McNamara vs Weinberger.

[Borebo]

I boken berättar Daniel Ellsberg bl.a. om hur han var på studiebesök i Vietnam i slutet av 1966. I egenskap av assistent åt McNamara. På planet tillbaka till Washington gav McNamara utlopp för sin pessimism över utvecklingen i Vietnam. Men när han klev av planet i Washington och möttes av journalister lät McNamara förstå att allt går utmärkt och det är bara en tidsfråga innan kriget är vunnet. Jag vet inte varför han var så ambivalent.
Ellsberg kom snart att bli frustrerad med känt resultat. McNamaras tidigare assistent, general Ed Lansdale blev ju sparkad då han inför Kennedy uttryckte sitt tvivel över den planerade kuppen mot Diem i november 1963. Enligt Lansdale, som kände Sydostasien bättre än många andra var det höjden av dumhet att först stödja och hylla Diem och sedan hjälpa att störta honom. De i Sydvietnam som litat på USA förlorade nu ansiktet!

[koroshiya]

Det var ett stort problem. De förlorade legitimitet, men den var väl redan naggad i kanterna med valet 55. 133% skall visst ha röstat i Saigon för att få bort den sittande presidenten. Efter Diems fall och mordet på honom satt den nya ledaren bara i tre månader, sedan var det dags för nästa kupp. Och det var långt ifrån slutet.

De mest medvetna antikommunisterna var de som kom ifrån norr, som hade fått känna på arbetarnas paradis, men vanligt folk hade ofta ingen sådan erfarenhet, utan kunde kanske bara se problemen i syd.

[Borebo]

När McNamara överlämnade Pentagon åt sin efterträdare Clark Clifford 29.2.1968 var hans budskap "We simply have to end this thing!"
Westmoreland hade ju gett öppet mål åt Hanoi då han i slutet av 1967 "såg en ljusning på slagfältet". Kort efteråt fick amerikanerna i TV se hur strider rasade inne på deras ambassadområde i Saigon.