Hur är det egentligen med översatta verk?
Romaner och facklitteratur på de moderna språken blir i dag i bästa och flesta fall nog bra översatta. Dikter är kanske knepigare. Ska de översättas
ett till ett eller ska översättningen bjuda på originalets
„andemening“?
Ett exempel, en av mina schweiziska vänner rosade de tyska översättningarna av Tomas Tranströmer, han nobelpristagaren (översatt av Hans Grössel). Blev lite nyfiken och ställde original och översättning mot varandra, och se där, mycket blev likt, mycket var översatt - nära ett till ett. Fungerar kanske bra då tyska och svenska ligger nära varandra, språkhistoriskt sett.
Med engelskan är det möjligtvis annorlunda.
Ett exempel, Harry Rowohlt, en tysk som var väldigt duktig i att översätta „svåra“ böcker från engelska till tyska, som James Joyce och irländaren Flann O’Brien. Hans mästerstycke var emellertid A.A. Milnes "Winnie the Pooh" - den blev så annorlunda och fantastiskt bra att den i mina ögon slår originalet med, i alla fall, ska vi säga, åsne-längder! „Andemeningen“ var klart Nalle Puh, men med översättaren Rowohlts geniala text!
Ah, osökt dyker nu namnet Åke Ohlmarks upp, han med sina svenska översättningar av Tolkiens „Sagan om Ringen“. Härliga översättningar, själv läste jag som ung Ringen-böckerna i Ohlmarks översättning, tyckte de var helt fantastiska, hur han bollade med orden och hittade nya meningar och vändningar i sina Tolkien-översättningar (att det inte direkt var Tolkiens ord fick jag veta först senare…).Men för många Tolkien-fans blev det för mycket Ohlmarks i de översättningarna. Nåja, hur som helst, åratal senare försökte jag mig på en „exaktare“ svensk översättning av Ringen - men, se där, den gav inte samma kick...hmmm, var själv ju ett par år äldre då...
Varför jag skriver om översättningar? Jo, J.R.R. Tolkien dyker upp i en bok jag hittade på vårt antikvariat - "
Beowulf and the Finnesburg Fragment“, översatt från dikt till prosa av John R. Clark Hall.
Alltså en översättning från "Old English" till en någorlunda modern engelska, som
inte är i diktform. Kom ut redan i början av 1900-talet, men boken jag har är fjärde upplagan, tryckt 1954. Med ett mycket bra förord av just - J.R.R. Tolkien. Där han skriver om problemen med att läsa och översätta ett diktverk som skrevs på gammelengelska - för över tusen år sedan !
Han börjar förordet med: „
No defence is usually offered for translating Beowulf. Yet the making, or at any rate the publishing, of a modern English rendering needs defence: especially the presentation of a translation into plain prose of what is in fact a poem, a work of skilled and close-wrought metre (to say no more).“ Och vidare - „
To use a prose translation for this purpose is, nonetheless, an abuse. Beowulf is not merely in verse, it is a great poem"
Ord och inga visor alltså. Men ändå rekommenderar han bokens översättning på prosa. Passar mig bra för jag kan tvyärr inte läsa "Old English". (Undrar hur många här på Skalman som klarar av det?). Tolkien skriver också vidare, att den som inte behärskar att läsa „Old English“ som ett rinnande vatten, den håller "näsan väldigt nära texten“, för att tyda det som står där, det går långsamt - och, så är både text och poesi svåra att se för alla orden. Alltså passar en prosaöversättning bra för studenten med ringa kännedom om det gamla språket. Säger Tolkien - och jag instämmer. Texten är också så tillräckligt knepig, det är ingen „Illustrerade Klassiker“-version som jag har i handen!
Tolkien skriver också i sitt förord en hel del om vad man förlorar i översättningen - som synonymer som det vimlar av i Beowulf: „
For man in Beowulf there appear at least ten virtual synonyms: boern, ceorl, freda, gula, haele∂ and hele, lead, mann and manna, ring, seg, and wer.“
För övrigt, 1954, samma år som "min" Beowulf kom ut, kom också på samma förlag, första upplagan av engelska Ringen-boken ut!
Hans K
