Svordomar...

[sveahk]

När jag flyttade från ljuvliga Sverige till härliga Klockrike, för ett femtiotal år sedan, var det åtminstone en sak som jag inte tog med mig - de svenska svärorden. Som jag faktiskt aldrig använde I Sverige. Hemmavid, i familjen existerade de inte, var väl förbjudet? Bland kompisarna var det vissa som använde svärord i nästan varje mening, andra, som jag, aldrig. I dagstidningarna, aldrig vill jag påstå. Det var femtiotal, sextiotal.

Men ändå, blev överraskad hur lite de användes, här i Schweiz, i det schwizer-dütscha språket. En del grova ord hade under årens lopp övertagits från tyskan, men de egna, schweiziska "svärorden" var, tyckte jag, mildare och färre än i svenskan.

En historia:

På nittiotalet tog jag under ett år hand om en svenskkurs i St Gallen. Det var tydligen ett behov, och så blev jag tillfrågad. Nja, ville inte, men jag hade fria tyglar, sa’ de. Kunde utforma kursen som jag ville...så jag sa ja.

Det kom ett femtontal språkintresserade vuxna. Kvällskurs. De ville lära sig svenska som sagt. Ok, första lektionen i min regi: Vad är en av de viktigaste sakerna i det svenska språket? Jo, ni gissar det, första lektionen lärde de sig svenska svordomar! Det var min något annorlunda inledning. Så, det blev mycket underjordiskt - helvete, fan, och jävlar, men helt klart också skit och lite US-Svenskt i den stilen.

Jodå, där satt de och lärde sig det viktigaste i det svenska språket! Tablå blev det vid andra lektionen, när de presenterade sig…en var präst. Han tyckte det var mycket intressant! Ja, de och jag höll ut, kunde väl lite svenska efter ett år, inte bara svordomar…

En fråga:

Hur är det nu? I Sverige?

De svåra orden i t.ex. dagstidningarna eller den s.k. kvällspressen är i dag inte portförbjudna vad jag kan förstå. Även om de nu kallar det „ledigt tilltal“ (Johan Eriksson, Expressen, 2016). Också här i Skalman är det väl en och annan som spränger in en svordom för att poängtera någon åsikt.

Men, hur är det nu? I Sverige? I tal och skrift - stora förändringar under de senaste femtio åren?


Hans K, som fortfarande har svårigheter att uttrycka sig svordomligt - varken på svenska eller andra språk.

[Hans]

Vill för fan också veta fast jag i helvete bara varit emigrerad i djävliga 30 år.

Jag svär sällan på svenska och engelska men jag törs göra det, då jag behärskar språken tillräckligt bra för att dra till med lämplig svordom. Tyska och franska törs jag inte svära på då jag inte kan nyanserna. Jag lät med flit bli att lära mig svordomar på de språken. Och vissa kroppsdelar. En erotisk novell på franska eller tyska begriper jag inget av.

Fast om jag välter en kopp så kan jag mer eller mindre högt utbrista 'fan', 'Scheisse', 'merde' eller 'fuck'. Vet inte innan vilket språk svordomen kommer på.

MVH

Hans

[sveahk]

När vi ändå är inne på detta djävulusiska område - hur långt tillbaka i tiden hittar vi svordomar? Kanske var det de första orden som vi överhuvud taget hittar i människans språkhistoria? En neanderthalare som snubblar utanför grottan, eller när han missar den dödliga spjutstöten vid det som skulle blivit dagens måltid...

De tidigaste svärorden som jag känner till är de som Albert Engström lade i munnen på sina tecknade fyllgubbar och militärpajaser...som: "För böfvelen...", "hällsekes", "de kan du ge dej hejarfibbens avgud på", "jäklar anagga" etc, etc...

Vad sägs? Svordomens historia?

Hans K

[Hans]

Då har vi tråden för detta.

Under min tid i Sverige tyckte jag mig se en utveckling och någon måste ju ha forskat i detta. Snabbtrålen ger detta: https://debutantbloggen.wordpress.com/2 ... svordomar/
Vissa har jag hört, andra läst i svenska Tintin. Men inga brukas väl idag ofta, tror jag.
Typ Morsgris och Järnspikar.

Redan de gamla grekerna kunde.

Vi kan ju para med utrikiska svordomar för Perkele och blanda in Matchande Kurwor i det hela. Tintin och Haddock får mig osökt idag att tänka på Bon sang de tonnerre de Brest.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Jag läste om kapten Haddocks svordomar. Att de är så underliga och volyminösa lär bero på att det i dessa till en ung publik ämnade serierna inte fungerade att ha en svärande kapten. Hu så hemskt. Därför plockade författaren helt enkelt bort svordomen och behöll alla orden runt om.

Anfäkta och anamma i alla glödheta!

[Örjan]

Något som utlandssvenskar kanske har missat är att dagens ungdom i rätt så stor utsträckning har börjat använda den engelska svordomen "fuck". Fast de uttalar det som "fack", vilket åtminstone för mig låter väldigt... ja, "provinsiellt".

Det känns också som att grova svordomar som kuk och fitta har blivit vanligare. Men det är kanske bara något jag har fått för mig. Jag är kanske inte den bästa personen att bedöma detta eftersom jag är en så präktig typ att jag varken svär, dricker eller röker (och nej, jag är inte det minsta religiös).

I TV & radio och bland politiker anses det väl fortfarande som opassande att använda även milda svordomar, även om folk inte blir upprörda när det händer. Dock kan personen i fråga få ett roligt ansiktsuttryck direkt efter det "förbjudna ordet" har sagts när han/hon inser sitt etikettsbrott. När jag ibland kollar danska medier blir jag därför förvånad över hur ofta de använder svordomar. Danskarna har helt klart en mer liberal inställning till svordomar än svenskar (samma sak gäller för alkohol och rökvaror).

Journalisten Jenny Strömstedt som är programledare för TV 4:s nyhetsmorgon medverkade i Bäst i test förra året. Vid två tillfällen när det inte gick så bra för henne utbrast hon "kukens". Ena gången skedde det inför publik i studion och hon skämdes så över detta att hon gick fram till några yngre medlemmar av publiken för att be om ursäkt och säga att det är inte okej att använda sådana ord.

[Markus Holst]

Svordomar byter väl skepnad för varje generation. För ungdomar är det mycket könsord medan det för vår generation gällde hur det känns med ett brinnande gehenna.

Jag minns att i Bayern på 80-talet var verdamt och Krusifix vanliga svordomar. Och, såklart scheiße.