Bensinransonering 70-talet

[sonderling]

Har funderat på detta nu när det kanske är dags igen?
Var det fler år än 1974 som det var ransonering av bensin?
Jag har bara diffusa minnen av detta. Som att det mest var något besvärligt för min pappa.
Sedan var det väl nån villa som spärngdes i luften för de förvarade bensin i badkaret. (Kan vara skröna.)

Är det nån som vet mer om hur det gick till rent praktiskt eller har erfarenhet av hur det var?

Har funderat på hur det ska apliceras idag när man troligen inte kommer ha några pappeslappar att riva av. (Hittade såna i soporna på 90-talet och trodde det var från VK2 men en äldre kollega påpekade att de var från oljekrisen. (Fastighetsksötare 80-90-tal, hittar alltid roliga saker i grovsoprummet.)

Har tagit upp frågan på lunchraster men yngre kolleger verka leva i nån villvarelse att allt alltid kommer vara som vanligt men jag tror att det kan bli en realitet och ganska snart. Cykel till jobbet är väl uthärdligt (9km) men jag tänker på att de åldriga föräldrarna bor ca 350 km i från en.

Sonderling

[Bensinransonering istället för Bensin ransonering/Hans]

[Patrik Öbrink]

Inte efter 1974, men i samband med Suezkrisen 1956 var det förutom ransonering bl.a. var körförbud för privatbilar på söndagar. !979 behövde det aldrig införas.

Så här gick det till 1974:

Alla bilägare fick ett ransoneringskort (drivmedelskort) från Transportnämnden. Kortet var personligt knutet till fordonet.

Ett vanligt standardkort gav rätt till ca 100 liter bensin totalt för en period på ungefär sju veckor. Praktiskt delades det ofta upp i kuponger om 10 liter styck.

När man tankade på bensinstationen lämnade man in eller klippte av kuponger från kortet. Stationen tog kupongerna som betalning (tillsammans med pengar om det var mer än ranson). Den som behövde mer bensin (t.ex. för yrkesmässig körning) kunde ansöka om extra tilldelning hos Transportnämnden.

Det ryktades om kommande ransonering, vilket ledde till massiv hamstring. Köerna vid mackarna var långa dagarna innan, och folk fyllde burkar, fat, badkar och flaskor med bensin.

[Hans]

https://www.facebook.com/blekingemuseum ... 089322288/
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/olje ... -bensin-nu

Personligen var jag för ung att ha direkt kontakt med korten men nog var oron spridd. Jag vet att mina föräldrar hamstrade bl.a. plastpåsar och jag var inte dummare än att jag föreslog att vi skall väl då hamstra plastmodeller också, jag tror faktiskt jag lyckades, delvis.

Att hamstra bensin är ingen bra idé, bortsett från brandrisken https://www.classicmotor.se/artiklar/ex ... -bensinen/ Det var ingen slump att man hade råolja i bergrummen.

MVH

Hans

Edit: Pucktvåa

[Markus Holst]

Vi hade ingen bil 1974 så mina minnen är obefintliga, mer än att det pratades om det i Hylands Hörna.

[South End Court]

Förberedelse till bensinransonering i Norge. Korten ser lika ut.

https://www.youtube.com/watch?v=KeiPWpDcz2k

/South End Court

[a81]

Vad jag har hört kunde man ansöka om extra tilldelning av bensin om man hade långt till jobbet, så bensinransoneringen 1974 var nog inte så problematisk när det gällde livspusslet i vardagen. Däremot var det säkert värre för de som hade släkt i andra delar av landet eller en sommarstuga långt bort, men som bodde nära sitt jobb.

Sedan har jag hört att ransoneringen 1974 i princip avblåstes innan den hann träda ikraft, så det var väl mera oro i förväg än verklig ransonering.

Tycker att det är mest fascinerande att folk inte vill/kan tro att nöjesresor med flyg är starkt hotat sommaren 2026. Inställda flyg ligger (ännu) närmare tillhands än bensinransonering.

[Markus Holst]

Den gången blev det även rusning till mackarna när ransoneringen skulle upphöra. Om jag minns rätt förstod ingen varför.

[Aspie]

När man tankade på bensinstationen lämnade man in eller klippte av kuponger från kortet. Stationen tog kupongerna som betalning (tillsammans med pengar om det var mer än ranson). Den som behövde mer bensin (t.ex. för yrkesmässig körning) kunde ansöka om extra tilldelning hos Transportnämnden.

Det är en missuppfattning att kupongerna användes som betalningsmedel.
I så fall skulle ju bensinen bli gratis tack vare ransoneringen, tvärt emot syftet att minska efterfrågan.
Man lämnade kuponger för att visa att man hade rätt att handla en viss mängd. Sedan betalade man för vad man köpt.

Det gick naturligtvis inte att betala för att få mer än ranson (i varje fall inte utan att mackägaren riskerade åtal om det uppdagades).
Om kupongerna var slut så var de.

[Hans]

Ja, så måste det ha varit, tack. Utan vetskap måste det ha fungerat på samma sätt under andra världskriget, kupongen ger dig rätten att handla X för Y kronor/öre. Och jag gissar att priset för X var statligt reglerat, stämmer det?

MVH

Hans

[Patrik Öbrink]

När man tankade på bensinstationen lämnade man in eller klippte av kuponger från kortet. Stationen tog kupongerna som betalning (tillsammans med pengar om det var mer än ranson). Den som behövde mer bensin (t.ex. för yrkesmässig körning) kunde ansöka om extra tilldelning hos Transportnämnden.

Det är en missuppfattning att kupongerna användes som betalningsmedel.
I så fall skulle ju bensinen bli gratis tack vare ransoneringen, tvärt emot syftet att minska efterfrågan.
Man lämnade kuponger för att visa att man hade rätt att handla en viss mängd. Sedan betalade man för vad man köpt.

Det gick naturligtvis inte att betala för att få mer än ranson (i varje fall inte utan att mackägaren riskerade åtal om det uppdagades).
Om kupongerna var slut så var de.

Ja, naturligtvis var det så. Jag rörde ihop det som så många gånger tidigare.

Under kriget förekom det handel med ransoneringskuponger. Min mormor berättade att hon sålde vissa kuponger som hon inte hade användning för. Gick det att sälja bensinkupongerna på 70-talet eller var de kopplade till ett särskilt registreringsnummer?

[Bjernevik]

Gick det att sälja bensinkupongerna på 70-talet eller var de kopplade till ett särskilt registreringsnummer?

En snabb bildgoogling gav detta:

Uppenbarligen var det knutet till en viss bil.

[koroshiya]

Jag har väl skrivit det här förut, men den krisen innebar döden för en del transportkoncept.

MS Nihon - över 30 knop, vid 13:45.



Det där konceptet dog totalt.

Flera varv fortsatte att investera, och expanderade t.o.m. sin kapacitet, trots att inte så få av dem byggde fartyg som skulle frakta olja och liknande. Marknaden för sådana svenska skepp dog ganska brutalt, och krisen låg åtminstone delvis bakom det, men varvsnäringen skulle ändå ha förlorat mot Japan och Sydkorea med tiden.