Två något divergerande versioner...
I den brittiska underrättelsetjänstens utförliga rapport skrevs förmodligen klartext, vad som verkligen hände, - medan det i de officiella skrifterna bara talades om "det inte ovänliga " beteendet från de lokala ökeninnevånarnas sida.
Säkert ett politiskt beslut.
Södra delen av Oman styrdes sedan århundraden av lokala potentater, som på 1930-talet bara till namnet var undersåtar, och knappast böjde sig under Sultanen i landets huvudstad, Muscat. De hade sina egna lagar, sina egna följeslagare och krigare. Det var först på 1970-talet, under Dhofarkriget https://en.wikipedia.org/wiki/Dhofar_War, som den centralt styrda omanska krigsmakten lyckades få bukt på upprorsmakarna. Med kraftigt engelskt understöd...
Men, nu tillbaka till 1937, olycksplatsen, hur gick det vidare...
En Vincent landade säkert, och nu gällde det att snabbt få ut besättningen ur olycksmaskinen. Men lika snabbt fastställdes att ingen överlevt, och så begravdes de hastigt, provisoriskt och utan yttre märken, gravarna skulle inte synas - allt innan beduinerna stormade fram. Med vapen i hand höll man undan araberna, en natt, en dag, och ytterligare ett par timmar.
Den brittiska förstärkningen kom som sagt, soldater och flyg - och samtliga lämnade kort därefter området. De begravda blev kvar - för tillfället...
För tillfället.
England och världen hade större bekymmer. Det brann lite varstans i världen, och den branden tog lång tid att släcka.
Och så, kanske glömde man bort de som förlorat sina liv där nere vid Khor Gharmin, de som låg begravda vid en landningsplats som sällan eller aldrig(?) mer användes...
För åren och årtionden gick förbi.
Det dröjde ända till början av 1990-talet, innan en familjemedlem, en tjänsteman eller en RAFare (eller kanske en wannabe historiker, som undertecknad...?) kom ihåg olyckan vid Omans sydkust. Och påminde RAF att en engelsk soldat som dog i utövandet av sitt yrke hade rätten att bli anständigt begravd - i bästa fall på en militärkyrkogård.
Men, fanns de fortfarande kvar i sina gravar? Och var exakt var det...?
På den fortfarande obebodda och vilda kuststräckan vid Khor Gharmin hade åren sopat igen alla spår. Man letade. Och letade. Tills, där, metall, ja, flygmetall! Och där, strax bredvid, där var de - gravarna!
Och så ser vi ett "lyckligt" slut på denna historien - för sedan maj 1998 vilar de tre flygarna på den lilla kristna kyrkogården i Muscat. Äntligen lite lugn och ro...
Ja, här kommer ytterligare ett slut, personligt denna gång:
Över sjuttio år efter olyckan var vi i närheten av olycksplatsen, där nere, utanför Salalah i södra Oman. Kusten norr om staden (I andra riktningen ligger Jemen) är fortfarande mycket obebodd, ett häftigt vågrikt hav, ett hav som man hellre betraktar på avstånd än att befinna sig i...
Beduiner och kameler finns här fortfarande...
...och, beduinerna som en gång levde här - befinner sig nu...kanske här...!?
