De hade förstås inte alltid fyra olika härskare, men det kunde hända.
Först skall det sägas att centrala Japan ganska tidigt blev ett område med fullåkersbygder. Redan för 1000 år sedan var det svårt att hitta ledig mark runt Kyoto, Nara och Osaka. I medeltal låg befolkningstätheten på mellan 50-100 personer per kvadratkilometer, och i närheten av städerna kunde det vara mycket högre. En effekt av det blev att det gick att ha en mycket välutvecklad stat med olika klasser och annat.
Marken var så bördig att det kanske inte är så konstigt att området blev ett tidigt centrum i Japan med först Nara och sedan Kyoto som huvudstäder.
Berättelsen kan börja när Heian-perioden började år 794. En kejsare Kanmu flyttade först huvudstaden från Nara några mil norrut till Nagaoka-kyo år 784, och efter 10 år var han inte nöjd utan flyttade den ytterligare en bit norrut till Heian-kyo, som betyder fredens huvudstad och är dagens Kyoto. Nagaoka-kyo ligger i dag i Kyoto. Där skulle kejsarna komma att stanna i över 1000 år. Kyoto och de andra städerna designades som mönsterstäder efter kinesiskt mönster, men man lyckades inte alltid fylla hela den planlagda ytan.
Kanmu var en av de mäktigaste kejsare som hade funnits. Så här såg han ut.
Redan i mitten av 800-talet kom en mäktig klan som heter Fujiwara på att de skulle se till att få sina döttrar gifta med kejsaren. Det fungerade så att frun bodde kvar hos sina föräldrar och familjen växte upp med morfar och mormor. Så var det rent allmänt bland överklassen, och resultatet blev att den nya kejsaren var starkt influerad av Fujiwara. En kadettgren som hette Hokke monopoliserade det här mer eller mindre till år 1068, och Fujiwaraklanen fortsatte att vara den mäktigaste klanen vid hovet ända fram till år 1868.
För att motverka det här kom smarta kejsare på att de kunde abdikera och ofta gå i kloster, och systemet fungerade så att de då fortfarande hade en del makt, mer än förut faktiskt, för Fujiwara styrde bara över kejsaren och kejsarens barn. De abdikerade kejsarna hade sina egna hov och soldater, och Tairaklanen som vi såg i en fråga i quiztråden fick sin makt från att vara soldater för sådana kejsare.
Men Fujiwara satt på mycken makt genom de två ämbeten de ofta innehade, sessho och kampaku. En sessho var regent för en minderårig kejsare, och en kampaku var en kejsares chefsrådgivare, men i verkligheten både förstesekreterare och regent för en vuxen kejsare.
Med det här systemet kan man dock säga att det fanns två som styrde Japan, en abdikerad kejsare och en administratör. Med tiden kom det att finnas flera abdikerade kejsare. En som hette Go-Shirakawa (Shirakawa den senare) var kejsare från 1155 till 1158, sedan abdikerade han. Men i kulisserna kan man säga att han behöll den kejserliga makten tills han dog 1192, då det hade hunnit sitta fyra kejsare till på tronen och han var inne på sin femte. De där kejsarna hade ingen större chans att ha någon makt, då tre av dem dog innan de hade fyllt 20. Go-Shirakawa var den sista som hade någon större makt förrän den första shogunen dök upp, Minamoto no Yoritomo. No är en genitiv artikel, så vi skulle säga Minamotos Yoritomo.
Yoritomo skapade Kamakura-shogunatet, och med det hade makten flyttat från området kring Kyoto. Kamakura ligger i nästa bukt söder om Tokyo, något mer än fem mil bort, men det är 48 mil eller så från Kamakura till Kyoto.
Porträtt från år 1176.
- Minamoto_no_Yoritomo.jpg (75.58 KiB) Visad 83 gånger
Om ni läste i quiztråden så handlade Genpei-kriget om maktkampen mellan Taira och Minamoto. Det bröt ut 1180 och slutade 1185, enligt en uppfattning. Båda dessa klaner var egentligen också kejserliga. De var ättlingar till kejsare som kejsarna inte tyckte skulle vara kejsare. De hade ändå mycken lokal makt, eller lokal och lokal, de kunde dominera stora delar av Japan. När kriget började såg kartan ut så här.
- Map-of-Japan-1183-Heian-Genpei-War.png (117.98 KiB) Visad 83 gånger
Här är kriget, om ni vill läsa.
https://en.wikipedia.org/wiki/Genpei_War
Några menar att de det slutade först 1189 med kampanjen i Ōshū, när den gula biten som styrdes av en Fujiwaragren också fick ge sig. Yoritomo kan ha haft med sig runt 20 000 man, men i gamla källor säger de 280 000. Försvararna hade kanske runt 13 000, och inte 170 000 som det skrevs för länge sedan. Nu var ju inte moderna historiker på plats, men de tidigare siffrorna verkar groteska.
https://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_%C5%8Csh%C5%AB
Yoritomo var gift med en dam från Hojoklanen, Hojo Masako, nunneshogunen, som var moder till shogun nummer två och nummer tre.
- Hojo_Masako.jpg (97.04 KiB) Visad 83 gånger
Just det, Masakos pappa kom att inneha den verkliga makten. Han hette Tokimasa, och fick en titel som heter shikken. Shikken betyder ungefär, den som håller i makten, och dessa var shogunens regenter, även i vuxen ålder.
Men vi går tillbaka till början av 1200-talet. Systemet med abdikerade kejsare hade inte försvunnit. Så det fanns en kejsare som fick göra allt det tråkiga med ceremonier och annat i Kyoto, och en som satt i ett tempel och styrde mer i kulisserna. Samtidigt fanns det alltså en shogun som väl officiellt styrde, men där makten egentligen låg i händerna på morfar, shikken.
Så knepigt kunde det vara i Japan, med många rökridåer.
Sägas skall också att den centrala makten började kollapsa efter Kanmu. När värnplikten försvann fick mer professionella krigare makt, och hovadeln och centrum blev svagare. Olika klaner ute i landet, inklusive Taira och Minamoto kom också på att man kunde undandra sig statlig skatt, eller att bönderna kunde göra det, genom att inte äga marken själva. Det fungerade så att bönderna överlät eller sålde marken till en klan. När de sedan inte längre ägde den kunde staten inte ta in någon skatt. På det viset förlorade centrum makt och inkomster och bönderna började istället betala arrende till en lokal härskare.
Med den här utvecklingen skapades en japansk feodalism som kom att leda till att det kom att finnas upp till runt 250 daimyo under Sengoku-perioden (ca. 1467-1568), de krigande staternas tid. Alla styrde ett självständigt litet rike, fast inte officiellt, och de kämpade om att klättra på samhällsstegen. Så sätt fanns det tider när Japan hade många fler styrande än fyra, men det är en annan berättelse.
Här är ändringen som också finns i det första inlägget.