Om Heliga Stolen, Katolska Kyrkan och påven
-
Patrik Öbrink
- Medlem
- Inlägg: 3420
- Blev medlem: 20 oktober 2013, 23:55
- Ort: Gävle
Re: Om Heliga Stolen, Katolska Kyrkan och påven
Efter att ha tänkt lite till har jag ändrat ståndpunkt. Vatikanstaten bildades för att påven skulle vara oberoende av alla andra stater. Genom att rösta signalerar Leo att han fortfarande lyder under USA, vilket han som statschef i Vatikanstaten inte gör. Han skulle inte ha röstat.
Re: Om Heliga Stolen, Katolska Kyrkan och påven
Jag funderar på om det har något att göra med att 12 katolska biskopar välsignade Trump i ovala rummet.
En slags markering mot det bisarra jippot.
Ett par av biskoparna ångrade det hela i efterhand, de hade inte trott att det skulle ske offentligt.
Man kan tydligen vara politiskt naiv även om man är biskop
.
En slags markering mot det bisarra jippot.
Ett par av biskoparna ångrade det hela i efterhand, de hade inte trott att det skulle ske offentligt.
Man kan tydligen vara politiskt naiv även om man är biskop
-
Patrik Öbrink
- Medlem
- Inlägg: 3420
- Blev medlem: 20 oktober 2013, 23:55
- Ort: Gävle
Re: Om Heliga Stolen, Katolska Kyrkan och påven
Nej, påven gör inte markeringar på det viset. Om han vill tillrättavisa en biskop gör han det privat. Han röstade under tiden som vanlig präst, som biskop i Peru och antagligen i presidentvalet 2024 när han redan bodde i Rom och var prefekt för dikasteriet för biskopar, så han tänkte att han bara skulle fortsätta göra det även som påve. Nu har det skapat sådan hätsk debatt både inom kyrkan och i USA, där många är ytterst tveksamma till att främmande länders statschefer ska få rösta i valet (även om det, om jag förstått rätt, finns en prejudicerande dom i Högsta Domstolen som slagit fast att det är tillåtet), att han nog avstår i fortsättningen. Även en påve får välja sin strider.hilbert skrev: ↑1 november 2026, 13:44Jag funderar på om det har något med att 12 katolska biskopar välsignade Trump i ovala rummet.
En slags markering mot det bisarra jippot.
Ett par av biskoparna ångrade det hela i efterhand, de hade inte trott att det skulle ske offentligt.
Man kan tydligen vara politiskt naiv även om man är biskop.
Vad gäller välsignelsen av Trump så får präster och biskopar välsigna alla som önskar det, även makthavare, men det är olämpligt att göra det offentligt (även om det förekommer regelbundet i olika länder, bl.a. Filippinerna) eftersom det kan användas politiskt. Det är t..ex. av den anledningen som påvar brukar undvika att resa till länder under valår. Det spekulerades om Leo skulle resa till USA i år för 250 årsjubileet, men det kunde han inte på grund av mellanårsvalet.
-
Patrik Öbrink
- Medlem
- Inlägg: 3420
- Blev medlem: 20 oktober 2013, 23:55
- Ort: Gävle
Re: Om Heliga Stolen, Katolska Kyrkan och påven
.
Reliker hjälper människor att överbrygga det abstrakta och skapa en förbindelse med det heliga.
I kyrkofäderna Augustinus, Ambrosius, Gregorius av Nyssas, Johannes Chrysostomos och Gregorius av Nazianzos skrifter från 300-talet tas vördnaden av reliker för givet. Man kan alltså utgå ifrån att detta bruk uppkom tidigt i kyrkan. Den äldsta källan som nämner relikvördnad är skriften Polykarpos martyrskap från mitten av 100-talet.
Men redan i Bibeln omnämns relikers helande förmåga. I Andra Kungaboken läser vi att "Elisha dog och lades i graven. Moabitiska rövarband trängde in i landet år efter år, och en gång under en begravning fick några israeliter syn på ett sådant rövarband. De kastade liket i Elishas grav och försvann därifrån. Men när den döde kom i beröring med Elishas benknotor fick han liv igen och reste sig upp." I Nya Testamentet kan vi läsa om hur vilket aposteln Paulus näsdukar av Gud hade försetts med helande kraft. I evangeliernas skildras hur sjuka botas när de rör vid Jesu klädnad.
Relikkulten uppstod under de tidiga kristna förföljelserna i Romarriket. När kristna dog som martyrer samlade de överlevande omsorgsfullt in deras kvarlevor. Man firade ofta eukaristin direkt på martyrernas gravar i katakomberna. Eftersom det ansågs själsligt fördelaktigt att bli begravd nära helgonens kvarlevor uppfördes stora begravningshallar (bland annat föregångaren till den gamla Peterskyrkan) över martyrgravar. Dessa var till en början inte vanliga kyrkor utan överbyggda kyrkogårdar fyllda med gravar, där man firade begravnings- och minnesgudstjänster. Man trodde att de som låg begravda i närheten skulle få följa med martyrernas själar till himlen på uppståndelsedagen och därmed vinna Guds gunst.
Tidiga kristna tillskrev stoft från helgongravar helande kraft, bland annat Gregorius av Tours (538-593). Kulten kring Martin av Tours blev mycket populär i merovingiska Gallien och koncentrerades till en stor kyrka strax utanför Tours. När Martin dog den 8 november 397 kämpade invånarna i Tours och Poitiers om hans kropp; Tours lyckades tillskansa sig den i hemlighet. Staden blev den främsta kristna vallfartsorten i Gallien och en plats för helande. Gregorius av Tours besökte helgedomen när han själv var svårt sjuk och skrev senare, som biskop, utförligt om mirakler som tillskrevs Martins förbön.
Johannes Damaskenos poängterade att vördnad inte riktas mot det livlösa föremålet utan mot den heliga personen, och därmed ytterst mot Gud. Andra konciliet i Nicaea 787 stödde sig på den läran när det bl.a. beslutades att varje altare skulle innehålla minst en relik, vilket i och för sig redan var praxis (det är fortfarande norm i katolska och ortodoxa kyrkor). Vördnaden av helgonreliker speglar tron att helgonen i himlen ber för dem på jorden. Många tillfrisknanden och mirakler har tillskrivits reliker, inte på grund av egen kraft utan på grund av helgonets helighet.
Mirakelberättelser kopplade till reliker blev mycket populära under medeltiden och samlades i hagiografiska verk som Legenda aurea. Det gjorde reliker starkt eftertraktade. Under senmedeltiden nådde insamling och handel enorma proportioner och spred sig från kyrkan till kungahus, adel och köpmannaklass.
Ni har säkert hört om alla förfalskade reliker som cirkulerade i Europa under medeltiden. Det var förstås ett missbruk, men för den troende spelade det inte så stor roll. Den medeltida människan hade inte samma strikta syn på äkthet eller samma krav på autenticitet som vi har; det centrala var vad föremålet representerade.
Vid konciliet i Trento (1545–1563) tog katolska kyrkan krafttag mot missbruket. Man förbjöd strikt all försäljning av reliker och införde stränga regler för autentisering. Varje äkta relik i dag måste åtföljas av ett officiellt certifikat (authentica) utfärdat av en biskop eller en ordensgeneral.
Relikernas ska alltså inte betraktas som magiska objekt, utan som konkreta länkar till den heliga historien och som tecken på Guds verk genom mänskliga liv. Helgon utför inga mirakel. Det är bara Gud som utför mirakel, men helgonen fungerar som förbedjare.
Katolsk teologi betonar att reliker vördas (veneratio), vilket är djupt skiljt från den tillbedjan (adoratio) som enbart tillkommer Gud. Den teologiska grunden vilar på flera centrala principer:
• Inkarnationen. Eftersom Gud blev människa i Jesus Kristus är den fysiska materian och människokroppen god och helig. Kroppen är inte bara ett tillfälligt fodral för själen, utan ämnad för uppståndelse.
• Helgonen som förebedjare. Helgonen lever i Guds närhet och kan be för de levande. Reliken fungerar som en fysisk kontaktpunkt som hjälper den troende att fokusera sin bön och känna närhet till helgonet.
• Guds nåd genom materien. I Bibeln finns flera exempel på att Gud helar genom fysiska föremål kopplade till heliga personer.
Reliker hjälper människor att överbrygga det abstrakta och skapa en förbindelse med det heliga.
I kyrkofäderna Augustinus, Ambrosius, Gregorius av Nyssas, Johannes Chrysostomos och Gregorius av Nazianzos skrifter från 300-talet tas vördnaden av reliker för givet. Man kan alltså utgå ifrån att detta bruk uppkom tidigt i kyrkan. Den äldsta källan som nämner relikvördnad är skriften Polykarpos martyrskap från mitten av 100-talet.
Men redan i Bibeln omnämns relikers helande förmåga. I Andra Kungaboken läser vi att "Elisha dog och lades i graven. Moabitiska rövarband trängde in i landet år efter år, och en gång under en begravning fick några israeliter syn på ett sådant rövarband. De kastade liket i Elishas grav och försvann därifrån. Men när den döde kom i beröring med Elishas benknotor fick han liv igen och reste sig upp." I Nya Testamentet kan vi läsa om hur vilket aposteln Paulus näsdukar av Gud hade försetts med helande kraft. I evangeliernas skildras hur sjuka botas när de rör vid Jesu klädnad.
Relikkulten uppstod under de tidiga kristna förföljelserna i Romarriket. När kristna dog som martyrer samlade de överlevande omsorgsfullt in deras kvarlevor. Man firade ofta eukaristin direkt på martyrernas gravar i katakomberna. Eftersom det ansågs själsligt fördelaktigt att bli begravd nära helgonens kvarlevor uppfördes stora begravningshallar (bland annat föregångaren till den gamla Peterskyrkan) över martyrgravar. Dessa var till en början inte vanliga kyrkor utan överbyggda kyrkogårdar fyllda med gravar, där man firade begravnings- och minnesgudstjänster. Man trodde att de som låg begravda i närheten skulle få följa med martyrernas själar till himlen på uppståndelsedagen och därmed vinna Guds gunst.
Tidiga kristna tillskrev stoft från helgongravar helande kraft, bland annat Gregorius av Tours (538-593). Kulten kring Martin av Tours blev mycket populär i merovingiska Gallien och koncentrerades till en stor kyrka strax utanför Tours. När Martin dog den 8 november 397 kämpade invånarna i Tours och Poitiers om hans kropp; Tours lyckades tillskansa sig den i hemlighet. Staden blev den främsta kristna vallfartsorten i Gallien och en plats för helande. Gregorius av Tours besökte helgedomen när han själv var svårt sjuk och skrev senare, som biskop, utförligt om mirakler som tillskrevs Martins förbön.
Johannes Damaskenos poängterade att vördnad inte riktas mot det livlösa föremålet utan mot den heliga personen, och därmed ytterst mot Gud. Andra konciliet i Nicaea 787 stödde sig på den läran när det bl.a. beslutades att varje altare skulle innehålla minst en relik, vilket i och för sig redan var praxis (det är fortfarande norm i katolska och ortodoxa kyrkor). Vördnaden av helgonreliker speglar tron att helgonen i himlen ber för dem på jorden. Många tillfrisknanden och mirakler har tillskrivits reliker, inte på grund av egen kraft utan på grund av helgonets helighet.
Mirakelberättelser kopplade till reliker blev mycket populära under medeltiden och samlades i hagiografiska verk som Legenda aurea. Det gjorde reliker starkt eftertraktade. Under senmedeltiden nådde insamling och handel enorma proportioner och spred sig från kyrkan till kungahus, adel och köpmannaklass.
Ni har säkert hört om alla förfalskade reliker som cirkulerade i Europa under medeltiden. Det var förstås ett missbruk, men för den troende spelade det inte så stor roll. Den medeltida människan hade inte samma strikta syn på äkthet eller samma krav på autenticitet som vi har; det centrala var vad föremålet representerade.
Vid konciliet i Trento (1545–1563) tog katolska kyrkan krafttag mot missbruket. Man förbjöd strikt all försäljning av reliker och införde stränga regler för autentisering. Varje äkta relik i dag måste åtföljas av ett officiellt certifikat (authentica) utfärdat av en biskop eller en ordensgeneral.
Relikernas ska alltså inte betraktas som magiska objekt, utan som konkreta länkar till den heliga historien och som tecken på Guds verk genom mänskliga liv. Helgon utför inga mirakel. Det är bara Gud som utför mirakel, men helgonen fungerar som förbedjare.
Katolsk teologi betonar att reliker vördas (veneratio), vilket är djupt skiljt från den tillbedjan (adoratio) som enbart tillkommer Gud. Den teologiska grunden vilar på flera centrala principer:
• Inkarnationen. Eftersom Gud blev människa i Jesus Kristus är den fysiska materian och människokroppen god och helig. Kroppen är inte bara ett tillfälligt fodral för själen, utan ämnad för uppståndelse.
• Helgonen som förebedjare. Helgonen lever i Guds närhet och kan be för de levande. Reliken fungerar som en fysisk kontaktpunkt som hjälper den troende att fokusera sin bön och känna närhet till helgonet.
• Guds nåd genom materien. I Bibeln finns flera exempel på att Gud helar genom fysiska föremål kopplade till heliga personer.
-
Patrik Öbrink
- Medlem
- Inlägg: 3420
- Blev medlem: 20 oktober 2013, 23:55
- Ort: Gävle
Re: Om Heliga Stolen, Katolska Kyrkan och påven
Idag är det exakt 400 år sedan den nya Peterskyrkan konsekrerades av påven Urban VIII. Grundstenen lades av påven Julius II den 18 april 1506, så bygget tog drygt 120 år (med flera avbrott ska sägas).
Några av tidens främsta konstnärer deltog, bl.a. Bramante, Michelangelo, Maderno och Bernini.
Påven Leo XIV firar en särskild högtidsmässa inne i Peterskyrkan idag kl.17:00 för att markera 400-årsjubileet. Den här dagen firas årligen traditionellt som Petrus- och paulusbasilikornas invigningsdag men i år blir det förstås lite speciellt.
Vetenskapsradion Historia har gjort ett program om Peterskyrkans historia, där bl.a. min gamla lärare Olle Brandt deltar. Det är värt att lyssna på (trots att programledaren sprider missuppfattningen att avlatsbreven innebar att man köpte sig fri från sina synder).
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/ky ... de-varlden
Några av tidens främsta konstnärer deltog, bl.a. Bramante, Michelangelo, Maderno och Bernini.
Påven Leo XIV firar en särskild högtidsmässa inne i Peterskyrkan idag kl.17:00 för att markera 400-årsjubileet. Den här dagen firas årligen traditionellt som Petrus- och paulusbasilikornas invigningsdag men i år blir det förstås lite speciellt.
Vetenskapsradion Historia har gjort ett program om Peterskyrkans historia, där bl.a. min gamla lärare Olle Brandt deltar. Det är värt att lyssna på (trots att programledaren sprider missuppfattningen att avlatsbreven innebar att man köpte sig fri från sina synder).
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/ky ... de-varlden
Re: Om Heliga Stolen, Katolska Kyrkan och påven
Tack. Såsom forumets hedershedning har jag naturligtvis varit där. Gillar tanken med att man startar något man aldrig får se, kanske ens barnbarn. Jämför med ekar på Visingsö.
Förklara avlatsbreven vänligen.
MVH
Hans
Förklara avlatsbreven vänligen.
MVH
Hans
-
Patrik Öbrink
- Medlem
- Inlägg: 3420
- Blev medlem: 20 oktober 2013, 23:55
- Ort: Gävle
Re: Om Heliga Stolen, Katolska Kyrkan och påven
Avlatsbreven efterskänkte de timliga straffen som man ådragit sig för begångna synder, alltså botgöringen. Själva synderna förlåts redan i bikten. På medeltiden kunde botgöringen vara rejält tilltagen, som att vandra till fots till något pilgrimsmål, så att få avlat var eftertraktat. Numera ger prästerna ofta slentrianmässigt en bot om Ave Maria fast de egentligen kan ge andra typer av botgöring, som t.ex. snöskottning utanför församlingskyrkan.
Luther kritiserade som bekant handeln med avlatsbrev, vars intäkter bl.a. användes till byggandet av Peterskyrkan, men paradoxalt nog var den handeln i stort sett obefintlig i de länder som sedermera blev lutherska, t.ex. Sverige.
- sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2026
- Inlägg: 12608
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: Klockrike
Re: Om Heliga Stolen, Katolska Kyrkan och påven
?Patrik Öbrink skrev: ↑18 november 2026, 10:07
Luther kritiserade som bekant handeln med avlatsbrev, vars intäkter bl.a. användes till byggandet av Peterskyrkan, men paradoxalt nog var den handeln i stort sett obefintlig i de länder som sedermera blev lutherska, t.ex. Sverige.
"De bevarade breven sträcker sig från 1292 (utfärdade av påven Nicolaus IV för bland annat Fässberg, Falköping och Skövde) fram till 1528 med brevet för Utby kyrka."
säger AI.
Hans K
-
Patrik Öbrink
- Medlem
- Inlägg: 3420
- Blev medlem: 20 oktober 2013, 23:55
- Ort: Gävle
Re: Om Heliga Stolen, Katolska Kyrkan och påven
Det fanns naturligtvis avlatsbrev även i Sverige, men handeln med dem var inte tillnärmelsevis lika omfattande som i södra Europa. Man ska komma ihåg att avlatsbrev i regel var gratis, det var ett bevis på att man genomfört den ålagda boten, t.ex. genomfört en pilgrimsfärd, besökt en särskild kyrka, närvarat vid en kyrkoinvigning, deltagit i en procession eller något annat.sveahk skrev: ↑18 november 2026, 15:02?Patrik Öbrink skrev: ↑18 november 2026, 10:07
Luther kritiserade som bekant handeln med avlatsbrev, vars intäkter bl.a. användes till byggandet av Peterskyrkan, men paradoxalt nog var den handeln i stort sett obefintlig i de länder som sedermera blev lutherska, t.ex. Sverige.
"De bevarade breven sträcker sig från 1292 (utfärdade av påven Nicolaus IV för bland annat Fässberg, Falköping och Skövde) fram till 1528 med brevet för Utby kyrka."
säger AI.
Hans K
-
Patrik Öbrink
- Medlem
- Inlägg: 3420
- Blev medlem: 20 oktober 2013, 23:55
- Ort: Gävle
Re: Om Heliga Stolen, Katolska Kyrkan och påven
När det genomförs processioner i Jerusalem och Betlehem och när patriarker och gästande biskopar och (som på bilden) kardinaler gästar städerna används dessa hedersvakter.
De kallas kawas (från det arabiska ordet qawwās som betyder "bågskytt") och har sitt ursprung i det Osmanska riket. Där användes de som beväpnade livvakter, ordningsmän och kurirer åt utländska diplomater, konsulat och religiösa ledare.
På 1800-talet fick de kristna patriarkerna och den judiska överrabbinen rätt att anställa egna kawas för att upprätthålla ordning och skydda sina församlingar vid heliga platser som Heliga gravens kyrka och Födelsekyrkan. Efter avtal mellan Frankrike och det Osmanska riket (de så kallade kapitulationerna 1740) fick konsulaten rätt att rekrytera vakter ur den lokala befolkningen i stället för att enbart tilldelas sultanens janitsjarer.
Deras uppdrag är numera helt ceremoniellt. De tillhör de tre stora kyrkorna som delar ansvaret för Heliga gravens kyrka: det latinska (katolska), det grekisk-ortodoxa och det armeniska patriarkatet.
Under processioner går vakterna i täten och slår rytmiskt sina stavar i gatstenarna. Ljudet annonserar att en kyrklig dignitär närmar sig och ber folkmassan att lämna plats. De hjälper till att upprätthålla den strikta ordning och tidsindelning (Status Quo) som reglerar hur de olika kristna kyrkorna använder de heliga platserna.
Vid stora högtider bär de en traditionell dräkt bestående av mörkblå, guldbroderad jacka, vida byxor (sharwal), ett brett midjebälte och en röd fez (tarboosh). Till vardags bär de oftast en enklare mörk kostym kombinerad med fez. Utöver den tunga ceremonalstaven bär de en ceremoniell sabel vid sidan som en påminnelse om deras historiska roll som livvakter.
De kallas kawas (från det arabiska ordet qawwās som betyder "bågskytt") och har sitt ursprung i det Osmanska riket. Där användes de som beväpnade livvakter, ordningsmän och kurirer åt utländska diplomater, konsulat och religiösa ledare.
På 1800-talet fick de kristna patriarkerna och den judiska överrabbinen rätt att anställa egna kawas för att upprätthålla ordning och skydda sina församlingar vid heliga platser som Heliga gravens kyrka och Födelsekyrkan. Efter avtal mellan Frankrike och det Osmanska riket (de så kallade kapitulationerna 1740) fick konsulaten rätt att rekrytera vakter ur den lokala befolkningen i stället för att enbart tilldelas sultanens janitsjarer.
Deras uppdrag är numera helt ceremoniellt. De tillhör de tre stora kyrkorna som delar ansvaret för Heliga gravens kyrka: det latinska (katolska), det grekisk-ortodoxa och det armeniska patriarkatet.
Under processioner går vakterna i täten och slår rytmiskt sina stavar i gatstenarna. Ljudet annonserar att en kyrklig dignitär närmar sig och ber folkmassan att lämna plats. De hjälper till att upprätthålla den strikta ordning och tidsindelning (Status Quo) som reglerar hur de olika kristna kyrkorna använder de heliga platserna.
Vid stora högtider bär de en traditionell dräkt bestående av mörkblå, guldbroderad jacka, vida byxor (sharwal), ett brett midjebälte och en röd fez (tarboosh). Till vardags bär de oftast en enklare mörk kostym kombinerad med fez. Utöver den tunga ceremonalstaven bär de en ceremoniell sabel vid sidan som en påminnelse om deras historiska roll som livvakter.
Re: Om Heliga Stolen, Katolska Kyrkan och påven
Intressant tack.
Men så lätt kommer inte undan avlatsbreven. Hur kan de friskriva Skövde, hur tusan gick det till? Friskrev man bara vissa (regelbundet i kyrkan) av det gissningsvis några tusen stackare som bodde där och då, församlingen som helhet inklusive hedningar i kyrkrullan eller? Jag har varit i S:ta Helena kyrka, Skövde (den 4 december 1980).
Och vilket syfte gjorde som helhet? Jag förstår biktens betydelse innan psykiater vart uppfunna men att ha det på pränt, det måste ju vara någon form av synd. Att kunna visa upp det för andra.
MVH
Hans
Men så lätt kommer inte undan avlatsbreven. Hur kan de friskriva Skövde, hur tusan gick det till? Friskrev man bara vissa (regelbundet i kyrkan) av det gissningsvis några tusen stackare som bodde där och då, församlingen som helhet inklusive hedningar i kyrkrullan eller? Jag har varit i S:ta Helena kyrka, Skövde (den 4 december 1980).
Och vilket syfte gjorde som helhet? Jag förstår biktens betydelse innan psykiater vart uppfunna men att ha det på pränt, det måste ju vara någon form av synd. Att kunna visa upp det för andra.
MVH
Hans
-
Patrik Öbrink
- Medlem
- Inlägg: 3420
- Blev medlem: 20 oktober 2013, 23:55
- Ort: Gävle
Re: Om Heliga Stolen, Katolska Kyrkan och påven
De som besökte en särskild kyrka, i det här fallet i Skövde där S:ta Elin låg begravd och sedermera skrinlades, på vissa högtidsdagar (t.ex. S:ta Elins helgondag) och bad erhöll avlat - det vill säga slapp annan botgöring och minskade tiden i skärselden. Villkoret var att man ångrade sina synder och hade biktat sig. Så alla boende i Skövde, vilket för övrigt inte var så många (uppskattningsvis några hundra), fick inte automatiskt avlat.Hans skrev: ↑18 november 2026, 17:14Intressant tack.
Men så lätt kommer inte undan avlatsbreven. Hur kan de friskriva Skövde, hur tusan gick det till? Friskrev man bara vissa (regelbundet i kyrkan) av det gissningsvis några tusen stackare som bodde där och då, församlingen som helhet inklusive hedningar i kyrkrullan eller? Jag har varit i S:ta Helena kyrka, Skövde (den 4 december 1980).
Och vilket syfte gjorde som helhet? Jag förstår biktens betydelse innan psykiater vart uppfunna men att ha det på pränt, det måste ju vara någon form av synd. Att kunna visa upp det för andra.
MVH
Hans
Avlatsbrevens syfte var att kunna visa det för sockenprästen när man återvände hem för att på så vis bevisa att man gjort det som krävdes för avlat. Synder, i synnerhet allvarliga sådana, ansågs påverka alla troende i socknen och i förlängningen kyrkan i dess helhet så det här var inget man tog lätt på. Kom ihåg att det här var ett kollektivistiskt samhälle - faller en faller alla ...
Om du vill läsa medeltida avlatsbrev rekommenderas den här boken: https://skarastiftshistoriska.nu/produk ... ara-stift/
-
Anders Ström
- Medlem
- Inlägg: 148
- Blev medlem: 17 februari 2012, 18:27
Re: Om Heliga Stolen, Katolska Kyrkan och påven
Redan 1921 protesterade Stockholms katolske biskop Albert Bitter i en inlaga till skolöverstyrelsen över felaktigheter i läroböckerna, som jag tidigare omnämnt i denna tråd. I själva verket var det biskopens sekreterare Berndt Davis Assarsson som skrev inlagan i Bitters namn. Bl.a. påtalades det att avlat jämställdes med syndaförlåtelse. En del andra felaktigheter togs också upp i inlagan, bl.a. att jesuiterna skulle ha som grundsats "ändamålet helgar medlen". Inlagan ledde till stora protester i tidningarna där Bitter ansågs ha överträtt sina befogenheter och lagt sig i saker som inte angick honom. Men han fick gott stöd i tidningen Arbetet av dess chefredaktör Arthur Engberg, som ansåg att de som från protestantiskt håll kritiserade Bitters inlaga, endast kastade sten i glashus.
Carl Grimberg som även skrivit historieböcker för skolorna tog intryck av den tidningsdebatt som följde och ändrade de påtalade felen i senare upplagor av sina skolböcker. Bl.a. förklarade han att avlaten inte var detsamma som syndaförlåtelse och strök "ändamålet helgar medlen" som jesuiternas grundsats.
Men än idag lever föreställningen kvar att avlat innebär syndaförlåtelse.
Carl Grimberg som även skrivit historieböcker för skolorna tog intryck av den tidningsdebatt som följde och ändrade de påtalade felen i senare upplagor av sina skolböcker. Bl.a. förklarade han att avlaten inte var detsamma som syndaförlåtelse och strök "ändamålet helgar medlen" som jesuiternas grundsats.
Men än idag lever föreställningen kvar att avlat innebär syndaförlåtelse.
Senast redigerad av 1 Anders Ström, redigerad totalt 20 gånger.
- Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 18154
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
Re: Om Heliga Stolen, Katolska Kyrkan och påven
Om ni, Patrik och Anders, vill få oss att förstå avlat får ni nog anstränga er lite till. Som ni skriver här ovan verkar avlat inte generera någon vinst för den avlatade.
Är det månne så enkelt att det i kyrkans regler inte räcker att ångra sig och att "syndernas förlåtande" är en handling som en präst måste utföra och att det är först då det gills att man ångrat sig? Visar alltså avlatsbrevt att prästen därhemma skall ge honom syndernas förlåtelse utan en massa trassel först?
Eller visar avlatsbreven kanske bara att han har ångrat sig och därför slipper ångra sig igen?
Eller visar det att man redan fått syndernas förlåtelse?
Det är något här som min ickereligiösa hjärna inte får grepp om.
Är det månne så enkelt att det i kyrkans regler inte räcker att ångra sig och att "syndernas förlåtande" är en handling som en präst måste utföra och att det är först då det gills att man ångrat sig? Visar alltså avlatsbrevt att prästen därhemma skall ge honom syndernas förlåtelse utan en massa trassel först?
Eller visar avlatsbreven kanske bara att han har ångrat sig och därför slipper ångra sig igen?
Eller visar det att man redan fått syndernas förlåtelse?
Det är något här som min ickereligiösa hjärna inte får grepp om.
-
Anders Ström
- Medlem
- Inlägg: 148
- Blev medlem: 17 februari 2012, 18:27
Re: Om Heliga Stolen, Katolska Kyrkan och påven
Syndaförlåtelse ges i bikten, och för att den ska vara giltig krävs att man ångrat sig och har en uppriktig önskan att inte göra om det igen. Numera är Kyrkan inte så sträng sitt krav på botgöring som förr, vilket tas upp i böckerna om Arn, t.ex. en lång fasta eller att företa långa vallfärder. Det kunde också gälla att ge allmosor till barmhärtighetsverk. Kyrkan hade ju då ensam hand om all undervisning, sjukvård, fattigvård. De som inte hade råd att ge pengar kunde i stället åläggas att ge vissa böner för att erhålla avlat. Avlaten var en benådning från den botgörelse som ålagts i bikten. Man kan säga att avlat är ungefär som benådning i juridiska sammanhang. Precis som avlaten måste förgås av bikt, så måste en benådning föregås av en dom.Markus Holst skrev: ↑19 november 2026, 23:41Om ni, Patrik och Anders, vill få oss att förstå avlat får ni nog anstränga er lite till. Som ni skriver här ovan verkar avlat inte generera någon vinst för den avlatade.
Är det månne så enkelt att det i kyrkans regler inte räcker att ångra sig och att "syndernas förlåtande" är en handling som en präst måste utföra och att det är först då det gills att man ångrat sig? Visar alltså avlatsbrevt att prästen därhemma skall ge honom syndernas förlåtelse utan en massa trassel först?
Eller visar avlatsbreven kanske bara att han har ångrat sig och därför slipper ångra sig igen?
Eller visar det att man redan fått syndernas förlåtelse?
Det är något här som min ickereligiösa hjärna inte får grepp om.