnöje med det avtal genom vilket Thailand hade avträtt vissa områden till det franska indokina. Thailändska trupper ockuperade vissa områden i Cambodja och Laos. Efter medling av Japan erkände Vichy-Frankrike Thailands överhöghet över dessa områden den 5 maj 1941. Senare detta år närmare bestämt 8 december invaderade japanska trupper Thailand. Den thailändska armén gav på regeringens order upp sitt motstånd redan efter 5 ½ timme och på kvällen var japanerna i besittning av Bangkok. Japanska trupper tilläts passera genom Thailand på väg till att attackera britterna i Malaya och Burma. Den 25 januari 1942 förklarade så Thailand krig mot Storbritannien och Förenta Staterna. Landets krigsdeltagande inskränkte sig dock till att med japanskt medgivande ockupera Kengtung och Mong Pan två av Shan-staterna i Burma och Malajstaterna Kelantan, Kedah, Trengganu och Perlis. En radiosändning från Bangkok den 16 augusti 1945 drog tillbaka krigsförklaringen och Thailand förklarades beredd att lämna tillbaka de ockuperade territorierna. Den 1 januari 1946 undertecknades ett fredsavtal i Singapore med Storbritannien och Indien och den 5 januari återupprättades diplomatiska förbindelser med Förenta staterna. Den 15 oktober slöts ett avtal med Frankrike enligt vilket Thailand lämnade tillbaka de landområden Vichyregeringen avträtt 1941.
-
tyskaorden
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 9334
- Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52
-
Superfinne
- Medlem
- Inlägg: 488
- Blev medlem: 9 maj 2003, 16:45
- Ort: Kingdom of Haninge
- Kontakt:
Hur kan man låta en 6 åring regera i Bulgarien ??
Hade han egentligen nån makt ??
Hade han egentligen nån makt ??
Senast redigerad av 1 Superfinne, redigerad totalt 8 gånger.
-
Kompanichefen
- Medlem
- Inlägg: 279
- Blev medlem: 2 november 2002, 22:44
- Ort: Främre ledningsplats
@Knekten: Ett tips! Använd stavningskontrollen i Word innan du postar dina inlägg.Knekten skrev:@Superfinne: Ett tips! Kör dina inlägg igenom stavningskontrollen i Word innan du postar demHur kan man låta i Bulgarien en 6 årig låta regera stat??
Han hade han egentiligen nån makt ??Det ovanstående inlägget var...lite svårt att förstå
Ditt inlägg saknade två punkter. 
--
-
tyskaorden
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 9334
- Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52
Naturligtvis kunde han som sexåring inte regera, utan ställdes under ett regentskapsråd bestående av tre personer bl.a. farbrodern prins Kiril. Kommunisterna avrättade senare alla tre i regentskapsrådet.Superfinne skrev:Hur kan man låta en 6 åring regera i Bulgarien ??
Hade han egentligen nån makt ??