Den tidigaste dokumenterade tjurfäktningen ägde rum i Manila den 8 december 1619 för att fira den obefläckade avlelsens högtid. Eftersom det inte fanns några inhemska stridstjurar var de tvungna att importeras från Kina och från Mexiko och andra spanska territorier.
En tjurfäktningsarena byggdes så småningom i Paco-distriktet i Manila på 1890-talet. Men trots detta växte det aldrig till ett populärt folknöje. Det var i stort bara spanska myndighetspersoner, präster och en del medlemmar av Manilas över- och medelklass som kom och tittade.
(Tjurfäktning på arenan i Paco, Manila)
Efter att USA tagit över landet 1898 minskade utövandet kraftigt då amerikanarna aktivt motarbetade tjurfäktning. Under en period var det förbjudet.
Några försök gjordes att återuppliva skådespelet i det krigshärjade Manila. Spanska arrangörer organiserade några corridor på Luneta 1946 och 1947 med importerade andalusiska tjurar. Även under Manila International Fair 1953 genomfördes tjurfäktningar, då i Intramuros. President Ramón Magsaysay stödde en fiesta de toros under 10-årsfirandet av den filippinska republiken 1956; då deltog bland annat en amerikansk kvinnlig matador.
- 1953.jpg (51.34 KiB) Visad 961 gånger
En sista satsning på att återinföra tjurfäktning 1999 mötte hårt motstånd från djurskyddsgrupper och blev aldrig av.
Varför fick tjurfäktningen då aldrig fotfäste i Filippinerna?
Tuppfäktning dominerade starkt i hela landet och gav inte mycket utrymme för något nytt nöje. Dessutom fanns det redan en lokal variant som var enklare att genomföra - kamper mellan vattenbufflar. En annan viktig faktor var ekonomisk: Det var dyrt att transportera tjurar till Filippinerna.
Kort dokumentär om tjurfäktning i Filippinerna 1602-2022 (eller ja, reklam för en bok):
Däremot har de på senare år fått smak för rodeo:
.
