Avslutar genomgången från Bulacan med de tre sista.
- San_Miguel_Bulacan.png (137.93 KiB) Visad 113 gånger
SAN MIGUEL. Den svarta triangeln överst representerar Madiumgrottan, där man enligt traditionen hittade bilden av stadens skyddshelgon, ärkeängeln S:t Mikael, som också gett staden dess namn. Bergen syftar på det kuperade landskapet vid foten av Sierra Madre. Byggnaden representerar det lokala styret och stadens historiska arkitektur
---
- San_Rafael_Bulacan.png (120.9 KiB) Visad 113 gånger
SAN RAFAEL. Byggnaden i mitten är San Juan de Dios Church, känd från slaget vid San Rafael 1896 under den filippinska revolutionen då hundratals filippinare dödades av spanska styrkor inne i kyrkan. Solen med 34 strålar symboliserar kommunens 34 barangays. Grönt symboliserar det rika jordbruket med stora risfält, vitt representerar fred och de offer som lokala hjältar gjort.
---
- Ph_seal_bulacan_santamaria.png (200.25 KiB) Visad 113 gånger
SANTA MARIA. De tre lyrorna representerar stadens rika musikaliska och litterära tradition. De två första hedrar Francisco Santiago, som skrev sången Kundiman, och José Corazón de Jesús (pseudonymen Huseng Batute), kallad "Hari ng Balagtasan" (kungen av Balagtasan (en typ av poetisk debatt)). Santiago föddes i Santa Maria, medan de Jesús bodde där som barn. Den tredje lyran har en mer metaforisk betydelse. Genom sin form är lyran också en allegori över en fågel i flykt, med hänvisning till några ikoniska rader av de Jesús dikt "Bayan Ko" (Mitt land):
"Ibon mang may layang lumipad, kulungin mo at umiiyak!
Bayan pa kayang sakdal-dilag, ang ‘di magnasang makaalpas?”
(”Även fågeln som är fri att flyga – spärra in den och gråter! Vad mer än det mest praktfulla landet – skulle det inte längta efter att bryta sig loss?”)
Således är lyrorna också hyllningar till Filippinerna fångade i en bur av kolonialism och social ojämlikhet, men vars sång förblir odödlig. De förkroppsligar dem som en gång sjöng och talade för frihet, nu förevigade i ljudlöst silver.
Blå är Jungfru Marias färg.
De två lagerbladsgrenarna representerar Santiago och de Jesús. Traditionellt representerar lagerbaladen ära och poetisk prestation, en uppenbar anspelning på deras litterära arv. Det är också en hänvisning till en av de Jesu hemsökande sista dikter, "Isang Punongkahoy" (ett träd), skriven före hans död 1932:
"På iyong isiping nang nagdaang araw, Isang kahoy akong malago’t malabay.
Ngayon, ang sanga ko’y kurus sa libingan, Dahon ko’y ginawang korona sa hukay!"
("Och tänk på dagen som gick, jag var ett frodigt och lummigt träd. Nu är min gren ett kors i graven, Mina löv är gjorda till en krona i gropen!")
Den röda färgen representerar den kamp och passion som förkroppsligades i Santiagos och de Jesús verk. Deras ord om längtan efter frihet och fred hade spridit sig genom Manila före kriget och även därefter.