Kalla krigets viktigaste avhoppare?

[Borebo]

Våren 1979 dog en ung KGB-officer helt plötsligt och vid begravningen stod hans bästa vän, major Victor Sheymov hedersvakt vid kistan. Valentin Jegorov hette den döde och då Victor mötte faderns blick under begravningen förstod han den hemska sanningen. Fadern hade angett sonen, som börjat visa antisovjetiska tendenser, och KGB hade skött saken på sitt vanliga sätt. Fadern tillhörde den yttersta eliten genom sitt medlemskap i Centralkommittén och nu offrade han sonen för att rädda sin ställning i ett ruttnande system. Just i detta ögonblick beslöt Victor att hoppa av till väst och hjälpa dem att förgöra detta ondskans rike.
Genom sitt arbete i åttonde direktoratet med ansvar för kommunikationernas säkerhet var Victor en väktare av sovjetstatens innersta hemligheter. Han var själv hela tiden övervakad, avlyssnad och fick inte ha något att göra med västerlänningar. Skulle aldrig ha fått resa till väst.
Man hör ofta att Golitsyn, Gordievski och andra var extremt viktiga avhoppare. Jag säger till detta: Ifall de kunde resa utomlands kan de inte ha suttit inne med några större hemligheter. Jag vågar påstå att Sheymov är Kalla krigets viktigaste avhoppare av följande skäl:
- Åttonde direktoratet var de betrodda väktarna av de viktigaste hemligheterna.
- Sheymov själv hade jobbat inom det rymdindustriella komplexet och hade mycket info om denna forskning eftersom hans far var en av de ledande gällande utvecklandet av raketer och interkontinentala missiler.
- Det allra viktigaste var att efter det Sheymov smugglats ut den 16 maj 1980 så trodde KGB att han försvunnit och dött i någon olycka och skred inte till några åtgärder. Det blev sedan en chock i Kreml då de först 1991 begrep att han hela tiden befunnit sig i USA.
Hans bok ”Tower of Secrets” är en helt fascinerande läsning om en tillvaro i ett samhälle så totalt annorlunda än vårt eget.
Vad tycker ni?

[Hans]

Vad jag tycker? Att du har sett till att jag bara måste skaffa en bok till.

MVH

Hans

[Stefan Lundgren]

Svårt att plocka fram någon eftersom det var flera som gjorde eller försökte göra ett bra jobb. Sedan beror på på vilka kategorier man bygger sin ranking på och utgår man bara från en kategori så verkar det samtidigt fattigt.

Kan inte låta bli att göra egna kategorier.
——Orsaken till avhoppet
——Har mest erfarenhet
——Har flest observationer eller kan flest detaljer
——Lokalkännedom
——Kunskaper om den inre kretsen

Det är de fem hållpunkterna som är mest tongivande att göra nånting på, men hur man än vänder på det så tycker jag att sådana bäst/viktigaste är ingen bra att framhålla sig på.

Stefan

[Borebo]

Angående händelser i underrättelsevärlden så får allmänheten inte veta om stora framgångar i realtid, och då det sedan kommer till kännedom så känns det för amerikanerna lika avlägset som slaget vid Thermopylai. Motgångar och misstag blir genast kända. Fallet Aldrich Ames var ju ett monumentalt misslyckande av CIA och delvis var de sammankopplade. Ames torde ha vetat att USA fått en betydande avhoppare men han kände inte till vem det var.
En intressant episod i Sheymovs äventyr var då han på Halloween 1979 skakat av sig sina överrockar och förklädd rusat in på USA:s ambassad i Warschawa så var de två CIA-männen först misstänksamma och trodde att han var en fejkavhoppare. De frågade om han var en "chiffer clerk"? Nej, jag är major och ansvarig för kommunikationernas säkerhet. De två gav varandra en blick som avslöjade upprymdhet. En fejk-avhoppare skulle aldrig ha viftat med ett så fett bete!

[Borebo]

Här är värt att tillägga en sak. Sheymov berättade att de som jobbade inom rymdindustrin hade stora fördelar jämfört med andra grupper. De kunde tämligen fritt läsa utländska facktidskrifter och ta del av böcker i ämnet.