sonderling skrev: ↑2 november 2026, 14:36
Tjafset i den rödgröna sidan i vår nutida regerings bildande eller inte. Fick mig att tänka på det spanka inbördeskriget. Och det inbördeskrig i inbördeskriget på den republikanska sidan. Mellan som jag förstår det den rysk stöda kommunist eller socialist sidan och resten.
Nån får gärna reda ut det, för tillskillnad om VK2 har jag nog bara läst en handfull böcker om inbördeskriget.
Jag undrar också varför man trodde att man skulle vinna inbördeskriget i inbördeskriget. För det borde man väl fattat att det bara försvagade den republikanska sidan?
Facisterna hade ju inte det problemet trots sina olika "falanger"?
Sonderling
Svaret är stalinism. Den sovjetiska 30-talspolitiken var totalitär. Och kommunistpartierna i resten av världen skulle underordna sig. Nu fanns det massa partier som vägrade det. Och andra delar av arbetarrörelsen som verkligen vägrade.
I Spanien så var kommunisterna inte ett stort parti eller en stor del av arbetarrörelsen. Socialdemokraterna(Och UGT som var typ LO) och syndikalisterna(CNT) var många gånger större. POUM som var oberoende marxister/kommunister var typ lika stora som kommunistpartiet, hade större inflytande. Det fanns även ett litet trotskistparti. Sovjet var det största stödet till den republikanska sidan, och kunde inte tolerera detta. Så det kampanjades mot POUM, CNT mfl.
POUM och CNT i Katalonien hade börjat genomföra en revolution också. Dom var emot centralstyrning och tog över fabriker mm. Detta kunde stalinisterna inte tåla, sossarna och republikanerna var inte förtjusta heller. Så det blev strider. Och POUM och trotskistpartiet drog kortaste strået till slut, då stalinisterna inte slutade förfölja dom. Detta skapade givetvis en massa misstro och splittring. CNT hade en viss intern splittring, då CNT först och främst ville vinna kriget mot fascisterna, men man såg inte revolutionen som en motsättning till detta. Men det blev en fråga om vad som var viktigast att försvara revolutionen eller centralregeringen.
Fascisterna hade aldrig det här problemet. Främst för att deras stödjare struntade i det interna, dom ville bara att dom besegra "vänstern". Kyrkan, nazityskland, Italien mfl agerade som rika högerextremister gör idag, man ger pengar hit och dit, inte för att man nödvändigvis håller med dom man finansierar, utanför att man har en gemensam motståndare, och för att man som individ/organistion/företag/stat tjänar på att den motståndaren får det svårt.
I en totalitär stat, så kan man ta tag i problem senare, så att säga. Massmord osv. Så funkar inte demokrati, och verkligen inte den demokrati som vi anarkister strävar efter.
Molotov-Ribbentrop var strategiskt viktigare för Sovjetunionen än Spanien. Kanske var även fronten mot Japan/Manchuko(Striderna vid Chalkin-Gol osv) det. Stalin hade en kompis i
https://en.wikipedia.org/wiki/Khorloogiin_Choibalsan så det var praktiskt.