Jag måste då vara lillebror till fan. Född 61, GU 80-81 plus dussinet år till och har upplevt de berömda personaltrasportkärrorna bakom traktor. I bästa fall, annars övades med apostlahästar eller cyklar. Vi hade också 10 stridsvagnsminor, äkta svenska, 16 äkta svenska pansarskott m/68 och två äkta svenska granatgevär m/48. Då per skyttepluton.
Och tack för den längre historian innan. Motsvarande för mig finns väl här: viewtopic.php?f=54&t=48019&hilit=segrar
MVH
Hans
Göra lumpen på hemorten?
Re: Göra lumpen på hemorten?
Gjorde beväringstjänst 80-81, i Dragsvik, utanför Ekenäs, ca. 100 km väster från Helsingfors, där jag bodde. Hade lite funderat på andra utbildningar, dit man måste gör inträdesprov, förutom "synen" (uppbådet), men beslöt sedan att jag går dit mina komp
isar var på väg. Och så hade jag två klasskamrater på samma utbildningskompani, och ett antal andra på brigadens olika utbildningskompanier.
Det var ett intressant fenomen att det var mest nylänningar på vårt kompani, pansarvärnskompaniet. Av ca. 100 rekryter var bara 2 eller 3 pampuscher (från Pampas = Österbotten) och kanske nån åbolänning.
Eftersom pampianerna hade så lång hemresa, fick de åka på helgpermis på fredan, då nylänningarna tillbringade lördag förmiddag med orientering eller stridsutbildning eller annat trevligt. Det visste jag inan jag uppenbarade mig i Dragsvik, och jag hade prata med en släkting som bodde "bakom" gränsen till fredagpermis, så när man frågade min adress, anmälde jag helt enkelt släktingens adress. När mina kompisar såg att jag åkte på permis blev de ju avundsjuka och lite förbannade. På vår tid åkte man inte på permis varje vecka, utan först som rekryt var man ju fast de flesta veckosluten och senare också om man råkade ha dejourplutontjänst.
Nå en kompis försökte ändra på sin adress med olika förklaringar och blev utskälld och utkastad från kontoret av kompanifältväbeln.
Samma skedde sedan i Fredrikshamn, i reservofficerskolan, d.v.s. jag fick åka tidigare än helsingforspojkarna
Under beväringstiden hade en pansarvärnspluton 2 grupper med var sitt tunga raketgevär (https://fi.wikipedia.org/wiki/95_S_58%E2%80%9361 kör genom översättare) och en grupp med 2 st. lätta raketgevär (https://fi.wikipedia.org/wiki/55_S_55). Dessutom hade plutonen en hel del pansarminor.
Reservofficersskolan utbildar till plutonchef, men det räckte inte så inom 2 år blev jag skickad på kompanichefskurs för ett infanterikompani. Därefter på olika utbildningar, förövningar och truppövningar så att blev det sammanlagt 17 kallelser. De flesta sejourerna i militärtjänst var dock korta.
Jag hade en minnesbild att gevärsplutonen (infanteriplutonen) hade två granatgevär, men efter konsultering av litteratur från perioden (Reserviläisjohtajan opas 1980 och Jalkaväen taisteluohjesääntö II, Komppanian taistelu 1981), så medger jag mitt misstag. Gevärsplutonen hade bara ett granatgevär, men kommandoplutonen i ett gevärskompani hade en granatgevärgrupp, d.v.s. 2 st. lätta granatgevär
Bataljonen hade ett stödkompani, som bestod av en tung granatkastarsavdelning med 4 x 120 mm granatkastarpjäser och en pansarvärnsavdelning med två pansarvärnsplutoner, en med 2x tunga granatgevär och en med 3 granatgevärgrupper, med 2x lätta granatgevär + pansarminor i alla plutoner. Alla betyder också grk, som skulle kunna skydda sina ställningar.
Eftersom jag hade högsta poängen av oss 5 som kommit från mitt utbildningskompani, fick jag som första lämplighet chef för batasljonens pansarvärnsavdelning. Men jag förstod redan då att det var en rätt meningslös funktion, eftersom pansarvärnsplutonerna vanligen underställdes infanterikompanierna, och att vara en avdelnings chef, där dina trupper tagits bort, inte hade större utmaningasr. Men det löste sig sedan när min uppgift uppdaterades. På första truppövningen där jag fungerade som kompanichef fick jag sedan en pansarvärnspluton med sina 2 tunga ghranatgevär underställt mitt kompani. Vi hade inte olika åsikter med plutonchefen om vart plutonen skulle gruppera i terrängen. Vi hade ju samma utbildning.
Efter att ha varit i den stridande delen av militären, fick jag senare utbildning och praktik i mobilisationsorganisationen.
Det var ett intressant fenomen att det var mest nylänningar på vårt kompani, pansarvärnskompaniet. Av ca. 100 rekryter var bara 2 eller 3 pampuscher (från Pampas = Österbotten) och kanske nån åbolänning.
Eftersom pampianerna hade så lång hemresa, fick de åka på helgpermis på fredan, då nylänningarna tillbringade lördag förmiddag med orientering eller stridsutbildning eller annat trevligt. Det visste jag inan jag uppenbarade mig i Dragsvik, och jag hade prata med en släkting som bodde "bakom" gränsen till fredagpermis, så när man frågade min adress, anmälde jag helt enkelt släktingens adress. När mina kompisar såg att jag åkte på permis blev de ju avundsjuka och lite förbannade. På vår tid åkte man inte på permis varje vecka, utan först som rekryt var man ju fast de flesta veckosluten och senare också om man råkade ha dejourplutontjänst.
Nå en kompis försökte ändra på sin adress med olika förklaringar och blev utskälld och utkastad från kontoret av kompanifältväbeln.
Samma skedde sedan i Fredrikshamn, i reservofficerskolan, d.v.s. jag fick åka tidigare än helsingforspojkarna
Under beväringstiden hade en pansarvärnspluton 2 grupper med var sitt tunga raketgevär (https://fi.wikipedia.org/wiki/95_S_58%E2%80%9361 kör genom översättare) och en grupp med 2 st. lätta raketgevär (https://fi.wikipedia.org/wiki/55_S_55). Dessutom hade plutonen en hel del pansarminor.
Reservofficersskolan utbildar till plutonchef, men det räckte inte så inom 2 år blev jag skickad på kompanichefskurs för ett infanterikompani. Därefter på olika utbildningar, förövningar och truppövningar så att blev det sammanlagt 17 kallelser. De flesta sejourerna i militärtjänst var dock korta.
Jag hade en minnesbild att gevärsplutonen (infanteriplutonen) hade två granatgevär, men efter konsultering av litteratur från perioden (Reserviläisjohtajan opas 1980 och Jalkaväen taisteluohjesääntö II, Komppanian taistelu 1981), så medger jag mitt misstag. Gevärsplutonen hade bara ett granatgevär, men kommandoplutonen i ett gevärskompani hade en granatgevärgrupp, d.v.s. 2 st. lätta granatgevär
Bataljonen hade ett stödkompani, som bestod av en tung granatkastarsavdelning med 4 x 120 mm granatkastarpjäser och en pansarvärnsavdelning med två pansarvärnsplutoner, en med 2x tunga granatgevär och en med 3 granatgevärgrupper, med 2x lätta granatgevär + pansarminor i alla plutoner. Alla betyder också grk, som skulle kunna skydda sina ställningar.
Eftersom jag hade högsta poängen av oss 5 som kommit från mitt utbildningskompani, fick jag som första lämplighet chef för batasljonens pansarvärnsavdelning. Men jag förstod redan då att det var en rätt meningslös funktion, eftersom pansarvärnsplutonerna vanligen underställdes infanterikompanierna, och att vara en avdelnings chef, där dina trupper tagits bort, inte hade större utmaningasr. Men det löste sig sedan när min uppgift uppdaterades. På första truppövningen där jag fungerade som kompanichef fick jag sedan en pansarvärnspluton med sina 2 tunga ghranatgevär underställt mitt kompani. Vi hade inte olika åsikter med plutonchefen om vart plutonen skulle gruppera i terrängen. Vi hade ju samma utbildning.
Efter att ha varit i den stridande delen av militären, fick jag senare utbildning och praktik i mobilisationsorganisationen.
Re: Göra lumpen på hemorten?
Sinko, och in i tusan tung sinko.
Västra Rikshalvan hade då https://sv.wikipedia.org/wiki/9_cm_pans ... 3%A4s_1110 och https://sv.wikipedia.org/wiki/Carl_Gust ... gev%C3%A4r
En vanlig skyttepluton två granatgevär och var det 24 https://sv.wikipedia.org/wiki/Pansarskott_m/68, senare bara 16 https://sv.wikipedia.org/wiki/Pansarskott_m/86
Och tio stridsvagnsminor.
Pansarvärnsplutonen på skyttekompaniet hade två 1110 och lite annat krafs. På min tid antingen på terrängbil eller bandvagn.
MVH
Hans
Västra Rikshalvan hade då https://sv.wikipedia.org/wiki/9_cm_pans ... 3%A4s_1110 och https://sv.wikipedia.org/wiki/Carl_Gust ... gev%C3%A4r
En vanlig skyttepluton två granatgevär och var det 24 https://sv.wikipedia.org/wiki/Pansarskott_m/68, senare bara 16 https://sv.wikipedia.org/wiki/Pansarskott_m/86
Och tio stridsvagnsminor.
Pansarvärnsplutonen på skyttekompaniet hade två 1110 och lite annat krafs. På min tid antingen på terrängbil eller bandvagn.
MVH
Hans
Re: Göra lumpen på hemorten?
Tack för redogörelsen, vad är tunga granatgevär? Är det liknande eller rentav samma typ av vapen som den pansarvärnspjäs som Hans länkar till?
Re: Göra lumpen på hemorten?
jo, men mycket lättare pjäser, vilket betydde att man kunde dra dem i vilken terräng som helst.
normalt transporterades de på traktorflak och avlastades a 1/2 km före ställning, dit man drog dem. Se på länken jag infogade. lade den på finska för att den har mera innehåll än den på engelska, och då interwebs översättningstjänster är så bra numera att de nästan kan hantera finska. De kallades Musti (=Svarten, ett namn för svarta hundar från tiden man inte gav hundar människonamn) kanske för att de på avstånd hade ett ljud som lät som ett hundskall.
Nära skällde de inte. Tryckvågen var dramatisk. Om du var vapnets skytte, var det inte så illa, men särskilt om du hade en nergrävd ställning, och graven slutade nära, och du var lite åsido, som t.ex laddare, fick du rensa mull och sand från underkläderna efter ett eller särskilt många skott.
Men det gällde ju bara skjutbanan. efter ett skott i strid skulle du snabbt byta ställning till nästa preparerade ställning.
Re: Göra lumpen på hemorten?
Tack till erep för redogörelsen om Finland.
Nu när vi har kommit in på Finland. Varför finns det ingen "Österbottens Brigad", dvs en andra svenskspråkig brigad motsvarande Nylands? Det är ju ca 40% av svenskspråkiga Finland som bor i Österbotten och som nämnts har långa resor till Dragsvik.
Uppskattningsvis blir det 1200 svenskspråkiga om året som skall utbildas, säg 400-500 i Österbotten och 600-700 i Dragsvik, det borde ju ändå vara en tillräckligt kritisk massa för två svenskspråkiga utbildningsenheter.
Nu när vi har kommit in på Finland. Varför finns det ingen "Österbottens Brigad", dvs en andra svenskspråkig brigad motsvarande Nylands? Det är ju ca 40% av svenskspråkiga Finland som bor i Österbotten och som nämnts har långa resor till Dragsvik.
Uppskattningsvis blir det 1200 svenskspråkiga om året som skall utbildas, säg 400-500 i Österbotten och 600-700 i Dragsvik, det borde ju ändå vara en tillräckligt kritisk massa för två svenskspråkiga utbildningsenheter.
-
Femtiotrean
- Medlem
- Inlägg: 6264
- Blev medlem: 6 december 2011, 15:33
- Ort: Helsingfors
Re: Göra lumpen på hemorten?
Ingen aning. Men före kriget var Hangö kustbatteri ett helt svenskspråkigt truppförband. Det var först strax efter krigsslutet som alla finlandssvenska värnpliktiga drogs samman i Nylands Brigad i Dragsvik.