Ja, cats, söder om Alperna härskar en något annan körstil än i Svedala, det stämmer, i synnerhet om man vill bila i städerna. Gatorna där är ofta trånga, ibland med kullerstenar från anno dazumal, garanterat inte byggda innan SUVs tog över trafiken!
Knepigt också med alla vespor och motorcyklar som kurvar på gatorna efter eget gusto! Motorvägarna är ok, italienarna kör gärna fort, men jag tycker att de behärskar sina fordon bra.
Och ja - vi är ofta i Italien, hitintills med den egna bilen - så inga problem än så länge. Den sista turen som jag beskrivit ovan, var dock med en hyrbil, ville ha en Fiat Panda för Toskanas småvägar, men slutsåld, så det blev en MG(!) i stället, sådär halvstor, gick också bra. Frun pratar flytande italienska, alltid en fördel, dessutom, när vi hyr bil, alltid noggrann kontroll med foton, tyvärr nödvändigt...
Resan till Balkanländerna, som jag kommer att berätta om, körde vi med den egna bilen, en Volvo. Vi tog det easy...!
Hans K
Resedags…
-
sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2026
- Inlägg: 12376
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: Klockrike
Re: Resedags…
Från Slovenien över till Kroatien. Motorväg söderut, till huvudsta'n.
Någonstans måste man övernatta, alltså i Zagreb. Vi hade varit där för ett tiotal år sedan, bott i ett hotelpalats från anno dazumal, Esplanade, guld och marmor, längst upp med blick på spårvagnarna långt där nere på gatan. Också besökt ett par rum i ett historiskt museum, med förskräckliga foton från världskriget.
Usch ja...
Den här gången blev hotellet billigare, en säker parkering och museumsbesöken begränsade. Det var ju måndag!
Lite intryck - Vi tar en kvällsrunda i Zagreb, först till
"Ban Jelačićs trg"…där kroatiska „trg" betyder, just det, „torg“!
Zagreb, ja, hur fick sta’n det namnet? Så här går legenden...
Vid torget finns en fontän vid namn Manduševac som är starkt förknippad med legenden om hur staden Zagreb fick sitt namn. Enligt denna legend ska en ban (ban = en titel, vicekonung skulle vi nog säga i dag)ha kommit tillbaka från ett stort fältslag. Trött och törstig bad han en ung flicka vid namn Manda att ösa upp vatten åt honom ur källan. Därefter har källan kallats Manduševac och staden fick heta Zagreb (efter verbet "zagrabiti" som betyder "att ösa“)."
Säger Wiki…
Hittade ett fältpost-vykort med torget från 1916 -
I dag ser stadstorget i Zagreb inte ut som på vykortet, tyvärr...utan som många andra orter i Europa, som knappt överlevt det senaste kriget - opersonlig, tråkig och modern:
Uppåt går det, till de äldre delarna av Zagreb.
Tesla, ni vet vem, dyker upp överallt i Zagreb, på skyltar och som staty - trots att han egentligen var en naturaliserad amerikan av serbisk etnicitet...men född inom det moderna Kroatiens territorium.
Även H. Potter har uppenbarligen förvillat sig till Zagreb...
Här lite äkta kroatisk vara: Kravatten är som vi vet kroatisk, föddes under 30-åriga kriget. Och här på café-stolen sitter inte Tesla, men kroaten Slavoljub Penkala, som 1907 gav oss reservoarpennan. Notera namnet, Penkala!
Och ett museum som faktiskt var öppet på måndagkvällen: Museum of Broken Relationships.
Beskrivningen av vad som ställs ut knycker jag från Wiki: "Museet i Övre staden är tillägnat brustna förhållanden och dess utställningar innehåller personliga föremål från före detta makar, vänner och andra närstående och korta beskrivningar av föremålen.“
Som den här Madonnan…
Eller den här, något finskt:
Ett sällsamt museum till synes!
Också sällsamt...
Mörkret faller, vi säger adjö till Old Zagreb...
...dags för god öl och mat, och till hotellet...
...för i morgon väntar 400 bilkilometrar till Sarajevo, resans huvudmål. I längsta laget, men det får gå. Dessutom, innan vi lämnar Kroatien ett måstebesök - KZ Jasenovac...
forts.
Någonstans måste man övernatta, alltså i Zagreb. Vi hade varit där för ett tiotal år sedan, bott i ett hotelpalats från anno dazumal, Esplanade, guld och marmor, längst upp med blick på spårvagnarna långt där nere på gatan. Också besökt ett par rum i ett historiskt museum, med förskräckliga foton från världskriget.
Usch ja...
Den här gången blev hotellet billigare, en säker parkering och museumsbesöken begränsade. Det var ju måndag!
Lite intryck - Vi tar en kvällsrunda i Zagreb, först till
"Ban Jelačićs trg"…där kroatiska „trg" betyder, just det, „torg“!
Zagreb, ja, hur fick sta’n det namnet? Så här går legenden...
Vid torget finns en fontän vid namn Manduševac som är starkt förknippad med legenden om hur staden Zagreb fick sitt namn. Enligt denna legend ska en ban (ban = en titel, vicekonung skulle vi nog säga i dag)ha kommit tillbaka från ett stort fältslag. Trött och törstig bad han en ung flicka vid namn Manda att ösa upp vatten åt honom ur källan. Därefter har källan kallats Manduševac och staden fick heta Zagreb (efter verbet "zagrabiti" som betyder "att ösa“)."
Säger Wiki…
Hittade ett fältpost-vykort med torget från 1916 -
I dag ser stadstorget i Zagreb inte ut som på vykortet, tyvärr...utan som många andra orter i Europa, som knappt överlevt det senaste kriget - opersonlig, tråkig och modern:
Uppåt går det, till de äldre delarna av Zagreb.
Tesla, ni vet vem, dyker upp överallt i Zagreb, på skyltar och som staty - trots att han egentligen var en naturaliserad amerikan av serbisk etnicitet...men född inom det moderna Kroatiens territorium.
Även H. Potter har uppenbarligen förvillat sig till Zagreb...
Här lite äkta kroatisk vara: Kravatten är som vi vet kroatisk, föddes under 30-åriga kriget. Och här på café-stolen sitter inte Tesla, men kroaten Slavoljub Penkala, som 1907 gav oss reservoarpennan. Notera namnet, Penkala!
Och ett museum som faktiskt var öppet på måndagkvällen: Museum of Broken Relationships.
Beskrivningen av vad som ställs ut knycker jag från Wiki: "Museet i Övre staden är tillägnat brustna förhållanden och dess utställningar innehåller personliga föremål från före detta makar, vänner och andra närstående och korta beskrivningar av föremålen.“
Som den här Madonnan…
Eller den här, något finskt:
Ett sällsamt museum till synes!
Också sällsamt...
Mörkret faller, vi säger adjö till Old Zagreb...
...dags för god öl och mat, och till hotellet...
...för i morgon väntar 400 bilkilometrar till Sarajevo, resans huvudmål. I längsta laget, men det får gå. Dessutom, innan vi lämnar Kroatien ett måstebesök - KZ Jasenovac...
forts.
-
sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2026
- Inlägg: 12376
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: Klockrike
Re: Resedags…
Och nu - nu är vi mitten i/på Balkan.
Balkan, en del av Europa som har en lång och knepig historia. Med en mängd etniska och andra konflikter, där nationalismen fortfarande färgar tänkandet. Bara under 1900-talet har länderna här fått utstå minst två stora krig, en i början och en mot slutet, inget avslutat kapitel….och, naturligtvis, icke att förglömma, nästan mitt i förra århundradet - andra världskriget...
Vårt första mål i dag, ett koncentrationsläger. Ett KZ som under krigsåren kom att bli det största utanför Tyskland.
Vi lämnar Hotel Astoria i Zagreb, tar motorväg E70/A3 söderut, Tio mil. Svänger av på D47 till höger strax innan gränsen till Bosnien-Herzegovina. Efter ett par km är vi där - Jasenovac.
Ett KZ, organiserat och uppbyggt under åren 1941-45 i sumpmarkerna vid gränsfloden Save. Ett, ska vi säga „hemmabygge" av kroatiska Ustasja, med de ockuperande nazis goda minne. Ustasja? Stopp. Wiki beskriver helt kort vad det är - för de som glömt bort...
"Ustaša (kroatiska: "de som reser sig", alternativ svensk stavning: Ustasja) var en kroatisk fascistisk, nationalsocialistisk och ultranationalistisk organisation, grundad år 1929. Ustašas grundare och ledare var Ante Pavelić.“ https://sv.wikipedia.org/wiki/Usta%C5%A1a
Vad beträffar det nyuppbyggda kroatiska KZ i Jasenovac nämner Ustasja i ett officiellt cirkulär från maj 1942 följande: ”Koncentrations- och arbetslägret i Jasenovac kan ta emot ett obegränsat antal fångar”.
"Obegränsat antal"! Serber, judar, Roma, kroater, kommunister och antifascister - alla landade de i KZ, de flesta här i Jasenovac. Hur många fångades in, hur många kom dit och hur många dog där? Två tal, som, om man någonsin finner dem...har ungefär samma siffror...
https://encyclopedia.ushmm.org/content/ ... e-his-ring
Men, envist - hur många dog i det kroatiska KZ? Ja, det beror mycket på vem du lyssnar till. Serbiska historiker skriver 700.000 och mer, vissa kroatiska historiker går så lågt som ett par tusental, „mer har man inte hittat i massgravarna…". Och de forskare som försöker stå utanför alla politiska påtryckningar, har givit namn åt över 80.000 offer...massmord...
Efter kriget jämnades alla byggnaderna i förintelselägret med marken. Blott de nyupptäckta massgravarna påminde om områdets tidigare dödliga funktion. I slutet av 60-talet byggdes ett enkelt museum på platsen. Som under kriget 1991-95 förlorade hela museums-inventariet, över 7.000 objekt. De togs "om hand“ och förvarades i närliggande Banja Luka. 2008 kom med US-hjälp de flesta objekten tillbaka. Vissa ställs nu ut.
Som sagt, stort är museet inte, vi är ensamma på platsen. Mörkt och dystert som det ska vara, bilder, objekt och vittnesmål på hyllor och i vitriner. En del av offrens namn under taket.
Strax utanför står ett ånglok med fem boskapsvagnar, och något längre bort är den stora betongblomman. Mycket symbolik - inte lätt att gå till minnesmärket, vägen består av järnvägssliprar - varje steg en eftertanke?
En viktig källa, förutom det som står i nätet om koncentrationslägret i Jasonovac, var den här avhandlingen från 2016 av Davos Zebec, "Die Massentötungen nach Kriegsende 1945 auf dem jugoslawischen Kriegsschauplatz" som presenterar de divergerande meningarna om krigsåren, om Ustasja och...vad som hände efter kriget...
https://athene-forschung.unibw.de/doc/118470/118470.pdf
forts.
Hans K
Balkan, en del av Europa som har en lång och knepig historia. Med en mängd etniska och andra konflikter, där nationalismen fortfarande färgar tänkandet. Bara under 1900-talet har länderna här fått utstå minst två stora krig, en i början och en mot slutet, inget avslutat kapitel….och, naturligtvis, icke att förglömma, nästan mitt i förra århundradet - andra världskriget...
Vårt första mål i dag, ett koncentrationsläger. Ett KZ som under krigsåren kom att bli det största utanför Tyskland.
Vi lämnar Hotel Astoria i Zagreb, tar motorväg E70/A3 söderut, Tio mil. Svänger av på D47 till höger strax innan gränsen till Bosnien-Herzegovina. Efter ett par km är vi där - Jasenovac.
Ett KZ, organiserat och uppbyggt under åren 1941-45 i sumpmarkerna vid gränsfloden Save. Ett, ska vi säga „hemmabygge" av kroatiska Ustasja, med de ockuperande nazis goda minne. Ustasja? Stopp. Wiki beskriver helt kort vad det är - för de som glömt bort...
"Ustaša (kroatiska: "de som reser sig", alternativ svensk stavning: Ustasja) var en kroatisk fascistisk, nationalsocialistisk och ultranationalistisk organisation, grundad år 1929. Ustašas grundare och ledare var Ante Pavelić.“ https://sv.wikipedia.org/wiki/Usta%C5%A1a
Vad beträffar det nyuppbyggda kroatiska KZ i Jasenovac nämner Ustasja i ett officiellt cirkulär från maj 1942 följande: ”Koncentrations- och arbetslägret i Jasenovac kan ta emot ett obegränsat antal fångar”.
"Obegränsat antal"! Serber, judar, Roma, kroater, kommunister och antifascister - alla landade de i KZ, de flesta här i Jasenovac. Hur många fångades in, hur många kom dit och hur många dog där? Två tal, som, om man någonsin finner dem...har ungefär samma siffror...
Men, envist - hur många dog i det kroatiska KZ? Ja, det beror mycket på vem du lyssnar till. Serbiska historiker skriver 700.000 och mer, vissa kroatiska historiker går så lågt som ett par tusental, „mer har man inte hittat i massgravarna…". Och de forskare som försöker stå utanför alla politiska påtryckningar, har givit namn åt över 80.000 offer...massmord...
Efter kriget jämnades alla byggnaderna i förintelselägret med marken. Blott de nyupptäckta massgravarna påminde om områdets tidigare dödliga funktion. I slutet av 60-talet byggdes ett enkelt museum på platsen. Som under kriget 1991-95 förlorade hela museums-inventariet, över 7.000 objekt. De togs "om hand“ och förvarades i närliggande Banja Luka. 2008 kom med US-hjälp de flesta objekten tillbaka. Vissa ställs nu ut.
Som sagt, stort är museet inte, vi är ensamma på platsen. Mörkt och dystert som det ska vara, bilder, objekt och vittnesmål på hyllor och i vitriner. En del av offrens namn under taket.
Strax utanför står ett ånglok med fem boskapsvagnar, och något längre bort är den stora betongblomman. Mycket symbolik - inte lätt att gå till minnesmärket, vägen består av järnvägssliprar - varje steg en eftertanke?
En viktig källa, förutom det som står i nätet om koncentrationslägret i Jasonovac, var den här avhandlingen från 2016 av Davos Zebec, "Die Massentötungen nach Kriegsende 1945 auf dem jugoslawischen Kriegsschauplatz" som presenterar de divergerande meningarna om krigsåren, om Ustasja och...vad som hände efter kriget...
https://athene-forschung.unibw.de/doc/118470/118470.pdf
forts.
Hans K
-
sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2026
- Inlägg: 12376
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: Klockrike
Re: Resedags…
Tankar och funderingar i ett KZ-museum.
Jo...Man undrar, dvs jag undrar, efter att ha besökt ett par koncentrationsläger i Tyskland och nu kroatiska Jasenovac - varför är det mesta som vi ser i dessa KZ-museum så, ska vi säga, så förbaskat välordnat och uppstädat ? Baracker och innehåll...
Låt mig förklara. Ett konstmuseum, eller ett museum med gamla flygplan och bilar, eller ett museum med uppstoppade lejon, samurajrustningar eller rövade objekt från Afrika. Det är ok, saker och ting från en svunnen tid. Utställda med info-skylt - ok!
Men att göra ett museum av ett KZ är en annan sak.
Jag har sett skolklasser som pliktskyldigt traskat igenom KZ, en lärare i spetsen som berättar, ett par möjligtvis intresserade ungdomar, resten med ögon och sinne - för annat...
Nej, i ett sån't museum räcker det inte att rada upp objekt, bilder, tabeller och kartor med en förklarande information - som vi ser på bilderna i mitt senaste bidrag ovan. Om vi ska lära oss något av vad för förskräckligheter människan är i stånd till i politiska/religiösa/ekonomiska och andra skräckscenarier - måste ett museum, i detta fall ett KZ-museum, mer kunna visa hur det var då, riktigt var då...För att om möjligt beröra och uppröra besökarna!
Låt mig försöka förklara: Minst ett rum, minst en barack som verkligen visar hur det var att vara instängd i ett KZ. Fylld med fångens dagliga elände och ångest och död - ett steg ytterligare: urin- och fäkaliedoft, svett och smuts, smuts, smuts. Ett diorama för öga och öron och luktsinne - så nära det verkliga som möjligt! Så att det kan beröra, jag säger det igen, verkligen beröra!
Och - rent tekniskt och praktiskt sett absolut möjligt att genomföra - med alla dagens konstgjorda hjälpmedel!
Nej, inte ett mänskliga eländets Disneyland. Så nära "the real thing - som det överhuvudtaget går...
Ytterligare en sak, innan jag är helt färdig - riktiga människor, de som försökte tillbringa sina sista levnadsdagar här, nätter och dagar, saknas naturligtvis. Men - kanske inte helt. Kanske med AI-hjälp, något i den riktningen, vet för lite om det, kostar kovan, eller...man hittar en eller flera som har den kovan, de finns i överflöd!
Eller, åh svindlande tanke, varför inte direkt be BB i ABBA, om de kunde ge ett tiotal miljoner för sina Abbatare, så heter de väl. Nu inte som egna avbilder i en London-show, utan - som KZ-fångar...i ett KZ?
Why not?
I morgon kör vi vidare, till Sarajevo...
Hans K
Jo...Man undrar, dvs jag undrar, efter att ha besökt ett par koncentrationsläger i Tyskland och nu kroatiska Jasenovac - varför är det mesta som vi ser i dessa KZ-museum så, ska vi säga, så förbaskat välordnat och uppstädat ? Baracker och innehåll...
Låt mig förklara. Ett konstmuseum, eller ett museum med gamla flygplan och bilar, eller ett museum med uppstoppade lejon, samurajrustningar eller rövade objekt från Afrika. Det är ok, saker och ting från en svunnen tid. Utställda med info-skylt - ok!
Men att göra ett museum av ett KZ är en annan sak.
Jag har sett skolklasser som pliktskyldigt traskat igenom KZ, en lärare i spetsen som berättar, ett par möjligtvis intresserade ungdomar, resten med ögon och sinne - för annat...
Nej, i ett sån't museum räcker det inte att rada upp objekt, bilder, tabeller och kartor med en förklarande information - som vi ser på bilderna i mitt senaste bidrag ovan. Om vi ska lära oss något av vad för förskräckligheter människan är i stånd till i politiska/religiösa/ekonomiska och andra skräckscenarier - måste ett museum, i detta fall ett KZ-museum, mer kunna visa hur det var då, riktigt var då...För att om möjligt beröra och uppröra besökarna!
Låt mig försöka förklara: Minst ett rum, minst en barack som verkligen visar hur det var att vara instängd i ett KZ. Fylld med fångens dagliga elände och ångest och död - ett steg ytterligare: urin- och fäkaliedoft, svett och smuts, smuts, smuts. Ett diorama för öga och öron och luktsinne - så nära det verkliga som möjligt! Så att det kan beröra, jag säger det igen, verkligen beröra!
Och - rent tekniskt och praktiskt sett absolut möjligt att genomföra - med alla dagens konstgjorda hjälpmedel!
Nej, inte ett mänskliga eländets Disneyland. Så nära "the real thing - som det överhuvudtaget går...
Ytterligare en sak, innan jag är helt färdig - riktiga människor, de som försökte tillbringa sina sista levnadsdagar här, nätter och dagar, saknas naturligtvis. Men - kanske inte helt. Kanske med AI-hjälp, något i den riktningen, vet för lite om det, kostar kovan, eller...man hittar en eller flera som har den kovan, de finns i överflöd!
Eller, åh svindlande tanke, varför inte direkt be BB i ABBA, om de kunde ge ett tiotal miljoner för sina Abbatare, så heter de väl. Nu inte som egna avbilder i en London-show, utan - som KZ-fångar...i ett KZ?
Why not?
I morgon kör vi vidare, till Sarajevo...
Hans K
Re: Resedags…
Jag tror jag förstår vad du menar.
https://www.heiwakinen.go.jp/english-index/
Lyckades fånga helvetet för japanska krigsfångar hos sovjeterna och hur de fördrivna civila hade det kanske inte så hyfsat bra. Återkommer i Okinawa-tråden (+) vilket år som helst.
Våning 33 i ett modernt höghus centralt i Tokyo, förvånade mig en aning.
MVH
Hans
https://www.heiwakinen.go.jp/english-index/
Lyckades fånga helvetet för japanska krigsfångar hos sovjeterna och hur de fördrivna civila hade det kanske inte så hyfsat bra. Återkommer i Okinawa-tråden (+) vilket år som helst.
Våning 33 i ett modernt höghus centralt i Tokyo, förvånade mig en aning.
MVH
Hans
-
sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2026
- Inlägg: 12376
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: Klockrike
Re: Resedags…
Pausar Sarajevoresan - måste läsa på om den något förvirrande Balkan-historien innan jag berättar vidare. Intressant, mörderisk - och förvirrande historia. Återkommer...
----------------------
Men, kort tillbakablick - förra våren, hade jag återigen ett loppmarknadsbord i Speyer, flygböcker, och åkte efteråt runt ett par dagar i det sydtyska landskapet. Tänkte besöka Ramstein, flygplatsen, knappade in GPSn på det målet. Aldrig varit där.
Efter någon timme pekade de analoga skyltarna ut vägen, bara att köra på. Så blev vägen bredare och bredare, mer körfilar...och mindre trafik. Hmmmm, och plötsligt, ett hundratal meter framöver var en avspärrning, lång radda öppningar, och bevakningstorn. Och militär. Amerikanare. Vapenbärare. Som med ögonen pejlade in "the incoming" schweiziska Volvon.
Det blev tvärbromsning, en förlägen vinkning, och stor tillbakasväng på den breda infarten. Och långsam returfart - antar att de inte så lätt släppt in mig på området. Ett par sekunder kalla kårar blev kvar...
Körde ändå in i orten Ramstein för en Burger, Fastfood stands överallt. Och - mer än ett par Carsales shops...
...mycket i den byn ut- och inriktat på den amerikanska militären. Vet inte hur många GIs som är placerade i Ramstein...men om ett par tusen försvinner!?
Hans K
----------------------
Men, kort tillbakablick - förra våren, hade jag återigen ett loppmarknadsbord i Speyer, flygböcker, och åkte efteråt runt ett par dagar i det sydtyska landskapet. Tänkte besöka Ramstein, flygplatsen, knappade in GPSn på det målet. Aldrig varit där.
Efter någon timme pekade de analoga skyltarna ut vägen, bara att köra på. Så blev vägen bredare och bredare, mer körfilar...och mindre trafik. Hmmmm, och plötsligt, ett hundratal meter framöver var en avspärrning, lång radda öppningar, och bevakningstorn. Och militär. Amerikanare. Vapenbärare. Som med ögonen pejlade in "the incoming" schweiziska Volvon.
Det blev tvärbromsning, en förlägen vinkning, och stor tillbakasväng på den breda infarten. Och långsam returfart - antar att de inte så lätt släppt in mig på området. Ett par sekunder kalla kårar blev kvar...
Körde ändå in i orten Ramstein för en Burger, Fastfood stands överallt. Och - mer än ett par Carsales shops...
...mycket i den byn ut- och inriktat på den amerikanska militären. Vet inte hur många GIs som är placerade i Ramstein...men om ett par tusen försvinner!?
Hans K
Re: Resedags…
Jodå, basen är fortfarande operativ:
https://en.wikipedia.org/wiki/Ramstein_Air_Base
https://www.ramstein.af.mil/
Bitburg är mer eller mindre stängd för USAF numera.
https://en.wikipedia.org/wiki/Bitburg_Airport
viewtopic.php?f=37&t=32937&hilit=Bitburg
Och:
https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_U ... in_Germany
MVH
Hans
https://en.wikipedia.org/wiki/Ramstein_Air_Base
https://www.ramstein.af.mil/
Bitburg är mer eller mindre stängd för USAF numera.
https://en.wikipedia.org/wiki/Bitburg_Airport
viewtopic.php?f=37&t=32937&hilit=Bitburg
Och:
https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_U ... in_Germany
MVH
Hans
Re: Resedags…
Tog mig en liten tur till München i mitten på veckan och gjorde några nedslag lite här och där både i och utanför München. Säkert varit där bortåt tio gånger så det blir lite återbesök till tidigare besökta platser, men det gör banne mig inget för man lyckas alltid hitta nåt nytt, eller ny infallsvinkel, som man inte tänkt på tidigare. Bl.a. nagelfor jag Dachau, som trots 3-4 besök tidigare, tog mig an på ett nytt sätt. Men det blev också några nya platser att fylla ut den välfyllda historiska portföljen. München är dessutom en trevlig stad att spatsera runt i där de historiska sevärdheterna duggar tätt. Bra väder var det också, likaså mat och dryck.
Nya platser
https://historicalsites.se/lander/tyskl ... ren-irsee/
https://historicalsites.se/lander/tyskl ... rloh-i-ii/
Nygamla platser
https://historicalsites.se/lander/tyskland/dachau/
https://historicalsites.se/lander/tyskl ... rtshausen/
https://historicalsites.se/lander/tyskl ... ring-i-xi/
Nya platser
https://historicalsites.se/lander/tyskl ... ren-irsee/
https://historicalsites.se/lander/tyskl ... rloh-i-ii/
Nygamla platser
https://historicalsites.se/lander/tyskland/dachau/
https://historicalsites.se/lander/tyskl ... rtshausen/
https://historicalsites.se/lander/tyskl ... ring-i-xi/
- Dachau
- Dachau
- Dachau
- Irsee
- Kaufbeuren
- Kaufering III
- Hebertshausen
"I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am."
Re: Resedags…
Trevliga berättelser om kanske inte så trevliga resmål.
Vi skiljer oss åt med att jag gillar mer museum och du gillar platser. Samt att du är betydligt bättre på att berätta efteråt.
I trakterna var jag bl.a. på https://www.armeemuseum.de/en/
MVH
Hans
Vi skiljer oss åt med att jag gillar mer museum och du gillar platser. Samt att du är betydligt bättre på att berätta efteråt.
I trakterna var jag bl.a. på https://www.armeemuseum.de/en/
MVH
Hans
-
sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2026
- Inlägg: 12376
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: Klockrike
Re: Resedags…
Vi fortsätter vår Balkanresa. Från Jasenovac i Kroatien vidare söderut mot Sarajevo.
Över gränsfloden Sava går bron, Gradiska är tullstationen, inga lastbilar, ingen väntetid, oväntat - vi lämnar Kroatien, visar passen och kör långsamt in i Bosnien-Herzegovina - eller som det heter här - Republika Sprska.
Stor rondell i gränsområdet, möbelaffärer, supermarket osv, snabbt en kopp kaffe - och sedan ut på landet. Efter ett par mil ser vi Banja Luka österut, 4-5 minareter sticker något överraskande upp ur staden. Bergen kommer, vatten långt därnere, vägen slingrar, upp och ner, vi är mycket ensamma på den inte alltför breda vägen. Knappt 20 mil till Sarajevo.
Vackert, nästan Klockrike-pittoreskt, men jobbigt att köra. Vi tar paus i ett av få matställen längs vägen, högt ovan daldjupet. Enda gästerna.
Hör till Knezevo, hmmm, där var något…
Och vi läser: Knezevo hette innan Bosnienkriget Skender Vakuf, osmanskt namn, som serberna ändrade 1992 - politisk etnisk rensning.
Och i närheten stöter vi på annan, brutalare historia från Bosnienkriget:
"The Koricani Cliffs on Mount Vlasic in central Bosnia and Herzegovina were both a site for killings and a clandestine gravesite used by Bosnian Serb forces during the war in 1992. The remains of 177 people, mostly Bosniaks and Croats, have been identified in four exhumations carried out between 2003 and 2017.
The cliffs, above a ravine 300 to 400 metres deep, lie on the road between the towns of Travnik and Prijedor in territory considered to be a key stronghold of the Bosnian Serb Army for much of the war.
Since the war, there have been several attempts to mark the location of the mass grave by families of the victims, but plaques have always subsequently been removed. Each year, families commemorate the dead by throwing roses into the ravine.
On August 21, 1992, a large group of civilian detainees from the Trnopolje prison camp were being transported by Bosnian Serb forces to Bosnian government-controlled territory in Travnik. As the convoy reached Mount Vlasic, about 200 unarmed men were taken out and executed. Only 12 of them survived.
As the ravine is so deep, the terrain was extremely difficult for investigators to exhume the bodies, and only partial remains of many victims were found. ." https://massgravesmap.balkaninsight.com ... ni-cliffs/
https://balkaninsight.com/2017/11/03/ho ... -2017/btj/
Många gånger svårt, nej, faktiskt omöjligt att förstå vad människor är i stånd till att göra...
Vi åker vidare och kommer fram till Sarajevo vid mörkrets inbrott.
Forts.
Över gränsfloden Sava går bron, Gradiska är tullstationen, inga lastbilar, ingen väntetid, oväntat - vi lämnar Kroatien, visar passen och kör långsamt in i Bosnien-Herzegovina - eller som det heter här - Republika Sprska.
Stor rondell i gränsområdet, möbelaffärer, supermarket osv, snabbt en kopp kaffe - och sedan ut på landet. Efter ett par mil ser vi Banja Luka österut, 4-5 minareter sticker något överraskande upp ur staden. Bergen kommer, vatten långt därnere, vägen slingrar, upp och ner, vi är mycket ensamma på den inte alltför breda vägen. Knappt 20 mil till Sarajevo.
Vackert, nästan Klockrike-pittoreskt, men jobbigt att köra. Vi tar paus i ett av få matställen längs vägen, högt ovan daldjupet. Enda gästerna.
Hör till Knezevo, hmmm, där var något…
Och vi läser: Knezevo hette innan Bosnienkriget Skender Vakuf, osmanskt namn, som serberna ändrade 1992 - politisk etnisk rensning.
Och i närheten stöter vi på annan, brutalare historia från Bosnienkriget:
"The Koricani Cliffs on Mount Vlasic in central Bosnia and Herzegovina were both a site for killings and a clandestine gravesite used by Bosnian Serb forces during the war in 1992. The remains of 177 people, mostly Bosniaks and Croats, have been identified in four exhumations carried out between 2003 and 2017.
The cliffs, above a ravine 300 to 400 metres deep, lie on the road between the towns of Travnik and Prijedor in territory considered to be a key stronghold of the Bosnian Serb Army for much of the war.
Since the war, there have been several attempts to mark the location of the mass grave by families of the victims, but plaques have always subsequently been removed. Each year, families commemorate the dead by throwing roses into the ravine.
On August 21, 1992, a large group of civilian detainees from the Trnopolje prison camp were being transported by Bosnian Serb forces to Bosnian government-controlled territory in Travnik. As the convoy reached Mount Vlasic, about 200 unarmed men were taken out and executed. Only 12 of them survived.
As the ravine is so deep, the terrain was extremely difficult for investigators to exhume the bodies, and only partial remains of many victims were found. ." https://massgravesmap.balkaninsight.com ... ni-cliffs/
- excavation-site-640.jpg (117.58 KiB) Visad 35 gånger
Många gånger svårt, nej, faktiskt omöjligt att förstå vad människor är i stånd till att göra...
Vi åker vidare och kommer fram till Sarajevo vid mörkrets inbrott.
Forts.
Re: Resedags…
Jag var i Sarajevo i maj förra året och besökte ett flertal museum/utställningar om belägringen/kriget och jag kan säga att det var som en j***a käftsmäll jag inte var förberedd på. Har aldrig vare sig förr eller senare blivit så berörd av det jag såg, och då anser jag mig själv vara en härdad jävel.
"I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am."