Om Heliga Stolen, Katolska Kyrkan och påven

[Patrik Öbrink]

Men i viss mån är det väl så att människor alltid söker njutningsmedel. Blir det mindre av något blir det mer av något annat…

Sedan känns väl sådant som helnykterism, ortorexi (fixering vid en hälsosam livsstil), etc. ganska typiskt för Nordeuropa och Nordeuropa. Finns det möjligen någon koppling till protestantismen?

Är det inte tillåtet att dricka alkohol tuggar man kat eller röker vattenpipa …

Det här är ingen vetenskaplig studie, men författaren verkar beläst och är inne på en koppling mellan ortorexi och en viss form protestantism:

https://thewearychristian.com/orthorexi ... disorders/

Annars kommer man ju osökt att tänka på puritanerna i England och de nordamerikanska kolonierna. Kanske finns liknande stråk inom Lutherdomen.

Katoliker är ofta mer levnadsglada och begivna på bl.a. mat och godsaker. Edward Blom, nionde generation katolik, när väl syn för sägen.

Jag hörde om en katolsk präst som fick kommentarer om sin omfångsrika kroppshydda. Han svarade: ”Bibeln lär oss att vårda våra kroppar som Guds tempel, varför då nöja sig med ett kapell när man kan få en katedral”.

[koroshiya]

...
Sedan känns väl sådant som helnykterism, ortorexi (fixering vid en hälsosam livsstil), etc. ganska typiskt för Nordeuropa och Nordeuropa. Finns det möjligen någon koppling till protestantismen?

Någon har sagt att orsaken till att det inte dracks var att folk visste att man klarade av det. (Gud... inte klarade av det, ska det ju vara )

Ute på öarna i Bohuslän tycks man ha druckit en massa, och kanske kan man förstå det, om unga män hade någon form av säsongsarbete där ute.

Men någon gång kom det en väckelserörelse, och det som en gång hade varit mat, "drick nu pojkar, för detta är mat", blev till en sorts djävulens frestelse. Det finns berättelser om frälsta som tog sin dreck och hällde ut den i sjön

Men religionen nådde inte alla. Farmor kunde dricka. En gång fick hon en portvinsflaska som hon blev så glad i att det slutade med helikopter och att hon spydde upp vinet Hon hade inte så mycket nöjen. En äldre bekant var tullare på en holme och sedan i Göteborg - ja, han är död nu och skulle nog ha varit runt 100 i år - men i.a.f. som en hel del andra drack han mycket starksprit, och väl gärna då whisky som var lätt att få tag på, och ännu lättare för en tullare.

[a81]

Det speciella är väl att man drog likhetstecken mellan att dricka litervis med starksprit och att dricka ett glas öl till maten. Det fanns väl tidigare (i början/mitten av 1800-talet) en nykterhetsrörelse som progagerade för måttlighet. Jag vet inte varför den dog ut och ersattes av en helnykteristisk rörelse.

[a81]

Proceduren förenklades med den nya dissenterlagen 1873, som sedan gällde fram till 1952. Vid blandäktenskap kunde brudparet bestämma vilken form av vigsel de önskade. Det blev tillåtet att uppfostra barnen i en annan konfession än statskyrkan men det skulle avtalas skriftligen innan vigseln. Personer i statlig tjänst, folkskolärare och vårdpersonal fick fram till 1952 inte tillhöra någon annat samfunds än statskyrkan.

Men nog fanns det många frikyrkliga lärare före 1952. Jag hade t.ex. en släkting som var folkskollärare decennierna omkring 1900 och som med största sannolikhet var frikyrklig. Jag gissar att han var aktiv inom Missionsförbundet. Men han var säkert också medlem i Svenska kyrkan. Så är det väl än idag, att relativt många frikyrkliga också är med i Svenska kyrkan.

Kunde en katolik kringgå reglerna genom att också tillhöra Svenska kyrkan?

[Patrik Öbrink]

Proceduren förenklades med den nya dissenterlagen 1873, som sedan gällde fram till 1952. Vid blandäktenskap kunde brudparet bestämma vilken form av vigsel de önskade. Det blev tillåtet att uppfostra barnen i en annan konfession än statskyrkan men det skulle avtalas skriftligen innan vigseln. Personer i statlig tjänst, folkskolärare och vårdpersonal fick fram till 1952 inte tillhöra någon annat samfunds än statskyrkan.

Men nog fanns det många frikyrkliga lärare före 1952. Jag hade t.ex. en släkting som var folkskollärare decennierna omkring 1900 och som med största sannolikhet var frikyrklig. Jag gissar att han var aktiv inom Missionsförbundet. Men han var säkert också medlem i Svenska kyrkan. Så är det väl än idag, att relativt många frikyrkliga också är med i Svenska kyrkan.

Kunde en katolik kringgå reglerna genom att också tillhöra Svenska kyrkan?

Många i frikyrkan förblev medlemmar i Svenska kyrkan och kunde på så sätt kringgå förbudet.

I teorin skulle en katolik också kunnat göra så, men enligt den kanoniska rätten får en katolik inte tillhöra ett annat samfund och jag kan inte tänka mig att en konvertit gjorde det.

Det stämmer att många frikyrkliga idag av olika anledningar är medlemmar i Svenska kyrkan. Någon eller några ur familjen Ekman från Livets Ord blev till och med för ett antal år sedan invalda i kyrkorådet i en församling utanför Uppsala. Finns säkert fler exempel på det.

[Patrik Öbrink]

Familjen Rhodin, som driver Cirkus Brazil Jack, är katoliker sedan flera generationer. Varje år låter de en präst välsigna cirkustältet och de anställda.

På bilden ses årets välsignelse, som gjordes när cirkustältet var uppställt på Heden i Göteborg, alldeles invid Kristus Konungens Katolska kyrka (som Göteborgshumorn gett namnet Hedendomen). På Heden reds för övrigt de första officiella galopptävlingarna i Sverige 1814, men det är en annan historia.

[Patrik Öbrink]

Den 15 augusti (28 augusti för dem som följer den julianska kalendern) firar kyrkan både i väst och öst Jungfru Marias upptagning till himlen. Det är den äldsta av alla Mariahögtider och har firats sedan 400-talet.

Mellan Jerusalem och Betlehem fanns på 400-talet ett kapell där man den 15 augusti varje år firade minnet av jungfru Maria. Kejsar Mauritius byggde omkr. år 600 en basilika i Getsemane för att hedra Marias ”insomnande” och himmelska upptagning, och dagen fick då sitt innehåll. Vi firar Marias frälsning ”till kropp och själ”, den trossanning som fastslogs av påven Pius XII 1950.

I Sverige var Vår Frus upptagning till himmelen under medeltiden en av de största högtiderna och en helgdag, som liksom nästan alla andra Mariadagar (det finns 30 stycken under kyrkoåret) togs bort i samband med den protestantiska reformationen. I evangelisk-luthersk tradition finns dock stöd för läran bland annat i Augsburgska bekännelsens apologi, där det medges att Maria ber för kyrkan.

Av tradition välsignas örter och blommor idag.

I den östortodoxa kyrkan kallas högtiden Guds moders avsomnande, tillhör en av de tolv stora högtiderna och inleds med en av de fem stora fastorna. Det Grekisk-ortodoxa kapellet på Gamla kyrkogården i Uppsala är tillägnat Theotokos avsomnande, liksom även bl.a. Uspenskijkatedralerna i Helsingfors och Moskva.

[Hans]

I alla fall i Frankrike, Belgien och Luxembourg är det helgdag idag. Och troligtvis i en bunt länder till i Sydeuropa.

MVH

Hans

[Patrik Öbrink]

Svenska politker, framför allt konservativa men även liberala, såg ett hot i en katolsk expansion. Katolska kyrkan sågs som ett hot mot samhällets frihet och den enskildes självbestämmanderätt; i bland betecknades katolicismen till och med som en fara för landets politiska oberoende. När grundstensläggningen för S:t Eriks kyrkan gjordes 1891 hade påven Leo XIII nämnts före kung Oscar II och det tolkades av somliga som ett tecken på katolikernas politiska opålitlighet och bristande nationella lojalitet.

I riksdagen arbetades det febrilt för att skärpa restriktionerna i dissenterlagen från 1873. Förslag om förbud mot katolsk barnuppfostran vid blandäktenskap och skärpning av villkoren för utträde ur statskyrkan var uppe på bordet och hade regeringens gillande, men en knapp majoritet i riksdagen (den liberala vänstern var emot dem) fällde förslagen. Representanter för frikyrkorna, som nästan utan undantag tillhörde något av vänsterpartierna. De befarade inskränkningar i religionsfriheten även för dem. Missionsförbundets ledare P.P. Waldenström, som ju varit god vän med den katolske kyrkoherden i Gävle, försvarade ivrigt Katolska kyrkan rättigheter - på ett sätt som enligt jesuiternas rapport till Rom i ärendet inte ens en troende katolik kunde överglänsa.

Försöken att hämma Katolska kyrkans verksamhet stoppades inte av detta nederlag och inskränkningar kom. 1910 förlorade de katolska församlingarna rätt till egen folkbokföring och 1915 drogs även rätten till egen vigselbok in.

De verkar ha varit livrädda för en katolsk expansion, som skedde på 1920-talet i andra protestantiska länder. I Storbritannien konverterade vid den tiden i genomsnitt 12 000 personer per år, i USA närmare 30 000 (trots USA:s historia av antikatolsk propaganda och våld mot katoliker). Även i Tyskland och Holland hade kyrkan vind i seglen.

Så här i historiens backspegel kan man tycka att rädslan nästan är skrattretande. Vid 1920-talets början fanns det ca 4000 katoliker i Sverige, varav hälften i Stockholm och de flesta andra i Göteborg, Malmö, Oskarström, Gävle och Sörforsa. I och för sig hade antalet fördubblats på tjugo år, men från en mycket låg nivå. Antalet konversioner var 15-20 per år så inte heller det kan ha utgjort något hot.

[koroshiya]

...
Vid 1920-talets början fanns det ca 4000 katoliker i Sverige, varav hälften i Sverige och de flesta andra i Göteborg, Malmö, Oskarström, Gävle och Sörforsa. I och för sig hade antalet fördubblats på tjugo år, men från en mycket låg nivå. Antalet konversioner var 15-20 per år så inte heller det kan ha utgjort något hot.

Jag knasar också ofta till det: brukar aldrig ens meddela om varför jag ändrar en text när det handlar om skönhetsfel och liknande.

Hur såg det ut med fattigvård?

I Göteborg skötte den mosaiska församlingen fattigvården för judar, och på liknande sätt kan det väl ha varit för de katolska.

[Patrik Öbrink]

...
Vid 1920-talets början fanns det ca 4000 katoliker i Sverige, varav hälften i Sverige och de flesta andra i Göteborg, Malmö, Oskarström, Gävle och Sörforsa. I och för sig hade antalet fördubblats på tjugo år, men från en mycket låg nivå. Antalet konversioner var 15-20 per år så inte heller det kan ha utgjort något hot.

Jag knasar också ofta till det: brukar aldrig ens meddela om varför jag ändrar en tex när det handlar om skönhetsfel och liknande.

Hur såg det ut med fattigvård?

I Göteborg skötte den mosaiska församlingen fattigvården för judar, och på liknande sätt kan det väl ha varit för de katolska.

Ja, det skulle ha stått Stockholm.

Jag har läst någonstans att de flesta katoliker var fattiga och att den mesta av prästernas tid gick åt till just fattigvård. Eftersom församlingarna var stora till ytan var det ingen enkel uppgift. Kyrkoherden i Gävle, pater Kreutzer, beklagar sig över att han måste tillbringa så mycket tid i bl.a. Ludvika. Kommunikationerna var inte så goda och inte sällan var han tvungen att cykla flera mil.

[Patrik Öbrink]

Trots att antalet katoliker i Sverige bara var några tusen och antalet svenska katoliker var försumbar, började en katolsk tidskrift ges ut 1920 - Credo (den ges fortfarande ut, nu under namnet Signum). Tanken var att sprida kunskap om katolsk tro och motverka den utbredda antikatolicismen. Initiativtagare var fader David Assarsson. Det var inte vem som helst. Han var dotterson till den högkyrklige biskopen i Lund, Wilhelm Flensburg. Vid sin sida i redaktionen hade Assarsson fyra svenska konvertiter. Skribenter från hela Skandinavien, och även andra länder, skrev artiklar för tidskriften. Även högkyrkliga präster i Svenska kyrkan medverkade, dock utan att deras namn publicerades. Bland de mest namnkunniga skribenterna återfanns den författarinnorna Sigrid Undset och Helena Nyblom (Nybloms konversersion år 1895 uppmärksammades stort i massmedia och hon fick utstå mycken kritik både där och i vänkretsen för att ha "fallit för Rom").

Tidskriften fick ett blandat mottagande som av en historiker betecknats som "nyfiket negativt. I en artikel i Svenska Dagbladet 1921 beskrivs Credo som en "segerviss reaktionens härold" och ett vittnesbörd om "påvedömets storstilade erövringsplaner".

---

Samtidigt som kyrkan i Sverige kämpade i motvind blomstrande den i Danmark. På 1920-talet fanns redan 35 församlingar och 22 000 katoliker, varav en betydande andel konvertiter. Därtill fanns sexton katolska sjukhus och ett trettiotal katolska skolor. Det var lättare att bli katolik i Danmark, som infört full religionsfrihet redan 1849.

[Anders Ström]

Trots att antalet katoliker i Sverige bara var några tusen och antalet svenska katoliker var försumbar, började en katolsk tidskrift ges ut 1920 - Credo (den ges fortfarande ut, nu under namnet Signum). Tanken var att sprida kunskap om katolsk tro och motverka den utbredda antikatolicismen. Initiativtagare var fader David Assarsson. Det var inte vem som helst. Han var dotterson till den högkyrklige biskopen i Lund, Wilhelm Flensburg. Vid sin sida i redaktionen hade Assarsson fyra svenska konvertiter. Skribenter från hela Skandinavien, och även andra länder, skrev artiklar för tidskriften. Även högkyrkliga präster i Svenska kyrkan medverkade, dock utan att deras namn publicerades. Bland de mest namnkunniga skribenterna återfanns den författarinnorna Sigrid Undset och Helena Nyblom (Nybloms konversersion år 1895 uppmärksammades stort i massmedia och hon fick utstå mycken kritik både där och i vänkretsen för att ha "fallit för Rom").

Tidskriften fick ett blandat mottagande som av en historiker betecknats som "nyfiket negativt. I en artikel i Svenska Dagbladet 1921 beskrivs Credo som en "segerviss reaktionens härold" och ett vittnesbörd om "påvedömets storstilade erövringsplaner".

---

Samtidigt som kyrkan i Sverige kämpade i motvind blomstrande den i Danmark. På 1920-talet fanns redan 35 församlingar och 22 000 katoliker, varav en betydande andel konvertiter. Därtill fanns sexton katolska sjukhus och ett trettiotal katolska skolor. Det var lättare att bli katolik i Danmark, som infört full religionsfrihet redan 1849.

I detta sammanhang vill jag gärna omnämna den inlaga som den katolske biskopen Albert Bitter skriv till Skolöverstyrelsen 1921 om oriktiga påståenden i våra läroböcker om katolsk lära och praxis, främst beträffande jesuiter, helgonen och avlatsbrev. Det var i själva verket Assarsson som skrev den i Bitters namn. Det ledde till en proteststorm i tidningarna där Bitter beskylldes för att bara vara ute efter att bedriva propaganda. Inlagan ledde inte till några åtgärder från Skolöverstyrelsen, annat än en till en icke objektiv utredning av Sigfrid von Engeström. Däremot påverkades Carl Grimberg en del av den debatt som följde och ändrade i senare upplagor av sina läroböcker en del av de saker som uppmärksammats i inlagan.

Dåvarande chefredaktören för tidningen Arbetet, Arthur Engberg anklagade de som i Svenska Kyrkan gick till storms mot Bitter och inlagan för att kasta sten i glashus.

[Patrik Öbrink]

Katolska kyrkan har aldrig format nationella kyrkor, men av olika anledningar har katoliker lokalt från olika länder byggt sina egna kyrkor i samma stad. Jag tittade nyss på ett reportage från nordvästra Michigan (The Keweenaw Peninsula) och i staden Calumet, som blomstrade tack vare koppargruvan och drog till sig många immigranter, fanns inte mindre än fem olika katolska kyrkor (italiensk, slovensk, kroatisk, fransk och österrikisk). 1966 slogs församlingarna ihop och då behåll man den vackraste kyrkan, slovenernas St.Joseph som numera heter St. Paul the Apostle.

calumet.jpeg (71.18 KiB) Visad 781 gånger

fönster.jpeg (114.68 KiB) Visad 781 gånger

altare.jpeg (104.22 KiB) Visad 781 gånger

Utöver det fanns sex luterska kyrkor, varav två laestadianska (det var många finska immigranter i området; enligt folkräkningen år 2000 hade 35.7% av invånarna finsk härstamning och 1,2% hade finska som förstaspråk), en episkopal kyrkan, en kongregationalistkyrka, en baptistkyrka och en presbyteriansk kyrka.

Alltså totalt femton olika kyrkor för som mest 4668 personer.

Här är reportaget om någon vill titta: https://www.youtube.com/watch?v=KaVBJjkY8Fs&t

---

I Stockholms Katolska Stift finns så kallade nationella missioner, som firar mässa på olika språk - Afrikanska missionen, Burundiska missionen, Engelska missionen, Filippinska missionen, Franska missionen, Indonesiska missionen, Italienska missionen, Koreanska missionen, Kroatiska missionen, Lettiska missionen, Litauiska missionen, Polska missionen, Portugisiska missionen, Slovenska missionen, Spanska missionen,Ukrainska missionen och Vietnamesiska missionen.

Det råder delade meningar om de gör skada eller nytta.

[Hans]

Och jag som tycker krigsmakterna krånglar till det hela ibland...

Av missionerna ovan hajar jag bl.a. spontant till för den ukrainska och koreanska. Hur mycket katoliker finns i de länderna? Den engelska kunde jag ha hajat till för men misstänker att den samlar många som inte har någon annan mission.

Apostlekyrkan var fin.

MVH

Hans