Finsk frågelåda

[Femtiotrean]

https://kansataisteli.sshs.fi/Tekstit/1 ... 1_1974.pdf

Some stories are too good to be true.

Vill du veta hur det egentligen var med finlandsvenska förband och deras påstådda hjältedåd, så bör du läsa nätdiskussioner

[Hans]

Kansa Taisteli magazine was published between 1957 and 1986. It was edited by the Sotamuistoyhdistys ry. The magazine's editorial board included e.g. KL Oesch, Aarne Blick, Valo Nihtilä. A total of 347 magazines were published, with more than 3,400 articles and about 11,500 pages.

Och:

Kansa Taisteli lehti organized numerous writing competitions and received a lot of writings from its readers in addition to the competitions. Not all the writings could fit in the magazine and they were archived in the archives of the War Remembrance Association. The material is in 52 archive folders. This material contains 4282 writings, 25,509 pages. In addition, their archive covers were digitized at the end of the writings, the covers containing the Editorial Office's markings ao. of the writing.

In connection with the project, an absolute gem of this material was found, a folder compiled about the men and battles of the 5th Division during the Continuation War.

Maskinöversatt.
Det finns ingenting på andra språk än finska?

MVH

Hans

[Borebo]

Då man i de högre staberna fick känndeom om händelsen hade man redan hunnit begrava honom i hjältegraven och där fanns han kvar ännu över sextio år senare. Har inte varit där på en tid så jag vet inte om han flyttats. Jag antar att hans anhöriga fick de minneskors och tavlor som var legio.

[Femtiotrean]

Jag hoppades på att Borebo skulle översätta de relevanta textstycken

Men kort och koncist: en finsk soldat blev av allt att döma galen och sköt flera egna innan han sköts ner, får vi läsa i krigsdagboken.

Enligt berättelsen i "Kansa taisteli" hade han först sprungit rakt in i mottin och sedan lyckats komma tillbaka. Om det nu var samma man som kom tillbaka. Han kunde ju ha varit en finskatalande fiendesoldat i finsk uniform.

Jag ville alltså antyda att här har vi en sann skildring av ett händelselopp och en historia som berättades och som så att såga passade en stereotyp och som man dårför kunde och kanske också ville tro vara sann.

[Borebo]

Hinner inte med översättningar men helt kort: Ifall regementets krigsdagbok syftat på den händelse som Kansa taisteli berättar om skulle orden "ainutlaatuisen törkeä rikos" "oerhört grovt brott" knappast ha använts. Jag har märkt i många andra fall att genom att hänvisa till sinnesförvirring eller vådaskott så undgick enheterna invecklade och arbetsamma förhör!

[Femtiotrean]

https://digihakemisto.net/item/2372704473/5773225126/10

Hinner inte heller med översättningar men helt kort: regementets krigsdagbok syftar på en händelse och bataljonens krigsdagbok samt Kansa taisteli på en annan. Jag påståer alltså att den versionen som Borebo gav oss är en bastard som föddes på samma sätt som många andra skrönor.

[Borebo]

Tack för länken! Denna version som börjar med orden "II/JR 8:ssa ilmeni ainutlaatuisen törkeä rikos" stämmer ju överens med den version jag gav först. Och med Liljas i Jyväskyläs landsarkiv. Att egna sköt Lindeman kunde knappast sägas i regementets krigsdagbok ty det skulle ha betytt förhör och utredningar. Lättast att säga "stupade i samma strid". Lilja sade ju att man misstänkt något liknande och sedan såg en av mannarna när Lindeman sköt en man i ryggen och rusade fram för att tömma fickorna. Han försökte skjuta Lindeman men vapnet klickade men Lindeman förstod att han var avslöjad och försökte ta sig över till fiendesidan där han gömde sig till sena kvällen, kom tillbaka och blev skjuten av en grupp egna. Detta enligt Lilja.
Huruvida den anhållne Antikainen samarbetat med Lindeman kommer kanske fram i fältkrigsrättens protokoll, vilka jag inte har läst.

[Femtiotrean]

"Asevelisurmat: Kenttäoikeuksissa vuosina 1939–1944 omien sotilaiden surmista tuomitut" (2013) av Atso Haapanen torde vara intressant och relevant läsning i sammanhanget - även om vi naturligtvis inte vill hitta Lindeman (och knappast heller Antikainen) bland de 407 fall under krigsåren.

Boken, baserad på fälträttsprotokoll, innehåller alla fall som finns i dokumenten där avsiktliga eller oavsiktliga mord av de egna som inträffat i frontlinjetjänst har behandlats.

Totalt dödades en eller flera personer avsiktligt eller oavsiktligt i 407 fall under vinterkriget, mellanfriden och fortsättningskriget. I ett fåtal fall var offret civil. Totalt stiger antalet offer till cirka 500. Eftersom förutom offren även den dömde som skickades till fängelse lämnade trupperna, minskade antalet soldater med cirka tusen. Dessutom sårades flera soldater i mordförsök, så de och de som dömts för dessa handlingar var också frånvarande från försvaret av vårt land.

(Google Translate)

Jag har inga svårigheter att tro att Lindeman kan verkligen ha varit en rånare och till och med en mördare (även om summan man kunde ha vunnit när man spelade kort kanske inte ha varit så stor - 3000 mk som man senare hittade hos Antikainen motsvarade fem månaders krigslön för familjen till en menig soldat eller två veckors dagpenning för tio män - att en någorlunda normalt funtad människa skulle had dödat någon för pengarnas skull.

Men jag kan inte utesluta ens det att Lilja kan ha elakt sagt ha varit en mytoman som helt enkelt inte kunde motstå frestelsen att berätta en bra story - se non e vero, e ben trovato, typ, eller därför att han tyckte att berättelsen är sann även om han kan inte veta det - och kanske ge sig själv en viss roll.

[Borebo]

Jag förstod på Lilja att han delvis var ögonvittne till Lindemans förehavanden före 4.9.1941. Han hade sett att Lindeman inte deltog i kortspelen men noga följde med vem som vann. Att Lilja skulle ha haft behov att överdriva eller hitta på tror jag inte, ty denna händelse är nämnd i många andra källor.

Atso Haapanen och hans bok är bekanta för mig, ty vi brukade ofta sitta i arkivets pausrum på kaffe tillsammans och diskutera desantfall. Jag kommer inte ihåg att vi diskuterat dessa "Asevelisurmat", men jag har bläddrat i boken. Haapanen tar således bara upp de fall som behandlats i fältkrigsrätterna. Oräkneliga fall har aldrig lett till åtal.

Många av dessa kan hänföras till "av sin förman avrättade enligt SJ 5 §". Officiellt är dessa bara 11 under båda krigen, inget under vinterkriget enligt Jukka Lindstedts doktoravhandling. Det i Sverige kända fallet bland de frivilliga under vinterkriget då löjtnant Evald Fock avrättade sin underordnade soldat Knut Svensson tycks Lindstedt inte ha känt till.

Ett fall från vinterkriget som utan vidare borde räknas hit inträffade i Sissipataljoona 1 i Suomussalmi den 11.2.1940. Fänrik Kallio sköt ihjäl sin underordnade korpral Eero Uitto. Truppen var inkvarterad på en skola och mannarna var förbjudna att elda i kakelugnen då den uppstigande röken skulle ha varit en klar signal för fientligt flyg. Likväl eldade de och fänrik Kallio kom in och gav order att släcka elden. Detta ledde till munhuggning mellan fänriken och mannarna. Korpral Uitto och några andra vägrade släcka elden och fänriken sköt honom.

Bataljonsstaben meddelade att Kallio drabbats av tillfällig sinnesförvirring, vilket var lättaste sättet att undgå besvärliga förhör och efterspel. Men helt logisk var man inte i sin slutsats, då man ville anställa förhör med de övriga som vägrat för att utreda ifall de gjort sig skyldiga till vägran och myteri!

[Borebo]

Såhär på självständighetsdagen kan man inte undgå att tänka på hur olika vi i Finland firar dagen jämfört med Sveriges 6 juni. Gudstjänster, uppvaktning vid hjältegravarna, fackeltåg och en stor militärparad är legio. Jag var för några år sedan uppe i Kajana och den augustidag då de värnpliktiga som ryckt in i början på juli svor faneden var jag och tittade på. Ett högtidligt tillfälle där killarnas anhöriga hade mött upp i stora skaror. Jag kunde inte låta bli att tänka på att en dylik högtidlighet ser man inte i så värst många andra västeuropeiska länder. Då pojkarna lovade att försvara landet så fanns det en viss trovärdighet i löftet, ty dessa pojkars anförvanter ett par tre generationer bakåt hade vid Suomussalmi, Raate och Kuhmo att ta sig an en enorm övermakt och klarade uppgiften tämligen väl!

[erep]

Då Keijo Korhonen tillfrågades om vilka som krökte rygg för Sovjetunionen då på 1970-talet - början av 1980- talet svarade han: Somliga gjorde det, statsledningen aldrig!

Ironiskt, då Keijo Korhonen plockades till utrikesminister oväntat från Helsingfors Universitet, av Kekkonen, och fick gå efter att Sovjets ambassadör klagat på honom i månader för att vara för västvänlig och tala för mycket om neutalitet i.st.f. VSB-pakten, som ambassadören påstod att inte var förenlig med neutralitet. Finlands officiella utrikespolitik var att de kunde existera samtidigt. Kekkonen beeslöt den tiden vem skulle vara utrikesminister.

Den övriga Kekkosdyrkan orkar jag inte kommentera, men noterar att Kekkonen var färdig att byta en stor del av finska Lappland mot Karelen och att Kekkonen enligt uppgift hade låtit sovjetförband köra genom Lappland västerut, vid ett krig mellan Sovjet och Nato. En sådan rakryggad patriot.

[Borebo]

Under Kekkonens tid som president sade han njet till många sovjetiska krav bl.a. Dimitri Ustinovs förslag om gemensamma manövrar. Finland erkände aldrig de jure Baltikums införlivning med Sovjet. Sverige gjorde det ganska fort och utlämnade deras guldreserv åt Stalin.
Angående Lappland som erep tog upp så måste jag påminna om ett replikskifte utrikesminister Tanner hade med Mannerheim i slutskedet av vinterkriget:
Mannerheim: Skulle Moskva möjligen nöja sig med Lappland så att vi kunde behålla dessa viktiga områden på Näset?
Tanner: Vad skulle Sverige och Norge tycka om det?
Mannerheim: Vi måste tänka på oss själva! Det har Sverige och Norge gjort hela tiden!

[loop]

När och varför blev Petsamo en del av Finland?

[Hans]

https://en.wikipedia.org/wiki/Treaty_of ... %93Russia)

MVH

Hans

[Borebo]

Angående Petsamo så har jag ju berättat om händelser som visar att Finland inte fick fred den 13. mars 1940 som många tycks tro. Från Petsamo fördes civila, som tagits till fånga genast i början av vinterkriget, till Gulag där de hölls kvar i över tio år. I maj 1940 blev en grupp soldater från IR 32 utsatt för ett bakhåll i Petsamo så att fyra soldater dödades. Finalnds militär hemlighöll händelsen för att inte hetsa upp befolkningen. Arnstad och andra har ju påstått att Finland var i högsta grad skyldig till kriget som började 1941. Faktum är att Finland inte fick fred i mars 1940.